Kapitel 8 När två världar kolliderar
Vi omstvin och kärleks lada är är på vägJag var hemma ända tills vår son var ca 2,5 år år då tog jag ett städjobbpå timmar de timmar om om dagen och han fick id på dagis. Niko hade blit ochjobb kort efter vår förstja på ABB ATOM. Vår lägenhet bli för liten som var på 2 rom och kökj den låg på 63 kvm. Vi att vara i 200-åross en en- insats insats. Vi hade letat länge och väl tills vi hitta en lägenhetpå Västerås bostadshus som hette Krumeluren och den var på 3rom och kök precis lagom för vår lilla familj. Som familj och föräldrar blevvi mera mera sammansvetsade under dessa år och vi språkvets bh och toghand om varandra. Försvinns det inte finns tid för sexet så har vi alltidpussat rört vidt vid På lediga på våran så var viför det mesta hos mina föräldrar som då bodde i Haraker ett sittning pålandet utanför Skultuna. De hade omtrednings dit de år tidigare och mor ochlångt fick sin dröm i uppst.nde. De älskade att skapa trädgårdsrum i denstora trädgården som de hade. Trädgården var så fin med alla blommoroch och växter som de planterade, män det finns bland stora ytor för barnenatt leka och spela fotboll på. Där vår kan son leka fritt med sinaoch Kusiner.Vi omstådd till den nya nya och vår började son i sova i eget romoch vi fick vårt. Kort efter att vi hade omtredning dit så fick jag ett 7-arjobbstäd på Posten och vi fick bättre ekonomi. Så 1991 kundet vi prataom att skaffa ett ett till vår son. Åter igen togs spiralen ut och vibörjade jobba på det. Vi stenstenhårt med att jag jag bli gravid. Vibrukar skratta åt det när vi minns tillbaka hur vi gjorde. Jag ligga skulleblixtstilla efter Nikos orgasm så att det inte rann din mig. Jag-jagskrattande säga att han bara röra mig går så det vi viplanerat. Även denna gång så får Nikos föräldrar visum för att att gå till attoss och jag inser att jag bör gå en kurs i”, avsas för att jag skulle kunnaprata med dem lite bättre än första gången som de på att ha på sig. Nikofick alltid överr.. Visst hade jag började fåna lite av sinahela pratade med vår son. Jaggenergen mig på en kurs på ABF som jag jag förlustföra och Niko sarga mig. Nikos föräldrar kommertidigt i juli och reser till Iran i slutet på augusti. Den här gångpå tiden på Tiden vi dem på Arlanda. För första gången får de träffa sittNikos långt företejd vara ute mitt på dagarna och leka medhonom på gården. Han har många har år gånger på äldre dagar atthan kommer att bli hur hur roligt de hade hade där ute på gården… Vår son var hanshjärta! Även denna gång spådde Nikos mor mig och hon sa att jag skulleåterodeigen en son och en vara så sant sant det blev.De första harförderna var det frid och fröjd med Nikos mor. Män efter ett tagbörjar jag nut att hon ska vara med mig. Det var som om hon inteville att man i mig i taget och hon slåss om mig hela tiden när jag pratamed Niko och på råga på allt så ville hon inte äta maten som jag tillaga.Det här pågick i flera dagar och och kanske var det för att jag var gravid ochvetenst om jag ingen som det inte stod rätt till. Män droppen gick för mignär hon en dag när satt vi satt på på golvet och veliga med vår son. Hon skrikertill och säger att vår son trampa henne på benet. Han var inte ens ii Hela den här nad av hennes ben. Mina antenner-gånsna ut i skyan hög, och jagligskve och fräste på henne och Niko fick synd del också så han vet intevilket ben han vara stå på. Han hade också känt mig påoss. Män jag var så arg på henne, trodde hon att hon kunde förargen sighur som helst i mitt fåll. Hon går in på sitt rum och tjur vetar hon i fleratimmar så även Nikos långt skäller ut henne. Efter det blir hon sig självoch jag kramar om henne och mot sinmakt är över och allt blir som som vanligt.Då visste jag att hon alltid har varit medelpunkten i deras familj och atthon kände en rival jag mig. Män jag gjorde allt för att vara vi vi en bhFörhållande. Män efter denna konflikt så tog hon väl hand om mig och jag omhenne och man kan säga att vi till sist fick en bh relation till varandra. Om efter tror jag det var så åker de och hälsar på Nikos brorManucher och hans familj. Och det visar sig att hon gör samma sak däroch Marouk och hon hamnar i konflikt.Under denna tid så byter vi också ut vår gamla bil till en ny Opel kadett vihar tapetserat om lägenheten innan Nikos föräldrar kom. De tyckte vihade det jättefint och hade bekvämt liv. Det var sista gången de kom påbesök hos oss.Graviditet fortsätter och jag mår jättebra och likaså Niko. 27 januari gårvattnet sent på kvällen och jag sa till Niko -det dags. Den här gången varjag inte orolig fast det var två veckor för tidigt jag tog det med ro. Viringde till BB och de sa att vi skulle komma upp men jag kommer ihåg attjag sa -vi kommer när första värken kommer. Den kom först tidigt påmorgon och då åkte vi upp. Och jag säger till Niko -jag vill inte ligga i ensäng och vänta in innan det är dags att krysta, och det sa jag även tillbarnmorskan. Jag fick en gåstol som jag kunde ta stöd när värkarnakom, jag promenerade i korridoren upp och ner och barnmorskornakollade mig med jämna mellanrum hur mycket jag hade öppnat mig.Sista gången de kollade mig var jag nästan helt öppen och jag fick läggamig i stolen där jag skulle föda. Vi hade kommit in vid 6-tiden påmorgonen och han kom vid 10-tiden så det gick hastigt och lustigt menjag är säker på att det var för att jag var igång. Den här gången fick vi vårson direkt i famnen när han kom. Han var så fin och han var såefterlängtad. Fick komma hem med honom efter två dagar. Nu hade vårfamilj växt och vi kände glädje och stolthet för vad vi åstadkommit och vihade en framtidstro.En hjälpande hand i dessa svåra tider med corona
Hela veckan har jag haft fullt upp med Chelsea. Och under den här veckan har vi börjat med att lära känna varandra. Hon är smart och verkar bli en självständig hund. På andra dagen lärde hon sig att sitta fint och nu är hon tio veckor och vi fortsätter att lära henne vanlig vardagslydnad. Köket vet hon redan att det är där man får mat. Så så fort som vi börjar med att stöka där kommer hon dit för att vara med. Och kanske det vankas lite mat då. Matglad är hon.
Idag tänkte vi att vi skulle åka en sväng med henne så att vi kommer en bit bort från vår gård. För nu är det dags att låta henne känna på andra platser. Men det blir inte att socialisera henne med andra människor och hundar ännu på grund av dessa tider med Coronaviruset som härjar. Utan det får bli en lite längre härlig promenad på fina Johannesberg.
Corona virus som härjar
Det är så härligt att läsa om alla fina människor som på ett eller annat sett hjälper till i dessa svåra tider. Speciellt äldre behöver hjälp med att handla mat för det är många av våra fina äldre som inte kan göra det nu.
Många hjälpgrupper har startas och det visar på hur medmänskligheten och viljan att hjälpa tar fram det bästa i oss. Våra medmänniskor behöver en hjälpande hand. Själv har jag gått med i gruppen Handlingshjälpen Corona som finns på Facebook. Och den länken hittar du Här. Och jag utmanar dig som är ung och frisk att gå med i gruppen. Alla behöver hjälpa till nu. En dag kanske du själv behöver hjälp. När du gjort det så kan du skriva ett inlägg vilken plats och område du kan hjälpa till på. Läs även dom övriga inläggen för det kanske finns nån som behöver hjälp där du bor. MINA BARN OCH SYSKONBARN TOG SJÄLV INISTATIV ATT BÖRJA HANDLA TILL MINA FÖRÄLDRAR SOM LIGGER I RISKGRUPPEN.
Första dagen och natten med Chelsea
Första dagen och natten med Chelsea
Första dagen och natten gick förträffligt bra med Chelsea. Bilresan från Kisa gick superbra. Jag var lite orolig att hon skulle börja gnälla och gny eller bli åksjuk. Men Chelsea verkade tycka om att åka bil så det är nog ett plus i kanten. När hon inte sov bilen ville hon sitta i min famn eller undersöka baksätet eller titta ut genom fönstret.
När vi kom hem var hon så orädd och ville undersöka hela hennes nya hem. Hon hitta även ett gosedjur i form av en anka som ger ifrån sig ankljud när hon biter på den. Den tyckte hon verkligen om. Efter att undersökt hela hemmet var hon hungrig och trött. Så hon åt en hel skål med mat sen hitta hon fötöljen vår som är ganska låg och den kom hon upp i utan problem. Och somna naturligtvis i den.
Sami och barnbarnen kom även och hälsa på för barnbarnen ville träffa Chelsea. Och Chelsea verkade inte rädd eller blev störd på något vis av högljudda barn som ville leka och kela med henne. Hon somna även fast barnbarnen var högljudda och med alla nya ljud.
Natten med Chelsea
Natten gick också bra. Hon vaknade till på småtimmarna ett par gånger och gnydde lite då och sista gången vid fyra gick vi ut med henne så att hon fick kissa. Sen sov hon en stund till.
Nu är hon vaken och leker för fullt. Hon är ju valp så hon biter på allt hon kommer åt. Biter hon på nånting som hon inte ska bita på säger vi nej med lugn basröst och ger henne nånting annat som hon kan uppmärksamma henne.
Det ska bli roligt att börja träna henne med enkel vardagslydnad så som att hon ska börja förstå vad hon heter, sitta, ligg, nej osv innan vi ger oss in på svårare träning. Just nu är hon liten och otroligt nyfiken liten valp som vill undersöka allting.
En valphage för våran Chelsea
Enkel valphage
Imorgon får vi hem våran Chelsea. Och igår kväll så fixa vi lite med lite av varje. T.ex så byggde vi upp en valphage i vårt vardagsrum. En rymlig hage där hon ska lära sig att varva ner när hon inte är utanför den.
Det var en hel del jobb innan vi fick det färdigt. Möbler, mattor och kablar togs bort och hagen byggdes upp med grönt staket och en hundbur i ena hörnet. En stor vaxduk tejpades fast på golvet för att skydda det. Nu är allting färdigt även hundmat är köpt till henne. Vi gick igenom Kaisu saker och kläder. Så just nu tvättar jag några hundkläder som jag tror hon kan använda nu. Speciellt en regnkappa vid dåligt väder.
Valptiden
Nu kommer valp tiden att starta för oss. Och valphagen kommer hon ha tills hon är halvåret ungefär eller till hon har blivit rumsren. Så under denna tid är det ingen idé att hålla på med inredning i vårt hem. För nu är vårat hem anpassat för en söt liten valp som Chelsea är.
Kapitel 7 När två världar kolliderar
Vi är gravidaEfter några dagar när vi hade kommit hem tog jag ett graviditetstest somvisade positivt….JAG VAR GRAVID! Jag var överväldigad av känslor ochmycket glad, hade aldrig tänkt att det skulle gå så fort att bli med barn.Nu skulle jag berätta det för Niko och jag ville välja ett lämpligt tillfälle.Jag hade inte sagt till honom att mensen var sen. Samtidigt blev jag liteorolig hur han skulle ta det. För tänk om han hade ångrat sig. Det gicknågra dagar innan jag berätta, hittade aldrig ett lämpligt tillfälle så jagbara sa det en dag när han kom hem från skolan.Vi stod i sovrummetoch jag kläckte ur mig -vi väntar barn, han stannade upp och tittadeförvånat på mig och utbrister -Näää är det sant, är du säker? sen såsmålog han, på hans lilla vis, han kramade om mig en lång stund. Nikobrukar alltid få ett småleende på läpparna när han känner nöjdhet. Visstdet var mycket som snurrade i mitt huvud de första dagarna. Hur skullevi klara att bli föräldrar och ta hand om ett litet barn, till och med såtänkte jag vad har vi gett oss in på.Niko gick fortfarande på AMU-centeroch jag jobbade på ålderdomshemmet, skulle vi klara det ekonomisk jag det var en hel del som dök upp i mitt huvud men lyckan att vara gravidtog överhand för nu skulle jag ge han första kärleksbarnet. Även Nikohade känt efteråt ungefär samma tankar som jag och att var vi verkligenmogna för det här. Jag är evigt tacksam för min mor som gav lite pengardå och då den första tiden så att vi kunde klara oss, hon till och medköpte barnvagn till oss. Det var beräknat till 7 januari 1988.Det händer mycket detta år. Förutom Rom resan som var en härligupplevelse. När vi kommer hem från Rom så fick vi besked att hansföräldrar hade fått visum att komma och besöka oss. Men dessförinnanså åkte vi till Hangö, jag hade pratat mycket om min hemstad. Vistannade en hel vecka hos min moster Krisse som vi alltid haft en närarelation till. Hon är mera min vän än moster det skiljer bara 10 år mellanoss. Och vi har haft mycket roligt tillsammans genom åren. Niko älskadeHangö. Jag visade alla fina platser som finns där, och jag tog han tillmina ostörda ställen där vi kunde älska under bar himmel på de vackraklipporna.Vi började åka dit varje sommar. Ibland så åkte vi i sammaperiod som min yngsta syster, hon träffade en Hangö kille i ung åldersom hon har tre barn med. De separerade för några år tillbaka. Hangö är Finlands sydligaste stad och belägen längst ut på Hangö udd med havpå tre sidor av staden och med många fina sandstränder. En riktigidyllisk sommarstad med sina stränder, klippor och träkåkar.Jag var i början av graviditeten när vi var där. Det syntes inte så mycket då att jag var gravid. När jag väntade min förstfödda så var graviditeten lätt jagmådde bra hela tiden och hade inte heller illamående i början som jaghade med vårt andra barn. Niko har båda gångerna varit väldigt tillgivenoch omtänksam båda graviditeterna och jag kunde se och känna hansstolthet och kärlek. Tänk så vacker jag kände mig under hela graviditeten, har nog aldrig känt mig så vacker och det gjorde jag också med vårt andra barn.Med andra barnet var vi mera trygga i våra roller.Vi är åter hemma från Hangö och hans föräldrar ringer en kväll till ossoch berättar att de har bokat resan till oss, döm om vår förvåning så harde bokat till Kastrup i Köpenhamn, har aldrig kommit underfund varfördet blev så. Men Niko och jag inser ganska så fort att vi kommer behövahämta dem i Köpenhamn och vi hade ingen bil. Vår Saab som vi hadeden skulle skrotas. Niko hade mekat med den ett otal gånger men detgick inte fixa så att den blev körduglig. Kommer ihåg när vi gav upp omden, det var en dag som han höll på och meka utan resultat och dethade gått flera timmar. Minns att jag titta ut från fönstret flera gånger motparkeringen där han höll på med bilen. När jag tittar en sista gång så serjag att han inte är där så då visste jag att han var på väg upp. Men tidengår och ingen Niko dyker upp och jag tittar åter igen flera gånger utgenom fönstret men han finns inte där. Jag börjar bli orolig. Till sist såhör jag hur det bankar på ytterdörren så jag går och öppnar dörren ochfår syn på Niko som blöder så förskräckligt. Han var alldeles vit i ansikte och svetten rann han var panikslagen, kommer ihåg att han säger -Nitta hjälp hjälp mig jag har skadat mig jag dör, -vi måste åka till akuten. Jagfick in han och jag tog bort byxorna och titta på såret på benet där han imisstag hade fått en vass kniv in då han försökte få av en slang. Det såginte så jättefarligt ut men beslöt att ta han till akuten. Han hade krälat siguppför alla trappor. Vi bodde på tredje våningen och det fanns ingenhiss. Här förstod jag att han inte tål att se sitt eget blod iallafall inte i demängder som hade runnit från såret. Han blev sydd med några stygn.Vi börjar leta efter en billig bil, vi hade inte råd med någon dyr bil utan vibörjade leta efter en Volvo amazon. Som vi till slut hitta för en liten pengoch vi hade den några år men den var en riktig rosthög. Kommer ihåg engång när Niko skulle köra mig till jobbet en morgon och regnet slog ibacken. Han hade städat bilen på kvällen men inte lagt tillbaks mattorna iden och vi hade bråttom på morgonen så då fanns det ingen tid. När vikommer på påfarten till motorvägen så finns det en stor vattenpöl somhan kör igenom, så där satt jag på passagerarsidan med ett stort hål igolvet och naturligtvis så fick jag ju allt regnvatten på mig. Det baraspruta in vatten och jag var genomblöt. Niko tittar på mig med liteskrämda ögon rädd att jag skulle bli skitförbannad han hade ju inte lagtmattorna på golvet och jag var som sagt ganska sen och var litestressad. Men när jag tittade på honom och såg hur skrämd han blev såkunde jag inte hålla mig för gapskratt och han föll in i det. Så där satt jagvåt som en dränkt katt och vi gapskrattade för fulla livet. Jag torkade av mig när vi kom till mitt jobb och bytte till arbetskläder men jag skrattadeflera gånger åt det under dagen.Dagarna började närma sig för Nikos föräldrars besök och jag var liteorolig hur de skulle bemöta mig vi var ju inte gifta och jag var gravid. Jagpratade flera gånger med Niko men han lugnade ner mig han hade enplan. Det visade sig att han hade gett dem en liten vit lögn och sagt att vivar gifta att det fanns två sätt att gifta sig i Sverige och att på pappret såräknades vi som gifta fast vi var sambos.Så en dag i september åker vidagen innan till Köpenhamn med vår Amazon, övernattar på ett hotelloch dagen efter tar vi emot dem på Kastrup och jag kan lova att jag blevglatt överraskad. De kramade och pussade mig om vartannat och de varså glada att få träffa sin son igen och jag kommer även ihåg hur hans mamma grät av lycka. De stannar en hel månad hos oss.Nikos mor och far var så glada att de skulle få ett barnbarn men samtidigt var de ledsna att de inte kommer att kunna följa barnbarnet på nära håll. De kommer att möta sitt barnbarn några år senare. Hans mor tog verkligen hand ommig hela tiden och för det mesta så lagade hon mat som jag tyckteväldigt mycket om. Men en dag skulle hon göra en persisk festmåltid enspeciell gryta. Så vi skaffade allt som hon behövde men granatäpple gickinte att få tag på. När hon stod vid spisen så sa hon till Niko att hon behöver någonting som ger färg åt maten såsom granatäpple gör och de stod och diskuterade en stund, och helt plötsligt så tar Niko fram en järnbit som hans mamma lägger i grytan. Jag tittar med vidöppna ögon och förvåning på Niko och frågar -vad gör hon? hon kan väl inte lägga den i maten. Men Niko skrattar och säger -låt henne hållas. Det kan man nog kalla koka soppa på en spik!Det dukades fram och vi skulle ätafestmåltiden och jag som var långt gången nu var ju väldigt känslig närdet kom till mat och jag tänkte hur ska det gå att äta maten när hon lagtjärnbiten i maten. Jag bestämde att jag skulle ta väldigt lite men hadeväldigt svårt att äta den, kommer ihåg hur jag försökte blanda grytanmed massor med ris för att det inte skulle börja växa i munnen på migeller att jag skulle bli illamående. Jag har aldrig mer ätit den maten. Enannan gång så ville hon att jag skulle sätta mig på köksstolen och honskulle spå mig.Nikos mor hade lärt sig en gammal spådom från det honvar väldigt ung flicka som hon utövade på mig. Niko och hans far stodframför och hon bakom, de sa åt mig blunda och lägg händerna ifamnen. Ingen sa någonting ytterligare och där satt jag precis så som dehade sagt… och hans mor börjar rabbla en ramsa. Plötsligt känner jag attdet kommer nånting i mitt hår och att nånting regnar över mig, så jag imin förskräckelse öppnar ögonen far med händerna i blixtfart upp tillhåret för att känna efter vad det var. Det visa sig att hon hällt salt över mig. Hon sa direkt till mig -du kommer att föda en son till min son.Och jag tänkte min gud hon vill att jag ska föda en son, tänk om hon har feloch det blir en flicka. Fast jag var ganska säker själv att det skulle bli enpojke den känslan hade jag fått ganska tidigt i graviditeten och vi hademest funderat på pojknamn.Tror att många havande har ofta på kännvad det blir, jag var säker andra gången också att det skulle bli en pojke.Dagen kom för deras åter resan till Iran, Nikos mor säger att hon är evigttacksam att jag tar hand om hennes älskade son.Under den här tiden som de var hos oss kom jag att tycka väldigt mycket Nikos föräldrar och samtidigt känt sorg genom åren att de inte har kunnat följa våra barn på nära håll och att våra barn aldrig hade en farfar och farmor att ty sig till.Vi hade fått ett brev tidigare på året från Mimer bostadsbolaget som vihyrde vår lägenhet. Det planerades att göra stambyten och renoveringarpå lägenheterna. Så efter Nikos föräldrars besök fick vi enevakueringslägenhet en bit bort. I den bodde vi ett par månader innandet var dags att flytta tillbaks, det här är på senhösten. Vi flyttade när jagvar höggravid och det kommer jag ihåg var ganska så stressigt, och detvar ju ingen ide att packa upp allt i den nya lägenheten. Så vi bodde kanman säga i en kartong och vi skulle få flytta tillbaks i januari. Menåterflytten skulle ske i samma veva som det var beräknat till, Trodde vi!6 december vaknar jag som vanligt, jag är hemma medhavandeskapspenning. Niko går som vanligt till skolan efter att han fåttfrukost i sig och dagen flyter på som vanligt. Jag känner ingakonstigheter med graviditeten utan allt verkar okej. Han kommer hem viäter middag och tittar på TV. När vi går och lägger oss så känner jag attjag blir genomvåt mellan benen, först trodde jag att jag hade kissat på mig så jag sa det till Niko och går till toaletten. Men ganska snabbt inserjag att det är vattnet som gått. Jag går tillbaks till sovrummet och sägertill Niko -vattnet har gått det är för tidigt vi måste ringa BB. Jag ser attNiko blir väldigt bestört och det blev jag också. Vi ringde till BB och de savi måste komma med en gång. Både Niko och jag blev så oroliga för detvar fem veckor för tidigt. Vi rafsa ihop det nödvändigaste för vi hade inteförberett en BB väska att ta med när det var dags. Niko kör fortare änvad han brukar upp till BB. Vi blir väl omhändertagna när vi kommer ditoch vi talar om vår oro och de berättar för oss att 5 veckor brukar det gåbra. Vi får komma in till ett rum och det görs iordning för en födelse.Värkarna hade redan kommit igång, de var inte så starka i början och detvar långt emellan dem. Men det blev bara värre och värre och Nikoförsökte hjälpa så gott det gick. Sammanlagt tog det 15 timmar innan detvar dags att föda. Under den här tiden hade jag gråtit och skrikit, jaghade rivit sönder barnmorskans arbetsrock då jag fick tag på hennesficka på den, men jag var så arg när barnmorskan hela tiden var medlustgasen i mitt ansikte. Jag ville sköta den själv men fick inte. Och Nikokände sig hjälplös. Det var dags jag hade öppnat mig så nu var det dagsför krystningar, då hade jag legat hela natten och fram på dagen efter.Bebisen kom och barnmorskan tog han direkt till skötbordet utan att visaoss om det var flicka eller en pojke inte ens Niko hann se. Och jagkommer ihåg att Niko och jag titta på varandra med oroliga blickar för vihörde inget ljud men precis när jag ropar till barnmorskan varför det intekommer nått ljud från honom så kom första skriket, det tog en evighetkändes det som. Barnmorskan behövde inte säga att det var en pojkerent instinktvis visste jag redan. Han blev undersökt och vägd och alltsåg bra ut, han vägde exakt 3 kilo så vi brukar skoja och säga att hanhade varit jättestor om jag hade gått tiden ut. Vi fick ligga några veckorkvar på BB lagom till julen blev vi utskrivna. Han fick ligga i kuvös den första tiden sen hade han inga sugreflexer så han hade svårt att tabröstet så det blev flaska samtidigt som det tränades på bröstet.Kommer ihåg när vi blev utskrivna så fick jag med mig från BB enelektrisk bröstpump som jag kunde pumpa ut mjölk med. När han var enoch halv månad kunde han ta bröstet. Nu är Nikos förstfödda son föddprecis som hans mor hade spått genom spåritualen. Vi var såöverlyckliga och vi hade mognat med tiden när vi väntade. Niko varöverväldigad av lyckokänslor och stolthet så även jag när han kom.Flytten tillbaka till vår nyrenoverade lägenhet skedde i januari och det varså härligt att komma tillbaka till en fräsch nyrenoverad lägenhet. Och vibörjade känna en samhörighet som är svårt att sätta ord på men baraden underbara känslan att vi var en familj går inte att beskriva i ord hurhärligt och tryggt det kändes. Jag stortrivdes med att vara hemma ochsköta hushållet och vår lilla bebis medan Niko var på skolan om dagarna.Restaurangmöbler till din restaurang konst
Restaurangmöbler Här hittar du konst som går i stilen inredning chic https://konstnarsforening.se/
Dom flesta tycker väl om att gå ut och äta på restaurang ibland. Ofta med vänner eller med nära och kära. Ibland går man till sitt favorit restaurang och ibland vill man prova på ett nytt matställe. Och man väljer att gå till en restaurang som har rykte att vara ren och prydlig. Och där maten är god.
Jag som älskar kinamat har ju förstås en favorit restaurang som har funnits i flera år tionde. Men där har man inte fräschat upp restaurang delen så länge som jag minns att den funnits. Utan dom har fortfarande gamla slitna möbler i asiatisk stil. Så jag tycker att det börjar bli dags för dom att förnya med snygga möbler. Restaurangen skulle med säkerhet få ett lyft och behålla sitt goda rykte. Jag ser verkligen framemot att min favorit restaurang har planer inom den närmaste tid att göra nåt åt inredningen. För jag vill kunna gå till restaurangen med vänner som aldrig varit där för att visa att det är en förstklassig restaurang med god mat.
Restaurangmöbler
Design erbjuder ett av Nordens bredaste sortiment av restaurangmöbler. Hos dom hittar du allt ifrån restaurang soffor, fåtöljer, stolar, barstolar, restaurangbord, utemöbler, restauranginredningar och mycket mer. Dom har över 5 000 produkter. Så det bör inte vara så svårt att hitta snygga restaurangmöbler för er som är på väg att förnya er restaurang eller för er som startar ny restaurang. Och vill man inte köpa möbler kan man även leasa möbler. Om man väljer att köpa får man prisvärdiga och kvalitetsmöbler till en billig peng. Förutom restaurangmöbler så har dom även kontorsmöbler till ditt kontor. För samtidigt som du vill förnya restaurangdelen vill du säkert fräscha upp ditt kontor. Så kika även på kontorsmöbler till bästa pris
Föräldrar blogg och cafe och restaurang guiden
Gör som flera av Sveriges ledande inredningsföretag och restauranger – kika in hos dom idag.
Tankar om Coronavirus
Vilken härlig vårdag det kändes som idag. Större tiden av dagen idag var jag ledig och då passade jag på att storhandla. För igår sa min son att vi måste hamstrar på lite mera mat. Och sagt och gjort så gjorde jag det för jag litar på min son att det var en vettig sak att göra. I butiken var det mycket som var slut till och med pasta. Men jag fick några påsar i den andra butiken jag var i.
Coronavirus
Visst är det lite kusligt med detta Coronavirus och jag tror att vi inte sett toppen ännu. Nu har vi även fått människor på våran plats här Sverige som har insjuknat. Och fler kommer det bli. Och jag tror att om vi ska få stopp på smittspridningen krävs att myndigheterna går in i skarpt läge för även om vi som är många som inte umgås i större grupper och tvättar våra händer så tror jag inte att det räcker.
Människor har även inte råd att stanna hemma även om dom känner sig lite snuviga för vi har en arbetsmoral här som gör att vi även då går till jobbet. Sen tycker jag att sjukintyget borde slopas. Så att människor inte går för tidigt tillbaka till jobbet. Eller går till en vårdcentral och kanske sprider smittan där. Det värsta som kan hända är att vi hamnar i samma läge som Italien för att vi inte gör mera för att stoppa smittspridningen.
Om jag får säga så tycker jag att vi är många gånger naiva. Men detta virus måste tas på fullt allvar. Och vi ska inte tro att Sverige är ett undantag eller immun mot detta virus. Ja det var lite tankar om detta virus och en uppmaning till er. Håll er friska, tvätta era händer noga flera gånger om dagen. Vistas inte i stora folksamlingar. Håll er inom Sveriges gränser. Resa kan vi göra när detta virus har ebbat ut.
Nu till nånting roligare. Valp uppfödaren ringde och berättade att Chelsea är chippad och vaccinerad nu och vetrinärsbesiktas i nästa vecka. Fick även en ny bild på henne.
Träffa gullig kattunge
Idag träffa jag och min arbetskamrat denna söta lilla kattunge. Våran kund vänta på oss på morgonen för att presentera deras nya lilla familjemedlem innan han åkte till jobbet. Den lille är bara 14 veckor och hon var så gullig och lite småbusig. Men även orädd och nyfiken. Den följde oss hela tiden var den inte hos min arbetskamrat så var den hos mig. Visst är den så söt?
Barnbarn och memma
Barnbarnen sov över hos oss från fredag till lördag. Det är alltid tjo och hjohej när vi har dom här. Stella den minstingen på två år är en mycket bestämd tös så henne får man lirka en hel del med. Liam märker man att han är en grabb med många frågeställningar. Dom är otroligt mysiga våra barnbarn och jag älskar att ha dom hos oss. Även fast sömnen blir lite lidanden då dom ligger i vår säng och sparkar och vrider sig. Lördag tog ut sin rätt på lördagen så Stella somna mitt på dagen och jag fick en chans att även vila mig.
Idag var jag en sväng in till staden och handla i butiken. Och blev så sugen på memma som jag bara var tvungen att köpa fast det inte är påsk ännu. När jag kom hem var det första att sleva i sig denna gröt som jag åt på traditionellt vis med grädde och socker. Denna efterrätt äter man till påsken och är en gammal tradition. Är gjord på råg, malt och sirap och har en härlig söt doft.
Träningsuppgifter för Chelsea
“För att ha en vältränad hund måste du vara engagerad i att förstärka träningsuppgifter nästan
dagligen under det första året av din valps liv.”
Använd dessa träningsuppgifter när du integrerar valpen i ditt liv. Till exempel, be din valp att “sitta” innan den får sin mat, “sitta” innan du släpper in eller ut genom dörren och “sitta” innan du husdrar henne. Detta är tillfällen då din valp vill ha något och är mer benägna att följa. På detta sätt utbildar du din hund hela tiden, under hela dagen och fastställer också förutsägbara regler och rutiner för interaktioner och hjälper hunden att lära sig vem som styr resurserna. Att träna din valp innan du får varje begärd nödvändighet, hjälper till att förhindra problem.
Att låta din valp sitta innan den får en bit mat eller förhindrar även tiggeri, medan du lär din hund att sitta innan du öppnar dörren kan förhindra att hoppa upp eller springa ut genom dörren. Var kreativ. Den tid du spenderar med din valp nu kommer att lönas när du har en vuxen hund. För att ha en vältränad hund måste du vara engagerad i att förstärka träningsuppgifterna nästan dagligen under det första året av din valps liv. Ju mer du undervisar och övervakar din valp, desto mindre möjlighet kommer den att få delta i felaktigt beteende. Hundar tränar inte sig själva, när de blir kvar att välja sitt beteende kommer de att agera som hundar.
Att lära Chelsea sitta, ligga och stå är dom första träningsuppgifter som vi kommer lära henne först samtidigt med ensamträning kortare stunder.
Ni kommer få följa Chelsea den första tiden med henne. Det kommer gå bra och det kommer gå dåligt men träning ger färdighet. Vissa moment blir lätta medans andra kräver mer och mycket träning.