Kapitel 1 i boken När två världar kolliderar

NÄR TVÅ VÄRLDAR KOLLIDERAR

2017

BIRGITTA LINDHOLM

Med höjdpunkter och händelser från vårat liv tillsammans.

 

 

Året är 1969 och jag är en 6 årig liten flicka som kommer till Sverige med

mina föräldrar och 3 systrar från Hangö. En stad i Finland som jag idag

tycker är den vackraste platsen på jorden. Vi kom till en liten ort i Skåne.

Mor och far sökte en bättre framtid för oss alla och jobben fanns här och

inte på den lilla ort vi lämnade. Har inte så många minnen därifrån

förutom att jag minns att det var svårt att förstå skånskan, men de hade

nog lika svårt att förstå min finlandssvenska.

Efter cirka ett år fick far och

mor jobb i staden Västerås, på ASEA som fabriken hette på den tiden.

Ja det känns som det är evigheter sen. Där jobbade de ända till sin

pension. Kommer så väl ihåg den spännande känslan att åka tåg och hur

stor stationen i Stockholm var. Där bytte vi tåg till vårt nya hem som

Västerås skulle bli. Minns de nybyggda höghusen hade aldrig sett så

höga hus som var på 6 våningar och vi skulle bo högst upp.

 

Min skolgång gick utan större problem, jag kan inte säga så mycket om

den tiden bara att jag pluggade kanske lite mera än vad mina

klasskompisar gjorde. Jag gick ut nian med skapliga betyg 1979. Och det

var nu som livet började med friheten och festandet och det kändes som

hela världen låg för mina fötter samtidigt som jag inners inne visste att jag var sökande efter något som jag inte visste vad.

 

Festade på i många

år och hade några korta förhållande men som aldrig riktig kändes rätt

och som ofta bara rann ut i sanden. Under den här tiden så kom jag

också underfund med att jag aldrig skulle gifta mig det stod klart för mig i

min unga ålder. Jag var inte som mina systrar i mångt och mycket.

Mina tre systrar sökte sina blivande. De utbildade sig allihop inom

sjukvården. Jag gick min egen väg med att välja en helt annan inriktning

kontor och distribution hette linjen. Jobbade sent på kvällarna och skolan

på dagen och festar på helgerna. Jag sökte inte ett långlivat förhållande

utan jag tror jag bara hade kommit till insikt att det inte kommer att hända

mig, lite naivt kan jag idag tycka. Man kan nog säga lite att jag var den

där lilla tjejen som visste vad hon ville ha samtidigt som hon var sökande

efter något som hon inte kunde sätta fingret på. Men en sak var jag

säker på, ingen skulle få äga mig med en ring på fingret….Jag var fri och

oberoende ville göra allt som jag kunde. Tog körkort direkt vid fyllda 18

år och då öppnades mer av min frihet. Det var en härlig känsla minns jag

och det dröjde inte länge innan jag kunde köpa mig en bil som bara var

två år gammal med pengar som jag jobbat ihop efter allt kvällsarbeten.

Under min unga ålder hade jag min sexuella frihet som jag ansåg att jag

som tjej hade rätt till lika mycket som killarna hade, Jämlikhet blev väldigt

viktigt för mig och det är det fortfarande. Det killarna kunde göra kunde

jag också göra så inget skulle hindra mig för att jag var tjej. Jag har nog

aldrig riktigt förlitat mig på att andra könet ska komma och rädda mig på

sin gyllene häst, utan jag var nog ganska realistisk av mig och hade inte

sådana romantiska drömmar… vad jag ville ha, jag fixade.

 

Skaffa barn! klockan ringde ganska sent för mig. Mina vänner skaffa

barn redan innan 20 års ålder så jag med mina 24 år ansåg man då var

ganska sent, iallafall i min vänkrets som jag hade då, idag är det en helt

annan femma. Ett vanligt samtal i min vänkrets var just om drömprinsen

och barn som inte var av intresse för mig utan jag prata nog mera och

världsliga ting och djupa ämnen. Jag ville upptäcka världen och komma

ut på äventyr. Så det har jag upptäckt i vuxen ålder att kvinnor har svårt

att vara vän med mig utan det blir mera ytligt och det har nog att göra lite

med mig själv också då jag har väldigt lätt att prata om djupa saker och

inte har haft eller träffat en vän som passat mitt djupa jag.

 

Alla somrar

som barn åkte vi tillbaks till Hangö för att stanna där hela mors och fars

ledighet. Mina föräldrar gav mig insikten var mina rötter kom ifrån och

när jag köpte min egen bil kunde jag själv ta mig dit på egen hand.

Många underbara somrar med bus och bad i havet har jag fått uppleva

där och det är mycket tacksam över. Åren går på i vanlig ordning det

händer inte så mycket förutom ut och festa med vänner och ibland med

mina systrar ända till en kväll en tidig vårdag för 30 år sen som har

ändrat mitt liv fullständigt. Det är året som jag fyller 23 och alla mina nära

vänner har börjat stadga sig och lever familjeliv.

 

Livet som partypingla passade mig bra i unga år då jag älskade att

dansa, visst var det en hel del alkohol också med i bilden men aldrig att

jag tog några droger. När min mor fyllde 50 år följde jag med henne och

far till Spanien på deras första resa utomlands. Då hade jag kommit över

partylivet och var sambo med Niko och vi hade två små grabbar. En kväll

gick vi ut på en krog för att dansa inte för att mina föräldrar dansa, det

har de inte gjort så mycket i sitt liv tillsammans. Men dansa det gjorde

jag. Männen stod på rad för att bjuda upp mig till dans. Och mina

föräldrar satt där undrande och fråga mig till slut -var har du lärt dig

dansa? och jag svarade glatt -jag är självlärd och har haft förmånen med att dansa med många duktiga danspartner. Pappa skratta och sa “du har

nog fått takterna från mig” Mina föräldrar de skojade ofta om vems bästa

egenskaper jag fått. Men realistisk som jag är så är jag helt övertygad

om att jag har fått lite av båda två. Ett minne som min mor aldrig

glömmer var när jag var i ung ålder då vi åker till Hangö för att besöka

min moster Krisse. På ditresan på finlandsbåten så går vi som vanligt till

dansen för att lyssna på musik och denna gång var det en man som bjöd

upp mig till bugg dans. Jag kan lova att vi verkligen bugga och folk stod

och tittade på och klappade händerna. Han svingade upp mig flera

gånger i luften och mor hon njöt.

Niko och jag vi tar varje tillfälle i akt till dans och då behövs ingen krog

bara skön härlig musik. När ABBA slog igenom med sin Waterloo

började mina flick kompisar och jag dansa hemma hos varandra och

lärde oss dansa till deras musik. Det är fina minnen som man aldrig

glömmer. Små flickor som vi var så blev vi ju kära i Björn och Benny och

Björn blev min första pojkvän i fantasin.

På slutet av mitt liv som partypingla så började det kännas som det gav

ingenting mera och det var inte lika roligt att gå ut på krogen. Här kom

mina tankar om livet och vad jag ville ha ut av det. Jag kom till ett

vägskäl som jag inte visste vilken väg jag skulle ta och det var i samma

veva som jag mötte Niko med blandade känslor. Jag jobbade då på ett

ålderdomshem för att få ihop pengar som jag ville spara till ett eget

boende. Bodde fortfarande hemma, men det var bekvämt och det var lätt

att spara.