Kapitel 9 När två världar kolliderar

Åren har jag alltid tyckt i efterhand gick fort när barnen var små och

likadant när de blev vuxna. Vi har kommit till året 1997 och livet går

vidare för oss med vardagen och resor till Hangö på somrarna, Några år

tidigare hade jag slutat på Posten och gått en fotvårdsutbildning så nu

går jag på A-kassan och letar nytt jobb. Men här börjar vi få

husdrömmar. Vi börja leta hela våren och fram på mitten på sommaren. I

början av vårt letande så titta vi i närområdet i Västerås, men vi fastnade

aldrig för något hus. Antingen så for budgivningen iväg och det blev

för dyrt eller så fick vi ingen aha upplevelse när vi var på visningar. Så vi

börja diskutera om att titta på en annan ort som inte var för långt bort

från Västerås. Så en dag dök ett rött hus upp i Surahammar bara 2,5 mil

från Västerås som verkade intressant och som låg på 5 rum och kök och

lagom stor trädgård och inte alls dyrt snarare dubbelt så billigare än de

hus som vi hade tittat på. Så kommande helg åker vi och tittar på huset

och vi stiger in i det och börjar gå runt, det var bara vi som var på

visningen. Så vi går runt och runt och tittar flera gånger. Niko och jag

möts i hallen och tittar på varandra och småler. Både han och jag hade

fått en aha upplevelse. Vi åker till mina föräldrar och berättar om huset

och då bestämmer vi att vi lägger ett lägre bud på det, så sagt och gjort så ringer jag till mäklaren och lägger ett bud på 375000. Men under

kommande vecka får vi ett motbud från ägarna och då kom vi överens

om 400000 som vi hade räknat med. Vi skriver kontrakt i slutet på juli

och i början på augusti flyttar vi in och vi är stormförtjusta i huset.

Kommer ihåg hur spännande det var med flytten och vi plantera massor

med blommor redan första månaden. Vi hade till och med bestämt att vi

skulle byta färg på huset och då fick vi hjälp av stadsarkitekten att välja

rätt färg. De flesta husen på området var röda, det fanns ett gult och ett

grått. Jag ville ha ett som gick i blått och det tyckte arkitekten också

skulle passa. På den vägen gick det och vi började arbeta med

målningen strax efter vi flytta in och fortsatte med det året efter då det

bara blev halvfärdigt. Kommer ihåg när vi höll på och måla på sommaren

efteråt så kom det ett par promenerade förbi vårt hus och utropade “Ååå

vilken fin färg det blir jättefint”, men till saken så var det flera Sura bo

som började måla sina hus till blåa nyanser året efter. Det blev

färdigmålat det året.

Men samma år så åker vi till en hundkennel utanför köping som sålde

pudlar, vi hade pratat om att skaffa hund men inte riktigt bestämt oss.

Men vi åker och tittar på valparna som ägaren hade där. Vi får syn på en

brun pudel som var på väg mot oss. Han hoppar och skuttar runt oss och

vill bli klappad och Niko och jag tittar återigen på varandra som vi hade

gjort när vi titta på vårt hus. Här fick vi också aha upplevelse så vi skriver

kontrakt på Tictac som han hette. Vi blev hundägare till en ettårig pudel

och inte till en valp. Barnen älskade hunden de var stormförtjusta.

Samma år på sommaren så kommer Nikos bror Manucher och Marouk

från Kanada med sin dotter och stannar i två veckor. Vi har mycket

trevligt och skoj dessa veckor. De hade flyttat från Italien några år innan och det började gå väldigt bra för dom i Kanada. De hade startat ett eget

Café som gick väldigt bra. De hade byggt upp och kämpat för ett bra liv

där. Ibland har jag önskat att Niko borde haft någon i släkten som också

bodde i Sverige men när han flydde från Iran kom han själv. Han brukar

säga ibland när han saknar familjen att han bara har mig och barnen och

vi är hans allt. Sommaren 1999 åker hela familjen och bilar runt i

Tyskland och på vägen tillbaks så åker vi till kenneln där Tictac var

dessa veckor, kommer ihåg när vi kom för att hämta honom hur glad han

var att se oss. Vi stod och prata med kennel ägaren och vi frågade

henne om hon hade valpar till försäljning inte för att vi skulle köpa någon.

Det hade vi inte ens pratat om, men vi ville bara titta på de små valparna.

Vi får syn på Dino vi tittar på varandra och i nästa sekund så är vi ägare

till en liten vit pudel. Niko och jag har alltid fått samma känslor när det

kommer till förändringar i vårt liv. Likadant var det när vi kommer hem

från vår semester året efter och åker och tittar på husbilar på en firma

och får se en husbil som skulle vara perfekt för vår familj, då hade vi två

bilar och vi bytte in den ena mot husbilen så nu var vi husbilsägare.

Husbil passa oss väldigt bra då jag inte tyckte om att flyga. Vi har haft så

många fina underbara semestrar under alla år som vi hade husbil. Vi kan

nog säga att vi fått se mycket av Europa och Sverige. Men när barnen

kom upp i övre tonåren då ville de inte följa med utan de ville vara med

sina kompisar som de fick många av i Surahammar under åren vi bodde

där. Kommer ihåg första gången som Niko och jag skulle semestra

själva, det var nästan att vi blev lite villrådiga och blyga igen för

varandra. Vi åkte till Tyskland och hälsa på en barndomsvän till Niko,

kommer ihåg hur roligt det var och tillbaks hem tog vi en avstickare till

Öland några dagar och även här så fick Niko och jag härliga känslor för

varandra vi stortrivdes på Öland och vi blev som nykära. Öland blev vår

favoritplats och vi har återvänt dit många gånger. Beslutet att flytta till Surahammar är nog ett av de bästa besluten som vi

har gjort. både Niko och jag känner att vi gav våra söner en bra och trygg

uppväxt där och våra söner har blivit ansvarsfulla och kärleksfulla

individer. Min lilla syster och hennes ex som hon har tre barn med

flyttade också dit cirka ett halvår efter oss. De bodde bara 5 minuters

promenadväg från oss. Vi firade alla storhelger tillsammans och ibland

så träffades vi på våra semestrar. Jag kommer ihåg en gång när vi

bestämde att mötas i Frankrike och hade några trevliga dagar ihop innan

vi skildes åt för att fara vidare….härliga dagar! Då hade Niko och jag bilat

runt i Europa med barnen och vi njöt till fullo. Niko och jag har ofta blivit

som nykära och glada i varandra i olika perioder under vårt liv

tillsammans.