• En helt vanlig dag,  Våran hund Chelsea

    Chelsea, blogg och dagens innehåll

    Igår beslöt vi faktiskt att ta bort valphagen i vårt vardagsrum. Chelsea är så smart så att hon kan komma ur den. Hon klättrar på staketet och kommer ur den. Så det var lika bra att ta bort den. Vi aktiverar henne mycket på dagarna så att hon sover hela nätter. En annan sak som hon börjat med är när min make i veckan kommit hem på kvällarna. Ja då kissar hon på sig av glädje och blir väldigt exalterad. Det kan bli lite svårare att jobba bort. Men det som har varit enkelt med henne är att träna vardagslydnad hittills.

    Blogg

    Nu till nåt helt annat.

    I dessa tider med viruset som går.

    Jag läser ganska många bloggar men själv varit lite dålig med att uppdatera min blogg. Men det finns orsaker till det då de två sista veckorna har varit omtumlande. Vi har inte blivit smittade men Corona viruset har påverkat många i min närhet på ett eller annat sätt och även mig. Jag går inte närmare in på det nu utan återkommer i ett annat inlägg om det.

    Men det som oroar mig är en blogg som det varit tyst om

    Som jag sa tidigare så läser jag ganska många bloggar. Bloggar som jag tycker är roliga och intressanta. Vissa har jag följt i många år. Och vissa uppdaterar sina bloggar varje dag medans andra med några inlägg i veckan. Och nu är det en blogg som jag läser varje dag som inte uppdaterat bloggen på två dagar. Såklart man blir lite orolig att viruset har flyttat in hos just den fina bloggerska. Naturligtvis hoppas jag att det bara är en kortare bloggtorka som spökar eller nånting annat vardagligt och inte viruset. Hoppas och håller tummarna på ett inlägg idag!

    Idag är det söndag och det väntas fint varmt och soligt väder. Så vi har tänkt att ställa iordning vår ena altan och pyssla lite med den. Senare i veckan ska vi börja med att kratta bort all löv som finns på vår gräsmatta. Men nu först altanen på G så är den fixad till påsken. En påsk som kommer bli väldigt lugn här då stora sammankomster inte är att tänka på i dessa Corona tider.

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 9 När två världar kolliderar

    Kapitel 9 När två världar kolliderar
    Vi lämnar Västerås och aha upplevelse
    Åren har jag alltid tyckt i efterhand gick fort när barnen var små och
    likadant när de blev vuxna. Vi har kommit till året 1997 och livet går
    vidare för oss med vardagen och resor till Hangö på somrarna, Några år
    tidigare hade jag slutat på Posten och gått en fotvårdsutbildning så nu
    går jag på A-kassan och letar nytt jobb. Men här börjar vi få
    husdrömmar. Vi börja leta hela våren och fram på mitten på sommaren. I
    början av vårt letande så titta vi i närområdet i Västerås, men vi fastnade
    aldrig för något hus. Antingen så for budgivningen iväg och det blev
    för dyrt eller så fick vi ingen aha upplevelse när vi var på visningar. Så vi
    börja diskutera om att titta på en annan ort som inte var för långt bort
    från Västerås. Så en dag dök ett rött hus upp i Surahammar bara 2,5 mil
    från Västerås som verkade intressant och som låg på 5 rum och kök och
    lagom stor trädgård och inte alls dyrt snarare dubbelt så billigare än de
    hus som vi hade tittat på. Så kommande helg åker vi och tittar på huset
    och vi stiger in i det och börjar gå runt, det var bara vi som var på
    visningen. Så vi går runt och runt och tittar flera gånger. Niko och jag
    möts i hallen och tittar på varandra och småler. Både han och jag hade
    fått en aha upplevelse. Vi åker till mina föräldrar och berättar om huset
    och då bestämmer vi att vi lägger ett lägre bud på det, så sagt och gjort så ringer jag till mäklaren och lägger ett bud på 375000. Men under
    kommande vecka får vi ett motbud från ägarna och då kom vi överens
    om 400000 som vi hade räknat med. Vi skriver kontrakt i slutet på juli
    och i början på augusti flyttar vi in och vi är stormförtjusta i huset.
    Kommer ihåg hur spännande det var med flytten och vi plantera massor
    med blommor redan första månaden. Vi hade till och med bestämt att vi
    skulle byta färg på huset och då fick vi hjälp av stadsarkitekten att välja
    rätt färg. De flesta husen på området var röda, det fanns ett gult och ett
    grått. Jag ville ha ett som gick i blått och det tyckte arkitekten också
    skulle passa. På den vägen gick det och vi började arbeta med
    målningen strax efter vi flytta in och fortsatte med det året efter då det
    bara blev halvfärdigt. Kommer ihåg när vi höll på och måla på sommaren
    efteråt så kom det ett par promenerade förbi vårt hus och utropade “Ååå
    vilken fin färg det blir jättefint”, men till saken så var det flera Sura bo
    som började måla sina hus till blåa nyanser året efter. Det blev
    färdigmålat det året.
    Men samma år så åker vi till en hundkennel utanför köping som sålde
    pudlar, vi hade pratat om att skaffa hund men inte riktigt bestämt oss.
    Men vi åker och tittar på valparna som ägaren hade där. Vi får syn på en
    brun pudel som var på väg mot oss. Han hoppar och skuttar runt oss och
    vill bli klappad och Niko och jag tittar återigen på varandra som vi hade
    gjort när vi titta på vårt hus. Här fick vi också aha upplevelse så vi skriver
    kontrakt på Tictac som han hette. Vi blev hundägare till en ettårig pudel
    och inte till en valp. Barnen älskade hunden de var stormförtjusta.
    Samma år på sommaren så kommer Nikos bror Manucher och Marouk
    från Kanada med sin dotter och stannar i två veckor. Vi har mycket
    trevligt och skoj dessa veckor. De hade flyttat från Italien några år innan och det började gå väldigt bra för dom i Kanada. De hade startat ett eget
    Café som gick väldigt bra. De hade byggt upp och kämpat för ett bra liv
    där. Ibland har jag önskat att Niko borde haft någon i släkten som också
    bodde i Sverige men när han flydde från Iran kom han själv. Han brukar
    säga ibland när han saknar familjen att han bara har mig och barnen och
    vi är hans allt. Sommaren 1999 åker hela familjen och bilar runt i
    Tyskland och på vägen tillbaks så åker vi till kenneln där Tictac var
    dessa veckor, kommer ihåg när vi kom för att hämta honom hur glad han
    var att se oss. Vi stod och prata med kennel ägaren och vi frågade
    henne om hon hade valpar till försäljning inte för att vi skulle köpa någon.
    Det hade vi inte ens pratat om, men vi ville bara titta på de små valparna.
    Vi får syn på Dino vi tittar på varandra och i nästa sekund så är vi ägare
    till en liten vit pudel. Niko och jag har alltid fått samma känslor när det
    kommer till förändringar i vårt liv. Likadant var det när vi kommer hem
    från vår semester året efter och åker och tittar på husbilar på en firma
    och får se en husbil som skulle vara perfekt för vår familj, då hade vi två
    bilar och vi bytte in den ena mot husbilen så nu var vi husbilsägare.
    Husbil passa oss väldigt bra då jag inte tyckte om att flyga. Vi har haft så
    många fina underbara semestrar under alla år som vi hade husbil. Vi kan
    nog säga att vi fått se mycket av Europa och Sverige. Men när barnen
    kom upp i övre tonåren då ville de inte följa med utan de ville vara med
    sina kompisar som de fick många av i Surahammar under åren vi bodde
    där. Kommer ihåg första gången som Niko och jag skulle semestra
    själva, det var nästan att vi blev lite villrådiga och blyga igen för
    varandra. Vi åkte till Tyskland och hälsa på en barndomsvän till Niko,
    kommer ihåg hur roligt det var och tillbaks hem tog vi en avstickare till
    Öland några dagar och även här så fick Niko och jag härliga känslor för
    varandra vi stortrivdes på Öland och vi blev som nykära. Öland blev vår
    favoritplats och vi har återvänt dit många gånger. Beslutet att flytta till Surahammar är nog ett av de bästa besluten som vi
    har gjort. både Niko och jag känner att vi gav våra söner en bra och trygg
    uppväxt där och våra söner har blivit ansvarsfulla och kärleksfulla
    individer. Min lilla syster och hennes ex som hon har tre barn med
    flyttade också dit cirka ett halvår efter oss. De bodde bara 5 minuters
    promenadväg från oss. Vi firade alla storhelger tillsammans och ibland
    så träffades vi på våra semestrar. Jag kommer ihåg en gång när vi
    bestämde att mötas i Frankrike och hade några trevliga dagar ihop innan
    vi skildes åt för att fara vidare….härliga dagar! Då hade Niko och jag bilat
    runt i Europa med barnen och vi njöt till fullo. Niko och jag har ofta blivit
    som nykära och glada i varandra i olika perioder under vårt liv
    tillsammans.