Kapitel 3 när två världar kolliderar
Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

Kapitel 8 När två världar kolliderar

Vi flyttar och andra kärleks barn är på väg
Jag var hemma ända tills vår son var cirka 2,5 år då tog jag ett städjobb
på några timmar om dagen och han fick börja på dagis. Niko hade fått ett
jobb kort efter vår förstfödda på ABB ATOM. Vår lägenhet började bli för liten som var på 2 rum och kök tror den låg på 63 kvm. Vi skulle köpa
oss en insatslägenhet. Vi hade letat länge och väl tills vi hitta en lägenhet
på Västerås äldsta bostadshus som hette Krumeluren och den var på 3
rum och kök precis lagom för vår lilla familj. Som familj och föräldrar blev
vi ännu mera sammansvetsade under dessa år och vi mådde bra och tog
hand om varandra. Även när det inte fanns tid för sexet så har vi alltid
pussat och rört vid varandra i vardagen. På våra lediga helger så var vi
för det mesta hos mina föräldrar som då bodde i Haraker ett ställe på
landet utanför Skultuna. De hade flyttat dit några år tidigare och mor och
far fick sin dröm i uppfyllelse. De älskade att skapa trädgårdsrum i den
stora trädgården som de hade. Trädgården var så fin med alla blommor
och växter som de planterade, men det fanns även stora ytor för barnen
att leka och spela fotboll på. Där kunde vår son leka fritt med sina
kusiner.
Vi flyttade till den nya lägenheten och vår son började sova i eget rum
och vi fick vårt. Kort efter att vi hade flyttat dit så fick jag ett 7 timmars
städjobb på Posten och vi fick bättre ekonomi. Så 1991 började vi prata
om att skaffa ett syskon till vår son. Åter igen togs spiralen ut och vi
började jobba på det. Vi jobbade stenhårt med att jag skulle bli gravid. Vi
brukar skratta åt det när vi minns tillbaka hur vi gjorde. Jag skulle ligga
blixtstilla efter Nikos orgasm så att det inte rann ur mig. Jag brukade
skrattande säga att han bara behövde röra mig så går det som vi
planerat. Även denna gång så får Nikos föräldrar visum för att besöka
oss och jag inser att jag bör gå en kurs i persiska för att jag skulle kunna
prata med dem lite bättre än första gången som de besökte oss. Niko
fick alltid översätta. Visst hade jag börjat förstå lite av språket då Niko
enbart pratade persiska med vår son. Jag anmälde mig på en kurs på ABF som jag läste intensivt och Niko hjälpte mig. Nikos föräldrar kommer
tidigt i juli och reser tillbaka till Iran i slutet på augusti. Denna gång
hämtade vi dem på Arlanda. För första gången så får de träffa sitt
barnbarn, Nikos far brukade vara ute mitt på dagarna och leka med
honom på gården. Han har många gånger berättat på äldre dagar att
han kommer ihåg hur roligt de hade där ute på gården…Vår son var hans
hjärta! Även denna gång spådde Nikos mor mig och hon sa att jag skulle
återigen föda en son och tänk så sant det blev.
De första veckorna var det frid och fröjd med Nikos mor. Men efter ett tag
börjar jag känna att hon konkurrerade med mig. Det var som om hon inte
ville släppa in mig i samtalen och hon avbröt mig hela tiden när jag prata
med Niko och på råga på allt så ville hon inte äta maten som jag tillaga.
Det här pågick i flera dagar och kanske var det för att jag var gravid och
känslig som jag kände att det inte stod rätt till. Men droppen gick för mig
när hon en dag när vi satt på golvet och lekte med vår son. Hon skriker
till och säger att vår son trampa henne på benet. Han var inte ens i
närheten av hennes ben. Mina antenner flög ut i skyan hög, och jag
skrek och fräste på henne och Niko fick sin del också så han visste inte
vilket ben han skulle stå på. Han hade också känt spänningen mellan
oss. Men jag var så arg på henne, trodde hon att hon kunde uppföra sig
hur som helst i mitt hem. Hon går in på sitt rum och där tjurar hon i flera
timmar så även Nikos far skäller ut henne. Efter det så blir hon sig själv
och jag kramar om henne och konflikten är över och allt blir som vanligt.
Då förstod jag att hon alltid har varit medelpunkten i deras familj och att
hon kände en rival i mig. Men jag gjorde allt för att vi skulle få en bra
relation. Men efter denna konflikt så tog hon väl hand om mig och jag om
henne och man kan säga att vi till sist fick en bra relation till varandra. Året efter tror jag det var så åker de och hälsar på Nikos bror
Manucher och hans familj. Och det visar sig att hon gör samma sak där
och Marouk och hon hamnar i konflikt.
Under denna tid så byter vi också ut vår gamla bil till en ny Opel kadett vi
har tapetserat om lägenheten innan Nikos föräldrar kom. De tyckte vi
hade det jättefint och hade bekvämt liv. Det var sista gången de kom på
besök hos oss.
Graviditet fortsätter och jag mår jättebra och likaså Niko. 27 januari går
vattnet sent på kvällen och jag sa till Niko -det dags. Den här gången var
jag inte orolig fast det var två veckor för tidigt jag tog det med ro. Vi
ringde till BB och de sa att vi skulle komma upp men jag kommer ihåg att
jag sa -vi kommer när första värken kommer. Den kom först tidigt på
morgon och då åkte vi upp. Och jag säger till Niko -jag vill inte ligga i en
säng och vänta in innan det är dags att krysta, och det sa jag även till
barnmorskan. Jag fick en gåstol som jag kunde ta stöd när värkarna
kom, jag promenerade i korridoren upp och ner och barnmorskorna
kollade mig med jämna mellanrum hur mycket jag hade öppnat mig.
Sista gången de kollade mig var jag nästan helt öppen och jag fick lägga
mig i stolen där jag skulle föda. Vi hade kommit in vid 6-tiden på
morgonen och han kom vid 10-tiden så det gick hastigt och lustigt men
jag är säker på att det var för att jag var igång. Den här gången fick vi vår
son direkt i famnen när han kom. Han var så fin och han var så
efterlängtad. Fick komma hem med honom efter två dagar. Nu hade vår
familj växt och vi kände glädje och stolthet för vad vi åstadkommit och vi
hade en framtidstro.

Vad roligt att just du titta in hos mig, hoppas du hitta något som passa dig. Innan du lämnar mig sätt en kommentar så hittar jag tillbaka till dig. Tjingeling och ha det så fint!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *