Anita Birgitta
Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

Kapitel 10 Bröllopet När två världar kolliderar

Kapitel 10 Bröllopet När två världar kolliderar
Vi kommer till 2005 och vi stormtrivs i vårt hus och med vår familj. Och vi
är nykära igen. Kommer inte riktigt ihåg hur vi börja prata om att gifta
oss. Jag hade ju sagt till honom redan från början att jag aldrig kommer
att gifta mig. Men i vilket fall som helst så när det kommer på tal så inser
jag att det som jag hade bestämt i tonåren inte var livsviktigt för mig
längre och jag älskade ju Niko så varför inte. Varför skulle jag inte få uppleva och få minnen från en sådan ceremoni med att gifta oss och
jag inser att vi kommer kunna ha en dag varje år för att fira vårt
förhållande och kärlek till varandra, det kändes väldigt bra och rätt. Vi
hade ett starkt och tryggt förhållande. Samtidigt visade vi våra barn som
var i tonåren att man kunde gifta sig och ha en vigselceremoni som är
lite annorlunda än i kyrkan och utan religiösa inslag. Vi börjar planera
vårt stundande bröllop. Vi pratar länge och väl och vi leta på nätet för
information hur man skulle gå tillväga. Ingen av oss visste nånting men
det enda vi visste var att det skulle bli en minnesvärd ceremoni. Att bara
gå och gifta sig borgligt i en tråkig lokal lät inte så bra. Vi hade valt bort
kyrkan och persisk giftermål, så det enda som återstod var en borglig
vigsel men hur skulle den kunna bli minnesvärd. Jag kan lova att vi
fundera och sökte länge på nätet hur man skulle kunna göra. Men till sist
hade vi läst att man kunde utforma en borglig vigsel efter tycke och smak
man kunde till och med ha en vit bröllopsklänning som jag gärna ville ha.
Vi fixade med alla papper som vi behövde och vi bestämde datum till 25
juli samma år, så vi hade inte så många månader på oss. Vi ville inte ha
ett jättestort bröllop. Vi kontaktade en vigselförrättare som skulle viga oss
och vi bestämde platsen, efter mycket letande. Jag börja banta med
viktväktarna, gick ner hela 15 kilo till det var dags att köpa brudklänning
jag hade gett mig fan på att jag skulle vara smal när vi gifte oss…min
finska sisu satte in, hade nog aldrig klarat det annars. Jag följde stenhårt
programmet till punkt och pricka. Vi talade om för våra närmaste att vi
skulle gifta oss, inbjudningskort skickades ut till alla även till min moster
Krisse i Hangö. Vi hade inte så stor budget så det gällde att vi var noga
med allting. Vi tryckte upp servetter med ett brudpar och våra namn, kort
med vigselceremonin och verserna som vigselförrättaren skulle läsa och
musiken som vi valde, Det här var den lätta biten. I och med att vi skicka
ut inbjudan så var allt i rullningen. Vi hade bestämt att vi skulle gifta oss ute och valde vid Stenhuset i Surahammar som ligger vid ån. Finare
plats hade vi inte kunnat välja och sen var vi lite förbigående om det
skulle regna den dagen så kunde vi ha vigseln inne i Stenhuset. Nu
skulle vi börja med att leta var vi skulle ha mottagningsfesten och vilken
mat vi skulle ha. Jag var och titta på flera ställen för att få information och
titta på deras specialmenyer för bröllop. Samtidigt fick det inte vara för
långt bort från Stenhuset. Men en dag så googla jag på nätet och kom till
Westerkvarn i Strömsholm och jag ringer direkt och bokar en tid. Tror det
var under helgen som jag och Niko åkte dit för att titta.
Vi blev stormförtjusta för deras festlokal var perfekt som låg i anslutning
till deras matlokal och den hade en egen stor terrass balkong och
inredning var rustik och breda gamla trägolv. Vi tittade på matsedel som
jag tyckte var mindre bra, men då sa ägaren att de kunde fixa en buffé
med tre olika rätter med kött, fisk och sill, och det tyckte vi lät väldigt bra
så det bestämde vi oss för, så alla kunde välja sin förrätt, huvudrätt och
efterrätt. Vi diskuterade med personalen att vi skulle komma dagen innan
på kvällen med bröllopstårtan som jag beställde på ett bageri i
Hallstahammar och då skulle hela lokalen ställas i ordning med hjälp av
personalen där. Nu började allting sätta sig på plats och den svåra biten
var över, så nu kunde vi sakta ner tills det var dags att köpa brudklänning
och kostym till Niko, Äldsta sonen hade en snygg kostym som han kunde
ha och yngsta sonen fick ha mera lediga kläder. Bröllopsresa hade vi
bestämt att vi skulle åka på våren till Kreta men att vi kunde ta en liten
avstickare med hela familjen efter bröllopet tillsammans med min syster
och hennes barn. Nu när vi hade varvat ner och vi kände att det mesta var ordnat så kom
då dagen när det skulle väljas en brudklänning. En hel dag tog det med
min lilla syster. Vi hade åkt på morgonen och det fanns några butiker
inne i Västerås att gå igenom. Jag var så glad att jag hade min syster
som hjälpte och var smakråd för mig, utan henne hade jag nog aldrig
hittat en klänningen som jag föll pladask för. Kommer ihåg att jag prova
så många klänningar men ingen kändes rätt för mig och dagen börja
ticka iväg. Det var alltid något fel med klänningarna som jag provade
antingen tycke jag att de inte satt snyggt på mig eller så tyckte jag de var
för flickaktiga, Till sist så går vi till den sista butiken som hette Ruth och
som är Västerås äldsta butik för bröllops och festklänningar. Kommer
ihåg att jag sa till min syster att vi kommer nog inte hitta en klänning idag
och jag hade börjat bli lite nedstämd. Men vi kommer till butiken och jag
provar några stycken och som jag befarade så var det ingen som jag
tyckte om, men helt plötsligt hade expediten tagit fram en klänning till
och jag tittar på den och ser direkt att den föll mig riktigt i smaken. Så jag
in i provhytten igen. Sätter på mig klänningen och tittar i spegeln och jag
bara känner där framför spegeln “WOW” vilken snygg klänning. Kommer
ut från provhytten och syrran ropar, “JÄVLAR VAD SNYGG DEN SKA
DU HA” expediten börjar kolla var den behöver sys in och hur mycket
den ska fållas upp och jag är superglad. Klänningen var en rak enkel
halterneck med djup V-ringning med pärlor. När jag kommer hem så
berättar jag för Niko att jag hittat en jättefin klänning och han gladdes
mycket åt det. Niko och jag åkte två veckor före bröllopet in till staden för
att leta kostym till honom. Vi hade inte bestämt om den skulle vara mörk
eller ljus och även han provade många mörka men så såg vi en ljus
kostym som han provade och som satt som gjuten på honom och då
tänkte vi till må ni tro. Det var ett sommarbröllop och då passar en ljus
kostym. Jag bokar en tid hos min hårfrisörska som ska lägga håret på mig på den stora dagen och jag beställer en brudbukett i den enda
blomsterbutik som finns i Surahammar och som går i blått och vitt och
som passade väldigt bra med den tunna blåa skira sjalen som jag skulle
ha runt halsen. Nu var det bara att vänta in den stora dagen allt var
klappat och klart. Och Nikos arbetskamrat skulle fotografera och filma
vår dag.
På kvällen före den stora dagen så är det då dags för min syster och jag
att åka till Westerkvarn med bröllopstårtan som jag hämtat ut under
dagen. Nu skulle även lokalen ställas i ordning. Kommer ihåg vilket
virrvarr det var med att få det som jag ville ha det. Borden flyttas om ett
flertal gånger innan jag bestämde att dom skulle stå i U-form. Dukningen
och dekorationen gjordes också om flera gånger. Jag hade med mig
jättemånga vita rosor och vindruvor. Så det bästa blev att vi la rosorna
på mitten på borden och klasar av vindruvor över ros stjälkarna, och då
blev det enkelt för alla att smaka på de goda vindruvorna. Och vi tyckte
det blev jättesnyggt i all enkelhet. Även fast jag var ganska så trött där
på kvällen så skratta min syster och jag ett flertal gånger och personalen
som kom på idén med denna dukning är jag evigt tacksam för.
Vi vaknar tidigt på bröllopsdagen med både pirr och spänning inför
dagen. Nikos bestman kommer med sin tonårsdotter Sanna. Hon hjälper
mig under dagen med både det ena och andra. Det var bra att det var
någon som hade koll på mig för jag hade det då inte. Jag var
supernervös. Niko tog det mera lugnt. Tidigt på förmiddagen åker jag ner
till min hårfrisörska som ska lägga håret och hon trixar och dona med det
och jag blev nöjd med slut resultatet. Går in till blomsteraffären för att
hämta min brudbukett med blåklint och vita rosor. Åker hem och
fortfarande pirr i magen. Väl hemma så ska makeup fixas som jag klarade att lägga själv. Blev i bruna och rosa toner. Nu är jag nästan
färdig och Niko håller på med sitt bestyr. Jag och Sanna är på
övervåningen och jag ska sätta på klänningen för sen var jag färdig,
färdig för att gifta mig. Kommer ner till nedre våningen där Niko får syn
på mig. Han hade aldrig sett klänningen så när han ser mig så ser jag
hur han skiner upp och kommer springande till mig och vill omfamna och
kyssa mig och jag skriker -du kan inte kyssa mig, jag vill inte se ut som
en ny kysst katta! Men jag hade vattenfast makeup, en stor kram fick
han. Nu hade lite av pirret börjat lägga sig men jag tror det var vinglaset
som jag häva i mig på övervåningen som gjorde att det släppte. Det var
dags att ta sig ner till Stenhuset som vigsel skulle äga rum, våra gäster
hade redan anlänt och stod och vänta att vi skulle komma. Jag kommer
ihåg när vi gick nerför grässlänten till tonerna av brudmarschen av
Viktoria Krantz “Som en saga” hur förväntansfulla jag och även Niko var,
men han såg väldigt cool lugn ut och jag var väldigt glad att jag hade han
vid min sida.
“Som en saga”
En dag som denna
När livet börjar om
Vad jag har längtat
Vår väntan varit lång
Jag står intill dig
Och värmen gör mig svag
Och allting som vi nånsin känt
Det växer dag för dag
Från den dröm som försvann
Är nu känslan så sann
Som en saga jag hörde för längesen
Allt vi förlorat
Det får vi tusenfalt
Nu vaknar livet
Och det betyder allt
Nu sista kortet
i ödets spel har lagts
och dina ögon säger mer
än allt som nånsin sagts
Från en dröm som försvann
Är nu känslan så sann
Som en saga jag hörde för längesen
Och den längtan jag har
Att få hålla dig kvar
Den hettar som solen om sommaren
Kommer så väl ihåg hur svårt det var att titta på gästerna under
ceremonin, men jag fick syn på min moster Krisse och ser hur hon
snörvlar på så jag i min tur börjar också snörvla lite grann vet att jag
försökte fästa blicken så jag inte såg alla gäster men lite glädjetårar kom
det. Min moster krisse sa efteråt att det var så vacker ceremonin med
musiken och verserna som vi valt. Vår vigselförrättare var så duktig med
läsa och sen hade hon ett eget tal utifrån hennes intryck hon fått av oss
under de gångerna som vi träffades under bröllopsplaneringen. Under
ceremonin så talar vår vigselförrättare om giftermålets innebörd hon
läser den första versen skriven av Bertil Pettersson
“Två”
Mänskligheten är ett annat ord för grupp ensamhet. En människa gör
ingen sommar. Men två gör vintern mindre kall
Innan vi byter ringar så läser Kia en dikt av Maria Wine
“Till de älskande”
Närmare
än nästan nära
kommer du aldrig din älskade
Fjärmare
än ett avskeds “på återseende”
kommer du aldrig från din älskade
Ifrågasätt inte
vem av er som gav mest
eller vem som tog mest
Vågen är fiende till kärleken –
anlitar du dess balanskonst
är det inte längre fråga om kärlek
Låt det givna
och det mottagna
malas tillsammans i vardagens
kvarn –
det är genom denna fina
sammansmältning
ni ska fortsätta ge mera liv
åt er Kärlek
mera kärlek åt ert Liv.
Sista låten spelas av Sonja Alden “Kärleken förde oss samman”
Den första som gratulerade oss var vår vigselförrättare Kia följt av familj
och vänner. Det minglades vid Stenhuset, fotograferades och filmades
och det är vi väldigt glada över att vi har allting på film. Sen bär det av till
Westerqvarn för middag och fest och alla vara så glada och jag kände att
vår dag blev större än allt som vi hade förväntat oss.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *