Chelsea, blogg och dagens innehåll
Igår beslöt vi faktiskt att ta bort valphagen i vårt vardagsrum. Chelsea är så smart så att hon kan komma ur den. Hon klättrar på staketet och kommer ur den. Så det var lika bra att ta bort den. Vi aktiverar henne mycket på dagarna så att hon sover hela nätter. En annan sak som hon börjat med är när min make i veckan kommit hem på kvällarna. Ja då kissar hon på sig av glädje och blir väldigt exalterad. Det kan bli lite svårare att jobba bort. Men det som har varit enkelt med henne är att träna vardagslydnad hittills.
Nu till nåt helt annat.
I dessa tider med viruset som går.
Jag läser ganska många bloggar men själv varit lite dålig med att uppdatera min blogg. Men det finns orsaker till det då de två sista veckorna har varit omtumlande. Vi har inte blivit smittade men Corona viruset har påverkat många i min närhet på ett eller annat sätt och även mig. Jag går inte närmare in på det nu utan återkommer i ett annat inlägg om det.
Men det som oroar mig är en blogg som det varit tyst om
Som jag sa tidigare så läser jag ganska många bloggar. Bloggar som jag tycker är roliga och intressanta. Vissa har jag följt i många år. Och vissa uppdaterar sina bloggar varje dag medans andra med några inlägg i veckan. Och nu är det en blogg som jag läser varje dag som inte uppdaterat bloggen på två dagar. Såklart man blir lite orolig att viruset har flyttat in hos just den fina bloggerska. Naturligtvis hoppas jag att det bara är en kortare bloggtorka som spökar eller nånting annat vardagligt och inte viruset. Hoppas och håller tummarna på ett inlägg idag!
Idag är det söndag och det väntas fint varmt och soligt väder. Så vi har tänkt att ställa iordning vår ena altan och pyssla lite med den. Senare i veckan ska vi börja med att kratta bort all löv som finns på vår gräsmatta. Men nu först altanen på G så är den fixad till påsken. En påsk som kommer bli väldigt lugn här då stora sammankomster inte är att tänka på i dessa Corona tider.
Kapitel 9 När två världar kolliderar
Vi lämnar Västerås och aha upplevelseÅren har jag alltid tyckt i efterhand gick fort när barnen var små ochlikadant när de blev vuxna. Vi har kommit till året 1997 och livet gårvidare för oss med vardagen och resor till Hangö på somrarna, Några årtidigare hade jag slutat på Posten och gått en fotvårdsutbildning så nugår jag på A-kassan och letar nytt jobb. Men här börjar vi fåhusdrömmar. Vi börja leta hela våren och fram på mitten på sommaren. Ibörjan av vårt letande så titta vi i närområdet i Västerås, men vi fastnadealdrig för något hus. Antingen så for budgivningen iväg och det blevför dyrt eller så fick vi ingen aha upplevelse när vi var på visningar. Så vibörja diskutera om att titta på en annan ort som inte var för långt bortfrån Västerås. Så en dag dök ett rött hus upp i Surahammar bara 2,5 milfrån Västerås som verkade intressant och som låg på 5 rum och kök ochlagom stor trädgård och inte alls dyrt snarare dubbelt så billigare än dehus som vi hade tittat på. Så kommande helg åker vi och tittar på husetoch vi stiger in i det och börjar gå runt, det var bara vi som var påvisningen. Så vi går runt och runt och tittar flera gånger. Niko och jagmöts i hallen och tittar på varandra och småler. Både han och jag hadefått en aha upplevelse. Vi åker till mina föräldrar och berättar om husetoch då bestämmer vi att vi lägger ett lägre bud på det, så sagt och gjort så ringer jag till mäklaren och lägger ett bud på 375000. Men underkommande vecka får vi ett motbud från ägarna och då kom vi överensom 400000 som vi hade räknat med. Vi skriver kontrakt i slutet på julioch i början på augusti flyttar vi in och vi är stormförtjusta i huset.Kommer ihåg hur spännande det var med flytten och vi plantera massormed blommor redan första månaden. Vi hade till och med bestämt att viskulle byta färg på huset och då fick vi hjälp av stadsarkitekten att väljarätt färg. De flesta husen på området var röda, det fanns ett gult och ettgrått. Jag ville ha ett som gick i blått och det tyckte arkitekten ocksåskulle passa. På den vägen gick det och vi började arbeta medmålningen strax efter vi flytta in och fortsatte med det året efter då detbara blev halvfärdigt. Kommer ihåg när vi höll på och måla på sommarenefteråt så kom det ett par promenerade förbi vårt hus och utropade “Åååvilken fin färg det blir jättefint”, men till saken så var det flera Sura bosom började måla sina hus till blåa nyanser året efter. Det blevfärdigmålat det året.Men samma år så åker vi till en hundkennel utanför köping som såldepudlar, vi hade pratat om att skaffa hund men inte riktigt bestämt oss.Men vi åker och tittar på valparna som ägaren hade där. Vi får syn på enbrun pudel som var på väg mot oss. Han hoppar och skuttar runt oss ochvill bli klappad och Niko och jag tittar återigen på varandra som vi hadegjort när vi titta på vårt hus. Här fick vi också aha upplevelse så vi skriverkontrakt på Tictac som han hette. Vi blev hundägare till en ettårig pudeloch inte till en valp. Barnen älskade hunden de var stormförtjusta.Samma år på sommaren så kommer Nikos bror Manucher och Maroukfrån Kanada med sin dotter och stannar i två veckor. Vi har myckettrevligt och skoj dessa veckor. De hade flyttat från Italien några år innan och det började gå väldigt bra för dom i Kanada. De hade startat ett egetCafé som gick väldigt bra. De hade byggt upp och kämpat för ett bra livdär. Ibland har jag önskat att Niko borde haft någon i släkten som ocksåbodde i Sverige men när han flydde från Iran kom han själv. Han brukarsäga ibland när han saknar familjen att han bara har mig och barnen ochvi är hans allt. Sommaren 1999 åker hela familjen och bilar runt iTyskland och på vägen tillbaks så åker vi till kenneln där Tictac vardessa veckor, kommer ihåg när vi kom för att hämta honom hur glad hanvar att se oss. Vi stod och prata med kennel ägaren och vi frågadehenne om hon hade valpar till försäljning inte för att vi skulle köpa någon.Det hade vi inte ens pratat om, men vi ville bara titta på de små valparna.Vi får syn på Dino vi tittar på varandra och i nästa sekund så är vi ägaretill en liten vit pudel. Niko och jag har alltid fått samma känslor när detkommer till förändringar i vårt liv. Likadant var det när vi kommer hemfrån vår semester året efter och åker och tittar på husbilar på en firmaoch får se en husbil som skulle vara perfekt för vår familj, då hade vi tvåbilar och vi bytte in den ena mot husbilen så nu var vi husbilsägare.Husbil passa oss väldigt bra då jag inte tyckte om att flyga. Vi har haft såmånga fina underbara semestrar under alla år som vi hade husbil. Vi kannog säga att vi fått se mycket av Europa och Sverige. Men när barnenkom upp i övre tonåren då ville de inte följa med utan de ville vara medsina kompisar som de fick många av i Surahammar under åren vi boddedär. Kommer ihåg första gången som Niko och jag skulle semestrasjälva, det var nästan att vi blev lite villrådiga och blyga igen förvarandra. Vi åkte till Tyskland och hälsa på en barndomsvän till Niko,kommer ihåg hur roligt det var och tillbaks hem tog vi en avstickare tillÖland några dagar och även här så fick Niko och jag härliga känslor förvarandra vi stortrivdes på Öland och vi blev som nykära. Öland blev vårfavoritplats och vi har återvänt dit många gånger. Beslutet att flytta till Surahammar är nog ett av de bästa besluten som vihar gjort. både Niko och jag känner att vi gav våra söner en bra och trygguppväxt där och våra söner har blivit ansvarsfulla och kärleksfullaindivider. Min lilla syster och hennes ex som hon har tre barn medflyttade också dit cirka ett halvår efter oss. De bodde bara 5 minuterspromenadväg från oss. Vi firade alla storhelger tillsammans och iblandså träffades vi på våra semestrar. Jag kommer ihåg en gång när vibestämde att mötas i Frankrike och hade några trevliga dagar ihop innanvi skildes åt för att fara vidare….härliga dagar! Då hade Niko och jag bilatrunt i Europa med barnen och vi njöt till fullo. Niko och jag har ofta blivitsom nykära och glada i varandra i olika perioder under vårt livtillsammans.