Hunddagboken är bra att ha för hundägare
Vi har tänkt att vi ska föra dagbok på Chelsea under första åren på henne. Då får man allting nerskrivet. Och kan lättare se och gå tillbaka hur hon utvecklas. Chelseas första år kommer det bli en hel del träning med henne. Med den anledningen så har jag beställt hunddagboken som jag fick hem igår.
Hunddagboken 2020
Jag blev väldigt nöjd med den då den innehöll väldigt mycket bl.a kartor, adresslista, massor med sidor för anteckningar, tränings och tävlingslistor och vetrinärjournal där jag kan notera hennes vaccinationer och mycket annat bra.
Skönt med fredag imorgon som lovat soligt väder. Den längtar väl alla till. Känns som det varit grått och trist bra länge nu.
Kapitel 6 När två världar kolliderar
Rom resanNiko sa många gånger till mig när han får permanent uppehållstillstånddå ska han resa till Rom och besöka brodern Manucher som bodde därmed familj. Han sa aldrig att jag skulle följa med utan jag var helt säkerpå att han tänkte åka själv och jag frågade aldrig honom om jag fick följamed. En dag på våren så damp det ner ett brev från migrationsverket ibrevlådan, jag kommer ihåg hur nervösa vi blev. Vi öppnar brevet ochNiko ber mig läsa innehållet, jag hade hjärtat i halsgropen när jag börjadeläsa och jag läste det två gånger innan jag sa till honom att det var ettpositivt beslut från migrationsverket. Vi jublade av glädje…Han fickstanna i Sverige. Efter några år blev han svensk medborgare. Alltverkade gå i vår favör och vi var glada och lyckliga. Men direkt efter närvi förstod innehållet i brevet så sa han till mig -nu ska vi åka till Rom jagvill att du träffar min bror. Och jag blev superglad och jag började hoppaoch skutta omkring och likaså han. Jag var ju så säker att han tänkte åkasjälv, det kom verkligen som en överraskning för mig. Det här är påsenvintern 1987. Den här tiden började vi också prata om barn och vibestämde att jag skulle ta ut spiralen som jag hade. Nu skulle vi bli enfamilj, så spiralen togs ut, det var en mycket spännande tid för oss.Samtidigt så sökte hans föräldrar visum för att besöka oss och vi fick fylla i en ansökan för deras räkning. Vi började planera för Rom resan.Han ansökte om ett resedokument pass och fick det. Vi bokade resan tillmitten av maj.Dagarna går och vi längtar till vår resa, jag tyckte det var både roligt mensamtidigt spännande att för första gången få träffa någon i hans familj.Min familj hade han träffat året innan och redan från första början såtyckte mina föräldrar om honom. Han hade också börjat få inblick i våratraditioner och kultur och han berättar om deras, vi utbytte varandrastraditioner och kulturer, men han har aldrig varit traditionsbunden medsina traditioner utan han tog lätt tills sig våra. Speciellt påsken, julen ochmidsommarafton tycker han om. På julen brukar han varje år vara tidigtute med att fråga -när ska du börja laga maten? Vi har det finskajulbordet med alla lådor och han älskar den maten.Dagen börjar närma sig för vår resa. Dagarna före är vi väldigt uppspeltaoch Niko hade pratat flera gånger med sin bror på telefon. Vi hade köptpresenter och allt var klart och färdigt. Dagen kom och vi checkar in påArlanda, vi är glada och uppspelta och vi är på väg på vår förstagemensamma utlandsresa.Planet var försenat cirka 30 minuter men till sist så fick vi stiga på planetoch vi hitta våra sittplatser och spände fast oss. Nu var vi verkligen påväg. När vi kom upp i luften så välkomna, tror det var flygkaptenflygresenärerna och berättade att förseningen berodde på ett motorfel ien av motorerna. Och ni må tror att jag blev jätterädd, det var ju ocksåförsta gången som jag flög. Jag blev alldeles blöt det bara rann över helamig och en flygvärdinna fråga hur jag mådde, men Niko han lugna ner mig. På vägen hem var det nästan att jag inte steg på planet. Men viskulle ju hem så det var bara att bita ihop och stiga på planet. Nu har jagflugit flera gånger och jag har kommit över den värsta rädslan med attflyga, men jag tycker fortfarande att det inte är nöjsamt.Nikos bror mötte oss på flygplatsen och jag kände direkt att han vartrevlig och skojfrisk, sprallig person, han hade väldigt lätt för skratt. Jagkände mig välkommen, visst märkte jag att han studerade mig lite välmycket de första timmarna men det gjorde jag också. Han liknade väldigtmycket Niko och man kan kunde se att de var bröder. Niko ochManucher hade inte träffat varandra på väldigt många år så det blev enmycket kär återförening. Vi hade en underbar vecka med shopping, tittapå sevärdheter, sena kvällar och vi älskade varje natt. Jag kom väldigtbra överens med Manuchers fru och jag tyckte väldigt mycket om hennefrån första stund. Marouk som hon heter var väldigt lättsam person, gladoch skämtsam och hade framåtanda och det var lätt att prata medhenne. Hon var kortväxt och rund och hon var glad att vi var på besök.Det som förvånade mig var att hon inte var kuvad och att de var påsamma våglängd, jag hade nästan förväntat mig en kvinna som passadeupp sin make och skötte hela hushållet själv och tog hand om deras lillaflicka som jag minns var bara fyra år…Tänk så fel jag hade.Jag hade packat ner bindor innan vi reste iväg, jag var några dagar försen men jag trodde att mensen skulle komma under veckan som vi vardär. Men det gjorde den inte. Jag hade mina aningar men sa ingenting tillNiko jag ville först ta ett graviditetstest. Men jag lämnade bindorna tillMarouk när vi skulle åka hem och hon förstod med en gång och jag varväl också ganska säker. Vi stod inne i badrummet och tissla och tasslaoch till sist sa jag -maybe maybe. Hon brukade skoja ibland och säga att hon var den som visste först till och med innan vi visste. Under veckansom vi var där så hann Marouk och jag bli väldigt förtroliga och detkändes okej att införliva henne i mina aningar.Blogg idéer
Den stundande våren kom av sig med ett riktigt bakslag. Nu tycker jag bara att det ruggigt kallt och rått ute. Så jag hoppas det vänder snart igen.
Gården ser bedrövlig ut just nu och man bara längtar till att man kan börja påta lite i den. Men än är det inte tid för det när detta bakslag kom i vädret.
Men skönt att vi ändå går mot mina årstider på året.
Igår var vi hela dagen hos mina föräldrar i Kvicksund och myste och hade det gott. Idag får jag använda dagen till att tvätta och åka en sväng in till staden och uträtta några ärenden. Får jag tid på eftermiddagen så skriver jag kanske ett bloggsamarbete men det är ingen brådska med det samarbete då deadlinen ligger lite framåt i tiden. Framåt sommaren kommer jag få ett större samarbete med ett företag som jag jobbade med tidigare. Mer info om det får jag lite längre fram. Men jag ser verkligen framemot detta då detta även kommer bli flera höjdpunkter under sommaren. Tänk när jag började igen blogga för lite mer än ett år sen efter ett uppehåll i mitt bloggande trodde jag aldrig att jag skulle komma så långt med min blogg. Men under det här året har det bara rusat fram och många spännande saker har hänt bl.a mina speciella inlägg med betalvägg. Och alla roliga samarbeten som strömmar in. Och alla fina rara läsare som jag fått under den här tiden.
Idéer
Sen har jag lite mera idéer om mina inlägg som jag filar lite på. Som har med lite av en följetong att göra om jag får viska lite tyst. Men ännu är det som sagt bara i idé stadium. Vissa idéer blir verklighet och vissa läggs på hyllan. Men som sagt det är skojigt och spännande när en idé blir till verklighet.