Etikett: När två världar kolliderar

Vi kommer till 2005 och vi stormtrivs i vårt hus och med vår familj. Och vi

är nykära igen. Kommer inte riktigt ihåg hur vi börja prata om att gifta

oss. Jag hade ju sagt till honom redan från början att jag aldrig kommer

att gifta mig.

Men i vilket fall som helst så när det kommer på tal så inser

jag att det som jag hade bestämt i tonåren inte var livsviktigt för mig

längre och jag älskade ju Niko så varför inte.

Varför skulle jag inte få uppleva och få minnen från en sådan ceremoni med att gifta oss och

jag inser att vi kommer kunna ha en dag varje år för att fira vårt

förhållande och kärlek till varandra, det kändes väldigt bra och rätt. Vi

hade ett starkt och tryggt förhållande.

Samtidigt visade vi våra barn somvar i tonåren att man kunde gifta sig och ha en vigselceremoni som är

lite annorlunda än i kyrkan och utan religiösa inslag. Vi börjar planera

vårt stundande bröllop. Vi pratar länge och väl och vi leta på nätet för

information hur man skulle gå tillväga. Ingen av oss visste nånting men

det enda vi visste var att det skulle bli en minnesvärd ceremoni. Att bara

gå och gifta sig borgligt i en tråkig lokal lät inte så bra. Vi hade valt bort

kyrkan och persisk giftermål, så det enda som återstod var en borglig

vigsel men hur skulle den kunna bli minnesvärd.

Jag kan lova att vi fundera och sökte länge på nätet hur man skulle kunna göra. Men till sist

hade vi läst att man kunde utforma en borglig vigsel efter tycke och smak

man kunde till och med ha en vit bröllopsklänning som jag gärna ville ha.

Vi fixade med alla papper som vi behövde och vi bestämde datum till 25

juli samma år, så vi hade inte så många månader på oss. Vi ville inte ha

ett jättestort bröllop. Vi kontaktade en vigselförrättare som skulle viga oss

och vi bestämde platsen, efter mycket letande. Jag börja banta med

viktväktarna, gick ner hela 15 kilo till det var dags att köpa brudklänning

jag hade gett mig fan på att jag skulle vara smal när vi gifte oss…min

finska sisu satte in, hade nog aldrig klarat det annars.

Jag följde stenhårt programmet till punkt och pricka. Vi talade om för våra närmaste att vi

skulle gifta oss, inbjudningskort skickades ut till alla även till min moster

Krisse i Hangö. Vi hade inte så stor budget så det gällde att vi var noga

med allting. Vi tryckte upp servetter med ett brudpar och våra namn, kort

med vigselceremonin och verserna som vigselförrättaren skulle läsa och

musiken som vi valde, Det här var den lätta biten. I och med att vi skicka

ut inbjudan så var allt i rullningen. Vi hade bestämt att vi skulle gifta oss ute och valde vid Stenhuset i Surahammar som ligger vid ån. Finare plats hade vi inte kunnat välja och sen var vi lite förbigående om det skulle regna den dagen så kunde vi ha vigseln inne i Stenhuset.

Nuskulle vi börja med att leta var vi skulle ha mottagningsfesten och vilken

mat vi skulle ha. Jag var och titta på flera ställen för att få information och

titta på deras specialmenyer för bröllop. Samtidigt fick det inte vara för

långt bort från Stenhuset. Men en dag så googla jag på nätet och kom till

Westerkvarn i Strömsholm och jag ringer direkt och bokar en tid. Tror det

var under helgen som jag och Niko åkte dit för att titta.

Vi blev stormförtjusta för deras festlokal var perfekt som låg i anslutning

till deras matlokal och den hade en egen stor terrass balkong och

inredning var rustik och breda gamla trägolv.

Vi tittade på matsedel som jag tyckte var mindre bra, men då sa ägaren att de kunde fixa en buffé

med tre olika rätter med kött, fisk och sill, och det tyckte vi lät väldigt bra

så det bestämde vi oss för, så alla kunde välja sin förrätt, huvudrätt och

efterrätt. Vi diskuterade med personalen att vi skulle komma dagen innan

på kvällen med bröllopstårtan som jag beställde på ett bageri i

Hallstahammar och då skulle hela lokalen ställas i ordning med hjälp av

personalen där. Nu började allting sätta sig på plats och den svåra biten

var över, så nu kunde vi sakta ner tills det var dags att köpa brudklänning

och kostym till Niko, Äldsta sonen hade en snygg kostym som han kunde

ha och yngsta sonen fick ha mera lediga kläder. Bröllopsresa hade vi

bestämt att vi skulle åka på våren till Kreta men att vi kunde ta en liten

avstickare med hela familjen efter bröllopet tillsammans med min syster

och hennes barn.

Nu när vi hade varvat ner och vi kände att det mesta var ordnat så kom

då dagen när det skulle väljas en brudklänning. En hel dag tog det med

min lilla syster. Vi hade åkt på morgonen och det fanns några butiker

inne i Västerås att gå igenom. Jag var så glad att jag hade min syster

som hjälpte och var smakråd för mig, utan henne hade jag nog aldrig

hittat en klänningen som jag föll pladask för. Kommer ihåg att jag prova

så många klänningar men ingen kändes rätt för mig och dagen börja

ticka iväg. Det var alltid något fel med klänningarna som jag provade

antingen tycke jag att de inte satt snyggt på mig eller så tyckte jag de var

för flickaktiga, Till sist så går vi till den sista butiken som hette Ruth och

som är Västerås äldsta butik för bröllops och festklänningar. Kommer

ihåg att jag sa till min syster att vi kommer nog inte hitta en klänning idag

och jag hade börjat bli lite nedstämd.

Men vi kommer till butiken och jag provar några stycken och som jag befarade så var det ingen som jag

tyckte om, men helt plötsligt hade expediten tagit fram en klänning till

och jag tittar på den och ser direkt att den föll mig riktigt i smaken. Så jag

in i provhytten igen. Sätter på mig klänningen och tittar i spegeln och jag

bara känner där framför spegeln ”WOW” vilken snygg klänning. Kommer

ut från provhytten och syrran ropar, ”JÄVLAR VAD SNYGG DEN SKA

DU HA” expediten börjar kolla var den behöver sys in och hur mycket

den ska fållas upp och jag är superglad. Klänningen var en rak enkel

halterneck med djup V-ringning med pärlor. När jag kommer hem så

berättar jag för Niko att jag hittat en jättefin klänning och han gladdes

mycket åt det. Niko och jag åkte två veckor före bröllopet in till staden för

att leta kostym till honom. Vi hade inte bestämt om den skulle vara mörk

eller ljus och även han provade många mörka men så såg vi en ljus

kostym som han provade och som satt som gjuten på honom och då

tänkte vi till må ni tro. Det var ett sommarbröllop och då passar en ljus

kostym. Jag bokar en tid hos min hårfrisörska som ska lägga håret på mig på den stora dagen och jag beställer en brudbukett i den enda

blomsterbutik som finns i Surahammar och som går i blått och vitt och

som passade väldigt bra med den tunna blåa skira sjalen som jag skulle

ha runt halsen. Nu var det bara att vänta in den stora dagen allt var

klappat och klart. Och Nikos arbetskamrat skulle fotografera och filma

vår dag.

På kvällen före den stora dagen så är det då dags för min syster och jag

att åka till Westerkvarn med bröllopstårtan som jag hämtat ut under

dagen. Nu skulle även lokalen ställas i ordning. Kommer ihåg vilket

virrvarr det var med att få det som jag ville ha det. Borden flyttas om ett

flertal gånger innan jag bestämde att dom skulle stå i U-form. Dukningen

och dekorationen gjordes också om flera gånger. Jag hade med mig

jättemånga vita rosor och vindruvor. Så det bästa blev att vi la rosorna

på mitten på borden och klasar av vindruvor över ros stjälkarna, och då

blev det enkelt för alla att smaka på de goda vindruvorna. Och vi tyckte

det blev jättesnyggt i all enkelhet. Även fast jag var ganska så trött där

på kvällen så skratta min syster och jag ett flertal gånger och personalen

som kom på idén med denna dukning är jag evigt tacksam för.

Vi vaknar tidigt på bröllopsdagen med både pirr och spänning inför

dagen. Nikos bestman kommer med sin tonårsdotter Sanna. Hon hjälper

mig under dagen med både det ena och andra. Det var bra att det var

någon som hade koll på mig för jag hade det då inte. Jag var

supernervös. Niko tog det mera lugnt. Tidigt på förmiddagen åker jag ner

till min hårfrisörska som ska lägga håret och hon trixar och dona med det

och jag blev nöjd med slut resultatet. Går in till blomsteraffären för att

hämta min brudbukett med blåklint och vita rosor. Åker hem och

fortfarande pirr i magen. Väl hemma så ska makeup fixas som jag klarade att lägga själv. Blev i bruna och rosa toner. Nu är jag nästan

färdig och Niko håller på med sitt bestyr. Jag och Sanna är på

övervåningen och jag ska sätta på klänningen för sen var jag färdig,

färdig för att gifta mig. Kommer ner till nedre våningen där Niko får syn

på mig. Han hade aldrig sett klänningen så när han ser mig så ser jag

hur han skiner upp och kommer springande till mig och vill omfamna och

kyssa mig och jag skriker -du kan inte kyssa mig, jag vill inte se ut som

en ny kysst katta! Men jag hade vattenfast makeup, en stor kram fick

han. Nu hade lite av pirret börjat lägga sig men jag tror det var vinglaset

som jag häva i mig på övervåningen som gjorde att det släppte. Det var

dags att ta sig ner till Stenhuset som vigsel skulle äga rum, våra gäster

hade redan anlänt och stod och vänta att vi skulle komma. Jag kommer

ihåg när vi gick nerför grässlänten till tonerna av brudmarschen av

Viktoria Krantz ”Som en saga” hur förväntansfulla jag och även Niko var,

men han såg väldigt cool lugn ut och jag var väldigt glad att jag hade han

vid min sida.

”Som en saga”

En dag som denna

När livet börjar om

Vad jag har längtat

Vår väntan varit lång

Jag står intill dig

Och värmen gör mig svag

Och allting som vi nånsin känt

Det växer dag för dag

Från den dröm som försvann

Är nu känslan så sann

Som en saga jag hörde för längesen

Allt vi förlorat

Det får vi tusenfalt

Nu vaknar livet

Och det betyder allt

Nu sista kortet

i ödets spel har lagts

och dina ögon säger mer

än allt som nånsin sagts

Från en dröm som försvann

Är nu känslan så sann

Som en saga jag hörde för längesen

Och den längtan jag har

Att få hålla dig kvar

Den hettar som solen om sommaren

Kommer så väl ihåg hur svårt det var att titta på gästerna under

ceremonin, men jag fick syn på min moster Krisse och ser hur hon

snörvlar på så jag i min tur börjar också snörvla lite grann vet att jag

försökte fästa blicken så jag inte såg alla gäster men lite glädjetårar kom

det. Min moster krisse sa efteråt att det var så vacker ceremonin med

musiken och verserna som vi valt. Vår vigselförrättare var så duktig med

läsa och sen hade hon ett eget tal utifrån hennes intryck hon fått av oss

under de gångerna som vi träffades under bröllopsplaneringen. Under

ceremonin så talar vår vigselförrättare om giftermålets innebörd hon

läser den första versen skriven av Bertil Pettersson

”Två”

Mänskligheten är ett annat ord för grupp ensamhet. En människa gör

ingen sommar. Men två gör vintern mindre kall

Innan vi byter ringar så läser Kia en dikt av Maria Wine

”Till de älskande”

Närmare

än nästan nära

kommer du aldrig din älskade

Fjärmare

än ett avskeds ”på återseende”

kommer du aldrig från din älskade

Ifrågasätt inte

vem av er som gav mest

eller vem som tog mest

Vågen är fiende till kärleken –

anlitar du dess balanskonst

är det inte längre fråga om kärlek

Låt det givna

och det mottagna

malas tillsammans i vardagens

kvarn –

det är genom denna fina

sammansmältning

ni ska fortsätta ge mera liv

åt er Kärlek

mera kärlek åt ert Liv.

Sista låten spelas av Sonja Alden ”Kärleken förde oss samman”

Den första som gratulerade oss var vår vigselförrättare Kia följt av familj

och vänner. Det minglades vid Stenhuset, fotograferades och filmades

och det är vi väldigt glada över att vi har allting på film. Sen bär det av till

Westerqvarn för middag och fest och alla vara så glada och jag kände att

vår dag blev större än allt som vi hade förväntat oss.

Niko sa många gånger till mig när han får permanent uppehållstillstånd

då ska han resa till Rom och besöka brodern Manucher som bodde där

med familj. Han sa aldrig att jag skulle följa med utan jag var helt säker

på att han tänkte åka själv och jag frågade aldrig honom om jag fick följa

med. En dag på våren så damp det ner ett brev från migrationsverket i

brevlådan, jag kommer ihåg hur nervösa vi blev. Vi öppnar brevet och

Niko ber mig läsa innehållet, jag hade hjärtat i halsgropen när jag började

läsa och jag läste det två gånger innan jag sa till honom att det var ett

positivt beslut från migrationsverket. Vi jublade av glädje…Han fick

stanna i Sverige. Efter några år blev han svensk medborgare. Allt

verkade gå i vår favör och vi var glada och lyckliga. Men direkt efter när

vi förstod innehållet i brevet så sa han till mig -nu ska vi åka till Rom jag

vill att du träffar min bror. Och jag blev superglad och jag började hoppa

och skutta omkring och likaså han. Jag var ju så säker att han tänkte åka

själv, det kom verkligen som en överraskning för mig. Det här är på

senvintern 1987. Den här tiden började vi också prata om barn och vi

bestämde att jag skulle ta ut spiralen som jag hade. Nu skulle vi bli en

familj, så spiralen togs ut, det var en mycket spännande tid för oss.

Samtidigt så sökte hans föräldrar visum för att besöka oss och vi fick fylla i en ansökan för deras räkning. Vi började planera för Rom resan.

Han ansökte om ett resedokument pass och fick det. Vi bokade resan till

mitten av maj.

Dagarna går och vi längtar till vår resa, jag tyckte det var både roligt men

samtidigt spännande att för första gången få träffa någon i hans familj.

Min familj hade han träffat året innan och redan från första början så

tyckte mina föräldrar om honom. Han hade också börjat få inblick i våra

traditioner och kultur och han berättar om deras, vi utbytte varandras

traditioner och kulturer, men han har aldrig varit traditionsbunden med

sina traditioner utan han tog lätt tills sig våra. Speciellt påsken, julen och

midsommarafton tycker han om. På julen brukar han varje år vara tidigt

ute med att fråga -när ska du börja laga maten? Vi har det finska

julbordet med alla lådor och han älskar den maten.

Dagen börjar närma sig för vår resa. Dagarna före är vi väldigt uppspelta

och Niko hade pratat flera gånger med sin bror på telefon. Vi hade köpt

presenter och allt var klart och färdigt. Dagen kom och vi checkar in på

Arlanda, vi är glada och uppspelta och vi är på väg på vår första

gemensamma utlandsresa.

Planet var försenat cirka 30 minuter men till sist så fick vi stiga på planet

och vi hitta våra sittplatser och spände fast oss. Nu var vi verkligen på

väg. När vi kom upp i luften så välkomna, tror det var flygkapten

flygresenärerna och berättade att förseningen berodde på ett motorfel i

en av motorerna. Och ni må tror att jag blev jätterädd, det var ju också

första gången som jag flög. Jag blev alldeles blöt det bara rann över hela

mig och en flygvärdinna fråga hur jag mådde, men Niko han lugna ner mig. På vägen hem var det nästan att jag inte steg på planet. Men vi

skulle ju hem så det var bara att bita ihop och stiga på planet. Nu har jag

flugit flera gånger och jag har kommit över den värsta rädslan med att

flyga, men jag tycker fortfarande att det inte är nöjsamt.

Nikos bror mötte oss på flygplatsen och jag kände direkt att han var

trevlig och skojfrisk, sprallig person, han hade väldigt lätt för skratt. Jag

kände mig välkommen, visst märkte jag att han studerade mig lite väl

mycket de första timmarna men det gjorde jag också. Han liknade väldigt

mycket Niko och man kan kunde se att de var bröder. Niko och

Manucher hade inte träffat varandra på väldigt många år så det blev en

mycket kär återförening. Vi hade en underbar vecka med shopping, titta

på sevärdheter, sena kvällar och vi älskade varje natt. Jag kom väldigt

bra överens med Manuchers fru och jag tyckte väldigt mycket om henne

från första stund. Marouk som hon heter var väldigt lättsam person, glad

och skämtsam och hade framåtanda och det var lätt att prata med

henne. Hon var kortväxt och rund och hon var glad att vi var på besök.

Det som förvånade mig var att hon inte var kuvad och att de var på

samma våglängd, jag hade nästan förväntat mig en kvinna som passade

upp sin make och skötte hela hushållet själv och tog hand om deras lilla

flicka som jag minns var bara fyra år…Tänk så fel jag hade.

Jag hade packat ner bindor innan vi reste iväg, jag var några dagar för

sen men jag trodde att mensen skulle komma under veckan som vi var

där. Men det gjorde den inte. Jag hade mina aningar men sa ingenting till

Niko jag ville först ta ett graviditetstest. Men jag lämnade bindorna till

Marouk när vi skulle åka hem och hon förstod med en gång och jag var

väl också ganska säker. Vi stod inne i badrummet och tissla och tassla

och till sist sa jag -maybe maybe. Hon brukade skoja ibland och säga att hon var den som visste först till och med innan vi visste. Under veckan

som vi var där så hann Marouk och jag bli väldigt förtroliga och det

kändes okej att införliva henne i mina aningar.

Fredagen kom då vi skulle träffas igen och ha en utekväll på Elvis. Mina

systrar och jag tog en taxi till Nikos vän efter att vi hade fixat oss fina.

Jag kommer ihåg att jag fick klädproblem och visste inte vad jag skulle ta

på mig, tror jag gick igenom hela min garderob men till sist fick jag på

mig ett par jeans byxor och en blus. Vi skratta och prata hela kvällen och

det var en jättetrevlig förkväll hemma hos Nikos vän. Jag kände den där

starka attraktionen, kände att den fanns mellan oss och våra ögon

möttes hela tiden. När det var dags att ta sig ner till Elvis så ringde vi och

beställde två taxibilar. När den första taxin kom så åkte Nikos vän och

mina två systrar i den och Niko och jag blev och vänta på den andra. Vi

satt vid fönstret för att ha koll på när taxin kom. Jag kände att vi blev lite

blyga för varandra men tillslut så kysste han mig lite försiktigt och jag

kommer ihåg att han titta på mig för att se hur jag reagerade på kyssen,

men jag tror jag log och kysste han tillbaks. Jag kände att det kunde

hända ikväll nästan till min förskräckelse vi kände ju knappt varandra.

Men på något vis visste jag att jag hade träffat en kille som var en på

miljonen.

När kvällen började lida mot sitt slut åkte vi alla hem till hans kompis till

bostadsområdet Skallberget i ett hyreshus där han bodde. Niko och jag

var inte länge där innan vi började bege oss hem till han, Niko bodde i

huset bredvid. Han hade inte många möbler i lägenheten men en sak

som jag la märke till ganska direkt var att han hade många biltidningar.

Niko har alltid älskat bilar och speciellt italienska som Ferrari och Alfa

Romeo bilar. Vi satte oss i soffan efter att han satte på musik, han bjöd

mig på te. Niko drack ofta te innan han började tycka om kaffe. Vi

kramades och kysste varandra och det ena ledde till det andra så helt

plötsligt älskade vi för fullt i soffan. Efter första akten ledde han in mig till  hans stora dubbelsäng som var den enda nya möbeln. Där vi fortsatte att

älska, han älskade på ett sätt som jag inte riktigt var van vid, med mycket

ömhet, han tänkte inte bara på sig själv och jag darrade av vällust.

Kände att han var över allt med hans varma heta händer över min kropp,

hans kyssar och smek gjorde mig hel vild, hade aldrig känt tidigare att

sex kunde vara så och det var härligt och underbart. Hela natten älska

och sov vi om vartannat. Vi vaknade till av att vi ville ha mer och mer det

var som vi inte fick nog av varandra. På morgon eller det var nog snarare

på förmiddagen då jag vaknade, upptäckte jag att jag låg ensam i

sängen men efter en stund hörde jag att han var i badrummet och det lät

som han tappa upp vatten i badkaret. Kommer ihåg att jag tänkte ska

han bada och ska han iväg någonstans, men jag vågade inte stiga upp

ur sängen utan jag tänkte att han kommer väl snart. Så efter en stund

kommer han och han pussar och kysser mig sen lyfter han upp mig och

bär mig till badkaret, där badar vi tillsammans. Skall tilläggas att jag var

trådsmal då. Vi stiger upp ur badkaret och käkar frukost, tillbaks till

sängen och älskar igen, upp igen fixa med mat. Hela dagen var vi till för

varandra.

På söndagen ringer han till mig och vi bestämmer att han skulle komma

och hämta mig hemma hos mig. Han kom på sin cykel och vi gick ut, om

vartannat så promenerade vi eller så skjutsade han mig på cykeln och vi

pratade och skrattade. Kommer ihåg att vi var runt i kring mitt område på

Bäckby där jag bodde med mor, far och lillasyster, vi hade flyttat dit

några år tidigare och han bodde på andra sidan av staden. När det var

dags att ta farväl så plockade en vildros till mig och jag trodde han tänkte

kyssa mig men fick en puss på kinden till min förvåning och undrade i

mina tankar vad är det här för något, vi som hade haft sex. Nog för att jag hade insett att han var en ganska blyg kille men en puss på kinden

gjorde mig osäker. Det var nästan att jag började tycka att han var

konstig eller var det något fel på mig, jo det var många tankar som dök

upp i mitt huvud men en sak var jag säker på han var inte som andra

killar.

Men vi börjar träffas dagligen och vi blir oskiljaktiga vi tillbringar varje tid

av dygnets lediga minut tillsammans. Ofta blev jag hämtad av honom

hemma hos mig eller så väntade han på mig efter mitt arbetspass på

ålderdomshemmet. Men när han hämta mig hos mig kom han aldrig upp

och ringde på dörren utan han var alltid på gården och vänta att jag

skulle komma ner. Han hade respekt för mina föräldrar och han hade

andra värderingar från sitt hemland där det var förbjudet att visa sin

kärlek öppet. Tiden går och jag var kär, kär som jag aldrig hade varit

tidigare och jag kände att han också var det. Vi börjar tillbringa det mesta

tiden hemma hos honom och det dröjer inte länge innan jag får en nyckel

till hans hem. Kommer ihåg att jag en kväll säger till honom att jag vill

sova hemma inatt, men den natten sov jag inte så bra för jag hade inte

han vid min sida. I princip så bodde jag hos honom, mina kläder och allt

som jag behövde fanns i hans lägenhet. Men det dröjde ett tag innan jag

skrev över min adress men när jag gjorde det så blev det officiellt vi var

sambos. Jag var kär, Niko har berättat att han kände att han var riktigt

underbart kär.

Några år efter så berättade han för mig att jag släppte ifrån mig i sömnen

och inte en gång utan flera gånger första natten vi hade sex. Han

berättade då att han tänkte att det här är min Ferrari som har lite problem

med förgasaren. Han har alltid tyckt att jag är lika vacker som en Ferrari bil. Niko är en man som alltid har visat sin kärlek till mig genom handling

än med ord men när han säger ömhetsbetygelser i ord kan det komma

vad som helst. När jag släpper ifrån mig ibland så brukar han skoja friskt

och frågar -är du en dam? och jag säger -det vet du väl från första natten

att jag inte är. Filmen Adam och Eva som hade premiär 1997 älskar han

och han har sett den flera gånger för när han ser den kvinnliga

skådespelaren Josefin Nilsson så ser han mig det är sådana saker som

han säger till mig. Det är hans sätt att visa kärlek och jag vet att det är

nått speciellt vi har tillsammans.

Hela första året njöt och utforska vi varandra vi var nyförälskade. Vi hade

livliga diskussioner om allt möjligt mellan himmel och jord, det var som vi

matade varandra med sådant som vi tyckte om att prata om. Ibland hade

vi olika åsikter och ibland tyckte vi lika, men det viktiga var att vi kunde

prata. Sexet var lika viktigt om inte viktigare, små svackor har vi haft

genom åren men inget alarmerande. Jag har alltid sagt till Niko när jag

älskar mindre du ska älska mera och tvärt om, men den får aldrig ta slut

samtidigt och jag brukar skämtsamt säga ”vi ska väl inte spä på

statistiken” och han svarar ”jag ska bära dig igen när vi fyller 80” och sen

brukar vi skratta hjärtligt. Vi har alltid haft lätt till skratt mellan oss. Jag

har nån gång hört eller om jag läst det nånstans kommer inte riktigt ihåg

-när man är tillsammans med en utländsk man, klarar man 5-års gränsen

då har man kommit i land.

Kapitel 4 När två världar kolliderar

Dagen efter så tänkte jag några gånger på honom och tanken slog mig

att jag kommer nog aldrig träffa han igen. Vi hade inte bytt

telefonnummer med varandra vid första mötet och jag hade ingen aning

om var han bodde, bara var hans vän bodde. Ja visste absolut ingenting

visste knappt vad han hette. Kommer ihåg att jag tyckte att jag var dum

som inte givit mitt nummer till honom. På den tiden hade vi inga mobiler

eller Facebook som man kunde hålla kontakt med varandra utan det

man hade var hem-nummer och jag brukade inte ge ut mitt nummer till

killar men den här gången så kände jag bara VARFÖR?…osmarta jag!

På söndag ringer min äldsta syster och säger att vi ska träffa killarna

som vi var hemma hos på fredag natten, Till min förvåning så utropar jag -SKA VI! tydligen hade min syster och Nikos vän bytt telefonnummer

med varandra. Jag blev super nervös för jag kom ihåg att jag hade känt

en omedelbar attraktion till honom på fredagen och ovanpå det hade jag

varit ganska odräglig när vi var hemma hos dem på fredag natten med

mina vitsar och pladder. Kommer ihåg att jag tänkte att tänk om han inte

tycker om mitt vardagliga jag. Jag har aldrig ansett jag var en vacker ung

tjej, utan jag såg nog ganska vardaglig ut, tanig och med det typiska

finska tunna fina håret. Jag var inte ful men inte heller supervacker.

Hade en vän vars mamma sa en gång till mig att jag inte var en vacker

tjej men att jag var en väldigt sympatisk person, det sa hon som en

komplimang till mig, hon tyckte om mig.

Min syster och jag hämtade Niko och hans vän med min bil. Vi åkte till

Lövudden en fin plats vid Mälaren, där vi promenerade och pratade med

varandra och jag var så uppspelt och nervös. Han fick mitt

telefonnummer. Han ringde några gånger under kommande veckan men

vi träffades inte under veckan för mitt arbetsschema var fullspäckad.

Men vi hade bestämt att vi alla skulle gå ut på Elvis kommande fredagen.

Jag tyckte hela veckan gick i snigelfart. Jag verkligen längtade till

fredagen då vi åter skulle träffas.

Det är en vårdag och en helt vanlig fredag som alla andra fredagar – året

är 1986. Jag hade arbetat på dagen på ålderdomshemmet och kom

hem på eftermiddagen, käkade mat och tog det bara lugnt. Kom överens

med min ett år äldre syster och två år yngre syster att vi skulle gå ut på

kvällen till Elvis och dansa. Kommer ihåg att jag inte var så där

jättesugen på en helkväll ute. Men bestämde iallafall att jag skulle följa med. För jag brukade få roligt även om jag inte riktigt kände för det just

då och jag hade inget annat planerat. Mina systrar var också mina bästa

vänner, men med åren som har gått så är det min lillasyster och jag som

håller ihop medans mina två äldsta håller ihop mera.

Elvis var min favoritkrog på mitten av 80-talet. Krogen var stor och

dansgolvet likaså. Och det var alltid mycket folk och trevlig stämning där

och det brukade vara långa köer så det gällde att komma i tid för att

slippa stå i kö. Så vi systrar började piffa till oss för att göra oss färdig för

en utekväll. Ibland så drack vi före annars blev det att vi drack på krogen

några öl. Men den här kvällen blev det först på krogen och medan

kvällen fortskred så började jag bli varm i kläderna och hade dansat flera

danser. Jag älskade ju att dansa så jag brukade lätt komma i rätt

stämning så även denna fredag kväll. Framåt midnatt så var jag ett bra

tag på dansgolvet, men när jag skulle gå tillbaks till bordet som vi satt vid

såg jag att mina systrar och två utländska killar som sitter där. Klart jag

blev lite nyfiken på vilka de var och jag märkte direkt att de var trevliga

killar i och med att de presentera sig på ett hövligt sätt, som inte var så

vanligt bland ungdomar. Det som jag kommer ihåg mest från den kvällen

var Nikos himmelsblå ögon, för mig såg han väldigt annorlunda ut med

sitt tjocka svarta hår och hans blåa ögon som blicka mot mig hela tiden.

Han var en mycket snygg kille i mina ögon. Kommer också ihåg att jag

tyckte att han pratade väldigt bra svenska och han berättade att han bott

ett år i Sverige och jag trodde nästan att han ljög.

Men den där pirriga känslan som jag hade när vi satt vi bordet när han

hela tiden satt och log mot mig hela tiden. Jag kände att han studerade

mig, minns att jag tänkte vad tror han egentligen så lättfångad är jag inte. Jag brukade inte bli mållös inför killar, har alltid haft lätt att prata med

killar då jag under åren har haft flera män som arbetskamrater och

killkompisar och på högstadiet var det mest killar i klassen så vanan att

prata med killar låg mig naturligt. Men han fick mig mållös och jag kände

mig väldigt attraherad av honom. Och jag blev blyg. Mina systrar tyckte

att vi skulle följa med honom och hans kompis hem till dem efter dansen,

jag var lite tveksam till det men följde med. Och jag tror att den natten så

blev jag väldigt osäker jag som aldrig brukade vara det, så i min

osäkerhet försökte jag göra allt för att skrämma iväg han. Men så

lättskrämd var han inte. Kommer ihåg att jag drog världens värsta vitsar,

höll låda så det var knappt att han och hans vän eller min systrar fick en

syl i vädret på hela natten. Men han bara skratta och smålog hela tiden

det var som han visste och förstod att jag inte var mig själv.

Nikos minne från första kvällen

Jag gick till baren för att köpa öl och då kom en tjej som behövde hjälp

att bära ölglas till ett bord som hon satt vid så jag hjälpte henne med det.

Och på så sett fick jag och min vän kontakt med dessa systrar. Hon

var lillasyster till Nitta.

Jag fick syn på Nitta när hon kom gående från dansgolvet och att hon

styrde stegen mot vårt bord. Redan då såg jag att hon var mycket

attraktiv, hon såg annorlunda ut, ett ansikte som jag alltid har sökt. Hon

sa -Hej när hon kom fram och jag och min vän presenterade oss. När vi

hade pratat en stund märkte jag direkt att hon inte var lik sina två systrar

till sättet och hon var väldigt söt. Jag tyckte hon verkade smart som

vågade prata medan hennes systrar satt mera tysta, hon hade även ett

härligt skratt. Hon verkade vara en så naturlig tjej. Och jag blev nyfiken

på henne. Vi sitter på soffan bredvid varandra och jag lägger min arm på

ryggstödet bakom där som hon sitter för att signalera att jag var intresserad av henne. Jag blev glad att de följde med oss hem till min

vän den natten. Jag hade väldigt trevligt när jag satt och titta på henne

där hon satt och pratade och pratade. Jag sökte hennes blickar hela

tiden och ibland titta hon bort precis som om hon blev lite blyg för mig.

Men jag kände att det här en tjej som är väldigt framåt. Jag visste att jag

ville träffa Nitta fler gånger men ville inte verka framfusig så när de skulle

åka hem så sa jag bara att dom måste komma och besöka oss flera

gånger.

5 januari 1985 på min födelsedag satte jag för första gången min fot i Sverige, Trelleborg var staden som jag kom till efter min flykt från mitt hemland Iran. Det rådde krig mellan Irak och Iran. Beslutet att jag var tvungen att fly var flera incidenter och kriget, jag var inte säker där. Blev placerad på Flens flyktingförläggning ett par månader innan jag fick komma till Stockholm och bo hos en vän tills jag åkte tillbaks till Flen för att få besked om var jag ska vara bosatt. Det blev till Västerås som jag

då fick en lägenhet att bo i. Ovissheten under hela den första tiden var både stressande och framför allt osäker att hela tiden gå och vänta på ett beslut om permanent uppehållstillstånd. Men jag var fast besluten att skapa mig ett bra liv här. Jag kommer från norra Iran från staden Rasht.

Vi har också de fyra årstiderna, det enda som skiljer Iran och Sverige var

att det brukar vara lite mera minusgrader här än där annars hade vi

också snö på vintern. Kommer från en stor familj med tre bröder och en syster. Min äldsta bror Manucher lämnade också Iran och bodde många år i Rom och nu bor han med sin familj i Kanada sen många år tillbaka.

På dagarna brukade jag hjälpa min far i matbutiken som han ägde och har gjort så länge jag kan minnas. Och på kvällarna umgås med

kompisar. Har många fina minnen från min uppväxt där men också oroliga tider från en monarki till en islamisk stat under min tonårstid och ända fram till min flykt därifrån. Det som jag saknar mest är nog naturen och maten, min mor lagade väldigt god mat. Hon var hemmafru och tog hand om barnen och hushållet.

Började läsa på Amu-center till CNC-operatör och läste svenska, umgicks med nya vänner som också kom fån Iran. Ibland så blev det utekväll på krogen men för det mesta var vi hemma hos varandra, vi hade inte råd att gå på krogen så ofta. Så mitt första år såg ut så,

plugga, träffa vänner ända tills jag mötte Nitta.

Den sista händelsen som gjorde att det var fara på färden i mitt hemland.

Jag hade pratat med mina föräldrar långt innan denna händelse om att jag har ingen framtid här och troligen kommer jag att bli skickad ut i kriget som pågick med Irak. Men mina föräldrar hade inte riktigt tagit det på allvar ända tills denna dag då vi skulle åka till en stad som heter Mashhad som mina föräldrar gärna ville besöka. Irans heligaste stad och näst största stad i Iran. En stad som många troende iranier besöker. Inte

för att mina föräldrar var troende, min mamma bar duk på huvudet men

det var mera för en vana och tradition i hennes släkt, som delvis var troende. När Iran blev en islamisk stat var alla kvinnor tvungna att ha duk på huvudet. Varken jag eller mina syskon är troende och det är på grund av att den muslimska tron inte utövades i vårt hem. Vi hade det nog ganska så bra ställt än många andra familjer i Iran och kan nog säga att vi var ganska så upplysta om vad som hände i Iran och omvärlden. Och både jag och mina syskon fick gå i skola och utbilda oss.

Dagen kom då vi åkte till staden Mashhad och jag kände mig glad för jag

hade en vän med mig. Vi var klasskompisar från gymnasietiden. Och jag kände att vi var väldigt goda vänner och kunde lita på varandra. Vi hade

varit några dagar i staden då min vän och jag skulle gå till telefonbolaget.

Han skulle ringa ett samtal till flickvännen. Vi kände inte på något vis att vi var förföljda eller iakttagna utan vi hade det trevligt och kände oss

bekymmerslösa. Efter samtalet så beslöt vi att vi skulle gå och besöka hans farbror som bodde i staden, han hade en hantverksbutik vid basaren. Vi kommer fram till hans farbror och sonen som var i samma ålder som vi. Det hälsas hjärtligt såsom man gör i Iran när man är släkt

”pussar på båda kinderna”. Vi sitter ner i butiken och min vän går för att

hämta te vid tehuset. Efter en liten stund så kommer två gardister in i butiken och tilltalar mig och min väns kusin skarpt -Ni ska följa med oss och sen greppade de oss i armarna. Jag sa till min väns kusin säg ingenting sätt dig bara i bilen.

När vi satt i bilen satte de på oss ögonbindlar och sen började de köra.

Under färden som tog kanske en halvtimme så blev jag mycket, mycket

rädd och tiden kändes som en evighet. Vi hade ingen aning om vart vi var på väg. Och man hade hört ofta om människor som försvinner spårlöst bort. Men vi kom fram till sist med ögonbindlar fortfarande för ögonen. Vi fick stå ute en stund i regnet och det kändes som vi stod i en inhägnad gård då man hörde att de låste grindar. Det var kallt och vått,

jag var rädd, frös och darra. Efter en stund kommer de tillbaks och förde

in oss i ett rum där de börja förhöra oss. Förhöret gick ut på att de ville veta vart vi ringde, vad vi prata om och vilka regimkritiker gupp vi tillhörde. Det var samma frågor hela tiden och de höll på i flera timmar.

Jag försökte förklara att vi var vanliga människor som var på några

dagars semester i staden, men jag fick ett hårt slag i ansikte. Det var

knappt att jag kunde sitta kvar på stolen så hård var smällen. Och så höll det på ända tills vi blev inlåsta i en cell och då tog de av oss ögon bindlarna. Då hade de förhört oss hela dagen. Vi hade varit i cellen en stund då dörren öppnas och en man säger att vi får gå. Min väns farbror

hade tagit kontakt med mina föräldrar, vet inte hur de fick ut oss därifrån.

Men jag tror att det var på grund av farbrorn som var väl känd i staden

med religiös bakgrund och att han kunde tala för sig. Jag fick skriva på ett papper med mitt namn och sen skulle jag anmäla mig i min hemstad hos gardisternas station när jag återvände. Det fick jag göra i flera månader varje dag. Men innan jag kom ut därifrån så säger en av gardisterna till mig -om du

vill kan du slå mig tillbaks så som jag slog dig. Han säger också att koranen säger att du får göra det. Jag kände på en gång att det var någon form av test från deras sida så det ända jag säger -ni tog fel vi är bara på semesterdagar här i staden. Efter den här händelsen så tog mina föräldrar allt som jag sagt och

berättat på allvar och vi började planera för en flykt från Iran. Vi kunde

inte lita på någon, så de enda som visste om planerna var en av mina bröder och min vän. Vi kom i kontakt med några personer som hjälpte till med att planera flykten. Efter att vi hade gått igenom alla flyktvägar så beslöt vi att det skulle vara säkrast på mindre vägar genom bergen till Turkiet.

Flykt dagen kom och jag tog farväl av mina föräldrar och min bror. Sitter

gömd på lastflaket under en presenning i en lastbil som kör i fler timmar. Det var obekvämt och kallt att sitta där på flaket, men det ändå jag kunde tänka på var att jag skulle komma ut från Iran. Och att jag var ensam och måste till varje pris klara mig själv.

Flykten genom gränsen till Turkiet gick bra, men väl där så blir jag fast av

polisen i en mindre stad och blir förhörd där. Men där fick jag röra mig fritt och jag kom i kontakt med en hjälporganisation som hjälpte mig

vidare till Sverige. Sammanlagt tog det en månad för mig att komma till

Sverige från det jag lämna Iran på lastflaket på en lastbil tills jag kom till

Trelleborg. Jag var nu politisk flykting. Jag har alltid varit väldigt tacksam

för mina föräldrar som hjälpte mig hela vägen fram till dagen för flykten

med pengar och synpunkter fast de inte hade jättestora besparingar.

Precis som alla andra människor i medelklassen i Iran så fick nog många

vända på slanten för att det skulle gå ihop.

Att vara på flykt från sitt hemland är inte något som man väljer utan för

att man är tvungen och alla känslor som medför att vara på flykt kan vara

mycket skrämmande och förskräckligt stressande. Vad ska hända, vart

kommer jag, kommer jag klara mig, kommer jag kunna skapa ett nytt liv i

ett annat land, kommer jag bli tillbakaskickad, kommer jag se min familj igen någon gång i framtiden, men framför allt rädslan att inte klara sig

själv. Ja det finns många känslor som är väldigt svårt att beskriva med

några få ord och som är väldigt svårt för en annan person att förstå som

aldrig varit på flykt.

Under mina år här i Sverige så har jag varit tillbaka till Iran ett par

gånger under de senaste 12 åren, men varje gång så känner jag

obehagskänsla som biter sig fast och är jättesvårt att skaka av sig. Det enda som fått mig att åka dit är för att träffa min familj som finns kvar där och varje gång så har jag sagt aldrig mera. Samtidigt är jag väldigt glad att jag fick träffa min mamma igen innan hon gick bort för ett par år tillbaka. Pappa och tre av mina syskon finns kvar där, men med dagens teknologi så finns Skype och andra sociala sidor på internet som det går jättebra att hålla kontakt genom.