NÄR TVÅ VÄRLDAR KOLLIDERAR
2017
BIRGITTA LINDHOLM
Med höjdpunkter och händelser från vårat liv tillsammans.
Nitta
Året är 1969 och jag är en 6 årig liten flicka som kommer till Sverige med
mina föräldrar och 3 systrar från Hangö. En stad i Finland som jag idag
tycker är den vackraste platsen på jorden. Vi kom till en liten ort i Skåne.
Mor och far sökte en bättre framtid för oss alla och jobben fanns här och
inte på den lilla ort vi lämnade. Har inte så många minnen därifrån
förutom att jag minns att det var svårt att förstå skånskan, men de hade
nog lika svårt att förstå min finlandssvenska.
Efter cirka ett år fick far och
mor jobb i staden Västerås, på ASEA som fabriken hette på den tiden.
Ja det känns som det är evigheter sen. Där jobbade de ända till sin
pension. Kommer så väl ihåg den spännande känslan att åka tåg och hur
stor stationen i Stockholm var. Där bytte vi tåg till vårt nya hem som
Västerås skulle bli. Minns de nybyggda höghusen hade aldrig sett så
höga hus som var på 6 våningar och vi skulle bo högst upp.
Min skolgång gick utan större problem, jag kan inte säga så mycket om
den tiden bara att jag pluggade kanske lite mera än vad mina
klasskompisar gjorde. Jag gick ut nian med skapliga betyg 1979. Och det
var nu som livet började med friheten och festandet och det kändes som
hela världen låg för mina fötter samtidigt som jag inners inne visste att jag var sökande efter något som jag inte visste vad.
Festade på i många
år och hade några korta förhållande men som aldrig riktig kändes rätt
och som ofta bara rann ut i sanden. Under den här tiden så kom jag
också underfund med att jag aldrig skulle gifta mig det stod klart för mig i
min unga ålder. Jag var inte som mina systrar i mångt och mycket.
Mina tre systrar sökte sina blivande. De utbildade sig allihop inom
sjukvården. Jag gick min egen väg med att välja en helt annan inriktning
kontor och distribution hette linjen. Jobbade sent på kvällarna och skolan
på dagen och festar på helgerna. Jag sökte inte ett långlivat förhållande
utan jag tror jag bara hade kommit till insikt att det inte kommer att hända
mig, lite naivt kan jag idag tycka. Man kan nog säga lite att jag var den
där lilla tjejen som visste vad hon ville ha samtidigt som hon var sökande
efter något som hon inte kunde sätta fingret på. Men en sak var jag
säker på, ingen skulle få äga mig med en ring på fingret….Jag var fri och
oberoende ville göra allt som jag kunde. Tog körkort direkt vid fyllda 18
år och då öppnades mer av min frihet. Det var en härlig känsla minns jag
och det dröjde inte länge innan jag kunde köpa mig en bil som bara var
två år gammal med pengar som jag jobbat ihop efter allt kvällsarbeten.
Under min unga ålder hade jag min sexuella frihet som jag ansåg att jag
som tjej hade rätt till lika mycket som killarna hade, Jämlikhet blev väldigt
viktigt för mig och det är det fortfarande. Det killarna kunde göra kunde
jag också göra så inget skulle hindra mig för att jag var tjej. Jag har nog
aldrig riktigt förlitat mig på att andra könet ska komma och rädda mig på
sin gyllene häst, utan jag var nog ganska realistisk av mig och hade inte
sådana romantiska drömmar… vad jag ville ha, jag fixade.
Skaffa barn! klockan ringde ganska sent för mig. Mina vänner skaffa
barn redan innan 20 års ålder så jag med mina 24 år ansåg man då var
ganska sent, iallafall i min vänkrets som jag hade då, idag är det en helt
annan femma. Ett vanligt samtal i min vänkrets var just om drömprinsen
och barn som inte var av intresse för mig utan jag prata nog mera och
världsliga ting och djupa ämnen. Jag ville upptäcka världen och komma
ut på äventyr. Så det har jag upptäckt i vuxen ålder att kvinnor har svårt
att vara vän med mig utan det blir mera ytligt och det har nog att göra lite
med mig själv också då jag har väldigt lätt att prata om djupa saker och
inte har haft eller träffat en vän som passat mitt djupa jag.
Alla somrar
som barn åkte vi tillbaks till Hangö för att stanna där hela mors och fars
ledighet. Mina föräldrar gav mig insikten var mina rötter kom ifrån och
när jag köpte min egen bil kunde jag själv ta mig dit på egen hand.
Många underbara somrar med bus och bad i havet har jag fått uppleva
där och det är mycket tacksam över. Åren går på i vanlig ordning det
händer inte så mycket förutom ut och festa med vänner och ibland med
mina systrar ända till en kväll en tidig vårdag för 30 år sen som har
ändrat mitt liv fullständigt. Det är året som jag fyller 23 och alla mina nära
vänner har börjat stadga sig och lever familjeliv.
Livet som partypingla passade mig bra i unga år då jag älskade att
dansa, visst var det en hel del alkohol också med i bilden men aldrig att
jag tog några droger. När min mor fyllde 50 år följde jag med henne och
far till Spanien på deras första resa utomlands. Då hade jag kommit över
partylivet och var sambo med Niko och vi hade två små grabbar. En kväll
gick vi ut på en krog för att dansa inte för att mina föräldrar dansa, det
har de inte gjort så mycket i sitt liv tillsammans. Men dansa det gjorde
jag. Männen stod på rad för att bjuda upp mig till dans. Och mina
föräldrar satt där undrande och fråga mig till slut -var har du lärt dig
dansa? och jag svarade glatt -jag är självlärd och har haft förmånen med att dansa med många duktiga danspartner. Pappa skratta och sa ”du har
nog fått takterna från mig” Mina föräldrar de skojade ofta om vems bästa
egenskaper jag fått. Men realistisk som jag är så är jag helt övertygad
om att jag har fått lite av båda två. Ett minne som min mor aldrig
glömmer var när jag var i ung ålder då vi åker till Hangö för att besöka
min moster Krisse. På ditresan på finlandsbåten så går vi som vanligt till
dansen för att lyssna på musik och denna gång var det en man som bjöd
upp mig till bugg dans. Jag kan lova att vi verkligen bugga och folk stod
och tittade på och klappade händerna. Han svingade upp mig flera
gånger i luften och mor hon njöt.
Niko och jag vi tar varje tillfälle i akt till dans och då behövs ingen krog
bara skön härlig musik. När ABBA slog igenom med sin Waterloo
började mina flick kompisar och jag dansa hemma hos varandra och
lärde oss dansa till deras musik. Det är fina minnen som man aldrig
glömmer. Små flickor som vi var så blev vi ju kära i Björn och Benny och
Björn blev min första pojkvän i fantasin.
På slutet av mitt liv som partypingla så började det kännas som det gav
ingenting mera och det var inte lika roligt att gå ut på krogen. Här kom
mina tankar om livet och vad jag ville ha ut av det. Jag kom till ett
vägskäl som jag inte visste vilken väg jag skulle ta och det var i samma
veva som jag mötte Niko med blandade känslor. Jag jobbade då på ett
ålderdomshem för att få ihop pengar som jag ville spara till ett eget
boende. Bodde fortfarande hemma, men det var bekvämt och det var lätt
att spara.
Dom har funnits på samma plats i minst 30 år och är en omtyckt restaurang och många går dit. Denna restaurang om jag minns så har inte inredningen förändrats i nån större utsträckning sedan starten. Och det börjar kännas att restaurangen behöver ett upplyft med den enkla kinesiska inredningen även fast den är ganska mysig.
Potatislimpa är världens godaste mörka bröd, ett bröd med en mild smak och lite sötma. Är ni nångång på Åland eller i Finland då kan jag varmt rekommendera att ni smakar på brödet. För tycker man inte om mörkt bröd så är det här brödet så där lagom mörkt och lätt att tycka om.
