Kapitel 5 När två världar kolliderar
Första kyssen och sexetFredagen kom då vi skulle träffas igen och ha en utekväll på Elvis. Minasystrar och jag tog en taxi till Nikos vän efter att vi hade fixat oss fina.Jag kommer ihåg att jag fick klädproblem och visste inte vad jag skulle tapå mig, tror jag gick igenom hela min garderob men till sist fick jag påmig ett par jeans byxor och en blus. Vi skratta och prata hela kvällen ochdet var en jättetrevlig förkväll hemma hos Nikos vän. Jag kände den därstarka attraktionen, kände att den fanns mellan oss och våra ögonmöttes hela tiden. När det var dags att ta sig ner till Elvis så ringde vi ochbeställde två taxibilar. När den första taxin kom så åkte Nikos vän ochmina två systrar i den och Niko och jag blev och vänta på den andra. Visatt vid fönstret för att ha koll på när taxin kom. Jag kände att vi blev liteblyga för varandra men tillslut så kysste han mig lite försiktigt och jagkommer ihåg att han titta på mig för att se hur jag reagerade på kyssen,men jag tror jag log och kysste han tillbaks. Jag kände att det kundehända ikväll nästan till min förskräckelse vi kände ju knappt varandra.Men på något vis visste jag att jag hade träffat en kille som var en påmiljonen.När kvällen började lida mot sitt slut åkte vi alla hem till hans kompis tillbostadsområdet Skallberget i ett hyreshus där han bodde. Niko och jagvar inte länge där innan vi började bege oss hem till han, Niko bodde ihuset bredvid. Han hade inte många möbler i lägenheten men en saksom jag la märke till ganska direkt var att han hade många biltidningar.Niko har alltid älskat bilar och speciellt italienska som Ferrari och AlfaRomeo bilar. Vi satte oss i soffan efter att han satte på musik, han bjödmig på te. Niko drack ofta te innan han började tycka om kaffe. Vikramades och kysste varandra och det ena ledde till det andra så heltplötsligt älskade vi för fullt i soffan. Efter första akten ledde han in mig till hans stora dubbelsäng som var den enda nya möbeln. Där vi fortsatte attälska, han älskade på ett sätt som jag inte riktigt var van vid, med mycketömhet, han tänkte inte bara på sig själv och jag darrade av vällust.Kände att han var över allt med hans varma heta händer över min kropp,hans kyssar och smek gjorde mig hel vild, hade aldrig känt tidigare attsex kunde vara så och det var härligt och underbart. Hela natten älskaoch sov vi om vartannat. Vi vaknade till av att vi ville ha mer och mer detvar som vi inte fick nog av varandra. På morgon eller det var nog snararepå förmiddagen då jag vaknade, upptäckte jag att jag låg ensam isängen men efter en stund hörde jag att han var i badrummet och det lätsom han tappa upp vatten i badkaret. Kommer ihåg att jag tänkte skahan bada och ska han iväg någonstans, men jag vågade inte stiga uppur sängen utan jag tänkte att han kommer väl snart. Så efter en stundkommer han och han pussar och kysser mig sen lyfter han upp mig ochbär mig till badkaret, där badar vi tillsammans. Skall tilläggas att jag vartrådsmal då. Vi stiger upp ur badkaret och käkar frukost, tillbaks tillsängen och älskar igen, upp igen fixa med mat. Hela dagen var vi till förvarandra.På söndagen ringer han till mig och vi bestämmer att han skulle kommaoch hämta mig hemma hos mig. Han kom på sin cykel och vi gick ut, omvartannat så promenerade vi eller så skjutsade han mig på cykeln och vipratade och skrattade. Kommer ihåg att vi var runt i kring mitt område påBäckby där jag bodde med mor, far och lillasyster, vi hade flyttat ditnågra år tidigare och han bodde på andra sidan av staden. När det vardags att ta farväl så plockade en vildros till mig och jag trodde han tänktekyssa mig men fick en puss på kinden till min förvåning och undrade imina tankar vad är det här för något, vi som hade haft sex. Nog för att jag hade insett att han var en ganska blyg kille men en puss på kindengjorde mig osäker. Det var nästan att jag började tycka att han varkonstig eller var det något fel på mig, jo det var många tankar som dökupp i mitt huvud men en sak var jag säker på han var inte som andrakillar.Men vi börjar träffas dagligen och vi blir oskiljaktiga vi tillbringar varje tidav dygnets lediga minut tillsammans. Ofta blev jag hämtad av honomhemma hos mig eller så väntade han på mig efter mitt arbetspass påålderdomshemmet. Men när han hämta mig hos mig kom han aldrig uppoch ringde på dörren utan han var alltid på gården och vänta att jagskulle komma ner. Han hade respekt för mina föräldrar och han hadeandra värderingar från sitt hemland där det var förbjudet att visa sinkärlek öppet. Tiden går och jag var kär, kär som jag aldrig hade varittidigare och jag kände att han också var det. Vi börjar tillbringa det mestatiden hemma hos honom och det dröjer inte länge innan jag får en nyckeltill hans hem. Kommer ihåg att jag en kväll säger till honom att jag villsova hemma inatt, men den natten sov jag inte så bra för jag hade intehan vid min sida. I princip så bodde jag hos honom, mina kläder och alltsom jag behövde fanns i hans lägenhet. Men det dröjde ett tag innan jagskrev över min adress men när jag gjorde det så blev det officiellt vi varsambos. Jag var kär, Niko har berättat att han kände att han var riktigtunderbart kär.Några år efter så berättade han för mig att jag släppte ifrån mig i sömnenoch inte en gång utan flera gånger första natten vi hade sex. Hanberättade då att han tänkte att det här är min Ferrari som har lite problemmed förgasaren. Han har alltid tyckt att jag är lika vacker som en Ferrari bil. Niko är en man som alltid har visat sin kärlek till mig genom handlingän med ord men när han säger ömhetsbetygelser i ord kan det kommavad som helst. När jag släpper ifrån mig ibland så brukar han skoja frisktoch frågar -är du en dam? och jag säger -det vet du väl från första nattenatt jag inte är. Filmen Adam och Eva som hade premiär 1997 älskar hanoch han har sett den flera gånger för när han ser den kvinnligaskådespelaren Josefin Nilsson så ser han mig det är sådana saker somhan säger till mig. Det är hans sätt att visa kärlek och jag vet att det ärnått speciellt vi har tillsammans.Hela första året njöt och utforska vi varandra vi var nyförälskade. Vi hadelivliga diskussioner om allt möjligt mellan himmel och jord, det var som vimatade varandra med sådant som vi tyckte om att prata om. Ibland hadevi olika åsikter och ibland tyckte vi lika, men det viktiga var att vi kundeprata. Sexet var lika viktigt om inte viktigare, små svackor har vi haftgenom åren men inget alarmerande. Jag har alltid sagt till Niko när jagälskar mindre du ska älska mera och tvärt om, men den får aldrig ta slutsamtidigt och jag brukar skämtsamt säga “vi ska väl inte spä påstatistiken” och han svarar “jag ska bära dig igen när vi fyller 80” och senbrukar vi skratta hjärtligt. Vi har alltid haft lätt till skratt mellan oss. Jaghar nån gång hört eller om jag läst det nånstans kommer inte riktigt ihåg-när man är tillsammans med en utländsk man, klarar man 5-års gränsendå har man kommit i land.Kapitel 4 När två världar kolliderar
Kapitel 4 När två världar kolliderarAndra mötet och nu börjar det rulla påDagen efter så tänkte jag några gånger på honom och tanken slog migatt jag kommer nog aldrig träffa han igen. Vi hade inte bytttelefonnummer med varandra vid första mötet och jag hade ingen aningom var han bodde, bara var hans vän bodde. Ja visste absolut ingentingvisste knappt vad han hette. Kommer ihåg att jag tyckte att jag var dumsom inte givit mitt nummer till honom. På den tiden hade vi inga mobilereller Facebook som man kunde hålla kontakt med varandra utan detman hade var hem-nummer och jag brukade inte ge ut mitt nummer tillkillar men den här gången så kände jag bara VARFÖR?…osmarta jag!På söndag ringer min äldsta syster och säger att vi ska träffa killarnasom vi var hemma hos på fredag natten, Till min förvåning så utropar jag -SKA VI! tydligen hade min syster och Nikos vän bytt telefonnummermed varandra. Jag blev super nervös för jag kom ihåg att jag hade känten omedelbar attraktion till honom på fredagen och ovanpå det hade jagvarit ganska odräglig när vi var hemma hos dem på fredag natten medmina vitsar och pladder. Kommer ihåg att jag tänkte att tänk om han intetycker om mitt vardagliga jag. Jag har aldrig ansett jag var en vacker ungtjej, utan jag såg nog ganska vardaglig ut, tanig och med det typiskafinska tunna fina håret. Jag var inte ful men inte heller supervacker.Hade en vän vars mamma sa en gång till mig att jag inte var en vackertjej men att jag var en väldigt sympatisk person, det sa hon som enkomplimang till mig, hon tyckte om mig.Min syster och jag hämtade Niko och hans vän med min bil. Vi åkte tillLövudden en fin plats vid Mälaren, där vi promenerade och pratade medvarandra och jag var så uppspelt och nervös. Han fick mitttelefonnummer. Han ringde några gånger under kommande veckan menvi träffades inte under veckan för mitt arbetsschema var fullspäckad.Men vi hade bestämt att vi alla skulle gå ut på Elvis kommande fredagen.Jag tyckte hela veckan gick i snigelfart. Jag verkligen längtade tillfredagen då vi åter skulle träffas.Kapitel 3 När två världar kolliderar
Första mötet och Nittas och Nikos upplevelseDet är en vårdag och en helt vanlig fredag som alla andra fredagar – åretär 1986. Jag hade arbetat på dagen på ålderdomshemmet och komhem på eftermiddagen, käkade mat och tog det bara lugnt. Kom överensmed min ett år äldre syster och två år yngre syster att vi skulle gå ut påkvällen till Elvis och dansa. Kommer ihåg att jag inte var så därjättesugen på en helkväll ute. Men bestämde iallafall att jag skulle följa med. För jag brukade få roligt även om jag inte riktigt kände för det justdå och jag hade inget annat planerat. Mina systrar var också mina bästavänner, men med åren som har gått så är det min lillasyster och jag somhåller ihop medans mina två äldsta håller ihop mera.Elvis var min favoritkrog på mitten av 80-talet. Krogen var stor ochdansgolvet likaså. Och det var alltid mycket folk och trevlig stämning däroch det brukade vara långa köer så det gällde att komma i tid för attslippa stå i kö. Så vi systrar började piffa till oss för att göra oss färdig fören utekväll. Ibland så drack vi före annars blev det att vi drack på krogennågra öl. Men den här kvällen blev det först på krogen och medankvällen fortskred så började jag bli varm i kläderna och hade dansat fleradanser. Jag älskade ju att dansa så jag brukade lätt komma i rättstämning så även denna fredag kväll. Framåt midnatt så var jag ett bratag på dansgolvet, men när jag skulle gå tillbaks till bordet som vi satt vidsåg jag att mina systrar och två utländska killar som sitter där. Klart jagblev lite nyfiken på vilka de var och jag märkte direkt att de var trevligakillar i och med att de presentera sig på ett hövligt sätt, som inte var såvanligt bland ungdomar. Det som jag kommer ihåg mest från den kvällenvar Nikos himmelsblå ögon, för mig såg han väldigt annorlunda ut medsitt tjocka svarta hår och hans blåa ögon som blicka mot mig hela tiden.Han var en mycket snygg kille i mina ögon. Kommer också ihåg att jagtyckte att han pratade väldigt bra svenska och han berättade att han bottett år i Sverige och jag trodde nästan att han ljög.Men den där pirriga känslan som jag hade när vi satt vi bordet när hanhela tiden satt och log mot mig hela tiden. Jag kände att han studerademig, minns att jag tänkte vad tror han egentligen så lättfångad är jag inte. Jag brukade inte bli mållös inför killar, har alltid haft lätt att prata medkillar då jag under åren har haft flera män som arbetskamrater ochkillkompisar och på högstadiet var det mest killar i klassen så vanan attprata med killar låg mig naturligt. Men han fick mig mållös och jag kändemig väldigt attraherad av honom. Och jag blev blyg. Mina systrar tyckteatt vi skulle följa med honom och hans kompis hem till dem efter dansen,jag var lite tveksam till det men följde med. Och jag tror att den natten såblev jag väldigt osäker jag som aldrig brukade vara det, så i minosäkerhet försökte jag göra allt för att skrämma iväg han. Men sålättskrämd var han inte. Kommer ihåg att jag drog världens värsta vitsar,höll låda så det var knappt att han och hans vän eller min systrar fick ensyl i vädret på hela natten. Men han bara skratta och smålog hela tidendet var som han visste och förstod att jag inte var mig själv.Nikos minne från första kvällenJag gick till baren för att köpa öl och då kom en tjej som behövde hjälpatt bära ölglas till ett bord som hon satt vid så jag hjälpte henne med det.Och på så sett fick jag och min vän kontakt med dessa systrar. Honvar lillasyster till Nitta.Jag fick syn på Nitta när hon kom gående från dansgolvet och att honstyrde stegen mot vårt bord. Redan då såg jag att hon var mycketattraktiv, hon såg annorlunda ut, ett ansikte som jag alltid har sökt. Honsa -Hej när hon kom fram och jag och min vän presenterade oss. När vihade pratat en stund märkte jag direkt att hon inte var lik sina två systrartill sättet och hon var väldigt söt. Jag tyckte hon verkade smart somvågade prata medan hennes systrar satt mera tysta, hon hade även etthärligt skratt. Hon verkade vara en så naturlig tjej. Och jag blev nyfikenpå henne. Vi sitter på soffan bredvid varandra och jag lägger min arm påryggstödet bakom där som hon sitter för att signalera att jag var intresserad av henne. Jag blev glad att de följde med oss hem till minvän den natten. Jag hade väldigt trevligt när jag satt och titta på hennedär hon satt och pratade och pratade. Jag sökte hennes blickar helatiden och ibland titta hon bort precis som om hon blev lite blyg för mig.Men jag kände att det här en tjej som är väldigt framåt. Jag visste att jagville träffa Nitta fler gånger men ville inte verka framfusig så när de skulleåka hem så sa jag bara att dom måste komma och besöka oss fleragånger.Kapitel 2 När två världar kolliderar
Kapitel 2 När två världar kolliderar
Niko
5 januari 1985 på min födelsedag satte jag för första gången min fot i Sverige, Trelleborg var staden som jag kom till efter min flykt från mitt hemland Iran. Det rådde krig mellan Irak och Iran. Beslutet att jag var tvungen att fly var flera incidenter och kriget, jag var inte säker där. Blev placerad på Flens flyktingförläggning ett par månader innan jag fick komma till Stockholm och bo hos en vän tills jag åkte tillbaks till Flen för att få besked om var jag ska vara bosatt. Det blev till Västerås som jagdå fick en lägenhet att bo i. Ovissheten under hela den första tiden var både stressande och framför allt osäker att hela tiden gå och vänta på ett beslut om permanent uppehållstillstånd. Men jag var fast besluten att skapa mig ett bra liv här. Jag kommer från norra Iran från staden Rasht.Vi har också de fyra årstiderna, det enda som skiljer Iran och Sverige varatt det brukar vara lite mera minusgrader här än där annars hade viockså snö på vintern. Kommer från en stor familj med tre bröder och en syster. Min äldsta bror Manucher lämnade också Iran och bodde många år i Rom och nu bor han med sin familj i Kanada sen många år tillbaka.På dagarna brukade jag hjälpa min far i matbutiken som han ägde och har gjort så länge jag kan minnas. Och på kvällarna umgås medkompisar. Har många fina minnen från min uppväxt där men också oroliga tider från en monarki till en islamisk stat under min tonårstid och ända fram till min flykt därifrån. Det som jag saknar mest är nog naturen och maten, min mor lagade väldigt god mat. Hon var hemmafru och tog hand om barnen och hushållet.Började läsa på Amu-center till CNC-operatör och läste svenska, umgicks med nya vänner som också kom fån Iran. Ibland så blev det utekväll på krogen men för det mesta var vi hemma hos varandra, vi hade inte råd att gå på krogen så ofta. Så mitt första år såg ut så,plugga, träffa vänner ända tills jag mötte Nitta.Den sista händelsen som gjorde att det var fara på färden i mitt hemland.Jag hade pratat med mina föräldrar långt innan denna händelse om att jag har ingen framtid här och troligen kommer jag att bli skickad ut i kriget som pågick med Irak. Men mina föräldrar hade inte riktigt tagit det på allvar ända tills denna dag då vi skulle åka till en stad som heter Mashhad som mina föräldrar gärna ville besöka. Irans heligaste stad och näst största stad i Iran. En stad som många troende iranier besöker. Inteför att mina föräldrar var troende, min mamma bar duk på huvudet mendet var mera för en vana och tradition i hennes släkt, som delvis var troende. När Iran blev en islamisk stat var alla kvinnor tvungna att ha duk på huvudet. Varken jag eller mina syskon är troende och det är på grund av att den muslimska tron inte utövades i vårt hem. Vi hade det nog ganska så bra ställt än många andra familjer i Iran och kan nog säga att vi var ganska så upplysta om vad som hände i Iran och omvärlden. Och både jag och mina syskon fick gå i skola och utbilda oss.Dagen kom då vi åkte till staden Mashhad och jag kände mig glad för jaghade en vän med mig. Vi var klasskompisar från gymnasietiden. Och jag kände att vi var väldigt goda vänner och kunde lita på varandra. Vi hadevarit några dagar i staden då min vän och jag skulle gå till telefonbolaget.Han skulle ringa ett samtal till flickvännen. Vi kände inte på något vis att vi var förföljda eller iakttagna utan vi hade det trevligt och kände ossbekymmerslösa. Efter samtalet så beslöt vi att vi skulle gå och besöka hans farbror som bodde i staden, han hade en hantverksbutik vid basaren. Vi kommer fram till hans farbror och sonen som var i samma ålder som vi. Det hälsas hjärtligt såsom man gör i Iran när man är släkt“pussar på båda kinderna”. Vi sitter ner i butiken och min vän går för atthämta te vid tehuset. Efter en liten stund så kommer två gardister in i butiken och tilltalar mig och min väns kusin skarpt -Ni ska följa med oss och sen greppade de oss i armarna. Jag sa till min väns kusin säg ingenting sätt dig bara i bilen.När vi satt i bilen satte de på oss ögonbindlar och sen började de köra.Under färden som tog kanske en halvtimme så blev jag mycket, mycketrädd och tiden kändes som en evighet. Vi hade ingen aning om vart vi var på väg. Och man hade hört ofta om människor som försvinner spårlöst bort. Men vi kom fram till sist med ögonbindlar fortfarande för ögonen. Vi fick stå ute en stund i regnet och det kändes som vi stod i en inhägnad gård då man hörde att de låste grindar. Det var kallt och vått,jag var rädd, frös och darra. Efter en stund kommer de tillbaks och fördein oss i ett rum där de börja förhöra oss. Förhöret gick ut på att de ville veta vart vi ringde, vad vi prata om och vilka regimkritiker gupp vi tillhörde. Det var samma frågor hela tiden och de höll på i flera timmar.Jag försökte förklara att vi var vanliga människor som var på någradagars semester i staden, men jag fick ett hårt slag i ansikte. Det varknappt att jag kunde sitta kvar på stolen så hård var smällen. Och så höll det på ända tills vi blev inlåsta i en cell och då tog de av oss ögon bindlarna. Då hade de förhört oss hela dagen. Vi hade varit i cellen en stund då dörren öppnas och en man säger att vi får gå. Min väns farbrorhade tagit kontakt med mina föräldrar, vet inte hur de fick ut oss därifrån.Men jag tror att det var på grund av farbrorn som var väl känd i stadenmed religiös bakgrund och att han kunde tala för sig. Jag fick skriva på ett papper med mitt namn och sen skulle jag anmäla mig i min hemstad hos gardisternas station när jag återvände. Det fick jag göra i flera månader varje dag. Men innan jag kom ut därifrån så säger en av gardisterna till mig -om duvill kan du slå mig tillbaks så som jag slog dig. Han säger också att koranen säger att du får göra det. Jag kände på en gång att det var någon form av test från deras sida så det ända jag säger -ni tog fel vi är bara på semesterdagar här i staden. Efter den här händelsen så tog mina föräldrar allt som jag sagt ochberättat på allvar och vi började planera för en flykt från Iran. Vi kundeinte lita på någon, så de enda som visste om planerna var en av mina bröder och min vän. Vi kom i kontakt med några personer som hjälpte till med att planera flykten. Efter att vi hade gått igenom alla flyktvägar så beslöt vi att det skulle vara säkrast på mindre vägar genom bergen till Turkiet.Flykt dagen kom och jag tog farväl av mina föräldrar och min bror. Sittergömd på lastflaket under en presenning i en lastbil som kör i fler timmar. Det var obekvämt och kallt att sitta där på flaket, men det ändå jag kunde tänka på var att jag skulle komma ut från Iran. Och att jag var ensam och måste till varje pris klara mig själv.Flykten genom gränsen till Turkiet gick bra, men väl där så blir jag fast avpolisen i en mindre stad och blir förhörd där. Men där fick jag röra mig fritt och jag kom i kontakt med en hjälporganisation som hjälpte migvidare till Sverige. Sammanlagt tog det en månad för mig att komma tillSverige från det jag lämna Iran på lastflaket på en lastbil tills jag kom tillTrelleborg. Jag var nu politisk flykting. Jag har alltid varit väldigt tacksamför mina föräldrar som hjälpte mig hela vägen fram till dagen för flyktenmed pengar och synpunkter fast de inte hade jättestora besparingar.Precis som alla andra människor i medelklassen i Iran så fick nog mångavända på slanten för att det skulle gå ihop.Att vara på flykt från sitt hemland är inte något som man väljer utan föratt man är tvungen och alla känslor som medför att vara på flykt kan varamycket skrämmande och förskräckligt stressande. Vad ska hända, vartkommer jag, kommer jag klara mig, kommer jag kunna skapa ett nytt liv iett annat land, kommer jag bli tillbakaskickad, kommer jag se min familj igen någon gång i framtiden, men framför allt rädslan att inte klara sigsjälv. Ja det finns många känslor som är väldigt svårt att beskriva mednågra få ord och som är väldigt svårt för en annan person att förstå somaldrig varit på flykt.Under mina år här i Sverige så har jag varit tillbaka till Iran ett pargånger under de senaste 12 åren, men varje gång så känner jagobehagskänsla som biter sig fast och är jättesvårt att skaka av sig. Det enda som fått mig att åka dit är för att träffa min familj som finns kvar där och varje gång så har jag sagt aldrig mera. Samtidigt är jag väldigt glad att jag fick träffa min mamma igen innan hon gick bort för ett par år tillbaka. Pappa och tre av mina syskon finns kvar där, men med dagens teknologi så finns Skype och andra sociala sidor på internet som det går jättebra att hålla kontakt genom.Betal inlägg När två världar kolliderar
Här finns alla kapitel i boken När två världar kolliderar. Du låser upp varje kapitel för endast 5kr och har tillgång till kapitlet i 5 dagar.
WordPress har jag flyttat till -Spännande och skrämmande
HÖST
Idag tog jag beslutet att flytta till egen wordpress. Webbadressen är detsamma bara att nu finns jag inte på nån portal. Samtidigt som det känns spännande så är det lite skrämmande också. För nu är det upp till mig med både seo och den tekniska biten. Men det är inte första gången som jag har egen wordpress. Lite kul är det iallafall. Sen kommer jag även vara behjälplig och arbeta lite för blogbiz. Min tid som jag blogga på Blogbiz har varit väldigt roligt plus att jag fått träffa massor med härliga människor.
Märkte direkt nu i skrivande stund att allt är lite annorlunda. Men jag är ju den som inte brukar ha svårt med det tekniska utan jag tycker det är jävligt skoj. För man lär sig nya bitar hela tiden. Mina betalinlägg finns även här. Och som ni vet så finns varje kapitel av min debutbok att öppna för några få kronor för den som vill läsa den. Det som jag blev lite besviken på med flytten var att mina utvalda bilder inte kom med.
Visst gick veckan fort, fredag blev det på två röda sekunder. Imorgon jobbar jag då oktober är en månad då vi jobbar lite extra. Finns lite arbete på gården med att kratta ek löv men det får vi göra mellan arbetspasset. Sen tycker jag det är så vackert när gräsmattan är täckt av alla fina löven med dess färger.
Fortsätter med jobb i wordpress
Kvällen här! så jag fortsätter här och ska kolla in min wordpress laddar ner några plugin. Tar säkert några dagar innan jag har alla funktioner klara på min blogg men det kommer bli bra är jag säker på. Tyck gärna till kanske ni saknar nånting på min blogg eller vill se mera av hojta bara till så ska vi se om jag kan fixa det ni önskar.
Är ni intresserade
Det är skönt att tända en brasa direkt när man vaknar på morgonen. Brukar göra det på helgerna så även imorse när jag vakna och kände mig lite frusen. Idag har vi bara tagit det lugnt och bara haft en skön dag och lite senare på kvällen tog vi bastubad. Och nu sitter vi framför TV och myser.
Men nu till nånting helt annat som jag tänkte höra med er om det finns intresse. Har skrivit ett inlägg om hur man skriver sin självbiografi. Och som ni vet så har jag skrivit en biografi som jag gav ut 2017. Nu är ju böcker lite av en färskvara och därför tänkte jag höra med er om ni vill läsa den i min blogg. Om jag lägger upp ett kapitel i veckan och då du får låsa upp inlägget för endast några kronor.
Ja denna måndag
En trög måndag måste jag säga. Har varit trött precis hela dagen, men mötet i Sala gick bra, vi på mötet kommer att ha vidare kontakt en tid framöver.
Nu har jag fått förmånen igen att läsa en fantasyroman innan den kommer ut i bokhandeln. Har hunnit läsa några kapitel men jag avslöjar ingenting ännu utan min recension kommer ut den 25 januari när den släpps. Så håll utkik då på min blogg.
Så här mörkt blir det nu så tidigt på dagarna och för en liten stund sen föll det lite pudersnö. Tur att julstjärnan i lyser upp i mörkret.
Manus uppdatering
Ett litet uppdatering hur det går för mitt manus skrivande. Länge sen jag skrev hur jag ligger till i manuset. Har flera kapitel kvar att skriva och totalt nu har jag skrivit 15360 ord så jag är snart halvvägs i manuset. Tänker mig att manuset kommer att bli cirka 50000 ord när det är färdigt så jag har lång väg kvar.
Ni som läst min första bok kommer ha lättare att följa med i andra boken.
Den första boken handlar om Nitta och Niko från två olika kulturer i ett tredje land. I boken får man följa paret under flera decennier. I andra boken får man följa när dom kommit in i medelåldern och hur deras vardag ser ut med både lycka och sorg.
Men jag har kommit underfund med när jag har som lättas och får inspiration till att skriva. Och det är absolut inte under vintermånaderna utan det är när ljuset är framme på våren och sommaren. Jag tycker om att skriva när jag är ute i naturen då är det som att orden bara faller på plats. Och när jag är ute och skriver då gör jag det alltid i mobilen i programmet Evernote som när jag kommer hem för över i mitt riktiga skrivprogram. Ett skrivprogram som är väldigt lätt att hantera och ändra i.
Men jag ska försöka hitta inspiration att skriva mera på vintern för det skulle vara roligt om jag fick boken färdig fram till kommande sommar. I januari ska delar av manuset skickas in till min lektör för genomgång.
Författardröm
Idag ska jag skriva ett inlägg hur det kom sig att jag skrev en bok och ge några tips på önskan av Chanelle.Det första som jag kom att tänka på som alla författare har gemensamt är att “de gav aldrig upp”Jag började skriva på mitt manus i början på 2016 och gav ut boken sommaren 2017 då jag hade min realase i Finland närmare bestämt i min hemstad Hangö.Jag har aldrig haft författardrömmar och att just jag skulle skriva en bok var nog ganska otippat. Men det börja med att min make som inte alls tycker om att läsa men har alltid gillat när jag läst mina texter högt för han ifrån mina bloggar som jag haft genom åren. Ett flertal gånger så sa han till mig – varför skriver du inte en bok. Så med hans tjat hade jag aldrig fått fröet att skriva.När du en gång börjar så ska du aldrig någonsin ge upp, för alla som skriver så kommer du alltid till lägen då du kör fast. Men då ska man lägga manuset åt sidan och ta en paus och göra nånting roligt och vips så får man nya infallsvinklar och idéer.Läs många böcker men hitta din egen skrivstil oavsett vilken genre du skriver i.Ta hjälp i ett tidigt stadium av en duktig lektörLåt gärna flera få testläsare manuset, jag hade författare Carita Lijendahl och min syster som testläsare förutom min lektör.Till sist skriv lite varje dag om det så bara är en mening. Att tro att man kan skriva ett kapitel varje dag är nog lite för optimistisk. Att skriva bok tar tid. Jag hade ingen press på mig men jag skrev lite varje dag, ibland gick jag in och redigerade tog bort eller la till. Efter nästan 1,5 år så börjades redigeringen av det färdiga manuset som är det tråkigaste som finns då får man läsa typ tusen gånger för att hitta alla felen i den. Men sen när det är färdigt börjar det roliga med att trycka den och släppa den på marknaden.