Promenad på Kaisus stigar
Kom precis innanför dörren och nu är jag så kaffesugen. Vi har varit och traskat på Kaisu stigar och till hennes favoritplats. Det var en lång bit att gå för Chelsea men ibland så fick vi bära henne. Två av bilderna blev det orber på. Så det kändes att Kaisu var med oss. Tog många bilder som ni får se en bildkavalkad.
Kapitel 10 Bröllopet När två världar kolliderar
Vi kommer till 2005 och vi stormtrivs i vårt hus och med vår familj. Och viär nykära igen. Kommer inte riktigt ihåg hur vi börja prata om att giftaoss. Jag hade ju sagt till honom redan från början att jag aldrig kommeratt gifta mig.Men i vilket fall som helst så när det kommer på tal så inserjag att det som jag hade bestämt i tonåren inte var livsviktigt för miglängre och jag älskade ju Niko så varför inte.Varför skulle jag inte få uppleva och få minnen från en sådan ceremoni med att gifta oss ochjag inser att vi kommer kunna ha en dag varje år för att fira vårtförhållande och kärlek till varandra, det kändes väldigt bra och rätt. Vihade ett starkt och tryggt förhållande.Samtidigt visade vi våra barn somvar i tonåren att man kunde gifta sig och ha en vigselceremoni som ärlite annorlunda än i kyrkan och utan religiösa inslag. Vi börjar planeravårt stundande bröllop. Vi pratar länge och väl och vi leta på nätet förinformation hur man skulle gå tillväga. Ingen av oss visste nånting mendet enda vi visste var att det skulle bli en minnesvärd ceremoni. Att baragå och gifta sig borgligt i en tråkig lokal lät inte så bra. Vi hade valt bortkyrkan och persisk giftermål, så det enda som återstod var en borgligvigsel men hur skulle den kunna bli minnesvärd.Jag kan lova att vi fundera och sökte länge på nätet hur man skulle kunna göra. Men till sisthade vi läst att man kunde utforma en borglig vigsel efter tycke och smakman kunde till och med ha en vit bröllopsklänning som jag gärna ville ha.Vi fixade med alla papper som vi behövde och vi bestämde datum till 25juli samma år, så vi hade inte så många månader på oss. Vi ville inte haett jättestort bröllop. Vi kontaktade en vigselförrättare som skulle viga ossoch vi bestämde platsen, efter mycket letande. Jag börja banta medviktväktarna, gick ner hela 15 kilo till det var dags att köpa brudklänningjag hade gett mig fan på att jag skulle vara smal när vi gifte oss…minfinska sisu satte in, hade nog aldrig klarat det annars.Jag följde stenhårt programmet till punkt och pricka. Vi talade om för våra närmaste att viskulle gifta oss, inbjudningskort skickades ut till alla även till min mosterKrisse i Hangö. Vi hade inte så stor budget så det gällde att vi var nogamed allting. Vi tryckte upp servetter med ett brudpar och våra namn, kortmed vigselceremonin och verserna som vigselförrättaren skulle läsa ochmusiken som vi valde, Det här var den lätta biten. I och med att vi skickaut inbjudan så var allt i rullningen. Vi hade bestämt att vi skulle gifta oss ute och valde vid Stenhuset i Surahammar som ligger vid ån. Finare plats hade vi inte kunnat välja och sen var vi lite förbigående om det skulle regna den dagen så kunde vi ha vigseln inne i Stenhuset.Nuskulle vi börja med att leta var vi skulle ha mottagningsfesten och vilkenmat vi skulle ha. Jag var och titta på flera ställen för att få information ochtitta på deras specialmenyer för bröllop. Samtidigt fick det inte vara förlångt bort från Stenhuset. Men en dag så googla jag på nätet och kom tillWesterkvarn i Strömsholm och jag ringer direkt och bokar en tid. Tror detvar under helgen som jag och Niko åkte dit för att titta.Vi blev stormförtjusta för deras festlokal var perfekt som låg i anslutningtill deras matlokal och den hade en egen stor terrass balkong ochinredning var rustik och breda gamla trägolv.Vi tittade på matsedel som jag tyckte var mindre bra, men då sa ägaren att de kunde fixa en buffémed tre olika rätter med kött, fisk och sill, och det tyckte vi lät väldigt braså det bestämde vi oss för, så alla kunde välja sin förrätt, huvudrätt ochefterrätt. Vi diskuterade med personalen att vi skulle komma dagen innanpå kvällen med bröllopstårtan som jag beställde på ett bageri iHallstahammar och då skulle hela lokalen ställas i ordning med hjälp avpersonalen där. Nu började allting sätta sig på plats och den svåra bitenvar över, så nu kunde vi sakta ner tills det var dags att köpa brudklänningoch kostym till Niko, Äldsta sonen hade en snygg kostym som han kundeha och yngsta sonen fick ha mera lediga kläder. Bröllopsresa hade vibestämt att vi skulle åka på våren till Kreta men att vi kunde ta en litenavstickare med hela familjen efter bröllopet tillsammans med min systeroch hennes barn.Nu när vi hade varvat ner och vi kände att det mesta var ordnat så komdå dagen när det skulle väljas en brudklänning. En hel dag tog det medmin lilla syster. Vi hade åkt på morgonen och det fanns några butikerinne i Västerås att gå igenom. Jag var så glad att jag hade min systersom hjälpte och var smakråd för mig, utan henne hade jag nog aldrighittat en klänningen som jag föll pladask för. Kommer ihåg att jag provaså många klänningar men ingen kändes rätt för mig och dagen börjaticka iväg. Det var alltid något fel med klänningarna som jag provadeantingen tycke jag att de inte satt snyggt på mig eller så tyckte jag de varför flickaktiga, Till sist så går vi till den sista butiken som hette Ruth ochsom är Västerås äldsta butik för bröllops och festklänningar. Kommerihåg att jag sa till min syster att vi kommer nog inte hitta en klänning idagoch jag hade börjat bli lite nedstämd.Men vi kommer till butiken och jag provar några stycken och som jag befarade så var det ingen som jagtyckte om, men helt plötsligt hade expediten tagit fram en klänning tilloch jag tittar på den och ser direkt att den föll mig riktigt i smaken. Så jagin i provhytten igen. Sätter på mig klänningen och tittar i spegeln och jagbara känner där framför spegeln “WOW” vilken snygg klänning. Kommerut från provhytten och syrran ropar, “JÄVLAR VAD SNYGG DEN SKADU HA” expediten börjar kolla var den behöver sys in och hur mycketden ska fållas upp och jag är superglad. Klänningen var en rak enkelhalterneck med djup V-ringning med pärlor. När jag kommer hem såberättar jag för Niko att jag hittat en jättefin klänning och han gladdesmycket åt det. Niko och jag åkte två veckor före bröllopet in till staden föratt leta kostym till honom. Vi hade inte bestämt om den skulle vara mörkeller ljus och även han provade många mörka men så såg vi en ljuskostym som han provade och som satt som gjuten på honom och dåtänkte vi till må ni tro. Det var ett sommarbröllop och då passar en ljuskostym. Jag bokar en tid hos min hårfrisörska som ska lägga håret på mig på den stora dagen och jag beställer en brudbukett i den endablomsterbutik som finns i Surahammar och som går i blått och vitt ochsom passade väldigt bra med den tunna blåa skira sjalen som jag skulleha runt halsen. Nu var det bara att vänta in den stora dagen allt varklappat och klart. Och Nikos arbetskamrat skulle fotografera och filmavår dag.På kvällen före den stora dagen så är det då dags för min syster och jagatt åka till Westerkvarn med bröllopstårtan som jag hämtat ut underdagen. Nu skulle även lokalen ställas i ordning. Kommer ihåg vilketvirrvarr det var med att få det som jag ville ha det. Borden flyttas om ettflertal gånger innan jag bestämde att dom skulle stå i U-form. Dukningenoch dekorationen gjordes också om flera gånger. Jag hade med migjättemånga vita rosor och vindruvor. Så det bästa blev att vi la rosornapå mitten på borden och klasar av vindruvor över ros stjälkarna, och dåblev det enkelt för alla att smaka på de goda vindruvorna. Och vi tycktedet blev jättesnyggt i all enkelhet. Även fast jag var ganska så trött därpå kvällen så skratta min syster och jag ett flertal gånger och personalensom kom på idén med denna dukning är jag evigt tacksam för.Vi vaknar tidigt på bröllopsdagen med både pirr och spänning infördagen. Nikos bestman kommer med sin tonårsdotter Sanna. Hon hjälpermig under dagen med både det ena och andra. Det var bra att det varnågon som hade koll på mig för jag hade det då inte. Jag varsupernervös. Niko tog det mera lugnt. Tidigt på förmiddagen åker jag nertill min hårfrisörska som ska lägga håret och hon trixar och dona med detoch jag blev nöjd med slut resultatet. Går in till blomsteraffären för atthämta min brudbukett med blåklint och vita rosor. Åker hem ochfortfarande pirr i magen. Väl hemma så ska makeup fixas som jag klarade att lägga själv. Blev i bruna och rosa toner. Nu är jag nästanfärdig och Niko håller på med sitt bestyr. Jag och Sanna är påövervåningen och jag ska sätta på klänningen för sen var jag färdig,färdig för att gifta mig. Kommer ner till nedre våningen där Niko får synpå mig. Han hade aldrig sett klänningen så när han ser mig så ser jaghur han skiner upp och kommer springande till mig och vill omfamna ochkyssa mig och jag skriker -du kan inte kyssa mig, jag vill inte se ut somen ny kysst katta! Men jag hade vattenfast makeup, en stor kram fickhan. Nu hade lite av pirret börjat lägga sig men jag tror det var vinglasetsom jag häva i mig på övervåningen som gjorde att det släppte. Det vardags att ta sig ner till Stenhuset som vigsel skulle äga rum, våra gästerhade redan anlänt och stod och vänta att vi skulle komma. Jag kommerihåg när vi gick nerför grässlänten till tonerna av brudmarschen avViktoria Krantz “Som en saga” hur förväntansfulla jag och även Niko var,men han såg väldigt cool lugn ut och jag var väldigt glad att jag hade hanvid min sida.“Som en saga”En dag som dennaNär livet börjar omVad jag har längtatVår väntan varit långJag står intill digOch värmen gör mig svagOch allting som vi nånsin käntDet växer dag för dagFrån den dröm som försvannÄr nu känslan så sannSom en saga jag hörde för längesenAllt vi förloratDet får vi tusenfaltNu vaknar livetOch det betyder alltNu sista korteti ödets spel har lagtsoch dina ögon säger merän allt som nånsin sagtsFrån en dröm som försvannÄr nu känslan så sannSom en saga jag hörde för längesenOch den längtan jag harAtt få hålla dig kvarDen hettar som solen om sommarenKommer så väl ihåg hur svårt det var att titta på gästerna underceremonin, men jag fick syn på min moster Krisse och ser hur honsnörvlar på så jag i min tur börjar också snörvla lite grann vet att jagförsökte fästa blicken så jag inte såg alla gäster men lite glädjetårar komdet. Min moster krisse sa efteråt att det var så vacker ceremonin medmusiken och verserna som vi valt. Vår vigselförrättare var så duktig medläsa och sen hade hon ett eget tal utifrån hennes intryck hon fått av ossunder de gångerna som vi träffades under bröllopsplaneringen. Underceremonin så talar vår vigselförrättare om giftermålets innebörd honläser den första versen skriven av Bertil Pettersson“Två”Mänskligheten är ett annat ord för grupp ensamhet. En människa göringen sommar. Men två gör vintern mindre kallInnan vi byter ringar så läser Kia en dikt av Maria Wine“Till de älskande”Närmareän nästan närakommer du aldrig din älskadeFjärmareän ett avskeds “på återseende”kommer du aldrig från din älskadeIfrågasätt intevem av er som gav mesteller vem som tog mestVågen är fiende till kärleken –anlitar du dess balanskonstär det inte längre fråga om kärlekLåt det givnaoch det mottagnamalas tillsammans i vardagenskvarn –det är genom denna finasammansmältningni ska fortsätta ge mera livåt er Kärlekmera kärlek åt ert Liv.Sista låten spelas av Sonja Alden “Kärleken förde oss samman”Den första som gratulerade oss var vår vigselförrättare Kia följt av familjoch vänner. Det minglades vid Stenhuset, fotograferades och filmadesoch det är vi väldigt glada över att vi har allting på film. Sen bär det av tillWesterqvarn för middag och fest och alla vara så glada och jag kände attvår dag blev större än allt som vi hade förväntat oss.Vill du läsa en blogg om köpa kamera online kan du läsa om det här.Att sadla om i Corona tider
Under den här tiden som pandemin har pågått har jag funderat på att sadla om från mitt yrke. Och det känns som det är bra läge att göra det nu. Så nästa vecka kommer jag gå en utbildning och sen blir det nog att köra på för fullt. Jag berättar mera när jag känner att allt har satt sig med mina planer. Jag kan säga så mycket att det verkligen inte liknar nåt från branschen jag har jobbat inom. Men jag känner att det kan medföra nånting bra positivt med att våga ta steget.
Idag var det något kyligare ute och solen glimtar bara lite. Men för Chelsea gör det inte så mycket för hon tycker om att vara ute i trädgården. Men hon har fått en pippig idé med att ligga och sova i min blomrabatt så även fast hon är en söt valp kan man bli tokig på henne.
Härligt med sommarvärme
Skönt sommarväder vi haft nu i några dagar. Här på hemmafronten har det inte blivit så mycket gjort. Utan Chelsea upptar hela vår tid. Och varje dag har vi åkt iväg antingen till Björnö eller Johannesberg. Det har varit riktigt skönt med våra promenader och träffat en massa trevliga människor. Igår träffa vi två tjejer som tyckte Chelsea var så söt så det blev några selfie bilder med Chelsea. Sen att den ena tjejen var livrädd för hundar blev ju lite extra roligt då hon igår vågade för första gången klappa en hund då hon blev så förälskad i Chelsea. Och Chelsea är ju världens sötaste och snällaste valp som igår hitta en napp som hon blev fullt upptagen med. Den släppte hon inte i första taget.
Då är mina betalinlägg uppe igen. Tog lite mer tid att uppdatera men nu är det gjort. Man låser upp inläggen för några kronor.
En konstig påskhelg
Kanske ni tycker som jag att den här påsken känns konstig och kommer att bli så där konstig som aldrig förr. En påsk som brukar vara en stor samvaro med familjen. En påsk med mycket skoj god mat och massor med godis. För oss kommer den här påsken gå till i historien som den tråkigaste och konstigaste. Men nu är det som det är och man måste tänka på sina närmaste då man kan ha viruset utan symtom.
Ok dagarna blir långa men det finns att göra här. Igår kratta vi bort all löv på gräsmattan. Och vi underhåller och aktiverar Chelsea mer och mer. I går var vi även på en lång promenad på Johannesberg. Där hon fick springa av sig. Hon träffa även andra hundar och människor på avstånd. Det är så vi får göra nu i dessa tider då jag kan inte låta henne komma för nära speciellt andra hundar. Men vi träffa en kvinna som hade en stor hund. Och både Chelsea och den hunden satt fint på några meters avstånd och titta och var nyfikna på varandra.
Här är några söta bilder på Chelsea som är väldigt tacksamt att ta bilder på.
.
Ikväll ska vi ha video samtal med vår familj i Iran. Ett land som har det stentufft med denna pandemin. Och hela familjen sitter i karantär. Dom går bara ut när dom måste handla mat. För mig skulle det nog inte kännas så jobbigt om vi hamna i karantär då vi har stor gård att vistas i.
Nu ska ni ha så fin glad påsk mina fina! Jag ska försöka göra det bästa av den iallafall.
Jo jag höll på att glömma! Mina betal inlägg är just nu under uppdatering med en ny version. Så ni kommer efter påsken kunna läsa dom inläggen igen. Så håll till godo tills dess.
En underbar dag!
Åååå gud så härligt väder vi haft här idag. Jag riktigt njöt till mer än 100%. Chelsea har fått vara ute mest hela dagen så hon blev jättetrött senare på kvällen och sov som en stock. Vi har under dagen snyggat till på våra altaner. Och det känns så skönt att vi nu kan börja använda och kunna njuta på dagar och kvällar på dom.
Den här stegen har följt mig i många år. Hade den tidigare som en inredningsdetalj i mitt kök i vårt förra hus. Men nu tycker jag den passar så bra på ena altanen.
Imorgon ska elstängsel sättas upp för att Chelsea ska veta var gränsen är. Idag har hon vågat lite mera med att springa iväg utanför gården och ett elstängsel sätter stopp för det.
Hela veckan kommer jag ha mycket tid med att fixa och vårstäda gården och det är bäst att passa på då det lovat bra väder för det. Just nu har vi alla intagit soffan. Något trötta efter all frisk luft vi fick idag.
Summering av denna sköna måndag måste ju vara Alla sköna vårkänslor som jag fick…. Härligt, Härligt.
Chelsea, blogg och dagens innehåll
Igår beslöt vi faktiskt att ta bort valphagen i vårt vardagsrum. Chelsea är så smart så att hon kan komma ur den. Hon klättrar på staketet och kommer ur den. Så det var lika bra att ta bort den. Vi aktiverar henne mycket på dagarna så att hon sover hela nätter. En annan sak som hon börjat med är när min make i veckan kommit hem på kvällarna. Ja då kissar hon på sig av glädje och blir väldigt exalterad. Det kan bli lite svårare att jobba bort. Men det som har varit enkelt med henne är att träna vardagslydnad hittills.
Nu till nåt helt annat.
I dessa tider med viruset som går.
Jag läser ganska många bloggar men själv varit lite dålig med att uppdatera min blogg. Men det finns orsaker till det då de två sista veckorna har varit omtumlande. Vi har inte blivit smittade men Corona viruset har påverkat många i min närhet på ett eller annat sätt och även mig. Jag går inte närmare in på det nu utan återkommer i ett annat inlägg om det.
Men det som oroar mig är en blogg som det varit tyst om
Som jag sa tidigare så läser jag ganska många bloggar. Bloggar som jag tycker är roliga och intressanta. Vissa har jag följt i många år. Och vissa uppdaterar sina bloggar varje dag medans andra med några inlägg i veckan. Och nu är det en blogg som jag läser varje dag som inte uppdaterat bloggen på två dagar. Såklart man blir lite orolig att viruset har flyttat in hos just den fina bloggerska. Naturligtvis hoppas jag att det bara är en kortare bloggtorka som spökar eller nånting annat vardagligt och inte viruset. Hoppas och håller tummarna på ett inlägg idag!
Idag är det söndag och det väntas fint varmt och soligt väder. Så vi har tänkt att ställa iordning vår ena altan och pyssla lite med den. Senare i veckan ska vi börja med att kratta bort all löv som finns på vår gräsmatta. Men nu först altanen på G så är den fixad till påsken. En påsk som kommer bli väldigt lugn här då stora sammankomster inte är att tänka på i dessa Corona tider.
Kapitel 9 När två världar kolliderar
Vi lämnar Västerås och aha upplevelseÅren har jag alltid tyckt i efterhand gick fort när barnen var små ochlikadant när de blev vuxna. Vi har kommit till året 1997 och livet gårvidare för oss med vardagen och resor till Hangö på somrarna, Några årtidigare hade jag slutat på Posten och gått en fotvårdsutbildning så nugår jag på A-kassan och letar nytt jobb. Men här börjar vi fåhusdrömmar. Vi börja leta hela våren och fram på mitten på sommaren. Ibörjan av vårt letande så titta vi i närområdet i Västerås, men vi fastnadealdrig för något hus. Antingen så for budgivningen iväg och det blevför dyrt eller så fick vi ingen aha upplevelse när vi var på visningar. Så vibörja diskutera om att titta på en annan ort som inte var för långt bortfrån Västerås. Så en dag dök ett rött hus upp i Surahammar bara 2,5 milfrån Västerås som verkade intressant och som låg på 5 rum och kök ochlagom stor trädgård och inte alls dyrt snarare dubbelt så billigare än dehus som vi hade tittat på. Så kommande helg åker vi och tittar på husetoch vi stiger in i det och börjar gå runt, det var bara vi som var påvisningen. Så vi går runt och runt och tittar flera gånger. Niko och jagmöts i hallen och tittar på varandra och småler. Både han och jag hadefått en aha upplevelse. Vi åker till mina föräldrar och berättar om husetoch då bestämmer vi att vi lägger ett lägre bud på det, så sagt och gjort så ringer jag till mäklaren och lägger ett bud på 375000. Men underkommande vecka får vi ett motbud från ägarna och då kom vi överensom 400000 som vi hade räknat med. Vi skriver kontrakt i slutet på julioch i början på augusti flyttar vi in och vi är stormförtjusta i huset.Kommer ihåg hur spännande det var med flytten och vi plantera massormed blommor redan första månaden. Vi hade till och med bestämt att viskulle byta färg på huset och då fick vi hjälp av stadsarkitekten att väljarätt färg. De flesta husen på området var röda, det fanns ett gult och ettgrått. Jag ville ha ett som gick i blått och det tyckte arkitekten ocksåskulle passa. På den vägen gick det och vi började arbeta medmålningen strax efter vi flytta in och fortsatte med det året efter då detbara blev halvfärdigt. Kommer ihåg när vi höll på och måla på sommarenefteråt så kom det ett par promenerade förbi vårt hus och utropade “Åååvilken fin färg det blir jättefint”, men till saken så var det flera Sura bosom började måla sina hus till blåa nyanser året efter. Det blevfärdigmålat det året.Men samma år så åker vi till en hundkennel utanför köping som såldepudlar, vi hade pratat om att skaffa hund men inte riktigt bestämt oss.Men vi åker och tittar på valparna som ägaren hade där. Vi får syn på enbrun pudel som var på väg mot oss. Han hoppar och skuttar runt oss ochvill bli klappad och Niko och jag tittar återigen på varandra som vi hadegjort när vi titta på vårt hus. Här fick vi också aha upplevelse så vi skriverkontrakt på Tictac som han hette. Vi blev hundägare till en ettårig pudeloch inte till en valp. Barnen älskade hunden de var stormförtjusta.Samma år på sommaren så kommer Nikos bror Manucher och Maroukfrån Kanada med sin dotter och stannar i två veckor. Vi har myckettrevligt och skoj dessa veckor. De hade flyttat från Italien några år innan och det började gå väldigt bra för dom i Kanada. De hade startat ett egetCafé som gick väldigt bra. De hade byggt upp och kämpat för ett bra livdär. Ibland har jag önskat att Niko borde haft någon i släkten som ocksåbodde i Sverige men när han flydde från Iran kom han själv. Han brukarsäga ibland när han saknar familjen att han bara har mig och barnen ochvi är hans allt. Sommaren 1999 åker hela familjen och bilar runt iTyskland och på vägen tillbaks så åker vi till kenneln där Tictac vardessa veckor, kommer ihåg när vi kom för att hämta honom hur glad hanvar att se oss. Vi stod och prata med kennel ägaren och vi frågadehenne om hon hade valpar till försäljning inte för att vi skulle köpa någon.Det hade vi inte ens pratat om, men vi ville bara titta på de små valparna.Vi får syn på Dino vi tittar på varandra och i nästa sekund så är vi ägaretill en liten vit pudel. Niko och jag har alltid fått samma känslor när detkommer till förändringar i vårt liv. Likadant var det när vi kommer hemfrån vår semester året efter och åker och tittar på husbilar på en firmaoch får se en husbil som skulle vara perfekt för vår familj, då hade vi tvåbilar och vi bytte in den ena mot husbilen så nu var vi husbilsägare.Husbil passa oss väldigt bra då jag inte tyckte om att flyga. Vi har haft såmånga fina underbara semestrar under alla år som vi hade husbil. Vi kannog säga att vi fått se mycket av Europa och Sverige. Men när barnenkom upp i övre tonåren då ville de inte följa med utan de ville vara medsina kompisar som de fick många av i Surahammar under åren vi boddedär. Kommer ihåg första gången som Niko och jag skulle semestrasjälva, det var nästan att vi blev lite villrådiga och blyga igen förvarandra. Vi åkte till Tyskland och hälsa på en barndomsvän till Niko,kommer ihåg hur roligt det var och tillbaks hem tog vi en avstickare tillÖland några dagar och även här så fick Niko och jag härliga känslor förvarandra vi stortrivdes på Öland och vi blev som nykära. Öland blev vårfavoritplats och vi har återvänt dit många gånger. Beslutet att flytta till Surahammar är nog ett av de bästa besluten som vihar gjort. både Niko och jag känner att vi gav våra söner en bra och trygguppväxt där och våra söner har blivit ansvarsfulla och kärleksfullaindivider. Min lilla syster och hennes ex som hon har tre barn medflyttade också dit cirka ett halvår efter oss. De bodde bara 5 minuterspromenadväg från oss. Vi firade alla storhelger tillsammans och iblandså träffades vi på våra semestrar. Jag kommer ihåg en gång när vibestämde att mötas i Frankrike och hade några trevliga dagar ihop innanvi skildes åt för att fara vidare….härliga dagar! Då hade Niko och jag bilatrunt i Europa med barnen och vi njöt till fullo. Niko och jag har ofta blivitsom nykära och glada i varandra i olika perioder under vårt livtillsammans.