Vi kommer tillbaks till Västerås
År 2008 lämnade vi vår kära småstadsidyll i Surahammar och flyttar
tillbaks till Västerås efter många diskussioner. Niko var trött att pendla
och yngsta sonen skulle börja gymnasier studier i Västerås och jag insåg
till sist att det var bäst att flytta då jag visste att sonen inte skulle klara av
att pendla dit då han hade jättesvårt att komma upp på morgonen. Det
skulle aldrig ha gått att han tog sig ner till tågstationen och ta sig till
staden och Niko var mycket trött. Så vi la vårt hus till försäljning och
börja leta efter ett nytt. Men jag hade vissa krav till vilket hus vi skulle
köpa. Det skulle inte vara ett trähus för det var så mycket jobb med
sådana hus, duschrum skulle vara renoverade, det skulle vara ett
enplanshus och liten trädgård. Vi var och titta på några under sommaren
och till slut så hittade vi ett och det enda jag fick ge vika för var att det
var ett tvåplanshus men det kunde jag leva med. Så i samma veva som
vi hittade huset fick vi köpare på vårt och inflyttning skulle ske i augusti
till det nya.
Flyttlasset gick, jag kommer ihåg vilket jobb det var och samtidigt som
man kände sig vemodig över att lämna Sura med den fina småstads
mentaliteten. Men visst var det också lite spännande tyckte jag i början.
Men när vi bott där ett tag insåg jag att vi hade fått oss en
återflyttningskulturkrock som vi ännu inte riktigt helt har återhämtat oss
från i allafall inte jag. Men det tänker jag skita i, för det har också betytt
att jag är annorlunda än tidigare på ett bra sätt. Det som jag saknar mest
är närheten till andra människor, att ha relation med grannar, att kunna
heja på en förbigående utan att betraktas som en galning. De olika
evenemangen i en småort blir också så mycket gladare då man kan
samspråka med vem som helst.
Men det är inte bara negativt med att bo i en mellanstor stad, vill man så
finns det säkert en hel del att göra här, sen finns det många fina platser
runt i kring Västerås. Men vi gjorde det bästa av situationen och kom
över det med tiden med den första kulturkrocken med att människor
håller sig för sig själv för det mesta. Våra söner får många vänner här
och håller även kontakten med sina många vänner i Sura. Så efter några
år så har vi faktiskt bott in oss och vi börjar lite små trivas här.
Vi får även bra kontakt med sönernas nya vänner, vi till och med firat
några gånger nyår med dem. Då har vi haft huset fullt med ungdomar.
När vi flyttade hit så var vi även tvungen att sälja vår husbil till vår stora
sorg, men vi fick ett dyrare boende och sen hade vi inte plats med den.
Så Niko och jag vi börja flyga igen och Kreta blev en av vår favoritplats
att semestra på. Vi har varit flera gånger dit och vi brukar hyra bil för att
ta oss runt på ön. Men Niko har sagt att vi kanske köper en husbil lite
längre fram i tiden….vi saknar husbilslivet väldigt mycket.
Och i fredags kom vårt tak till paviljongen som jag stylat tidigare i veckan. Men oj vilket bök det var att få det på plats. Fast storleken var rätt så var vi ändå tvungna att kapa 1cm på varje stång och då blev passformen perfekt.
Med förvåning var det väldigt lätt att navigera på sidan man kunde även söka med filter så som stl, skick, färg och pris. Hittade 4 plagg som jag blev väldigt nöjd med och alla passa perfekt.
Den billigaste plagget kostade bara 35kr så tycker det var både skoj och billigt att handla där. Och jag kommer att göra det fler gånger då jag ytters sällan handlar i fysiska butiker numera.
Men med nya kläder att hänga i garderoben betydde att jag åter igen behövde gå igenom min garderob. Och rensade ur en hel papperskasse med kläder som antingen var slitna eller som jag inte använder mera.
Ska ha för vana nu framöver att köper jag nånting nytt ska även kassera lika många plagg för jag gillar inte när garderoben blir överfull och så blir det svårt att hitta.
På tal om bus och lek så har Chelsea fått agility redskap som hon gillar skarpt. Hon älskar att springa runt våran runda rabatt så vi placerade agility redskapen runt den. Tunneln gillar hon mest av allt och Chelsea tycker om när hon får visa att hon kan och aktiveras. Tränar man nånting nytt med henne brukar ta cirka 5 minuter innan hon fattar galoppen.
Men den hunden var lite trög och ville inte alls jaga Chelsea. Resten av dagen får vi hålla oss inne tills det blir lite svalare på kvällen.