• Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 5 När två världar kolliderar

    Första kyssen och sexet
    Fredagen kom då vi skulle träffas igen och ha en utekväll på Elvis. Mina
    systrar och jag tog en taxi till Nikos vän efter att vi hade fixat oss fina.
    Jag kommer ihåg att jag fick klädproblem och visste inte vad jag skulle ta
    på mig, tror jag gick igenom hela min garderob men till sist fick jag på
    mig ett par jeans byxor och en blus. Vi skratta och prata hela kvällen och
    det var en jättetrevlig förkväll hemma hos Nikos vän. Jag kände den där
    starka attraktionen, kände att den fanns mellan oss och våra ögon
    möttes hela tiden. När det var dags att ta sig ner till Elvis så ringde vi och
    beställde två taxibilar. När den första taxin kom så åkte Nikos vän och
    mina två systrar i den och Niko och jag blev och vänta på den andra. Vi
    satt vid fönstret för att ha koll på när taxin kom. Jag kände att vi blev lite
    blyga för varandra men tillslut så kysste han mig lite försiktigt och jag
    kommer ihåg att han titta på mig för att se hur jag reagerade på kyssen,
    men jag tror jag log och kysste han tillbaks. Jag kände att det kunde
    hända ikväll nästan till min förskräckelse vi kände ju knappt varandra.
    Men på något vis visste jag att jag hade träffat en kille som var en på
    miljonen.
    När kvällen började lida mot sitt slut åkte vi alla hem till hans kompis till
    bostadsområdet Skallberget i ett hyreshus där han bodde. Niko och jag
    var inte länge där innan vi började bege oss hem till han, Niko bodde i
    huset bredvid. Han hade inte många möbler i lägenheten men en sak
    som jag la märke till ganska direkt var att han hade många biltidningar.
    Niko har alltid älskat bilar och speciellt italienska som Ferrari och Alfa
    Romeo bilar. Vi satte oss i soffan efter att han satte på musik, han bjöd
    mig på te. Niko drack ofta te innan han började tycka om kaffe. Vi
    kramades och kysste varandra och det ena ledde till det andra så helt
    plötsligt älskade vi för fullt i soffan. Efter första akten ledde han in mig till  hans stora dubbelsäng som var den enda nya möbeln. Där vi fortsatte att
    älska, han älskade på ett sätt som jag inte riktigt var van vid, med mycket
    ömhet, han tänkte inte bara på sig själv och jag darrade av vällust.
    Kände att han var över allt med hans varma heta händer över min kropp,
    hans kyssar och smek gjorde mig hel vild, hade aldrig känt tidigare att
    sex kunde vara så och det var härligt och underbart. Hela natten älska
    och sov vi om vartannat. Vi vaknade till av att vi ville ha mer och mer det
    var som vi inte fick nog av varandra. På morgon eller det var nog snarare
    på förmiddagen då jag vaknade, upptäckte jag att jag låg ensam i
    sängen men efter en stund hörde jag att han var i badrummet och det lät
    som han tappa upp vatten i badkaret. Kommer ihåg att jag tänkte ska
    han bada och ska han iväg någonstans, men jag vågade inte stiga upp
    ur sängen utan jag tänkte att han kommer väl snart. Så efter en stund
    kommer han och han pussar och kysser mig sen lyfter han upp mig och
    bär mig till badkaret, där badar vi tillsammans. Skall tilläggas att jag var
    trådsmal då. Vi stiger upp ur badkaret och käkar frukost, tillbaks till
    sängen och älskar igen, upp igen fixa med mat. Hela dagen var vi till för
    varandra.
    På söndagen ringer han till mig och vi bestämmer att han skulle komma
    och hämta mig hemma hos mig. Han kom på sin cykel och vi gick ut, om
    vartannat så promenerade vi eller så skjutsade han mig på cykeln och vi
    pratade och skrattade. Kommer ihåg att vi var runt i kring mitt område på
    Bäckby där jag bodde med mor, far och lillasyster, vi hade flyttat dit
    några år tidigare och han bodde på andra sidan av staden. När det var
    dags att ta farväl så plockade en vildros till mig och jag trodde han tänkte
    kyssa mig men fick en puss på kinden till min förvåning och undrade i
    mina tankar vad är det här för något, vi som hade haft sex. Nog för att jag hade insett att han var en ganska blyg kille men en puss på kinden
    gjorde mig osäker. Det var nästan att jag började tycka att han var
    konstig eller var det något fel på mig, jo det var många tankar som dök
    upp i mitt huvud men en sak var jag säker på han var inte som andra
    killar.
    Men vi börjar träffas dagligen och vi blir oskiljaktiga vi tillbringar varje tid
    av dygnets lediga minut tillsammans. Ofta blev jag hämtad av honom
    hemma hos mig eller så väntade han på mig efter mitt arbetspass på
    ålderdomshemmet. Men när han hämta mig hos mig kom han aldrig upp
    och ringde på dörren utan han var alltid på gården och vänta att jag
    skulle komma ner. Han hade respekt för mina föräldrar och han hade
    andra värderingar från sitt hemland där det var förbjudet att visa sin
    kärlek öppet. Tiden går och jag var kär, kär som jag aldrig hade varit
    tidigare och jag kände att han också var det. Vi börjar tillbringa det mesta
    tiden hemma hos honom och det dröjer inte länge innan jag får en nyckel
    till hans hem. Kommer ihåg att jag en kväll säger till honom att jag vill
    sova hemma inatt, men den natten sov jag inte så bra för jag hade inte
    han vid min sida. I princip så bodde jag hos honom, mina kläder och allt
    som jag behövde fanns i hans lägenhet. Men det dröjde ett tag innan jag
    skrev över min adress men när jag gjorde det så blev det officiellt vi var
    sambos. Jag var kär, Niko har berättat att han kände att han var riktigt
    underbart kär.
    Några år efter så berättade han för mig att jag släppte ifrån mig i sömnen
    och inte en gång utan flera gånger första natten vi hade sex. Han
    berättade då att han tänkte att det här är min Ferrari som har lite problem
    med förgasaren. Han har alltid tyckt att jag är lika vacker som en Ferrari bil. Niko är en man som alltid har visat sin kärlek till mig genom handling
    än med ord men när han säger ömhetsbetygelser i ord kan det komma
    vad som helst. När jag släpper ifrån mig ibland så brukar han skoja friskt
    och frågar -är du en dam? och jag säger -det vet du väl från första natten
    att jag inte är. Filmen Adam och Eva som hade premiär 1997 älskar han
    och han har sett den flera gånger för när han ser den kvinnliga
    skådespelaren Josefin Nilsson så ser han mig det är sådana saker som
    han säger till mig. Det är hans sätt att visa kärlek och jag vet att det är
    nått speciellt vi har tillsammans.
    Hela första året njöt och utforska vi varandra vi var nyförälskade. Vi hade
    livliga diskussioner om allt möjligt mellan himmel och jord, det var som vi
    matade varandra med sådant som vi tyckte om att prata om. Ibland hade
    vi olika åsikter och ibland tyckte vi lika, men det viktiga var att vi kunde
    prata. Sexet var lika viktigt om inte viktigare, små svackor har vi haft
    genom åren men inget alarmerande. Jag har alltid sagt till Niko när jag
    älskar mindre du ska älska mera och tvärt om, men den får aldrig ta slut
    samtidigt och jag brukar skämtsamt säga “vi ska väl inte spä på
    statistiken” och han svarar “jag ska bära dig igen när vi fyller 80” och sen
    brukar vi skratta hjärtligt. Vi har alltid haft lätt till skratt mellan oss. Jag
    har nån gång hört eller om jag läst det nånstans kommer inte riktigt ihåg
    -när man är tillsammans med en utländsk man, klarar man 5-års gränsen
    då har man kommit i land.Kapitel 3 när två världar kolliderar
  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 4 När två världar kolliderar

    Kapitel 4 När två världar kolliderar
    Kapitel 4 när två världar kolliderar
    Andra mötet och nu börjar det rulla på
    Dagen efter så tänkte jag några gånger på honom och tanken slog mig
    att jag kommer nog aldrig träffa han igen. Vi hade inte bytt
    telefonnummer med varandra vid första mötet och jag hade ingen aning
    om var han bodde, bara var hans vän bodde. Ja visste absolut ingenting
    visste knappt vad han hette. Kommer ihåg att jag tyckte att jag var dum
    som inte givit mitt nummer till honom. På den tiden hade vi inga mobiler
    eller Facebook som man kunde hålla kontakt med varandra utan det
    man hade var hem-nummer och jag brukade inte ge ut mitt nummer till
    killar men den här gången så kände jag bara VARFÖR?…osmarta jag!
    På söndag ringer min äldsta syster och säger att vi ska träffa killarna
    som vi var hemma hos på fredag natten, Till min förvåning så utropar jag -SKA VI! tydligen hade min syster och Nikos vän bytt telefonnummer
    med varandra. Jag blev super nervös för jag kom ihåg att jag hade känt
    en omedelbar attraktion till honom på fredagen och ovanpå det hade jag
    varit ganska odräglig när vi var hemma hos dem på fredag natten med
    mina vitsar och pladder. Kommer ihåg att jag tänkte att tänk om han inte
    tycker om mitt vardagliga jag. Jag har aldrig ansett jag var en vacker ung
    tjej, utan jag såg nog ganska vardaglig ut, tanig och med det typiska
    finska tunna fina håret. Jag var inte ful men inte heller supervacker.
    Hade en vän vars mamma sa en gång till mig att jag inte var en vacker
    tjej men att jag var en väldigt sympatisk person, det sa hon som en
    komplimang till mig, hon tyckte om mig.
    Min syster och jag hämtade Niko och hans vän med min bil. Vi åkte till
    Lövudden en fin plats vid Mälaren, där vi promenerade och pratade med
    varandra och jag var så uppspelt och nervös. Han fick mitt
    telefonnummer. Han ringde några gånger under kommande veckan men
    vi träffades inte under veckan för mitt arbetsschema var fullspäckad.
    Men vi hade bestämt att vi alla skulle gå ut på Elvis kommande fredagen.
    Jag tyckte hela veckan gick i snigelfart. Jag verkligen längtade till
    fredagen då vi åter skulle träffas.
  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 3 När två världar kolliderar

    Kapitel 3 när två världar kolliderar
    Första mötet och Nittas och Nikos upplevelse
    Det är en vårdag och en helt vanlig fredag som alla andra fredagar – året
    är 1986. Jag hade arbetat på dagen på ålderdomshemmet och kom
    hem på eftermiddagen, käkade mat och tog det bara lugnt. Kom överens
    med min ett år äldre syster och två år yngre syster att vi skulle gå ut på
    kvällen till Elvis och dansa. Kommer ihåg att jag inte var så där
    jättesugen på en helkväll ute. Men bestämde iallafall att jag skulle följa med. För jag brukade få roligt även om jag inte riktigt kände för det just
    då och jag hade inget annat planerat. Mina systrar var också mina bästa
    vänner, men med åren som har gått så är det min lillasyster och jag som
    håller ihop medans mina två äldsta håller ihop mera.
    Elvis var min favoritkrog på mitten av 80-talet. Krogen var stor och
    dansgolvet likaså. Och det var alltid mycket folk och trevlig stämning där
    och det brukade vara långa köer så det gällde att komma i tid för att
    slippa stå i kö. Så vi systrar började piffa till oss för att göra oss färdig för
    en utekväll. Ibland så drack vi före annars blev det att vi drack på krogen
    några öl. Men den här kvällen blev det först på krogen och medan
    kvällen fortskred så började jag bli varm i kläderna och hade dansat flera
    danser. Jag älskade ju att dansa så jag brukade lätt komma i rätt
    stämning så även denna fredag kväll. Framåt midnatt så var jag ett bra
    tag på dansgolvet, men när jag skulle gå tillbaks till bordet som vi satt vid
    såg jag att mina systrar och två utländska killar som sitter där. Klart jag
    blev lite nyfiken på vilka de var och jag märkte direkt att de var trevliga
    killar i och med att de presentera sig på ett hövligt sätt, som inte var så
    vanligt bland ungdomar. Det som jag kommer ihåg mest från den kvällen
    var Nikos himmelsblå ögon, för mig såg han väldigt annorlunda ut med
    sitt tjocka svarta hår och hans blåa ögon som blicka mot mig hela tiden.
    Han var en mycket snygg kille i mina ögon. Kommer också ihåg att jag
    tyckte att han pratade väldigt bra svenska och han berättade att han bott
    ett år i Sverige och jag trodde nästan att han ljög.
    Men den där pirriga känslan som jag hade när vi satt vi bordet när han
    hela tiden satt och log mot mig hela tiden. Jag kände att han studerade
    mig, minns att jag tänkte vad tror han egentligen så lättfångad är jag inte. Jag brukade inte bli mållös inför killar, har alltid haft lätt att prata med
    killar då jag under åren har haft flera män som arbetskamrater och
    killkompisar och på högstadiet var det mest killar i klassen så vanan att
    prata med killar låg mig naturligt. Men han fick mig mållös och jag kände
    mig väldigt attraherad av honom. Och jag blev blyg. Mina systrar tyckte
    att vi skulle följa med honom och hans kompis hem till dem efter dansen,
    jag var lite tveksam till det men följde med. Och jag tror att den natten så
    blev jag väldigt osäker jag som aldrig brukade vara det, så i min
    osäkerhet försökte jag göra allt för att skrämma iväg han. Men så
    lättskrämd var han inte. Kommer ihåg att jag drog världens värsta vitsar,
    höll låda så det var knappt att han och hans vän eller min systrar fick en
    syl i vädret på hela natten. Men han bara skratta och smålog hela tiden
    det var som han visste och förstod att jag inte var mig själv.
    Nikos minne från första kvällen
    Jag gick till baren för att köpa öl och då kom en tjej som behövde hjälp
    att bära ölglas till ett bord som hon satt vid så jag hjälpte henne med det.
    Och på så sett fick jag och min vän kontakt med dessa systrar. Hon
    var lillasyster till Nitta.
    Jag fick syn på Nitta när hon kom gående från dansgolvet och att hon
    styrde stegen mot vårt bord. Redan då såg jag att hon var mycket
    attraktiv, hon såg annorlunda ut, ett ansikte som jag alltid har sökt. Hon
    sa -Hej när hon kom fram och jag och min vän presenterade oss. När vi
    hade pratat en stund märkte jag direkt att hon inte var lik sina två systrar
    till sättet och hon var väldigt söt. Jag tyckte hon verkade smart som
    vågade prata medan hennes systrar satt mera tysta, hon hade även ett
    härligt skratt. Hon verkade vara en så naturlig tjej. Och jag blev nyfiken
    på henne. Vi sitter på soffan bredvid varandra och jag lägger min arm på
    ryggstödet bakom där som hon sitter för att signalera att jag var intresserad av henne. Jag blev glad att de följde med oss hem till min
    vän den natten. Jag hade väldigt trevligt när jag satt och titta på henne
    där hon satt och pratade och pratade. Jag sökte hennes blickar hela
    tiden och ibland titta hon bort precis som om hon blev lite blyg för mig.
    Men jag kände att det här en tjej som är väldigt framåt. Jag visste att jag
    ville träffa Nitta fler gånger men ville inte verka framfusig så när de skulle
    åka hem så sa jag bara att dom måste komma och besöka oss flera
    gånger.
    Kapitel 3 när två världar kolliderar
  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 2 När två världar kolliderar

    Kapitel 2 När två världar kolliderar

    Niko

    5 januari 1985 på min födelsedag satte jag för första gången min fot i Sverige, Trelleborg var staden som jag kom till efter min flykt från mitt hemland Iran. Det rådde krig mellan Irak och Iran. Beslutet att jag var tvungen att fly var flera incidenter och kriget, jag var inte säker där. Blev placerad på Flens flyktingförläggning ett par månader innan jag fick komma till Stockholm och bo hos en vän tills jag åkte tillbaks till Flen för att få besked om var jag ska vara bosatt. Det blev till Västerås som jag
    då fick en lägenhet att bo i. Ovissheten under hela den första tiden var både stressande och framför allt osäker att hela tiden gå och vänta på ett beslut om permanent uppehållstillstånd. Men jag var fast besluten att skapa mig ett bra liv här. Jag kommer från norra Iran från staden Rasht.
    Vi har också de fyra årstiderna, det enda som skiljer Iran och Sverige var
    att det brukar vara lite mera minusgrader här än där annars hade vi
    också snö på vintern. Kommer från en stor familj med tre bröder och en syster. Min äldsta bror Manucher lämnade också Iran och bodde många år i Rom och nu bor han med sin familj i Kanada sen många år tillbaka.
    På dagarna brukade jag hjälpa min far i matbutiken som han ägde och har gjort så länge jag kan minnas. Och på kvällarna umgås med
    kompisar. Har många fina minnen från min uppväxt där men också oroliga tider från en monarki till en islamisk stat under min tonårstid och ända fram till min flykt därifrån. Det som jag saknar mest är nog naturen och maten, min mor lagade väldigt god mat. Hon var hemmafru och tog hand om barnen och hushållet.
    Började läsa på Amu-center till CNC-operatör och läste svenska, umgicks med nya vänner som också kom fån Iran. Ibland så blev det utekväll på krogen men för det mesta var vi hemma hos varandra, vi hade inte råd att gå på krogen så ofta. Så mitt första år såg ut så,
    plugga, träffa vänner ända tills jag mötte Nitta.
    Den sista händelsen som gjorde att det var fara på färden i mitt hemland.
    Jag hade pratat med mina föräldrar långt innan denna händelse om att jag har ingen framtid här och troligen kommer jag att bli skickad ut i kriget som pågick med Irak. Men mina föräldrar hade inte riktigt tagit det på allvar ända tills denna dag då vi skulle åka till en stad som heter Mashhad som mina föräldrar gärna ville besöka. Irans heligaste stad och näst största stad i Iran. En stad som många troende iranier besöker. Inte
    för att mina föräldrar var troende, min mamma bar duk på huvudet men
    det var mera för en vana och tradition i hennes släkt, som delvis var troende. När Iran blev en islamisk stat var alla kvinnor tvungna att ha duk på huvudet. Varken jag eller mina syskon är troende och det är på grund av att den muslimska tron inte utövades i vårt hem. Vi hade det nog ganska så bra ställt än många andra familjer i Iran och kan nog säga att vi var ganska så upplysta om vad som hände i Iran och omvärlden. Och både jag och mina syskon fick gå i skola och utbilda oss.
    Dagen kom då vi åkte till staden Mashhad och jag kände mig glad för jag
    hade en vän med mig. Vi var klasskompisar från gymnasietiden. Och jag kände att vi var väldigt goda vänner och kunde lita på varandra. Vi hade
    varit några dagar i staden då min vän och jag skulle gå till telefonbolaget.
    Han skulle ringa ett samtal till flickvännen. Vi kände inte på något vis att vi var förföljda eller iakttagna utan vi hade det trevligt och kände oss
    bekymmerslösa. Efter samtalet så beslöt vi att vi skulle gå och besöka hans farbror som bodde i staden, han hade en hantverksbutik vid basaren. Vi kommer fram till hans farbror och sonen som var i samma ålder som vi. Det hälsas hjärtligt såsom man gör i Iran när man är släkt
    “pussar på båda kinderna”. Vi sitter ner i butiken och min vän går för att
    hämta te vid tehuset. Efter en liten stund så kommer två gardister in i butiken och tilltalar mig och min väns kusin skarpt -Ni ska följa med oss och sen greppade de oss i armarna. Jag sa till min väns kusin säg ingenting sätt dig bara i bilen.
    När vi satt i bilen satte de på oss ögonbindlar och sen började de köra.
    Under färden som tog kanske en halvtimme så blev jag mycket, mycket
    rädd och tiden kändes som en evighet. Vi hade ingen aning om vart vi var på väg. Och man hade hört ofta om människor som försvinner spårlöst bort. Men vi kom fram till sist med ögonbindlar fortfarande för ögonen. Vi fick stå ute en stund i regnet och det kändes som vi stod i en inhägnad gård då man hörde att de låste grindar. Det var kallt och vått,
    jag var rädd, frös och darra. Efter en stund kommer de tillbaks och förde
    in oss i ett rum där de börja förhöra oss. Förhöret gick ut på att de ville veta vart vi ringde, vad vi prata om och vilka regimkritiker gupp vi tillhörde. Det var samma frågor hela tiden och de höll på i flera timmar.
    Jag försökte förklara att vi var vanliga människor som var på några
    dagars semester i staden, men jag fick ett hårt slag i ansikte. Det var
    knappt att jag kunde sitta kvar på stolen så hård var smällen. Och så höll det på ända tills vi blev inlåsta i en cell och då tog de av oss ögon bindlarna. Då hade de förhört oss hela dagen. Vi hade varit i cellen en stund då dörren öppnas och en man säger att vi får gå. Min väns farbror
    hade tagit kontakt med mina föräldrar, vet inte hur de fick ut oss därifrån.
    Men jag tror att det var på grund av farbrorn som var väl känd i staden
    med religiös bakgrund och att han kunde tala för sig. Jag fick skriva på ett papper med mitt namn och sen skulle jag anmäla mig i min hemstad hos gardisternas station när jag återvände. Det fick jag göra i flera månader varje dag. Men innan jag kom ut därifrån så säger en av gardisterna till mig -om du
    vill kan du slå mig tillbaks så som jag slog dig. Han säger också att koranen säger att du får göra det. Jag kände på en gång att det var någon form av test från deras sida så det ända jag säger -ni tog fel vi är bara på semesterdagar här i staden. Efter den här händelsen så tog mina föräldrar allt som jag sagt och
    berättat på allvar och vi började planera för en flykt från Iran. Vi kunde
    inte lita på någon, så de enda som visste om planerna var en av mina bröder och min vän. Vi kom i kontakt med några personer som hjälpte till med att planera flykten. Efter att vi hade gått igenom alla flyktvägar så beslöt vi att det skulle vara säkrast på mindre vägar genom bergen till Turkiet.
    Flykt dagen kom och jag tog farväl av mina föräldrar och min bror. Sitter
    gömd på lastflaket under en presenning i en lastbil som kör i fler timmar. Det var obekvämt och kallt att sitta där på flaket, men det ändå jag kunde tänka på var att jag skulle komma ut från Iran. Och att jag var ensam och måste till varje pris klara mig själv.
    Flykten genom gränsen till Turkiet gick bra, men väl där så blir jag fast av
    polisen i en mindre stad och blir förhörd där. Men där fick jag röra mig fritt och jag kom i kontakt med en hjälporganisation som hjälpte mig
    vidare till Sverige. Sammanlagt tog det en månad för mig att komma till
    Sverige från det jag lämna Iran på lastflaket på en lastbil tills jag kom till
    Trelleborg. Jag var nu politisk flykting. Jag har alltid varit väldigt tacksam
    för mina föräldrar som hjälpte mig hela vägen fram till dagen för flykten
    med pengar och synpunkter fast de inte hade jättestora besparingar.
    Precis som alla andra människor i medelklassen i Iran så fick nog många
    vända på slanten för att det skulle gå ihop.
    Att vara på flykt från sitt hemland är inte något som man väljer utan för
    att man är tvungen och alla känslor som medför att vara på flykt kan vara
    mycket skrämmande och förskräckligt stressande. Vad ska hända, vart
    kommer jag, kommer jag klara mig, kommer jag kunna skapa ett nytt liv i
    ett annat land, kommer jag bli tillbakaskickad, kommer jag se min familj igen någon gång i framtiden, men framför allt rädslan att inte klara sig
    själv. Ja det finns många känslor som är väldigt svårt att beskriva med
    några få ord och som är väldigt svårt för en annan person att förstå som
    aldrig varit på flykt.
    Under mina år här i Sverige så har jag varit tillbaka till Iran ett par
    gånger under de senaste 12 åren, men varje gång så känner jag
    obehagskänsla som biter sig fast och är jättesvårt att skaka av sig. Det enda som fått mig att åka dit är för att träffa min familj som finns kvar där och varje gång så har jag sagt aldrig mera. Samtidigt är jag väldigt glad att jag fick träffa min mamma igen innan hon gick bort för ett par år tillbaka. Pappa och tre av mina syskon finns kvar där, men med dagens teknologi så finns Skype och andra sociala sidor på internet som det går jättebra att hålla kontakt genom.
  • Uncategorized

    WordPress har jag flyttat till -Spännande och skrämmande

    HÖST

    Idag tog jag beslutet att flytta till egen wordpress. Webbadressen är detsamma bara att nu finns jag inte på nån portal. Samtidigt som det känns spännande så är det lite skrämmande också. För nu är det upp till mig med både seo och den tekniska biten. Men det är inte första gången som jag har egen wordpress. Lite kul är det iallafall. Sen kommer jag även vara behjälplig och arbeta lite för blogbiz. Min tid som jag blogga på Blogbiz har varit väldigt roligt plus att jag fått träffa massor med härliga människor.

    Märkte direkt nu i skrivande stund att allt är lite annorlunda. Men jag är ju den som inte brukar ha svårt med det tekniska utan jag tycker det är jävligt skoj. För man lär sig nya bitar hela tiden. Mina betalinlägg finns även här. Och som ni vet så finns varje kapitel av min debutbok att öppna för några få kronor för den som vill läsa den. Det som jag blev lite besviken på med flytten var att mina utvalda bilder inte kom med.

    Visst gick veckan fort, fredag blev det på två röda sekunder. Imorgon jobbar jag då oktober är en månad då vi jobbar lite extra. Finns lite arbete på gården med att kratta ek löv men det får vi göra mellan arbetspasset. Sen tycker jag det är så vackert när gräsmattan är täckt av alla fina löven med dess färger.

    Fortsätter med jobb i wordpress

    WordPress
    Fina ek löv

    Kvällen här! så jag fortsätter här och ska kolla in min wordpress laddar ner några plugin. Tar säkert några dagar innan jag har alla funktioner klara på min blogg men det kommer bli bra är jag säker på. Tyck gärna till kanske ni saknar nånting på min blogg eller vill se mera av hojta bara till så ska vi se om jag kan fixa det ni önskar.

  • En helt vanlig dag

    Är ni intresserade

    Det är skönt att tända en brasa direkt när man vaknar på morgonen. Brukar göra det på helgerna så även imorse när jag vakna och kände mig lite frusen. Idag har vi bara tagit det lugnt och bara haft en skön dag och lite senare på kvällen tog vi bastubad. Och nu sitter vi framför TV och myser.

    Men nu till nånting helt annat som jag tänkte höra med er om det finns intresse. Har skrivit ett inlägg om hur man skriver sin självbiografi. Och som ni vet så har jag skrivit en biografi som jag gav ut 2017. Nu är ju böcker lite av en färskvara och därför tänkte jag höra med er om ni vill läsa den i min blogg. Om jag lägger upp ett kapitel i veckan och då du får låsa upp inlägget för endast några kronor. 

  • En helt vanlig dag

    Ja denna måndag

    En trög måndag måste jag säga. Har varit trött precis hela dagen, men mötet i Sala gick bra, vi på mötet kommer att ha vidare kontakt en tid framöver.

    Nu har jag fått förmånen igen att läsa en fantasyroman innan den kommer ut i bokhandeln. Har hunnit läsa några kapitel men jag avslöjar ingenting ännu utan min recension kommer ut den 25 januari när den släpps. Så håll utkik då på min blogg.

    Så här mörkt blir det nu så tidigt på dagarna och för en liten stund sen föll det lite pudersnö. Tur att julstjärnan i lyser upp i mörkret. 

  • Böcker

    Manus uppdatering

    Ett litet uppdatering hur det går för mitt manus skrivande. Länge sen jag skrev hur jag ligger till i manuset. Har flera kapitel kvar att skriva och totalt nu har jag skrivit 15360 ord så jag är snart halvvägs i manuset. Tänker mig att manuset kommer att bli cirka 50000 ord när det är färdigt så jag har lång väg kvar.

    Ni som läst min första bok kommer ha lättare att följa med i andra boken.

    Den första boken handlar om Nitta och Niko från två olika kulturer i ett tredje land. I boken får man följa paret under flera decennier. I andra boken får man följa när dom kommit in i medelåldern och hur deras vardag ser ut med både lycka och sorg.

    Men jag har kommit underfund med när jag har som lättas och får inspiration till att skriva. Och det är absolut inte under vintermånaderna utan det är när ljuset är framme på våren och sommaren. Jag tycker om att skriva när jag är ute i naturen då är det som att orden bara faller på plats. Och när jag är ute och skriver då gör jag det alltid i mobilen i programmet Evernote som när jag kommer hem för över i mitt riktiga skrivprogram. Ett skrivprogram som är väldigt lätt att hantera och ändra i.

    Men jag ska försöka hitta inspiration att skriva mera på vintern för det skulle vara roligt om jag fick boken färdig fram till kommande sommar. I januari ska delar av manuset skickas in till min lektör för genomgång.

     

  • Böcker

    Författardröm

    Idag ska jag skriva ett inlägg hur det kom sig att jag skrev en bok och ge några tips på önskan av Chanelle.
    Det första som jag kom att tänka på som alla författare har gemensamt är att “de gav aldrig upp”
    Jag började skriva på mitt manus i början på 2016 och gav ut boken sommaren 2017 då jag hade min realase i Finland närmare bestämt i min hemstad Hangö.
    Jag har aldrig haft författardrömmar och att just jag skulle skriva en bok var nog ganska otippat. Men det börja med att min make som inte alls tycker om att läsa men har alltid gillat när jag läst mina texter högt för han ifrån mina bloggar som jag haft genom åren. Ett flertal gånger så sa han till mig – varför skriver du inte en bok. Så med hans tjat hade jag aldrig fått fröet att skriva.
    När du en gång börjar så ska du aldrig någonsin ge upp, för alla som skriver så kommer du alltid till lägen då du kör fast. Men då ska man lägga manuset åt sidan och ta en paus och göra nånting roligt och vips så får man nya infallsvinklar och idéer.
    Läs många böcker men hitta din egen skrivstil oavsett vilken genre du skriver i.
    Ta hjälp i ett tidigt stadium av en duktig lektör
    Låt gärna flera få testläsare manuset, jag hade författare Carita Lijendahl och min syster som testläsare förutom min lektör.
    Till sist skriv lite varje dag om det så bara är en mening. Att tro att man kan skriva ett kapitel varje dag är nog lite för optimistisk. Att skriva bok tar tid. Jag hade ingen press på mig men jag skrev lite varje dag, ibland gick jag in och redigerade tog bort eller la till. Efter nästan 1,5 år så börjades redigeringen av det färdiga manuset som är det tråkigaste som finns då får man läsa typ tusen gånger för att hitta alla felen i den. Men sen när det är färdigt börjar det roliga med att trycka den och släppa den på marknaden.