Kapitel 3 när två världar kolliderar
Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

Kapitel 12 När två världar kolliderar

Våra resor utan barn
Resor har alltid varit en viktig ingrediens för oss, att få komma bort från
vardagen en stund. När barnen sluta komma med på våra resor, så börja
Niko och jag resa och se oss omkring i världen. Något som både jag och
han ville göra innan vi träffa varandra, men ödet ville något annat med
oss och jag inser att jag fick det som jag absolut inte skulle ha när jag var
ung..barn, äktenskap, hus, hund och husbil. Det där så kallade Svensson
livet och jag antar att vi tar igen det nu det som vi inte gjorde då. Men så
mycket roligare när man är två. Och skulle man fråga mig idag om jag
har ångrat att jag inte gjorde det i unga år så skulle jag säga att det finns
ingenting i världen som skulle göra att ville få Svensson livet ogjort för
jag tänker att livet är inte slut ännu och tid att upptäcka världen står
fortfarande kvar med en god start då vi alla somrar alltid åkt någonstans.
Sen att Svensson livet faktiskt passa mig väldigt bra är ju nästan en
överraskning för alla i min familj som syskon och mor och far men även
för mig när jag blickar tillbaka.
Niko och jag när vi var på vägarna i Europa har vi många gånger pratat
om att när vi blir pensionerade “tänk om vi skulle sälja allt vad vi äger
och bosätta oss i husbilen och ta oss till platser som vi vill se och uppleva” åsså har vi fantiserat tillsammans om det och skrattat och tänkt
att det kanske inte skulle vara så illa, men till saken så skulle vi säkert
sakna våra nära och kära, men man vet aldrig.
De första åren som vi var utan barn på våra semestrar så blev det
ganska mycket Tyskland och hälsa på en barndomsvän till Niko och med
några avstickare till grannliggande länder. Och vi var duktiga på att
koppla av och njuta av våra resor. Vi kunde stanna precis var som helst
på landsbygden eller i stad för att se oss omkring eller bara stanna för att
äta, fika eller bara vara på tu man hand. Men alltid när vi var på väg hem
så stannade vi några dagar på Öland där både Niko och jag stormtrivs
och älskar den ön. Det var som om både Niko och jag vi fick ro i våra
själar och kunde riktigt varva ner. Denna ö med så betagande vackra
platser att se, från det öppna och torra landskap med en alldeles unik
flora och fauna, det är nästan jag kan känna en glimt av paradiset!
Ön har gett oss så mycket och inte bara fina minnen men att få se och
uppleva en sådan vacker natur och havet som både han jag har en
längtan till. Tänk bara när solen började skymma på kvällarna och man
satt på stranden vid havet… tystnaden som fanns där. Det enda man
kunde höra var kluckande från vågorna och ingenting som vänta på oss
utan vi kunde bara vara och njuta av allt det stilla och lugna omkring oss.
Under våra resor så har vi även haft djupa samtal sinsemellan, samtal
som man inte riktigt hinner i vardagen när arbete tar så mycket plats i
våra liv.
Vi har alltid tyckt om livet på vägarna med husbil och det var inte alltid
som vi tog in på en camping för att övernatta utan det kunde bli nånstans
på vägen, vid en sjö, hav eller i stad, men det gav oss frihet att välja var vi ville stanna. Frankrikes Normandie kust var också en sådan där
upplevelse utan dess like, att köra längst med kusten och in i de små
byarna som fanns där, det är minnen som man aldrig glömmer och de är
gemensamma för oss, gör att vi kan minnas tillsammans. Dessa gånger
som vi var ute med husbilen är så fina minnen som är så gott att plocka
fram ibland när vardagen sätter in, men också att kanske planera för
nästkommande resa.
Det är många som har frågat mig med lite fördomar i bakgrunden eller
trott att jag är hårt och strängt hållen”hur är det att leva med en man från
Iran att det måste finnas så mycket olikheter mellan er och att det måste
vara jättesvårt. Med bagaget i fickan och när jag funderat på det så finns
det mera likheter än olikheter och just det att vi tycker om samma saker
gör att det fortfarande finns hopp för oss….Och resor är ju en sak som vi
båda uppskattar väldigt mycket. När barnen blev vuxna och fick sina
egna liv så kom vi in en fas då det var viktigt för oss att hitta sånt som vi
båda tycker om att göra tillsammans. Och hårt hållen är jag absolut inte
då vi ser oss som egna individer med två personligheter som passar
varandra väldigt bra.
Men vi har även varit på resor på eget håll, Niko har t.ex varit till Iran ett
antal gånger de senaste 12 åren och även till Tyskland och Spanien för
att titta på F1. Jag köpte till hans 40 års dag F1 biljett som han blev
överlycklig för. Och jag har varit både till Finland, London och besökt
släkt i Wales, min farmor var därifrån. Så även vi gör saker på egen hand
som många som inte känner oss blir fundersamma över.

Vad roligt att just du titta in hos mig, hoppas du hitta något som passa dig. Innan du lämnar mig sätt en kommentar så hittar jag tillbaka till dig. Tjingeling och ha det så fint!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *