• Våran hund Chelsea

    Hunddagboken är bra att ha för hundägare

    Vi har tänkt att vi ska föra dagbok på Chelsea under första åren på henne. Då får man allting nerskrivet. Och kan lättare se och gå tillbaka hur hon utvecklas. Chelseas första år kommer det bli en hel del träning med henne. Med den anledningen så har jag beställt hunddagboken som jag fick hem igår.

    Hunddagboken 2020

    Hunddagboken

    Jag blev väldigt nöjd med den då den innehöll väldigt mycket bl.a kartor, adresslista, massor med sidor för anteckningar, tränings och tävlingslistor och vetrinärjournal där jag kan notera hennes vaccinationer och mycket annat bra.

    Skönt med fredag imorgon som lovat soligt väder. Den längtar väl alla till. Känns som det varit grått och trist bra länge nu.

     

     

     

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 6 När två världar kolliderar

    Kapitel 6 När två världar kolliderar
    Rom resan
    Niko sa många gånger till mig när han får permanent uppehållstillstånd
    då ska han resa till Rom och besöka brodern Manucher som bodde där
    med familj. Han sa aldrig att jag skulle följa med utan jag var helt säker
    på att han tänkte åka själv och jag frågade aldrig honom om jag fick följa
    med. En dag på våren så damp det ner ett brev från migrationsverket i
    brevlådan, jag kommer ihåg hur nervösa vi blev. Vi öppnar brevet och
    Niko ber mig läsa innehållet, jag hade hjärtat i halsgropen när jag började
    läsa och jag läste det två gånger innan jag sa till honom att det var ett
    positivt beslut från migrationsverket. Vi jublade av glädje…Han fick
    stanna i Sverige. Efter några år blev han svensk medborgare. Allt
    verkade gå i vår favör och vi var glada och lyckliga. Men direkt efter när
    vi förstod innehållet i brevet så sa han till mig -nu ska vi åka till Rom jag
    vill att du träffar min bror. Och jag blev superglad och jag började hoppa
    och skutta omkring och likaså han. Jag var ju så säker att han tänkte åka
    själv, det kom verkligen som en överraskning för mig. Det här är på
    senvintern 1987. Den här tiden började vi också prata om barn och vi
    bestämde att jag skulle ta ut spiralen som jag hade. Nu skulle vi bli en
    familj, så spiralen togs ut, det var en mycket spännande tid för oss.
    Samtidigt så sökte hans föräldrar visum för att besöka oss och vi fick fylla i en ansökan för deras räkning. Vi började planera för Rom resan.
    Han ansökte om ett resedokument pass och fick det. Vi bokade resan till
    mitten av maj.
    Dagarna går och vi längtar till vår resa, jag tyckte det var både roligt men
    samtidigt spännande att för första gången få träffa någon i hans familj.
    Min familj hade han träffat året innan och redan från första början så
    tyckte mina föräldrar om honom. Han hade också börjat få inblick i våra
    traditioner och kultur och han berättar om deras, vi utbytte varandras
    traditioner och kulturer, men han har aldrig varit traditionsbunden med
    sina traditioner utan han tog lätt tills sig våra. Speciellt påsken, julen och
    midsommarafton tycker han om. På julen brukar han varje år vara tidigt
    ute med att fråga -när ska du börja laga maten? Vi har det finska
    julbordet med alla lådor och han älskar den maten.
    Dagen börjar närma sig för vår resa. Dagarna före är vi väldigt uppspelta
    och Niko hade pratat flera gånger med sin bror på telefon. Vi hade köpt
    presenter och allt var klart och färdigt. Dagen kom och vi checkar in på
    Arlanda, vi är glada och uppspelta och vi är på väg på vår första
    gemensamma utlandsresa.
    Planet var försenat cirka 30 minuter men till sist så fick vi stiga på planet
    och vi hitta våra sittplatser och spände fast oss. Nu var vi verkligen på
    väg. När vi kom upp i luften så välkomna, tror det var flygkapten
    flygresenärerna och berättade att förseningen berodde på ett motorfel i
    en av motorerna. Och ni må tror att jag blev jätterädd, det var ju också
    första gången som jag flög. Jag blev alldeles blöt det bara rann över hela
    mig och en flygvärdinna fråga hur jag mådde, men Niko han lugna ner mig. På vägen hem var det nästan att jag inte steg på planet. Men vi
    skulle ju hem så det var bara att bita ihop och stiga på planet. Nu har jag
    flugit flera gånger och jag har kommit över den värsta rädslan med att
    flyga, men jag tycker fortfarande att det inte är nöjsamt.
    Nikos bror mötte oss på flygplatsen och jag kände direkt att han var
    trevlig och skojfrisk, sprallig person, han hade väldigt lätt för skratt. Jag
    kände mig välkommen, visst märkte jag att han studerade mig lite väl
    mycket de första timmarna men det gjorde jag också. Han liknade väldigt
    mycket Niko och man kan kunde se att de var bröder. Niko och
    Manucher hade inte träffat varandra på väldigt många år så det blev en
    mycket kär återförening. Vi hade en underbar vecka med shopping, titta
    på sevärdheter, sena kvällar och vi älskade varje natt. Jag kom väldigt
    bra överens med Manuchers fru och jag tyckte väldigt mycket om henne
    från första stund. Marouk som hon heter var väldigt lättsam person, glad
    och skämtsam och hade framåtanda och det var lätt att prata med
    henne. Hon var kortväxt och rund och hon var glad att vi var på besök.
    Det som förvånade mig var att hon inte var kuvad och att de var på
    samma våglängd, jag hade nästan förväntat mig en kvinna som passade
    upp sin make och skötte hela hushållet själv och tog hand om deras lilla
    flicka som jag minns var bara fyra år…Tänk så fel jag hade.
    Jag hade packat ner bindor innan vi reste iväg, jag var några dagar för
    sen men jag trodde att mensen skulle komma under veckan som vi var
    där. Men det gjorde den inte. Jag hade mina aningar men sa ingenting till
    Niko jag ville först ta ett graviditetstest. Men jag lämnade bindorna till
    Marouk när vi skulle åka hem och hon förstod med en gång och jag var
    väl också ganska säker. Vi stod inne i badrummet och tissla och tassla
    och till sist sa jag -maybe maybe. Hon brukade skoja ibland och säga att hon var den som visste först till och med innan vi visste. Under veckan
    som vi var där så hann Marouk och jag bli väldigt förtroliga och det
    kändes okej att införliva henne i mina aningar.Kapitel 6 när två världar kolliderar
  • En helt vanlig dag

    Blogg idéer

    Den stundande våren kom av sig med ett riktigt bakslag. Nu tycker jag bara att det ruggigt kallt och rått ute. Så jag hoppas det vänder snart igen.

    Gården ser bedrövlig ut just nu och man bara längtar till att man kan börja påta lite i den. Men än är det inte tid för det när detta bakslag kom i vädret.

    Men skönt att vi ändå går mot mina årstider på året.

    Igår var vi hela dagen hos mina föräldrar i Kvicksund och myste och hade det gott. Idag får jag använda dagen till att tvätta och åka en sväng in till staden och uträtta några ärenden. Får jag tid på eftermiddagen så skriver jag kanske ett bloggsamarbete men det är ingen brådska med det samarbete då deadlinen ligger lite framåt i tiden. Framåt sommaren kommer jag få ett större samarbete med ett företag som jag jobbade med tidigare. Mer info om det får jag lite längre fram. Men jag ser verkligen framemot detta då detta även kommer bli flera höjdpunkter under sommaren. Tänk när jag började igen blogga för lite mer än ett år sen efter ett uppehåll i mitt bloggande trodde jag aldrig att jag skulle komma så långt med min blogg. Men under det här året har det bara rusat fram och många spännande saker har hänt bl.a mina speciella inlägg med betalvägg. Och alla roliga samarbeten som strömmar in. Och alla fina rara läsare som jag fått under den här tiden.

    Idéer

    Sen har jag lite mera idéer om mina inlägg som jag filar lite på. Som har med lite av en följetong att göra om jag får viska lite tyst. Men ännu är det som sagt bara i idé stadium. Vissa idéer blir verklighet och vissa läggs på hyllan. Men som sagt det är skojigt och spännande när en idé blir till verklighet.