• En helt vanlig dag

    Promenad på Kaisus stigar

    Kom precis innanför dörren och nu är jag så kaffesugen. Vi har varit och traskat på Kaisu stigar och till hennes favoritplats. Det var en lång bit att gå för Chelsea men ibland så fick vi bära henne. Två av bilderna blev det orber på. Så det kändes att Kaisu var med oss. Tog många bilder som ni får se en bildkavalkad.

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 10 Bröllopet När två världar kolliderar

    Vi kommer till 2005 och vi stormtrivs i vårt hus och med vår familj. Och vi
    är nykära igen. Kommer inte riktigt ihåg hur vi börja prata om att gifta
    oss. Jag hade ju sagt till honom redan från början att jag aldrig kommer
    att gifta mig.
    Men i vilket fall som helst så när det kommer på tal så inser
    jag att det som jag hade bestämt i tonåren inte var livsviktigt för mig
    längre och jag älskade ju Niko så varför inte.
    Varför skulle jag inte få uppleva och få minnen från en sådan ceremoni med att gifta oss och
    jag inser att vi kommer kunna ha en dag varje år för att fira vårt
    förhållande och kärlek till varandra, det kändes väldigt bra och rätt. Vi
    hade ett starkt och tryggt förhållande.
    Samtidigt visade vi våra barn somvar i tonåren att man kunde gifta sig och ha en vigselceremoni som är
    lite annorlunda än i kyrkan och utan religiösa inslag. Vi börjar planera
    vårt stundande bröllop. Vi pratar länge och väl och vi leta på nätet för
    information hur man skulle gå tillväga. Ingen av oss visste nånting men
    det enda vi visste var att det skulle bli en minnesvärd ceremoni. Att bara
    gå och gifta sig borgligt i en tråkig lokal lät inte så bra. Vi hade valt bort
    kyrkan och persisk giftermål, så det enda som återstod var en borglig
    vigsel men hur skulle den kunna bli minnesvärd.
    Jag kan lova att vi fundera och sökte länge på nätet hur man skulle kunna göra. Men till sist
    hade vi läst att man kunde utforma en borglig vigsel efter tycke och smak
    man kunde till och med ha en vit bröllopsklänning som jag gärna ville ha.
    Vi fixade med alla papper som vi behövde och vi bestämde datum till 25
    juli samma år, så vi hade inte så många månader på oss. Vi ville inte ha
    ett jättestort bröllop. Vi kontaktade en vigselförrättare som skulle viga oss
    och vi bestämde platsen, efter mycket letande. Jag börja banta med
    viktväktarna, gick ner hela 15 kilo till det var dags att köpa brudklänning
    jag hade gett mig fan på att jag skulle vara smal när vi gifte oss…min
    finska sisu satte in, hade nog aldrig klarat det annars.
    Jag följde stenhårt programmet till punkt och pricka. Vi talade om för våra närmaste att vi
    skulle gifta oss, inbjudningskort skickades ut till alla även till min moster
    Krisse i Hangö. Vi hade inte så stor budget så det gällde att vi var noga
    med allting. Vi tryckte upp servetter med ett brudpar och våra namn, kort
    med vigselceremonin och verserna som vigselförrättaren skulle läsa och
    musiken som vi valde, Det här var den lätta biten. I och med att vi skicka
    ut inbjudan så var allt i rullningen. Vi hade bestämt att vi skulle gifta oss ute och valde vid Stenhuset i Surahammar som ligger vid ån. Finare plats hade vi inte kunnat välja och sen var vi lite förbigående om det skulle regna den dagen så kunde vi ha vigseln inne i Stenhuset.
    Nuskulle vi börja med att leta var vi skulle ha mottagningsfesten och vilken
    mat vi skulle ha. Jag var och titta på flera ställen för att få information och
    titta på deras specialmenyer för bröllop. Samtidigt fick det inte vara för
    långt bort från Stenhuset. Men en dag så googla jag på nätet och kom till
    Westerkvarn i Strömsholm och jag ringer direkt och bokar en tid. Tror det
    var under helgen som jag och Niko åkte dit för att titta.
    Vi blev stormförtjusta för deras festlokal var perfekt som låg i anslutning
    till deras matlokal och den hade en egen stor terrass balkong och
    inredning var rustik och breda gamla trägolv.
    Vi tittade på matsedel som jag tyckte var mindre bra, men då sa ägaren att de kunde fixa en buffé
    med tre olika rätter med kött, fisk och sill, och det tyckte vi lät väldigt bra
    så det bestämde vi oss för, så alla kunde välja sin förrätt, huvudrätt och
    efterrätt. Vi diskuterade med personalen att vi skulle komma dagen innan
    på kvällen med bröllopstårtan som jag beställde på ett bageri i
    Hallstahammar och då skulle hela lokalen ställas i ordning med hjälp av
    personalen där. Nu började allting sätta sig på plats och den svåra biten
    var över, så nu kunde vi sakta ner tills det var dags att köpa brudklänning
    och kostym till Niko, Äldsta sonen hade en snygg kostym som han kunde
    ha och yngsta sonen fick ha mera lediga kläder. Bröllopsresa hade vi
    bestämt att vi skulle åka på våren till Kreta men att vi kunde ta en liten
    avstickare med hela familjen efter bröllopet tillsammans med min syster
    och hennes barn.
    Nu när vi hade varvat ner och vi kände att det mesta var ordnat så kom
    då dagen när det skulle väljas en brudklänning. En hel dag tog det med
    min lilla syster. Vi hade åkt på morgonen och det fanns några butiker
    inne i Västerås att gå igenom. Jag var så glad att jag hade min syster
    som hjälpte och var smakråd för mig, utan henne hade jag nog aldrig
    hittat en klänningen som jag föll pladask för. Kommer ihåg att jag prova
    så många klänningar men ingen kändes rätt för mig och dagen börja
    ticka iväg. Det var alltid något fel med klänningarna som jag provade
    antingen tycke jag att de inte satt snyggt på mig eller så tyckte jag de var
    för flickaktiga, Till sist så går vi till den sista butiken som hette Ruth och
    som är Västerås äldsta butik för bröllops och festklänningar. Kommer
    ihåg att jag sa till min syster att vi kommer nog inte hitta en klänning idag
    och jag hade börjat bli lite nedstämd.
    Men vi kommer till butiken och jag provar några stycken och som jag befarade så var det ingen som jag
    tyckte om, men helt plötsligt hade expediten tagit fram en klänning till
    och jag tittar på den och ser direkt att den föll mig riktigt i smaken. Så jag
    in i provhytten igen. Sätter på mig klänningen och tittar i spegeln och jag
    bara känner där framför spegeln “WOW” vilken snygg klänning. Kommer
    ut från provhytten och syrran ropar, “JÄVLAR VAD SNYGG DEN SKA
    DU HA” expediten börjar kolla var den behöver sys in och hur mycket
    den ska fållas upp och jag är superglad. Klänningen var en rak enkel
    halterneck med djup V-ringning med pärlor. När jag kommer hem så
    berättar jag för Niko att jag hittat en jättefin klänning och han gladdes
    mycket åt det. Niko och jag åkte två veckor före bröllopet in till staden för
    att leta kostym till honom. Vi hade inte bestämt om den skulle vara mörk
    eller ljus och även han provade många mörka men så såg vi en ljus
    kostym som han provade och som satt som gjuten på honom och då
    tänkte vi till må ni tro. Det var ett sommarbröllop och då passar en ljus
    kostym. Jag bokar en tid hos min hårfrisörska som ska lägga håret på mig på den stora dagen och jag beställer en brudbukett i den enda
    blomsterbutik som finns i Surahammar och som går i blått och vitt och
    som passade väldigt bra med den tunna blåa skira sjalen som jag skulle
    ha runt halsen. Nu var det bara att vänta in den stora dagen allt var
    klappat och klart. Och Nikos arbetskamrat skulle fotografera och filma
    vår dag.
    På kvällen före den stora dagen så är det då dags för min syster och jag
    att åka till Westerkvarn med bröllopstårtan som jag hämtat ut under
    dagen. Nu skulle även lokalen ställas i ordning. Kommer ihåg vilket
    virrvarr det var med att få det som jag ville ha det. Borden flyttas om ett
    flertal gånger innan jag bestämde att dom skulle stå i U-form. Dukningen
    och dekorationen gjordes också om flera gånger. Jag hade med mig
    jättemånga vita rosor och vindruvor. Så det bästa blev att vi la rosorna
    på mitten på borden och klasar av vindruvor över ros stjälkarna, och då
    blev det enkelt för alla att smaka på de goda vindruvorna. Och vi tyckte
    det blev jättesnyggt i all enkelhet. Även fast jag var ganska så trött där
    på kvällen så skratta min syster och jag ett flertal gånger och personalen
    som kom på idén med denna dukning är jag evigt tacksam för.
    Vi vaknar tidigt på bröllopsdagen med både pirr och spänning inför
    dagen. Nikos bestman kommer med sin tonårsdotter Sanna. Hon hjälper
    mig under dagen med både det ena och andra. Det var bra att det var
    någon som hade koll på mig för jag hade det då inte. Jag var
    supernervös. Niko tog det mera lugnt. Tidigt på förmiddagen åker jag ner
    till min hårfrisörska som ska lägga håret och hon trixar och dona med det
    och jag blev nöjd med slut resultatet. Går in till blomsteraffären för att
    hämta min brudbukett med blåklint och vita rosor. Åker hem och
    fortfarande pirr i magen. Väl hemma så ska makeup fixas som jag klarade att lägga själv. Blev i bruna och rosa toner. Nu är jag nästan
    färdig och Niko håller på med sitt bestyr. Jag och Sanna är på
    övervåningen och jag ska sätta på klänningen för sen var jag färdig,
    färdig för att gifta mig. Kommer ner till nedre våningen där Niko får syn
    på mig. Han hade aldrig sett klänningen så när han ser mig så ser jag
    hur han skiner upp och kommer springande till mig och vill omfamna och
    kyssa mig och jag skriker -du kan inte kyssa mig, jag vill inte se ut som
    en ny kysst katta! Men jag hade vattenfast makeup, en stor kram fick
    han. Nu hade lite av pirret börjat lägga sig men jag tror det var vinglaset
    som jag häva i mig på övervåningen som gjorde att det släppte. Det var
    dags att ta sig ner till Stenhuset som vigsel skulle äga rum, våra gäster
    hade redan anlänt och stod och vänta att vi skulle komma. Jag kommer
    ihåg när vi gick nerför grässlänten till tonerna av brudmarschen av
    Viktoria Krantz “Som en saga” hur förväntansfulla jag och även Niko var,
    men han såg väldigt cool lugn ut och jag var väldigt glad att jag hade han
    vid min sida.
    “Som en saga”
    En dag som denna
    När livet börjar om
    Vad jag har längtat
    Vår väntan varit lång
    Jag står intill dig
    Och värmen gör mig svag
    Och allting som vi nånsin känt
    Det växer dag för dag
    Från den dröm som försvann
    Är nu känslan så sann
    Som en saga jag hörde för längesen
    Allt vi förlorat
    Det får vi tusenfalt
    Nu vaknar livet
    Och det betyder allt
    Nu sista kortet
    i ödets spel har lagts
    och dina ögon säger mer
    än allt som nånsin sagts
    Från en dröm som försvann
    Är nu känslan så sann
    Som en saga jag hörde för längesen
    Och den längtan jag har
    Att få hålla dig kvar
    Den hettar som solen om sommaren
    Kommer så väl ihåg hur svårt det var att titta på gästerna under
    ceremonin, men jag fick syn på min moster Krisse och ser hur hon
    snörvlar på så jag i min tur börjar också snörvla lite grann vet att jag
    försökte fästa blicken så jag inte såg alla gäster men lite glädjetårar kom
    det. Min moster krisse sa efteråt att det var så vacker ceremonin med
    musiken och verserna som vi valt. Vår vigselförrättare var så duktig med
    läsa och sen hade hon ett eget tal utifrån hennes intryck hon fått av oss
    under de gångerna som vi träffades under bröllopsplaneringen. Under
    ceremonin så talar vår vigselförrättare om giftermålets innebörd hon
    läser den första versen skriven av Bertil Pettersson
    “Två”
    Mänskligheten är ett annat ord för grupp ensamhet. En människa gör
    ingen sommar. Men två gör vintern mindre kall
    Innan vi byter ringar så läser Kia en dikt av Maria Wine
    “Till de älskande”
    Närmare
    än nästan nära
    kommer du aldrig din älskade
    Fjärmare
    än ett avskeds “på återseende”
    kommer du aldrig från din älskade
    Ifrågasätt inte
    vem av er som gav mest
    eller vem som tog mest
    Vågen är fiende till kärleken –
    anlitar du dess balanskonst
    är det inte längre fråga om kärlek
    Låt det givna
    och det mottagna
    malas tillsammans i vardagens
    kvarn –
    det är genom denna fina
    sammansmältning
    ni ska fortsätta ge mera liv
    åt er Kärlek
    mera kärlek åt ert Liv.
    Sista låten spelas av Sonja Alden “Kärleken förde oss samman”
    Den första som gratulerade oss var vår vigselförrättare Kia följt av familj
    och vänner. Det minglades vid Stenhuset, fotograferades och filmades
    och det är vi väldigt glada över att vi har allting på film. Sen bär det av till
    Westerqvarn för middag och fest och alla vara så glada och jag kände att
    vår dag blev större än allt som vi hade förväntat oss.

    Vill du läsa en blogg om köpa kamera online kan du läsa om det här. 
  • En helt vanlig dag

    Att sadla om i Corona tider

    Under den här tiden som pandemin har pågått har jag funderat på att sadla om från mitt yrke. Och det känns som det är bra läge att göra det nu. Så nästa vecka kommer jag gå en utbildning och sen blir det nog att köra på för fullt. Jag berättar mera när jag känner att allt har satt sig med mina planer. Jag kan säga så mycket att det verkligen inte liknar nåt från branschen jag har jobbat inom. Men jag känner att det kan medföra nånting bra positivt med att våga ta steget.

    Idag var det något kyligare ute och solen glimtar bara lite. Men för Chelsea gör det inte så mycket för hon tycker om att vara ute i trädgården. Men hon har fått en pippig idé med att ligga och sova i min blomrabatt så även fast hon är en söt valp kan man bli tokig på henne.

  • En helt vanlig dag

    Härligt med sommarvärme

    Skönt sommarväder vi haft nu i några dagar. Här på hemmafronten har det inte blivit så mycket gjort. Utan Chelsea upptar hela vår tid. Och varje dag har vi åkt iväg antingen till Björnö eller Johannesberg. Det har varit riktigt skönt med våra promenader och träffat en massa trevliga människor. Igår träffa vi två tjejer som tyckte Chelsea var så söt så det blev några selfie bilder med Chelsea. Sen att den ena tjejen var livrädd för hundar blev ju lite extra roligt då hon igår vågade för första gången klappa en hund då hon blev så förälskad i Chelsea. Och Chelsea är ju världens sötaste och snällaste valp som igår hitta en napp som hon blev fullt upptagen med. Den släppte hon inte i första taget.

    Då är mina betalinlägg uppe igen. Tog lite mer tid att uppdatera men nu är det gjort. Man låser upp inläggen för några kronor.

  • En helt vanlig dag

    En konstig påskhelg

    Kanske ni tycker som jag att den här påsken känns konstig och kommer att bli så där konstig som aldrig förr. En påsk som brukar vara en stor samvaro med familjen. En påsk med mycket skoj god mat och massor med godis. För oss kommer den här påsken gå till i historien som den tråkigaste och konstigaste. Men nu är det som det är och man måste tänka på sina närmaste då man kan ha viruset utan symtom.

    Ok dagarna blir långa men det finns att göra här. Igår kratta vi bort all löv på gräsmattan. Och vi underhåller och aktiverar Chelsea mer och mer. I går var vi även på en lång promenad på Johannesberg. Där hon fick springa av sig. Hon träffa även andra hundar och människor på avstånd. Det är så vi får göra nu i dessa tider då jag kan inte låta henne komma för nära speciellt andra hundar. Men vi träffa en kvinna som hade en stor hund. Och både Chelsea och den hunden satt fint på några meters avstånd och titta och var nyfikna på varandra.

    Här är några söta bilder på Chelsea som är väldigt tacksamt att ta bilder på.

    .

    Ikväll ska vi ha video samtal med vår familj i Iran. Ett land som har det stentufft med denna pandemin. Och hela familjen sitter i karantär. Dom går bara ut när dom måste handla mat. För mig skulle det nog inte kännas så jobbigt om vi hamna i karantär då vi har stor gård att vistas i.

    Nu ska ni ha så fin glad påsk mina fina! Jag ska försöka göra det bästa av den iallafall.

    Jo jag höll på att glömma! Mina betal inlägg är just nu under uppdatering med en ny version. Så ni kommer efter påsken kunna läsa dom inläggen igen. Så håll till godo tills dess.

  • En helt vanlig dag

    En underbar dag!

    Åååå gud så härligt väder vi haft här idag. Jag riktigt njöt till mer än 100%. Chelsea har fått vara ute mest hela dagen så hon blev jättetrött senare på kvällen och sov som en stock. Vi har under dagen snyggat till på våra altaner. Och det känns så skönt att vi nu kan börja använda och kunna njuta på dagar och kvällar på dom.

    Den här stegen har följt mig i många år. Hade den tidigare som en inredningsdetalj i mitt kök i vårt förra hus. Men nu tycker jag den passar så bra på ena altanen.

    Imorgon ska elstängsel sättas upp för att Chelsea ska veta var gränsen är. Idag har hon vågat lite mera med att springa iväg utanför gården och ett elstängsel sätter stopp för det.

    Hela veckan kommer jag ha mycket tid med att fixa och vårstäda gården och det är bäst att passa på då det lovat bra väder för det. Just nu har vi alla intagit soffan. Något trötta efter all frisk luft vi fick idag.

    Summering av denna sköna måndag måste ju vara Alla sköna vårkänslor som jag fick…. Härligt, Härligt.

  • En helt vanlig dag,  Våran hund Chelsea

    Chelsea, blogg och dagens innehåll

    Igår beslöt vi faktiskt att ta bort valphagen i vårt vardagsrum. Chelsea är så smart så att hon kan komma ur den. Hon klättrar på staketet och kommer ur den. Så det var lika bra att ta bort den. Vi aktiverar henne mycket på dagarna så att hon sover hela nätter. En annan sak som hon börjat med är när min make i veckan kommit hem på kvällarna. Ja då kissar hon på sig av glädje och blir väldigt exalterad. Det kan bli lite svårare att jobba bort. Men det som har varit enkelt med henne är att träna vardagslydnad hittills.

    Blogg

    Nu till nåt helt annat.

    I dessa tider med viruset som går.

    Jag läser ganska många bloggar men själv varit lite dålig med att uppdatera min blogg. Men det finns orsaker till det då de två sista veckorna har varit omtumlande. Vi har inte blivit smittade men Corona viruset har påverkat många i min närhet på ett eller annat sätt och även mig. Jag går inte närmare in på det nu utan återkommer i ett annat inlägg om det.

    Men det som oroar mig är en blogg som det varit tyst om

    Som jag sa tidigare så läser jag ganska många bloggar. Bloggar som jag tycker är roliga och intressanta. Vissa har jag följt i många år. Och vissa uppdaterar sina bloggar varje dag medans andra med några inlägg i veckan. Och nu är det en blogg som jag läser varje dag som inte uppdaterat bloggen på två dagar. Såklart man blir lite orolig att viruset har flyttat in hos just den fina bloggerska. Naturligtvis hoppas jag att det bara är en kortare bloggtorka som spökar eller nånting annat vardagligt och inte viruset. Hoppas och håller tummarna på ett inlägg idag!

    Idag är det söndag och det väntas fint varmt och soligt väder. Så vi har tänkt att ställa iordning vår ena altan och pyssla lite med den. Senare i veckan ska vi börja med att kratta bort all löv som finns på vår gräsmatta. Men nu först altanen på G så är den fixad till påsken. En påsk som kommer bli väldigt lugn här då stora sammankomster inte är att tänka på i dessa Corona tider.

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 9 När två världar kolliderar

    Kapitel 9 När två världar kolliderar
    Vi lämnar Västerås och aha upplevelse
    Åren har jag alltid tyckt i efterhand gick fort när barnen var små och
    likadant när de blev vuxna. Vi har kommit till året 1997 och livet går
    vidare för oss med vardagen och resor till Hangö på somrarna, Några år
    tidigare hade jag slutat på Posten och gått en fotvårdsutbildning så nu
    går jag på A-kassan och letar nytt jobb. Men här börjar vi få
    husdrömmar. Vi börja leta hela våren och fram på mitten på sommaren. I
    början av vårt letande så titta vi i närområdet i Västerås, men vi fastnade
    aldrig för något hus. Antingen så for budgivningen iväg och det blev
    för dyrt eller så fick vi ingen aha upplevelse när vi var på visningar. Så vi
    börja diskutera om att titta på en annan ort som inte var för långt bort
    från Västerås. Så en dag dök ett rött hus upp i Surahammar bara 2,5 mil
    från Västerås som verkade intressant och som låg på 5 rum och kök och
    lagom stor trädgård och inte alls dyrt snarare dubbelt så billigare än de
    hus som vi hade tittat på. Så kommande helg åker vi och tittar på huset
    och vi stiger in i det och börjar gå runt, det var bara vi som var på
    visningen. Så vi går runt och runt och tittar flera gånger. Niko och jag
    möts i hallen och tittar på varandra och småler. Både han och jag hade
    fått en aha upplevelse. Vi åker till mina föräldrar och berättar om huset
    och då bestämmer vi att vi lägger ett lägre bud på det, så sagt och gjort så ringer jag till mäklaren och lägger ett bud på 375000. Men under
    kommande vecka får vi ett motbud från ägarna och då kom vi överens
    om 400000 som vi hade räknat med. Vi skriver kontrakt i slutet på juli
    och i början på augusti flyttar vi in och vi är stormförtjusta i huset.
    Kommer ihåg hur spännande det var med flytten och vi plantera massor
    med blommor redan första månaden. Vi hade till och med bestämt att vi
    skulle byta färg på huset och då fick vi hjälp av stadsarkitekten att välja
    rätt färg. De flesta husen på området var röda, det fanns ett gult och ett
    grått. Jag ville ha ett som gick i blått och det tyckte arkitekten också
    skulle passa. På den vägen gick det och vi började arbeta med
    målningen strax efter vi flytta in och fortsatte med det året efter då det
    bara blev halvfärdigt. Kommer ihåg när vi höll på och måla på sommaren
    efteråt så kom det ett par promenerade förbi vårt hus och utropade “Ååå
    vilken fin färg det blir jättefint”, men till saken så var det flera Sura bo
    som började måla sina hus till blåa nyanser året efter. Det blev
    färdigmålat det året.
    Men samma år så åker vi till en hundkennel utanför köping som sålde
    pudlar, vi hade pratat om att skaffa hund men inte riktigt bestämt oss.
    Men vi åker och tittar på valparna som ägaren hade där. Vi får syn på en
    brun pudel som var på väg mot oss. Han hoppar och skuttar runt oss och
    vill bli klappad och Niko och jag tittar återigen på varandra som vi hade
    gjort när vi titta på vårt hus. Här fick vi också aha upplevelse så vi skriver
    kontrakt på Tictac som han hette. Vi blev hundägare till en ettårig pudel
    och inte till en valp. Barnen älskade hunden de var stormförtjusta.
    Samma år på sommaren så kommer Nikos bror Manucher och Marouk
    från Kanada med sin dotter och stannar i två veckor. Vi har mycket
    trevligt och skoj dessa veckor. De hade flyttat från Italien några år innan och det började gå väldigt bra för dom i Kanada. De hade startat ett eget
    Café som gick väldigt bra. De hade byggt upp och kämpat för ett bra liv
    där. Ibland har jag önskat att Niko borde haft någon i släkten som också
    bodde i Sverige men när han flydde från Iran kom han själv. Han brukar
    säga ibland när han saknar familjen att han bara har mig och barnen och
    vi är hans allt. Sommaren 1999 åker hela familjen och bilar runt i
    Tyskland och på vägen tillbaks så åker vi till kenneln där Tictac var
    dessa veckor, kommer ihåg när vi kom för att hämta honom hur glad han
    var att se oss. Vi stod och prata med kennel ägaren och vi frågade
    henne om hon hade valpar till försäljning inte för att vi skulle köpa någon.
    Det hade vi inte ens pratat om, men vi ville bara titta på de små valparna.
    Vi får syn på Dino vi tittar på varandra och i nästa sekund så är vi ägare
    till en liten vit pudel. Niko och jag har alltid fått samma känslor när det
    kommer till förändringar i vårt liv. Likadant var det när vi kommer hem
    från vår semester året efter och åker och tittar på husbilar på en firma
    och får se en husbil som skulle vara perfekt för vår familj, då hade vi två
    bilar och vi bytte in den ena mot husbilen så nu var vi husbilsägare.
    Husbil passa oss väldigt bra då jag inte tyckte om att flyga. Vi har haft så
    många fina underbara semestrar under alla år som vi hade husbil. Vi kan
    nog säga att vi fått se mycket av Europa och Sverige. Men när barnen
    kom upp i övre tonåren då ville de inte följa med utan de ville vara med
    sina kompisar som de fick många av i Surahammar under åren vi bodde
    där. Kommer ihåg första gången som Niko och jag skulle semestra
    själva, det var nästan att vi blev lite villrådiga och blyga igen för
    varandra. Vi åkte till Tyskland och hälsa på en barndomsvän till Niko,
    kommer ihåg hur roligt det var och tillbaks hem tog vi en avstickare till
    Öland några dagar och även här så fick Niko och jag härliga känslor för
    varandra vi stortrivdes på Öland och vi blev som nykära. Öland blev vår
    favoritplats och vi har återvänt dit många gånger. Beslutet att flytta till Surahammar är nog ett av de bästa besluten som vi
    har gjort. både Niko och jag känner att vi gav våra söner en bra och trygg
    uppväxt där och våra söner har blivit ansvarsfulla och kärleksfulla
    individer. Min lilla syster och hennes ex som hon har tre barn med
    flyttade också dit cirka ett halvår efter oss. De bodde bara 5 minuters
    promenadväg från oss. Vi firade alla storhelger tillsammans och ibland
    så träffades vi på våra semestrar. Jag kommer ihåg en gång när vi
    bestämde att mötas i Frankrike och hade några trevliga dagar ihop innan
    vi skildes åt för att fara vidare….härliga dagar! Då hade Niko och jag bilat
    runt i Europa med barnen och vi njöt till fullo. Niko och jag har ofta blivit
    som nykära och glada i varandra i olika perioder under vårt liv
    tillsammans.