• Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 10 Bröllopet När två världar kolliderar

    Vi kommer till 2005 och vi stormtrivs i vårt hus och med vår familj. Och vi
    är nykära igen. Kommer inte riktigt ihåg hur vi börja prata om att gifta
    oss. Jag hade ju sagt till honom redan från början att jag aldrig kommer
    att gifta mig.
    Men i vilket fall som helst så när det kommer på tal så inser
    jag att det som jag hade bestämt i tonåren inte var livsviktigt för mig
    längre och jag älskade ju Niko så varför inte.
    Varför skulle jag inte få uppleva och få minnen från en sådan ceremoni med att gifta oss och
    jag inser att vi kommer kunna ha en dag varje år för att fira vårt
    förhållande och kärlek till varandra, det kändes väldigt bra och rätt. Vi
    hade ett starkt och tryggt förhållande.
    Samtidigt visade vi våra barn somvar i tonåren att man kunde gifta sig och ha en vigselceremoni som är
    lite annorlunda än i kyrkan och utan religiösa inslag. Vi börjar planera
    vårt stundande bröllop. Vi pratar länge och väl och vi leta på nätet för
    information hur man skulle gå tillväga. Ingen av oss visste nånting men
    det enda vi visste var att det skulle bli en minnesvärd ceremoni. Att bara
    gå och gifta sig borgligt i en tråkig lokal lät inte så bra. Vi hade valt bort
    kyrkan och persisk giftermål, så det enda som återstod var en borglig
    vigsel men hur skulle den kunna bli minnesvärd.
    Jag kan lova att vi fundera och sökte länge på nätet hur man skulle kunna göra. Men till sist
    hade vi läst att man kunde utforma en borglig vigsel efter tycke och smak
    man kunde till och med ha en vit bröllopsklänning som jag gärna ville ha.
    Vi fixade med alla papper som vi behövde och vi bestämde datum till 25
    juli samma år, så vi hade inte så många månader på oss. Vi ville inte ha
    ett jättestort bröllop. Vi kontaktade en vigselförrättare som skulle viga oss
    och vi bestämde platsen, efter mycket letande. Jag börja banta med
    viktväktarna, gick ner hela 15 kilo till det var dags att köpa brudklänning
    jag hade gett mig fan på att jag skulle vara smal när vi gifte oss…min
    finska sisu satte in, hade nog aldrig klarat det annars.
    Jag följde stenhårt programmet till punkt och pricka. Vi talade om för våra närmaste att vi
    skulle gifta oss, inbjudningskort skickades ut till alla även till min moster
    Krisse i Hangö. Vi hade inte så stor budget så det gällde att vi var noga
    med allting. Vi tryckte upp servetter med ett brudpar och våra namn, kort
    med vigselceremonin och verserna som vigselförrättaren skulle läsa och
    musiken som vi valde, Det här var den lätta biten. I och med att vi skicka
    ut inbjudan så var allt i rullningen. Vi hade bestämt att vi skulle gifta oss ute och valde vid Stenhuset i Surahammar som ligger vid ån. Finare plats hade vi inte kunnat välja och sen var vi lite förbigående om det skulle regna den dagen så kunde vi ha vigseln inne i Stenhuset.
    Nuskulle vi börja med att leta var vi skulle ha mottagningsfesten och vilken
    mat vi skulle ha. Jag var och titta på flera ställen för att få information och
    titta på deras specialmenyer för bröllop. Samtidigt fick det inte vara för
    långt bort från Stenhuset. Men en dag så googla jag på nätet och kom till
    Westerkvarn i Strömsholm och jag ringer direkt och bokar en tid. Tror det
    var under helgen som jag och Niko åkte dit för att titta.
    Vi blev stormförtjusta för deras festlokal var perfekt som låg i anslutning
    till deras matlokal och den hade en egen stor terrass balkong och
    inredning var rustik och breda gamla trägolv.
    Vi tittade på matsedel som jag tyckte var mindre bra, men då sa ägaren att de kunde fixa en buffé
    med tre olika rätter med kött, fisk och sill, och det tyckte vi lät väldigt bra
    så det bestämde vi oss för, så alla kunde välja sin förrätt, huvudrätt och
    efterrätt. Vi diskuterade med personalen att vi skulle komma dagen innan
    på kvällen med bröllopstårtan som jag beställde på ett bageri i
    Hallstahammar och då skulle hela lokalen ställas i ordning med hjälp av
    personalen där. Nu började allting sätta sig på plats och den svåra biten
    var över, så nu kunde vi sakta ner tills det var dags att köpa brudklänning
    och kostym till Niko, Äldsta sonen hade en snygg kostym som han kunde
    ha och yngsta sonen fick ha mera lediga kläder. Bröllopsresa hade vi
    bestämt att vi skulle åka på våren till Kreta men att vi kunde ta en liten
    avstickare med hela familjen efter bröllopet tillsammans med min syster
    och hennes barn.
    Nu när vi hade varvat ner och vi kände att det mesta var ordnat så kom
    då dagen när det skulle väljas en brudklänning. En hel dag tog det med
    min lilla syster. Vi hade åkt på morgonen och det fanns några butiker
    inne i Västerås att gå igenom. Jag var så glad att jag hade min syster
    som hjälpte och var smakråd för mig, utan henne hade jag nog aldrig
    hittat en klänningen som jag föll pladask för. Kommer ihåg att jag prova
    så många klänningar men ingen kändes rätt för mig och dagen börja
    ticka iväg. Det var alltid något fel med klänningarna som jag provade
    antingen tycke jag att de inte satt snyggt på mig eller så tyckte jag de var
    för flickaktiga, Till sist så går vi till den sista butiken som hette Ruth och
    som är Västerås äldsta butik för bröllops och festklänningar. Kommer
    ihåg att jag sa till min syster att vi kommer nog inte hitta en klänning idag
    och jag hade börjat bli lite nedstämd.
    Men vi kommer till butiken och jag provar några stycken och som jag befarade så var det ingen som jag
    tyckte om, men helt plötsligt hade expediten tagit fram en klänning till
    och jag tittar på den och ser direkt att den föll mig riktigt i smaken. Så jag
    in i provhytten igen. Sätter på mig klänningen och tittar i spegeln och jag
    bara känner där framför spegeln “WOW” vilken snygg klänning. Kommer
    ut från provhytten och syrran ropar, “JÄVLAR VAD SNYGG DEN SKA
    DU HA” expediten börjar kolla var den behöver sys in och hur mycket
    den ska fållas upp och jag är superglad. Klänningen var en rak enkel
    halterneck med djup V-ringning med pärlor. När jag kommer hem så
    berättar jag för Niko att jag hittat en jättefin klänning och han gladdes
    mycket åt det. Niko och jag åkte två veckor före bröllopet in till staden för
    att leta kostym till honom. Vi hade inte bestämt om den skulle vara mörk
    eller ljus och även han provade många mörka men så såg vi en ljus
    kostym som han provade och som satt som gjuten på honom och då
    tänkte vi till må ni tro. Det var ett sommarbröllop och då passar en ljus
    kostym. Jag bokar en tid hos min hårfrisörska som ska lägga håret på mig på den stora dagen och jag beställer en brudbukett i den enda
    blomsterbutik som finns i Surahammar och som går i blått och vitt och
    som passade väldigt bra med den tunna blåa skira sjalen som jag skulle
    ha runt halsen. Nu var det bara att vänta in den stora dagen allt var
    klappat och klart. Och Nikos arbetskamrat skulle fotografera och filma
    vår dag.
    På kvällen före den stora dagen så är det då dags för min syster och jag
    att åka till Westerkvarn med bröllopstårtan som jag hämtat ut under
    dagen. Nu skulle även lokalen ställas i ordning. Kommer ihåg vilket
    virrvarr det var med att få det som jag ville ha det. Borden flyttas om ett
    flertal gånger innan jag bestämde att dom skulle stå i U-form. Dukningen
    och dekorationen gjordes också om flera gånger. Jag hade med mig
    jättemånga vita rosor och vindruvor. Så det bästa blev att vi la rosorna
    på mitten på borden och klasar av vindruvor över ros stjälkarna, och då
    blev det enkelt för alla att smaka på de goda vindruvorna. Och vi tyckte
    det blev jättesnyggt i all enkelhet. Även fast jag var ganska så trött där
    på kvällen så skratta min syster och jag ett flertal gånger och personalen
    som kom på idén med denna dukning är jag evigt tacksam för.
    Vi vaknar tidigt på bröllopsdagen med både pirr och spänning inför
    dagen. Nikos bestman kommer med sin tonårsdotter Sanna. Hon hjälper
    mig under dagen med både det ena och andra. Det var bra att det var
    någon som hade koll på mig för jag hade det då inte. Jag var
    supernervös. Niko tog det mera lugnt. Tidigt på förmiddagen åker jag ner
    till min hårfrisörska som ska lägga håret och hon trixar och dona med det
    och jag blev nöjd med slut resultatet. Går in till blomsteraffären för att
    hämta min brudbukett med blåklint och vita rosor. Åker hem och
    fortfarande pirr i magen. Väl hemma så ska makeup fixas som jag klarade att lägga själv. Blev i bruna och rosa toner. Nu är jag nästan
    färdig och Niko håller på med sitt bestyr. Jag och Sanna är på
    övervåningen och jag ska sätta på klänningen för sen var jag färdig,
    färdig för att gifta mig. Kommer ner till nedre våningen där Niko får syn
    på mig. Han hade aldrig sett klänningen så när han ser mig så ser jag
    hur han skiner upp och kommer springande till mig och vill omfamna och
    kyssa mig och jag skriker -du kan inte kyssa mig, jag vill inte se ut som
    en ny kysst katta! Men jag hade vattenfast makeup, en stor kram fick
    han. Nu hade lite av pirret börjat lägga sig men jag tror det var vinglaset
    som jag häva i mig på övervåningen som gjorde att det släppte. Det var
    dags att ta sig ner till Stenhuset som vigsel skulle äga rum, våra gäster
    hade redan anlänt och stod och vänta att vi skulle komma. Jag kommer
    ihåg när vi gick nerför grässlänten till tonerna av brudmarschen av
    Viktoria Krantz “Som en saga” hur förväntansfulla jag och även Niko var,
    men han såg väldigt cool lugn ut och jag var väldigt glad att jag hade han
    vid min sida.
    “Som en saga”
    En dag som denna
    När livet börjar om
    Vad jag har längtat
    Vår väntan varit lång
    Jag står intill dig
    Och värmen gör mig svag
    Och allting som vi nånsin känt
    Det växer dag för dag
    Från den dröm som försvann
    Är nu känslan så sann
    Som en saga jag hörde för längesen
    Allt vi förlorat
    Det får vi tusenfalt
    Nu vaknar livet
    Och det betyder allt
    Nu sista kortet
    i ödets spel har lagts
    och dina ögon säger mer
    än allt som nånsin sagts
    Från en dröm som försvann
    Är nu känslan så sann
    Som en saga jag hörde för längesen
    Och den längtan jag har
    Att få hålla dig kvar
    Den hettar som solen om sommaren
    Kommer så väl ihåg hur svårt det var att titta på gästerna under
    ceremonin, men jag fick syn på min moster Krisse och ser hur hon
    snörvlar på så jag i min tur börjar också snörvla lite grann vet att jag
    försökte fästa blicken så jag inte såg alla gäster men lite glädjetårar kom
    det. Min moster krisse sa efteråt att det var så vacker ceremonin med
    musiken och verserna som vi valt. Vår vigselförrättare var så duktig med
    läsa och sen hade hon ett eget tal utifrån hennes intryck hon fått av oss
    under de gångerna som vi träffades under bröllopsplaneringen. Under
    ceremonin så talar vår vigselförrättare om giftermålets innebörd hon
    läser den första versen skriven av Bertil Pettersson
    “Två”
    Mänskligheten är ett annat ord för grupp ensamhet. En människa gör
    ingen sommar. Men två gör vintern mindre kall
    Innan vi byter ringar så läser Kia en dikt av Maria Wine
    “Till de älskande”
    Närmare
    än nästan nära
    kommer du aldrig din älskade
    Fjärmare
    än ett avskeds “på återseende”
    kommer du aldrig från din älskade
    Ifrågasätt inte
    vem av er som gav mest
    eller vem som tog mest
    Vågen är fiende till kärleken –
    anlitar du dess balanskonst
    är det inte längre fråga om kärlek
    Låt det givna
    och det mottagna
    malas tillsammans i vardagens
    kvarn –
    det är genom denna fina
    sammansmältning
    ni ska fortsätta ge mera liv
    åt er Kärlek
    mera kärlek åt ert Liv.
    Sista låten spelas av Sonja Alden “Kärleken förde oss samman”
    Den första som gratulerade oss var vår vigselförrättare Kia följt av familj
    och vänner. Det minglades vid Stenhuset, fotograferades och filmades
    och det är vi väldigt glada över att vi har allting på film. Sen bär det av till
    Westerqvarn för middag och fest och alla vara så glada och jag kände att
    vår dag blev större än allt som vi hade förväntat oss.

    Vill du läsa en blogg om köpa kamera online kan du läsa om det här. 
  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 6 När två världar kolliderar

    Kapitel 6 När två världar kolliderar
    Rom resan
    Niko sa många gånger till mig när han får permanent uppehållstillstånd
    då ska han resa till Rom och besöka brodern Manucher som bodde där
    med familj. Han sa aldrig att jag skulle följa med utan jag var helt säker
    på att han tänkte åka själv och jag frågade aldrig honom om jag fick följa
    med. En dag på våren så damp det ner ett brev från migrationsverket i
    brevlådan, jag kommer ihåg hur nervösa vi blev. Vi öppnar brevet och
    Niko ber mig läsa innehållet, jag hade hjärtat i halsgropen när jag började
    läsa och jag läste det två gånger innan jag sa till honom att det var ett
    positivt beslut från migrationsverket. Vi jublade av glädje…Han fick
    stanna i Sverige. Efter några år blev han svensk medborgare. Allt
    verkade gå i vår favör och vi var glada och lyckliga. Men direkt efter när
    vi förstod innehållet i brevet så sa han till mig -nu ska vi åka till Rom jag
    vill att du träffar min bror. Och jag blev superglad och jag började hoppa
    och skutta omkring och likaså han. Jag var ju så säker att han tänkte åka
    själv, det kom verkligen som en överraskning för mig. Det här är på
    senvintern 1987. Den här tiden började vi också prata om barn och vi
    bestämde att jag skulle ta ut spiralen som jag hade. Nu skulle vi bli en
    familj, så spiralen togs ut, det var en mycket spännande tid för oss.
    Samtidigt så sökte hans föräldrar visum för att besöka oss och vi fick fylla i en ansökan för deras räkning. Vi började planera för Rom resan.
    Han ansökte om ett resedokument pass och fick det. Vi bokade resan till
    mitten av maj.
    Dagarna går och vi längtar till vår resa, jag tyckte det var både roligt men
    samtidigt spännande att för första gången få träffa någon i hans familj.
    Min familj hade han träffat året innan och redan från första början så
    tyckte mina föräldrar om honom. Han hade också börjat få inblick i våra
    traditioner och kultur och han berättar om deras, vi utbytte varandras
    traditioner och kulturer, men han har aldrig varit traditionsbunden med
    sina traditioner utan han tog lätt tills sig våra. Speciellt påsken, julen och
    midsommarafton tycker han om. På julen brukar han varje år vara tidigt
    ute med att fråga -när ska du börja laga maten? Vi har det finska
    julbordet med alla lådor och han älskar den maten.
    Dagen börjar närma sig för vår resa. Dagarna före är vi väldigt uppspelta
    och Niko hade pratat flera gånger med sin bror på telefon. Vi hade köpt
    presenter och allt var klart och färdigt. Dagen kom och vi checkar in på
    Arlanda, vi är glada och uppspelta och vi är på väg på vår första
    gemensamma utlandsresa.
    Planet var försenat cirka 30 minuter men till sist så fick vi stiga på planet
    och vi hitta våra sittplatser och spände fast oss. Nu var vi verkligen på
    väg. När vi kom upp i luften så välkomna, tror det var flygkapten
    flygresenärerna och berättade att förseningen berodde på ett motorfel i
    en av motorerna. Och ni må tror att jag blev jätterädd, det var ju också
    första gången som jag flög. Jag blev alldeles blöt det bara rann över hela
    mig och en flygvärdinna fråga hur jag mådde, men Niko han lugna ner mig. På vägen hem var det nästan att jag inte steg på planet. Men vi
    skulle ju hem så det var bara att bita ihop och stiga på planet. Nu har jag
    flugit flera gånger och jag har kommit över den värsta rädslan med att
    flyga, men jag tycker fortfarande att det inte är nöjsamt.
    Nikos bror mötte oss på flygplatsen och jag kände direkt att han var
    trevlig och skojfrisk, sprallig person, han hade väldigt lätt för skratt. Jag
    kände mig välkommen, visst märkte jag att han studerade mig lite väl
    mycket de första timmarna men det gjorde jag också. Han liknade väldigt
    mycket Niko och man kan kunde se att de var bröder. Niko och
    Manucher hade inte träffat varandra på väldigt många år så det blev en
    mycket kär återförening. Vi hade en underbar vecka med shopping, titta
    på sevärdheter, sena kvällar och vi älskade varje natt. Jag kom väldigt
    bra överens med Manuchers fru och jag tyckte väldigt mycket om henne
    från första stund. Marouk som hon heter var väldigt lättsam person, glad
    och skämtsam och hade framåtanda och det var lätt att prata med
    henne. Hon var kortväxt och rund och hon var glad att vi var på besök.
    Det som förvånade mig var att hon inte var kuvad och att de var på
    samma våglängd, jag hade nästan förväntat mig en kvinna som passade
    upp sin make och skötte hela hushållet själv och tog hand om deras lilla
    flicka som jag minns var bara fyra år…Tänk så fel jag hade.
    Jag hade packat ner bindor innan vi reste iväg, jag var några dagar för
    sen men jag trodde att mensen skulle komma under veckan som vi var
    där. Men det gjorde den inte. Jag hade mina aningar men sa ingenting till
    Niko jag ville först ta ett graviditetstest. Men jag lämnade bindorna till
    Marouk när vi skulle åka hem och hon förstod med en gång och jag var
    väl också ganska säker. Vi stod inne i badrummet och tissla och tassla
    och till sist sa jag -maybe maybe. Hon brukade skoja ibland och säga att hon var den som visste först till och med innan vi visste. Under veckan
    som vi var där så hann Marouk och jag bli väldigt förtroliga och det
    kändes okej att införliva henne i mina aningar.Kapitel 6 när två världar kolliderar
  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 5 När två världar kolliderar

    Första kyssen och sexet
    Fredagen kom då vi skulle träffas igen och ha en utekväll på Elvis. Mina
    systrar och jag tog en taxi till Nikos vän efter att vi hade fixat oss fina.
    Jag kommer ihåg att jag fick klädproblem och visste inte vad jag skulle ta
    på mig, tror jag gick igenom hela min garderob men till sist fick jag på
    mig ett par jeans byxor och en blus. Vi skratta och prata hela kvällen och
    det var en jättetrevlig förkväll hemma hos Nikos vän. Jag kände den där
    starka attraktionen, kände att den fanns mellan oss och våra ögon
    möttes hela tiden. När det var dags att ta sig ner till Elvis så ringde vi och
    beställde två taxibilar. När den första taxin kom så åkte Nikos vän och
    mina två systrar i den och Niko och jag blev och vänta på den andra. Vi
    satt vid fönstret för att ha koll på när taxin kom. Jag kände att vi blev lite
    blyga för varandra men tillslut så kysste han mig lite försiktigt och jag
    kommer ihåg att han titta på mig för att se hur jag reagerade på kyssen,
    men jag tror jag log och kysste han tillbaks. Jag kände att det kunde
    hända ikväll nästan till min förskräckelse vi kände ju knappt varandra.
    Men på något vis visste jag att jag hade träffat en kille som var en på
    miljonen.
    När kvällen började lida mot sitt slut åkte vi alla hem till hans kompis till
    bostadsområdet Skallberget i ett hyreshus där han bodde. Niko och jag
    var inte länge där innan vi började bege oss hem till han, Niko bodde i
    huset bredvid. Han hade inte många möbler i lägenheten men en sak
    som jag la märke till ganska direkt var att han hade många biltidningar.
    Niko har alltid älskat bilar och speciellt italienska som Ferrari och Alfa
    Romeo bilar. Vi satte oss i soffan efter att han satte på musik, han bjöd
    mig på te. Niko drack ofta te innan han började tycka om kaffe. Vi
    kramades och kysste varandra och det ena ledde till det andra så helt
    plötsligt älskade vi för fullt i soffan. Efter första akten ledde han in mig till  hans stora dubbelsäng som var den enda nya möbeln. Där vi fortsatte att
    älska, han älskade på ett sätt som jag inte riktigt var van vid, med mycket
    ömhet, han tänkte inte bara på sig själv och jag darrade av vällust.
    Kände att han var över allt med hans varma heta händer över min kropp,
    hans kyssar och smek gjorde mig hel vild, hade aldrig känt tidigare att
    sex kunde vara så och det var härligt och underbart. Hela natten älska
    och sov vi om vartannat. Vi vaknade till av att vi ville ha mer och mer det
    var som vi inte fick nog av varandra. På morgon eller det var nog snarare
    på förmiddagen då jag vaknade, upptäckte jag att jag låg ensam i
    sängen men efter en stund hörde jag att han var i badrummet och det lät
    som han tappa upp vatten i badkaret. Kommer ihåg att jag tänkte ska
    han bada och ska han iväg någonstans, men jag vågade inte stiga upp
    ur sängen utan jag tänkte att han kommer väl snart. Så efter en stund
    kommer han och han pussar och kysser mig sen lyfter han upp mig och
    bär mig till badkaret, där badar vi tillsammans. Skall tilläggas att jag var
    trådsmal då. Vi stiger upp ur badkaret och käkar frukost, tillbaks till
    sängen och älskar igen, upp igen fixa med mat. Hela dagen var vi till för
    varandra.
    På söndagen ringer han till mig och vi bestämmer att han skulle komma
    och hämta mig hemma hos mig. Han kom på sin cykel och vi gick ut, om
    vartannat så promenerade vi eller så skjutsade han mig på cykeln och vi
    pratade och skrattade. Kommer ihåg att vi var runt i kring mitt område på
    Bäckby där jag bodde med mor, far och lillasyster, vi hade flyttat dit
    några år tidigare och han bodde på andra sidan av staden. När det var
    dags att ta farväl så plockade en vildros till mig och jag trodde han tänkte
    kyssa mig men fick en puss på kinden till min förvåning och undrade i
    mina tankar vad är det här för något, vi som hade haft sex. Nog för att jag hade insett att han var en ganska blyg kille men en puss på kinden
    gjorde mig osäker. Det var nästan att jag började tycka att han var
    konstig eller var det något fel på mig, jo det var många tankar som dök
    upp i mitt huvud men en sak var jag säker på han var inte som andra
    killar.
    Men vi börjar träffas dagligen och vi blir oskiljaktiga vi tillbringar varje tid
    av dygnets lediga minut tillsammans. Ofta blev jag hämtad av honom
    hemma hos mig eller så väntade han på mig efter mitt arbetspass på
    ålderdomshemmet. Men när han hämta mig hos mig kom han aldrig upp
    och ringde på dörren utan han var alltid på gården och vänta att jag
    skulle komma ner. Han hade respekt för mina föräldrar och han hade
    andra värderingar från sitt hemland där det var förbjudet att visa sin
    kärlek öppet. Tiden går och jag var kär, kär som jag aldrig hade varit
    tidigare och jag kände att han också var det. Vi börjar tillbringa det mesta
    tiden hemma hos honom och det dröjer inte länge innan jag får en nyckel
    till hans hem. Kommer ihåg att jag en kväll säger till honom att jag vill
    sova hemma inatt, men den natten sov jag inte så bra för jag hade inte
    han vid min sida. I princip så bodde jag hos honom, mina kläder och allt
    som jag behövde fanns i hans lägenhet. Men det dröjde ett tag innan jag
    skrev över min adress men när jag gjorde det så blev det officiellt vi var
    sambos. Jag var kär, Niko har berättat att han kände att han var riktigt
    underbart kär.
    Några år efter så berättade han för mig att jag släppte ifrån mig i sömnen
    och inte en gång utan flera gånger första natten vi hade sex. Han
    berättade då att han tänkte att det här är min Ferrari som har lite problem
    med förgasaren. Han har alltid tyckt att jag är lika vacker som en Ferrari bil. Niko är en man som alltid har visat sin kärlek till mig genom handling
    än med ord men när han säger ömhetsbetygelser i ord kan det komma
    vad som helst. När jag släpper ifrån mig ibland så brukar han skoja friskt
    och frågar -är du en dam? och jag säger -det vet du väl från första natten
    att jag inte är. Filmen Adam och Eva som hade premiär 1997 älskar han
    och han har sett den flera gånger för när han ser den kvinnliga
    skådespelaren Josefin Nilsson så ser han mig det är sådana saker som
    han säger till mig. Det är hans sätt att visa kärlek och jag vet att det är
    nått speciellt vi har tillsammans.
    Hela första året njöt och utforska vi varandra vi var nyförälskade. Vi hade
    livliga diskussioner om allt möjligt mellan himmel och jord, det var som vi
    matade varandra med sådant som vi tyckte om att prata om. Ibland hade
    vi olika åsikter och ibland tyckte vi lika, men det viktiga var att vi kunde
    prata. Sexet var lika viktigt om inte viktigare, små svackor har vi haft
    genom åren men inget alarmerande. Jag har alltid sagt till Niko när jag
    älskar mindre du ska älska mera och tvärt om, men den får aldrig ta slut
    samtidigt och jag brukar skämtsamt säga “vi ska väl inte spä på
    statistiken” och han svarar “jag ska bära dig igen när vi fyller 80” och sen
    brukar vi skratta hjärtligt. Vi har alltid haft lätt till skratt mellan oss. Jag
    har nån gång hört eller om jag läst det nånstans kommer inte riktigt ihåg
    -när man är tillsammans med en utländsk man, klarar man 5-års gränsen
    då har man kommit i land.Kapitel 3 när två världar kolliderar
  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 4 När två världar kolliderar

    Kapitel 4 När två världar kolliderar
    Kapitel 4 när två världar kolliderar
    Andra mötet och nu börjar det rulla på
    Dagen efter så tänkte jag några gånger på honom och tanken slog mig
    att jag kommer nog aldrig träffa han igen. Vi hade inte bytt
    telefonnummer med varandra vid första mötet och jag hade ingen aning
    om var han bodde, bara var hans vän bodde. Ja visste absolut ingenting
    visste knappt vad han hette. Kommer ihåg att jag tyckte att jag var dum
    som inte givit mitt nummer till honom. På den tiden hade vi inga mobiler
    eller Facebook som man kunde hålla kontakt med varandra utan det
    man hade var hem-nummer och jag brukade inte ge ut mitt nummer till
    killar men den här gången så kände jag bara VARFÖR?…osmarta jag!
    På söndag ringer min äldsta syster och säger att vi ska träffa killarna
    som vi var hemma hos på fredag natten, Till min förvåning så utropar jag -SKA VI! tydligen hade min syster och Nikos vän bytt telefonnummer
    med varandra. Jag blev super nervös för jag kom ihåg att jag hade känt
    en omedelbar attraktion till honom på fredagen och ovanpå det hade jag
    varit ganska odräglig när vi var hemma hos dem på fredag natten med
    mina vitsar och pladder. Kommer ihåg att jag tänkte att tänk om han inte
    tycker om mitt vardagliga jag. Jag har aldrig ansett jag var en vacker ung
    tjej, utan jag såg nog ganska vardaglig ut, tanig och med det typiska
    finska tunna fina håret. Jag var inte ful men inte heller supervacker.
    Hade en vän vars mamma sa en gång till mig att jag inte var en vacker
    tjej men att jag var en väldigt sympatisk person, det sa hon som en
    komplimang till mig, hon tyckte om mig.
    Min syster och jag hämtade Niko och hans vän med min bil. Vi åkte till
    Lövudden en fin plats vid Mälaren, där vi promenerade och pratade med
    varandra och jag var så uppspelt och nervös. Han fick mitt
    telefonnummer. Han ringde några gånger under kommande veckan men
    vi träffades inte under veckan för mitt arbetsschema var fullspäckad.
    Men vi hade bestämt att vi alla skulle gå ut på Elvis kommande fredagen.
    Jag tyckte hela veckan gick i snigelfart. Jag verkligen längtade till
    fredagen då vi åter skulle träffas.
  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 3 När två världar kolliderar

    Kapitel 3 när två världar kolliderar
    Första mötet och Nittas och Nikos upplevelse
    Det är en vårdag och en helt vanlig fredag som alla andra fredagar – året
    är 1986. Jag hade arbetat på dagen på ålderdomshemmet och kom
    hem på eftermiddagen, käkade mat och tog det bara lugnt. Kom överens
    med min ett år äldre syster och två år yngre syster att vi skulle gå ut på
    kvällen till Elvis och dansa. Kommer ihåg att jag inte var så där
    jättesugen på en helkväll ute. Men bestämde iallafall att jag skulle följa med. För jag brukade få roligt även om jag inte riktigt kände för det just
    då och jag hade inget annat planerat. Mina systrar var också mina bästa
    vänner, men med åren som har gått så är det min lillasyster och jag som
    håller ihop medans mina två äldsta håller ihop mera.
    Elvis var min favoritkrog på mitten av 80-talet. Krogen var stor och
    dansgolvet likaså. Och det var alltid mycket folk och trevlig stämning där
    och det brukade vara långa köer så det gällde att komma i tid för att
    slippa stå i kö. Så vi systrar började piffa till oss för att göra oss färdig för
    en utekväll. Ibland så drack vi före annars blev det att vi drack på krogen
    några öl. Men den här kvällen blev det först på krogen och medan
    kvällen fortskred så började jag bli varm i kläderna och hade dansat flera
    danser. Jag älskade ju att dansa så jag brukade lätt komma i rätt
    stämning så även denna fredag kväll. Framåt midnatt så var jag ett bra
    tag på dansgolvet, men när jag skulle gå tillbaks till bordet som vi satt vid
    såg jag att mina systrar och två utländska killar som sitter där. Klart jag
    blev lite nyfiken på vilka de var och jag märkte direkt att de var trevliga
    killar i och med att de presentera sig på ett hövligt sätt, som inte var så
    vanligt bland ungdomar. Det som jag kommer ihåg mest från den kvällen
    var Nikos himmelsblå ögon, för mig såg han väldigt annorlunda ut med
    sitt tjocka svarta hår och hans blåa ögon som blicka mot mig hela tiden.
    Han var en mycket snygg kille i mina ögon. Kommer också ihåg att jag
    tyckte att han pratade väldigt bra svenska och han berättade att han bott
    ett år i Sverige och jag trodde nästan att han ljög.
    Men den där pirriga känslan som jag hade när vi satt vi bordet när han
    hela tiden satt och log mot mig hela tiden. Jag kände att han studerade
    mig, minns att jag tänkte vad tror han egentligen så lättfångad är jag inte. Jag brukade inte bli mållös inför killar, har alltid haft lätt att prata med
    killar då jag under åren har haft flera män som arbetskamrater och
    killkompisar och på högstadiet var det mest killar i klassen så vanan att
    prata med killar låg mig naturligt. Men han fick mig mållös och jag kände
    mig väldigt attraherad av honom. Och jag blev blyg. Mina systrar tyckte
    att vi skulle följa med honom och hans kompis hem till dem efter dansen,
    jag var lite tveksam till det men följde med. Och jag tror att den natten så
    blev jag väldigt osäker jag som aldrig brukade vara det, så i min
    osäkerhet försökte jag göra allt för att skrämma iväg han. Men så
    lättskrämd var han inte. Kommer ihåg att jag drog världens värsta vitsar,
    höll låda så det var knappt att han och hans vän eller min systrar fick en
    syl i vädret på hela natten. Men han bara skratta och smålog hela tiden
    det var som han visste och förstod att jag inte var mig själv.
    Nikos minne från första kvällen
    Jag gick till baren för att köpa öl och då kom en tjej som behövde hjälp
    att bära ölglas till ett bord som hon satt vid så jag hjälpte henne med det.
    Och på så sett fick jag och min vän kontakt med dessa systrar. Hon
    var lillasyster till Nitta.
    Jag fick syn på Nitta när hon kom gående från dansgolvet och att hon
    styrde stegen mot vårt bord. Redan då såg jag att hon var mycket
    attraktiv, hon såg annorlunda ut, ett ansikte som jag alltid har sökt. Hon
    sa -Hej när hon kom fram och jag och min vän presenterade oss. När vi
    hade pratat en stund märkte jag direkt att hon inte var lik sina två systrar
    till sättet och hon var väldigt söt. Jag tyckte hon verkade smart som
    vågade prata medan hennes systrar satt mera tysta, hon hade även ett
    härligt skratt. Hon verkade vara en så naturlig tjej. Och jag blev nyfiken
    på henne. Vi sitter på soffan bredvid varandra och jag lägger min arm på
    ryggstödet bakom där som hon sitter för att signalera att jag var intresserad av henne. Jag blev glad att de följde med oss hem till min
    vän den natten. Jag hade väldigt trevligt när jag satt och titta på henne
    där hon satt och pratade och pratade. Jag sökte hennes blickar hela
    tiden och ibland titta hon bort precis som om hon blev lite blyg för mig.
    Men jag kände att det här en tjej som är väldigt framåt. Jag visste att jag
    ville träffa Nitta fler gånger men ville inte verka framfusig så när de skulle
    åka hem så sa jag bara att dom måste komma och besöka oss flera
    gånger.
    Kapitel 3 när två världar kolliderar
  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 2 När två världar kolliderar

    Kapitel 2 När två världar kolliderar

    Niko

    5 januari 1985 på min födelsedag satte jag för första gången min fot i Sverige, Trelleborg var staden som jag kom till efter min flykt från mitt hemland Iran. Det rådde krig mellan Irak och Iran. Beslutet att jag var tvungen att fly var flera incidenter och kriget, jag var inte säker där. Blev placerad på Flens flyktingförläggning ett par månader innan jag fick komma till Stockholm och bo hos en vän tills jag åkte tillbaks till Flen för att få besked om var jag ska vara bosatt. Det blev till Västerås som jag
    då fick en lägenhet att bo i. Ovissheten under hela den första tiden var både stressande och framför allt osäker att hela tiden gå och vänta på ett beslut om permanent uppehållstillstånd. Men jag var fast besluten att skapa mig ett bra liv här. Jag kommer från norra Iran från staden Rasht.
    Vi har också de fyra årstiderna, det enda som skiljer Iran och Sverige var
    att det brukar vara lite mera minusgrader här än där annars hade vi
    också snö på vintern. Kommer från en stor familj med tre bröder och en syster. Min äldsta bror Manucher lämnade också Iran och bodde många år i Rom och nu bor han med sin familj i Kanada sen många år tillbaka.
    På dagarna brukade jag hjälpa min far i matbutiken som han ägde och har gjort så länge jag kan minnas. Och på kvällarna umgås med
    kompisar. Har många fina minnen från min uppväxt där men också oroliga tider från en monarki till en islamisk stat under min tonårstid och ända fram till min flykt därifrån. Det som jag saknar mest är nog naturen och maten, min mor lagade väldigt god mat. Hon var hemmafru och tog hand om barnen och hushållet.
    Började läsa på Amu-center till CNC-operatör och läste svenska, umgicks med nya vänner som också kom fån Iran. Ibland så blev det utekväll på krogen men för det mesta var vi hemma hos varandra, vi hade inte råd att gå på krogen så ofta. Så mitt första år såg ut så,
    plugga, träffa vänner ända tills jag mötte Nitta.
    Den sista händelsen som gjorde att det var fara på färden i mitt hemland.
    Jag hade pratat med mina föräldrar långt innan denna händelse om att jag har ingen framtid här och troligen kommer jag att bli skickad ut i kriget som pågick med Irak. Men mina föräldrar hade inte riktigt tagit det på allvar ända tills denna dag då vi skulle åka till en stad som heter Mashhad som mina föräldrar gärna ville besöka. Irans heligaste stad och näst största stad i Iran. En stad som många troende iranier besöker. Inte
    för att mina föräldrar var troende, min mamma bar duk på huvudet men
    det var mera för en vana och tradition i hennes släkt, som delvis var troende. När Iran blev en islamisk stat var alla kvinnor tvungna att ha duk på huvudet. Varken jag eller mina syskon är troende och det är på grund av att den muslimska tron inte utövades i vårt hem. Vi hade det nog ganska så bra ställt än många andra familjer i Iran och kan nog säga att vi var ganska så upplysta om vad som hände i Iran och omvärlden. Och både jag och mina syskon fick gå i skola och utbilda oss.
    Dagen kom då vi åkte till staden Mashhad och jag kände mig glad för jag
    hade en vän med mig. Vi var klasskompisar från gymnasietiden. Och jag kände att vi var väldigt goda vänner och kunde lita på varandra. Vi hade
    varit några dagar i staden då min vän och jag skulle gå till telefonbolaget.
    Han skulle ringa ett samtal till flickvännen. Vi kände inte på något vis att vi var förföljda eller iakttagna utan vi hade det trevligt och kände oss
    bekymmerslösa. Efter samtalet så beslöt vi att vi skulle gå och besöka hans farbror som bodde i staden, han hade en hantverksbutik vid basaren. Vi kommer fram till hans farbror och sonen som var i samma ålder som vi. Det hälsas hjärtligt såsom man gör i Iran när man är släkt
    “pussar på båda kinderna”. Vi sitter ner i butiken och min vän går för att
    hämta te vid tehuset. Efter en liten stund så kommer två gardister in i butiken och tilltalar mig och min väns kusin skarpt -Ni ska följa med oss och sen greppade de oss i armarna. Jag sa till min väns kusin säg ingenting sätt dig bara i bilen.
    När vi satt i bilen satte de på oss ögonbindlar och sen började de köra.
    Under färden som tog kanske en halvtimme så blev jag mycket, mycket
    rädd och tiden kändes som en evighet. Vi hade ingen aning om vart vi var på väg. Och man hade hört ofta om människor som försvinner spårlöst bort. Men vi kom fram till sist med ögonbindlar fortfarande för ögonen. Vi fick stå ute en stund i regnet och det kändes som vi stod i en inhägnad gård då man hörde att de låste grindar. Det var kallt och vått,
    jag var rädd, frös och darra. Efter en stund kommer de tillbaks och förde
    in oss i ett rum där de börja förhöra oss. Förhöret gick ut på att de ville veta vart vi ringde, vad vi prata om och vilka regimkritiker gupp vi tillhörde. Det var samma frågor hela tiden och de höll på i flera timmar.
    Jag försökte förklara att vi var vanliga människor som var på några
    dagars semester i staden, men jag fick ett hårt slag i ansikte. Det var
    knappt att jag kunde sitta kvar på stolen så hård var smällen. Och så höll det på ända tills vi blev inlåsta i en cell och då tog de av oss ögon bindlarna. Då hade de förhört oss hela dagen. Vi hade varit i cellen en stund då dörren öppnas och en man säger att vi får gå. Min väns farbror
    hade tagit kontakt med mina föräldrar, vet inte hur de fick ut oss därifrån.
    Men jag tror att det var på grund av farbrorn som var väl känd i staden
    med religiös bakgrund och att han kunde tala för sig. Jag fick skriva på ett papper med mitt namn och sen skulle jag anmäla mig i min hemstad hos gardisternas station när jag återvände. Det fick jag göra i flera månader varje dag. Men innan jag kom ut därifrån så säger en av gardisterna till mig -om du
    vill kan du slå mig tillbaks så som jag slog dig. Han säger också att koranen säger att du får göra det. Jag kände på en gång att det var någon form av test från deras sida så det ända jag säger -ni tog fel vi är bara på semesterdagar här i staden. Efter den här händelsen så tog mina föräldrar allt som jag sagt och
    berättat på allvar och vi började planera för en flykt från Iran. Vi kunde
    inte lita på någon, så de enda som visste om planerna var en av mina bröder och min vän. Vi kom i kontakt med några personer som hjälpte till med att planera flykten. Efter att vi hade gått igenom alla flyktvägar så beslöt vi att det skulle vara säkrast på mindre vägar genom bergen till Turkiet.
    Flykt dagen kom och jag tog farväl av mina föräldrar och min bror. Sitter
    gömd på lastflaket under en presenning i en lastbil som kör i fler timmar. Det var obekvämt och kallt att sitta där på flaket, men det ändå jag kunde tänka på var att jag skulle komma ut från Iran. Och att jag var ensam och måste till varje pris klara mig själv.
    Flykten genom gränsen till Turkiet gick bra, men väl där så blir jag fast av
    polisen i en mindre stad och blir förhörd där. Men där fick jag röra mig fritt och jag kom i kontakt med en hjälporganisation som hjälpte mig
    vidare till Sverige. Sammanlagt tog det en månad för mig att komma till
    Sverige från det jag lämna Iran på lastflaket på en lastbil tills jag kom till
    Trelleborg. Jag var nu politisk flykting. Jag har alltid varit väldigt tacksam
    för mina föräldrar som hjälpte mig hela vägen fram till dagen för flykten
    med pengar och synpunkter fast de inte hade jättestora besparingar.
    Precis som alla andra människor i medelklassen i Iran så fick nog många
    vända på slanten för att det skulle gå ihop.
    Att vara på flykt från sitt hemland är inte något som man väljer utan för
    att man är tvungen och alla känslor som medför att vara på flykt kan vara
    mycket skrämmande och förskräckligt stressande. Vad ska hända, vart
    kommer jag, kommer jag klara mig, kommer jag kunna skapa ett nytt liv i
    ett annat land, kommer jag bli tillbakaskickad, kommer jag se min familj igen någon gång i framtiden, men framför allt rädslan att inte klara sig
    själv. Ja det finns många känslor som är väldigt svårt att beskriva med
    några få ord och som är väldigt svårt för en annan person att förstå som
    aldrig varit på flykt.
    Under mina år här i Sverige så har jag varit tillbaka till Iran ett par
    gånger under de senaste 12 åren, men varje gång så känner jag
    obehagskänsla som biter sig fast och är jättesvårt att skaka av sig. Det enda som fått mig att åka dit är för att träffa min familj som finns kvar där och varje gång så har jag sagt aldrig mera. Samtidigt är jag väldigt glad att jag fick träffa min mamma igen innan hon gick bort för ett par år tillbaka. Pappa och tre av mina syskon finns kvar där, men med dagens teknologi så finns Skype och andra sociala sidor på internet som det går jättebra att hålla kontakt genom.
  • Anita Birgitta författare och Livsnjutare
    Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 1 i boken När två världar kolliderar

    När två världar kolliderar
    NÄR TVÅ VÄRLDAR KOLLIDERAR
    2017
    BIRGITTA LINDHOLM
    Med höjdpunkter och händelser från vårat liv tillsammans.
    När två världar kolliderar
     
    Nitta
     
    Året är 1969 och jag är en 6 årig liten flicka som kommer till Sverige med
    mina föräldrar och 3 systrar från Hangö. En stad i Finland som jag idag
    tycker är den vackraste platsen på jorden. Vi kom till en liten ort i Skåne.
    Mor och far sökte en bättre framtid för oss alla och jobben fanns här och
    inte på den lilla ort vi lämnade. Har inte så många minnen därifrån
    förutom att jag minns att det var svårt att förstå skånskan, men de hade
    nog lika svårt att förstå min finlandssvenska.
    Efter cirka ett år fick far och
    mor jobb i staden Västerås, på ASEA som fabriken hette på den tiden.
    Ja det känns som det är evigheter sen. Där jobbade de ända till sin
    pension. Kommer så väl ihåg den spännande känslan att åka tåg och hur
    stor stationen i Stockholm var. Där bytte vi tåg till vårt nya hem som
    Västerås skulle bli. Minns de nybyggda höghusen hade aldrig sett så
    höga hus som var på 6 våningar och vi skulle bo högst upp.
     
    Min skolgång gick utan större problem, jag kan inte säga så mycket om
    den tiden bara att jag pluggade kanske lite mera än vad mina
    klasskompisar gjorde. Jag gick ut nian med skapliga betyg 1979. Och det
    var nu som livet började med friheten och festandet och det kändes som
    hela världen låg för mina fötter samtidigt som jag inners inne visste att jag var sökande efter något som jag inte visste vad.
     
    Festade på i många
    år och hade några korta förhållande men som aldrig riktig kändes rätt
    och som ofta bara rann ut i sanden. Under den här tiden så kom jag
    också underfund med att jag aldrig skulle gifta mig det stod klart för mig i
    min unga ålder. Jag var inte som mina systrar i mångt och mycket.
    Mina tre systrar sökte sina blivande. De utbildade sig allihop inom
    sjukvården. Jag gick min egen väg med att välja en helt annan inriktning
    kontor och distribution hette linjen. Jobbade sent på kvällarna och skolan
    på dagen och festar på helgerna. Jag sökte inte ett långlivat förhållande
    utan jag tror jag bara hade kommit till insikt att det inte kommer att hända
    mig, lite naivt kan jag idag tycka. Man kan nog säga lite att jag var den
    där lilla tjejen som visste vad hon ville ha samtidigt som hon var sökande
    efter något som hon inte kunde sätta fingret på. Men en sak var jag
    säker på, ingen skulle få äga mig med en ring på fingret….Jag var fri och
    oberoende ville göra allt som jag kunde. Tog körkort direkt vid fyllda 18
    år och då öppnades mer av min frihet. Det var en härlig känsla minns jag
    och det dröjde inte länge innan jag kunde köpa mig en bil som bara var
    två år gammal med pengar som jag jobbat ihop efter allt kvällsarbeten.
    Under min unga ålder hade jag min sexuella frihet som jag ansåg att jag
    som tjej hade rätt till lika mycket som killarna hade, Jämlikhet blev väldigt
    viktigt för mig och det är det fortfarande. Det killarna kunde göra kunde
    jag också göra så inget skulle hindra mig för att jag var tjej. Jag har nog
    aldrig riktigt förlitat mig på att andra könet ska komma och rädda mig på
    sin gyllene häst, utan jag var nog ganska realistisk av mig och hade inte
    sådana romantiska drömmar… vad jag ville ha, jag fixade.
     
    Skaffa barn! klockan ringde ganska sent för mig. Mina vänner skaffa
    barn redan innan 20 års ålder så jag med mina 24 år ansåg man då var
    ganska sent, iallafall i min vänkrets som jag hade då, idag är det en helt
    annan femma. Ett vanligt samtal i min vänkrets var just om drömprinsen
    och barn som inte var av intresse för mig utan jag prata nog mera och
    världsliga ting och djupa ämnen. Jag ville upptäcka världen och komma
    ut på äventyr. Så det har jag upptäckt i vuxen ålder att kvinnor har svårt
    att vara vän med mig utan det blir mera ytligt och det har nog att göra lite
    med mig själv också då jag har väldigt lätt att prata om djupa saker och
    inte har haft eller träffat en vän som passat mitt djupa jag.
     
    Alla somrar
    som barn åkte vi tillbaks till Hangö för att stanna där hela mors och fars
    ledighet. Mina föräldrar gav mig insikten var mina rötter kom ifrån och
    när jag köpte min egen bil kunde jag själv ta mig dit på egen hand.
    Många underbara somrar med bus och bad i havet har jag fått uppleva
    där och det är mycket tacksam över. Åren går på i vanlig ordning det
    händer inte så mycket förutom ut och festa med vänner och ibland med
    mina systrar ända till en kväll en tidig vårdag för 30 år sen som har
    ändrat mitt liv fullständigt. Det är året som jag fyller 23 och alla mina nära
    vänner har börjat stadga sig och lever familjeliv.
     
    Livet som partypingla passade mig bra i unga år då jag älskade att
    dansa, visst var det en hel del alkohol också med i bilden men aldrig att
    jag tog några droger. När min mor fyllde 50 år följde jag med henne och
    far till Spanien på deras första resa utomlands. Då hade jag kommit över
    partylivet och var sambo med Niko och vi hade två små grabbar. En kväll
    gick vi ut på en krog för att dansa inte för att mina föräldrar dansa, det
    har de inte gjort så mycket i sitt liv tillsammans. Men dansa det gjorde
    jag. Männen stod på rad för att bjuda upp mig till dans. Och mina
    föräldrar satt där undrande och fråga mig till slut -var har du lärt dig
    dansa? och jag svarade glatt -jag är självlärd och har haft förmånen med att dansa med många duktiga danspartner. Pappa skratta och sa “du har
    nog fått takterna från mig” Mina föräldrar de skojade ofta om vems bästa
    egenskaper jag fått. Men realistisk som jag är så är jag helt övertygad
    om att jag har fått lite av båda två. Ett minne som min mor aldrig
    glömmer var när jag var i ung ålder då vi åker till Hangö för att besöka
    min moster Krisse. På ditresan på finlandsbåten så går vi som vanligt till
    dansen för att lyssna på musik och denna gång var det en man som bjöd
    upp mig till bugg dans. Jag kan lova att vi verkligen bugga och folk stod
    och tittade på och klappade händerna. Han svingade upp mig flera
    gånger i luften och mor hon njöt.
    Niko och jag vi tar varje tillfälle i akt till dans och då behövs ingen krog
    bara skön härlig musik. När ABBA slog igenom med sin Waterloo
    började mina flick kompisar och jag dansa hemma hos varandra och
    lärde oss dansa till deras musik. Det är fina minnen som man aldrig
    glömmer. Små flickor som vi var så blev vi ju kära i Björn och Benny och
    Björn blev min första pojkvän i fantasin.
    På slutet av mitt liv som partypingla så började det kännas som det gav
    ingenting mera och det var inte lika roligt att gå ut på krogen. Här kom
    mina tankar om livet och vad jag ville ha ut av det. Jag kom till ett
    vägskäl som jag inte visste vilken väg jag skulle ta och det var i samma
    veva som jag mötte Niko med blandade känslor. Jag jobbade då på ett
    ålderdomshem för att få ihop pengar som jag ville spara till ett eget
    boende. Bodde fortfarande hemma, men det var bekvämt och det var lätt
    att spara.