• En helt vanlig dag,  Våran hund Chelsea

    En valphage för våran Chelsea

    Enkel valphage

    Imorgon får vi hem våran Chelsea. Och igår kväll så fixa vi lite med lite av varje. T.ex så byggde vi upp en valphage i vårt vardagsrum. En rymlig hage där hon ska lära sig att varva ner när hon inte är utanför den.

    Valphage
     

    Det var en hel del jobb innan vi fick det färdigt. Möbler, mattor och kablar togs bort och hagen byggdes upp med grönt staket och en hundbur i ena hörnet. En stor vaxduk tejpades fast på golvet för att skydda det. Nu är allting färdigt även hundmat är köpt till henne. Vi gick igenom Kaisu saker och kläder. Så just nu tvättar jag några hundkläder som jag tror hon kan använda nu. Speciellt en regnkappa vid dåligt väder.

    Valptiden

    Valphage
     

    Nu kommer valp tiden att starta för oss. Och valphagen kommer hon ha tills hon är halvåret ungefär eller till hon har blivit rumsren. Så under denna tid är det ingen idé att hålla på med inredning i vårt hem. För nu är vårat hem anpassat för en söt liten valp som Chelsea är. Valohage

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 7 När två världar kolliderar

    Kapitel 7 när två världar kolliderar
    Vi är gravida
    Efter några dagar när vi hade kommit hem tog jag ett graviditetstest som
    visade positivt….JAG VAR GRAVID! Jag var överväldigad av känslor och
    mycket glad, hade aldrig tänkt att det skulle gå så fort att bli med barn.
    Nu skulle jag berätta det för Niko och jag ville välja ett lämpligt tillfälle.
    Jag hade inte sagt till honom att mensen var sen. Samtidigt blev jag lite
    orolig hur han skulle ta det. För tänk om han hade ångrat sig. Det gick
    några dagar innan jag berätta, hittade aldrig ett lämpligt tillfälle så jag
    bara sa det en dag när han kom hem från skolan.
    Vi stod i sovrummet
    och jag kläckte ur mig -vi väntar barn, han stannade upp och tittade
    förvånat på mig och utbrister -Näää är det sant, är du säker? sen så
    smålog han, på hans lilla vis, han kramade om mig en lång stund. Niko
    brukar alltid få ett småleende på läpparna när han känner nöjdhet. Visst
    det var mycket som snurrade i mitt huvud de första dagarna. Hur skulle
    vi klara att bli föräldrar och ta hand om ett litet barn, till och med så
    tänkte jag vad har vi gett oss in på.
    Niko gick fortfarande på AMU-center
    och jag jobbade på ålderdomshemmet, skulle vi klara det ekonomisk jag det var en hel del som dök upp i mitt huvud men lyckan att vara gravid
    tog överhand för nu skulle jag ge han första kärleksbarnet. Även Niko
    hade känt efteråt ungefär samma tankar som jag och att var vi verkligen
    mogna för det här. Jag är evigt tacksam för min mor som gav lite pengar
    då och då den första tiden så att vi kunde klara oss, hon till och med
    köpte barnvagn till oss. Det var beräknat till 7 januari 1988.
    Det händer mycket detta år. Förutom Rom resan som var en härlig
    upplevelse. När vi kommer hem från Rom så fick vi besked att hans
    föräldrar hade fått visum att komma och besöka oss. Men dessförinnan
    så åkte vi till Hangö, jag hade pratat mycket om min hemstad. Vi
    stannade en hel vecka hos min moster Krisse som vi alltid haft en nära
    relation till. Hon är mera min vän än moster det skiljer bara 10 år mellan
    oss. Och vi har haft mycket roligt tillsammans genom åren. Niko älskade
    Hangö. Jag visade alla fina platser som finns där, och jag tog han till
    mina ostörda ställen där vi kunde älska under bar himmel på de vackra
    klipporna.
    Vi började åka dit varje sommar. Ibland så åkte vi i samma
    period som min yngsta syster, hon träffade en Hangö kille i ung ålder
    som hon har tre barn med. De separerade för några år tillbaka. Hangö är Finlands sydligaste stad och belägen längst ut på Hangö udd med hav
    på tre sidor av staden och med många fina sandstränder. En riktig
    idyllisk sommarstad med sina stränder, klippor och träkåkar.
    Jag var i början av graviditeten när vi var där. Det syntes inte så mycket då att jag var gravid. När jag väntade min förstfödda så var graviditeten lätt jag
    mådde bra hela tiden och hade inte heller illamående i början som jag
    hade med vårt andra barn. Niko har båda gångerna varit väldigt tillgiven
    och omtänksam båda graviditeterna och jag kunde se och känna hans
    stolthet och kärlek. Tänk så vacker jag kände mig under hela graviditeten, har nog aldrig känt mig så vacker och det gjorde jag också med vårt andra barn.
    Med andra barnet var vi mera trygga i våra roller.
    Vi är åter hemma från Hangö och hans föräldrar ringer en kväll till oss
    och berättar att de har bokat resan till oss, döm om vår förvåning så har
    de bokat till Kastrup i Köpenhamn, har aldrig kommit underfund varför
    det blev så. Men Niko och jag inser ganska så fort att vi kommer behöva
    hämta dem i Köpenhamn och vi hade ingen bil. Vår Saab som vi hade
    den skulle skrotas. Niko hade mekat med den ett otal gånger men det
    gick inte fixa så att den blev körduglig. Kommer ihåg när vi gav upp om
    den, det var en dag som han höll på och meka utan resultat och det
    hade gått flera timmar. Minns att jag titta ut från fönstret flera gånger mot
    parkeringen där han höll på med bilen. När jag tittar en sista gång så ser
    jag att han inte är där så då visste jag att han var på väg upp. Men tiden
    går och ingen Niko dyker upp och jag tittar åter igen flera gånger ut
    genom fönstret men han finns inte där. Jag börjar bli orolig. Till sist så
    hör jag hur det bankar på ytterdörren så jag går och öppnar dörren och
    får syn på Niko som blöder så förskräckligt. Han var alldeles vit i ansikte och svetten rann han var panikslagen, kommer ihåg att han säger -Nitta hjälp hjälp mig jag har skadat mig jag dör, -vi måste åka till akuten. Jag
    fick in han och jag tog bort byxorna och titta på såret på benet där han i
    misstag hade fått en vass kniv in då han försökte få av en slang. Det såg
    inte så jättefarligt ut men beslöt att ta han till akuten. Han hade krälat sig
    uppför alla trappor. Vi bodde på tredje våningen och det fanns ingen
    hiss. Här förstod jag att han inte tål att se sitt eget blod iallafall inte i de
    mängder som hade runnit från såret. Han blev sydd med några stygn.
    Vi börjar leta efter en billig bil, vi hade inte råd med någon dyr bil utan vi
    började leta efter en Volvo amazon. Som vi till slut hitta för en liten peng
    och vi hade den några år men den var en riktig rosthög. Kommer ihåg en
    gång när Niko skulle köra mig till jobbet en morgon och regnet slog i
    backen. Han hade städat bilen på kvällen men inte lagt tillbaks mattorna i
    den och vi hade bråttom på morgonen så då fanns det ingen tid. När vi
    kommer på påfarten till motorvägen så finns det en stor vattenpöl som
    han kör igenom, så där satt jag på passagerarsidan med ett stort hål i
    golvet och naturligtvis så fick jag ju allt regnvatten på mig. Det bara
    spruta in vatten och jag var genomblöt. Niko tittar på mig med lite
    skrämda ögon rädd att jag skulle bli skitförbannad han hade ju inte lagt
    mattorna på golvet och jag var som sagt ganska sen och var lite
    stressad. Men när jag tittade på honom och såg hur skrämd han blev så
    kunde jag inte hålla mig för gapskratt och han föll in i det. Så där satt jag
    våt som en dränkt katt och vi gapskrattade för fulla livet. Jag torkade av mig när vi kom till mitt jobb och bytte till arbetskläder men jag skrattade
    flera gånger åt det under dagen.
    Dagarna började närma sig för Nikos föräldrars besök och jag var lite
    orolig hur de skulle bemöta mig vi var ju inte gifta och jag var gravid. Jag
    pratade flera gånger med Niko men han lugnade ner mig han hade en
    plan. Det visade sig att han hade gett dem en liten vit lögn och sagt att vi
    var gifta att det fanns två sätt att gifta sig i Sverige och att på pappret så
    räknades vi som gifta fast vi var sambos.
    Så en dag i september åker vi
    dagen innan till Köpenhamn med vår Amazon, övernattar på ett hotell
    och dagen efter tar vi emot dem på Kastrup och jag kan lova att jag blev
    glatt överraskad. De kramade och pussade mig om vartannat och de var
    så glada att få träffa sin son igen och jag kommer även ihåg hur hans mamma grät av lycka. De stannar en hel månad hos oss.
    Nikos mor och far var så glada att de skulle få ett barnbarn men samtidigt var de ledsna att de inte kommer att kunna följa barnbarnet på nära håll. De kommer att möta sitt barnbarn några år senare. Hans mor tog verkligen hand om
    mig hela tiden och för det mesta så lagade hon mat som jag tyckte
    väldigt mycket om. Men en dag skulle hon göra en persisk festmåltid en
    speciell gryta. Så vi skaffade allt som hon behövde men granatäpple gick
    inte att få tag på. När hon stod vid spisen så sa hon till Niko att hon behöver någonting som ger färg åt maten såsom granatäpple gör och de stod och diskuterade en stund, och helt plötsligt så tar Niko fram en järnbit som hans mamma lägger i grytan. Jag tittar med vidöppna ögon och förvåning på Niko och frågar -vad gör hon? hon kan väl inte lägga den i maten. Men Niko skrattar och säger -låt henne hållas. Det kan man nog kalla koka soppa på en spik!
    Det dukades fram och vi skulle äta
    festmåltiden och jag som var långt gången nu var ju väldigt känslig när
    det kom till mat och jag tänkte hur ska det gå att äta maten när hon lagt
    järnbiten i maten. Jag bestämde att jag skulle ta väldigt lite men hade
    väldigt svårt att äta den, kommer ihåg hur jag försökte blanda grytan
    med massor med ris för att det inte skulle börja växa i munnen på mig
    eller att jag skulle bli illamående. Jag har aldrig mer ätit den maten. En
    annan gång så ville hon att jag skulle sätta mig på köksstolen och hon
    skulle spå mig.
    Nikos mor hade lärt sig en gammal spådom från det hon
    var väldigt ung flicka som hon utövade på mig. Niko och hans far stod
    framför och hon bakom, de sa åt mig blunda och lägg händerna i
    famnen. Ingen sa någonting ytterligare och där satt jag precis så som de
    hade sagt… och hans mor börjar rabbla en ramsa. Plötsligt känner jag att
    det kommer nånting i mitt hår och att nånting regnar över mig, så jag i
    min förskräckelse öppnar ögonen far med händerna i blixtfart upp till
    håret för att känna efter vad det var. Det visa sig att hon hällt salt över mig. Hon sa direkt till mig -du kommer att föda en son till min son.
    Och jag tänkte min gud hon vill att jag ska föda en son, tänk om hon har fel
    och det blir en flicka. Fast jag var ganska säker själv att det skulle bli en
    pojke den känslan hade jag fått ganska tidigt i graviditeten och vi hade
    mest funderat på pojknamn.Tror att många havande har ofta på känn
    vad det blir, jag var säker andra gången också att det skulle bli en pojke.
    Dagen kom för deras åter resan till Iran, Nikos mor säger att hon är evigt
    tacksam att jag tar hand om hennes älskade son.
    Under den här tiden som de var hos oss kom jag att tycka väldigt mycket Nikos föräldrar och samtidigt känt sorg genom åren att de inte har kunnat följa våra barn på nära håll och att våra barn aldrig hade en farfar och farmor att ty sig till.
    Vi hade fått ett brev tidigare på året från Mimer bostadsbolaget som vi
    hyrde vår lägenhet. Det planerades att göra stambyten och renoveringar
    på lägenheterna. Så efter Nikos föräldrars besök fick vi en
    evakueringslägenhet en bit bort. I den bodde vi ett par månader innan
    det var dags att flytta tillbaks, det här är på senhösten. Vi flyttade när jag
    var höggravid och det kommer jag ihåg var ganska så stressigt, och det
    var ju ingen ide att packa upp allt i den nya lägenheten. Så vi bodde kan
    man säga i en kartong och vi skulle få flytta tillbaks i januari. Men
    återflytten skulle ske i samma veva som det var beräknat till, Trodde vi!
    6 december vaknar jag som vanligt, jag är hemma med
    havandeskapspenning. Niko går som vanligt till skolan efter att han fått
    frukost i sig och dagen flyter på som vanligt. Jag känner inga
    konstigheter med graviditeten utan allt verkar okej. Han kommer hem vi
    äter middag och tittar på TV. När vi går och lägger oss så känner jag att
    jag blir genomvåt mellan benen, först trodde jag att jag hade kissat på mig så jag sa det till Niko och går till toaletten. Men ganska snabbt inser
    jag att det är vattnet som gått. Jag går tillbaks till sovrummet och säger
    till Niko -vattnet har gått det är för tidigt vi måste ringa BB. Jag ser att
    Niko blir väldigt bestört och det blev jag också. Vi ringde till BB och de sa
    vi måste komma med en gång. Både Niko och jag blev så oroliga för det
    var fem veckor för tidigt. Vi rafsa ihop det nödvändigaste för vi hade inte
    förberett en BB väska att ta med när det var dags. Niko kör fortare än
    vad han brukar upp till BB. Vi blir väl omhändertagna när vi kommer dit
    och vi talar om vår oro och de berättar för oss att 5 veckor brukar det gå
    bra. Vi får komma in till ett rum och det görs iordning för en födelse.
    Värkarna hade redan kommit igång, de var inte så starka i början och det
    var långt emellan dem. Men det blev bara värre och värre och Niko
    försökte hjälpa så gott det gick. Sammanlagt tog det 15 timmar innan det
    var dags att föda. Under den här tiden hade jag gråtit och skrikit, jag
    hade rivit sönder barnmorskans arbetsrock då jag fick tag på hennes
    ficka på den, men jag var så arg när barnmorskan hela tiden var med
    lustgasen i mitt ansikte. Jag ville sköta den själv men fick inte. Och Niko
    kände sig hjälplös. Det var dags jag hade öppnat mig så nu var det dags
    för krystningar, då hade jag legat hela natten och fram på dagen efter.
    Bebisen kom och barnmorskan tog han direkt till skötbordet utan att visa
    oss om det var flicka eller en pojke inte ens Niko hann se. Och jag
    kommer ihåg att Niko och jag titta på varandra med oroliga blickar för vi
    hörde inget ljud men precis när jag ropar till barnmorskan varför det inte
    kommer nått ljud från honom så kom första skriket, det tog en evighet
    kändes det som. Barnmorskan behövde inte säga att det var en pojke
    rent instinktvis visste jag redan. Han blev undersökt och vägd och allt
    såg bra ut, han vägde exakt 3 kilo så vi brukar skoja och säga att han
    hade varit jättestor om jag hade gått tiden ut. Vi fick ligga några veckor
    kvar på BB lagom till julen blev vi utskrivna. Han fick ligga i kuvös den första tiden sen hade han inga sugreflexer så han hade svårt att ta
    bröstet så det blev flaska samtidigt som det tränades på bröstet.
    Kommer ihåg när vi blev utskrivna så fick jag med mig från BB en
    elektrisk bröstpump som jag kunde pumpa ut mjölk med. När han var en
    och halv månad kunde han ta bröstet. Nu är Nikos förstfödda son född
    precis som hans mor hade spått genom spåritualen. Vi var så
    överlyckliga och vi hade mognat med tiden när vi väntade. Niko var
    överväldigad av lyckokänslor och stolthet så även jag när han kom.
    Flytten tillbaka till vår nyrenoverade lägenhet skedde i januari och det var
    så härligt att komma tillbaka till en fräsch nyrenoverad lägenhet. Och vi
    började känna en samhörighet som är svårt att sätta ord på men bara
    den underbara känslan att vi var en familj går inte att beskriva i ord hur
    härligt och tryggt det kändes. Jag stortrivdes med att vara hemma och
    sköta hushållet och vår lilla bebis medan Niko var på skolan om dagarna.
  • Samarbeten

    Restaurangmöbler till din restaurang konst

    Restaurangmöbler Här hittar du  konst som går i stilen inredning chic https://konstnarsforening.se/

    Dom flesta tycker väl om att gå ut och äta på restaurang ibland. Ofta med vänner eller med nära och kära. Ibland går man till sitt favorit restaurang och ibland vill man prova på ett nytt matställe. Och man väljer att gå till en restaurang som har rykte att vara ren och prydlig. Och där maten är god.

    Jag som älskar kinamat har ju förstås en favorit restaurang som har funnits i flera år tionde. Men där har man inte fräschat upp restaurang delen så länge som jag minns att den funnits. Utan dom har fortfarande gamla slitna möbler i asiatisk stil. Så jag tycker att det börjar bli dags för dom att förnya med snygga möbler. Restaurangen skulle med säkerhet få ett lyft och behålla sitt goda rykte. Jag ser verkligen framemot att min favorit restaurang har planer inom den närmaste tid att göra nåt åt inredningen. För jag vill kunna gå till restaurangen med vänner som aldrig varit där för att visa att det är en förstklassig restaurang med god mat. 

    Restaurangmöbler

    Design erbjuder ett av Nordens bredaste sortiment av restaurangmöbler. Hos dom hittar du allt ifrån restaurang soffor, fåtöljer, stolar, barstolar, restaurangbord, utemöbler, restauranginredningar och mycket mer. Dom har över 5 000 produkter. Så det bör inte vara så svårt att hitta snygga restaurangmöbler för er som är på väg att förnya er restaurang eller för er som startar ny restaurang. Och vill man inte köpa möbler kan man även leasa möbler. Om man väljer att köpa får man prisvärdiga och kvalitetsmöbler till en billig peng. Förutom restaurangmöbler så har dom även kontorsmöbler till ditt kontor. För samtidigt som du vill förnya restaurangdelen vill du säkert fräscha upp ditt kontor. Så kika även på kontorsmöbler till bästa pris

    Föräldrar blogg och cafe och restaurang guiden

    Gör som flera av Sveriges ledande inredningsföretag och restauranger – kika in hos dom idag. 

  • En helt vanlig dag

    Tankar om Coronavirus

    Vilken härlig vårdag det kändes som idag. Större tiden av dagen idag var jag ledig och då passade jag på att storhandla. För igår sa min son att vi måste hamstrar på lite mera mat. Och sagt och gjort så gjorde jag det för jag litar på min son att det var en vettig sak att göra. I butiken var det mycket som var slut till och med pasta. Men jag fick några påsar i den andra butiken jag var i.

    Coronavirus

    Visst är det lite kusligt med detta Coronavirus och jag tror att vi inte sett toppen ännu. Nu har vi även fått människor på våran plats här Sverige som har insjuknat. Och fler kommer det bli. Och jag tror att om vi ska få stopp på smittspridningen krävs att myndigheterna går in i skarpt läge för även om vi som är många som inte umgås i större grupper och tvättar våra händer så tror jag inte att det räcker.

    Människor har även inte råd att stanna hemma även om dom känner sig lite snuviga för vi har en arbetsmoral här som gör att vi även då går till jobbet. Sen tycker jag att sjukintyget borde slopas. Så att människor inte går för tidigt tillbaka till jobbet. Eller går till en vårdcentral och kanske sprider smittan där. Det värsta som kan hända är att vi hamnar i samma läge som Italien för att vi inte gör mera för att stoppa smittspridningen.

    Om jag får säga så tycker jag att vi är många gånger naiva. Men detta virus måste tas på fullt allvar. Och vi ska inte tro att Sverige är ett undantag eller immun mot detta virus. Ja det var lite tankar om detta virus och en uppmaning till er. Håll er friska, tvätta era händer noga flera gånger om dagen. Vistas inte i stora folksamlingar. Håll er inom Sveriges gränser. Resa kan vi göra när detta virus har ebbat ut.

    Nu till nånting roligare. Valp uppfödaren ringde och berättade att Chelsea är chippad och vaccinerad nu och vetrinärsbesiktas i nästa vecka. Fick även en ny bild på henne.

  • En helt vanlig dag

    Träffa gullig kattunge

    Idag träffa jag och min arbetskamrat denna söta lilla kattunge. Våran kund vänta på oss på morgonen för att presentera deras nya lilla familjemedlem innan han åkte till jobbet. Den lille är bara 14 veckor och hon var så gullig och lite småbusig. Men även orädd och nyfiken. Den följde oss hela tiden var den inte hos min arbetskamrat så var den hos mig. Visst är den så söt?

  • En helt vanlig dag

    Barnbarn och memma

    Barnbarnen sov över hos oss från fredag till lördag. Det är alltid tjo och hjohej när vi har dom här. Stella den minstingen på två år är en mycket bestämd tös så henne får man lirka en hel del med. Liam märker man att han är en grabb med många frågeställningar. Dom är otroligt mysiga våra barnbarn och jag älskar att ha dom hos oss. Även fast sömnen blir lite lidanden då dom ligger i vår säng och sparkar och vrider sig. Lördag tog ut sin rätt på lördagen så Stella somna mitt på dagen och jag fick en chans att även vila mig.

    Idag var jag en sväng in till staden och handla i butiken. Och blev så sugen på memma som jag bara var tvungen att köpa fast det inte är påsk ännu. När jag kom hem var det första att sleva i sig denna gröt som jag åt på traditionellt vis med grädde och socker. Denna efterrätt äter man till påsken och är en gammal tradition. Är gjord på råg, malt och sirap och har en härlig söt doft.

  • Våran hund Chelsea

    Träningsuppgifter för Chelsea

    “För att ha en vältränad hund måste du vara engagerad i att förstärka träningsuppgifter nästan
    dagligen under det första året av din valps liv.”

    Träningsuppgifter

    Använd dessa träningsuppgifter när du integrerar valpen i ditt liv. Till exempel, be din valp att “sitta” innan den får sin mat, “sitta” innan du släpper in eller ut genom dörren och “sitta” innan du husdrar henne. Detta är tillfällen då din valp vill ha något och är mer benägna att följa. På detta sätt utbildar du din hund hela tiden, under hela dagen och fastställer också förutsägbara regler och rutiner för interaktioner och hjälper hunden att lära sig vem som styr resurserna. Att träna din valp innan du får varje begärd nödvändighet, hjälper till att förhindra problem.

    Att låta din valp sitta innan den får en bit mat eller förhindrar även tiggeri, medan du lär din hund att sitta innan du öppnar dörren kan förhindra att hoppa upp eller springa ut genom dörren. Var kreativ. Den tid du spenderar med din valp nu kommer att lönas när du har en vuxen hund. För att ha en vältränad hund måste du vara engagerad i att förstärka träningsuppgifterna nästan dagligen under det första året av din valps liv. Ju mer du undervisar och övervakar din valp, desto mindre möjlighet kommer den att få delta i felaktigt beteende. Hundar tränar inte sig själva, när de blir kvar att välja sitt beteende kommer de att agera som hundar.

    Att lära Chelsea sitta, ligga och stå är dom första träningsuppgifter som vi kommer lära henne först samtidigt med ensamträning kortare stunder.

    Ni kommer få följa Chelsea den första tiden med henne. Det kommer gå bra och det kommer gå dåligt men träning ger färdighet. Vissa moment blir lätta medans andra kräver mer och mycket träning.

  • Våran hund Chelsea

    Hunddagboken är bra att ha för hundägare

    Vi har tänkt att vi ska föra dagbok på Chelsea under första åren på henne. Då får man allting nerskrivet. Och kan lättare se och gå tillbaka hur hon utvecklas. Chelseas första år kommer det bli en hel del träning med henne. Med den anledningen så har jag beställt hunddagboken som jag fick hem igår.

    Hunddagboken 2020

    Hunddagboken

    Jag blev väldigt nöjd med den då den innehöll väldigt mycket bl.a kartor, adresslista, massor med sidor för anteckningar, tränings och tävlingslistor och vetrinärjournal där jag kan notera hennes vaccinationer och mycket annat bra.

    Skönt med fredag imorgon som lovat soligt väder. Den längtar väl alla till. Känns som det varit grått och trist bra länge nu.

     

     

     

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 6 När två världar kolliderar

    Kapitel 6 När två världar kolliderar
    Rom resan
    Niko sa många gånger till mig när han får permanent uppehållstillstånd
    då ska han resa till Rom och besöka brodern Manucher som bodde där
    med familj. Han sa aldrig att jag skulle följa med utan jag var helt säker
    på att han tänkte åka själv och jag frågade aldrig honom om jag fick följa
    med. En dag på våren så damp det ner ett brev från migrationsverket i
    brevlådan, jag kommer ihåg hur nervösa vi blev. Vi öppnar brevet och
    Niko ber mig läsa innehållet, jag hade hjärtat i halsgropen när jag började
    läsa och jag läste det två gånger innan jag sa till honom att det var ett
    positivt beslut från migrationsverket. Vi jublade av glädje…Han fick
    stanna i Sverige. Efter några år blev han svensk medborgare. Allt
    verkade gå i vår favör och vi var glada och lyckliga. Men direkt efter när
    vi förstod innehållet i brevet så sa han till mig -nu ska vi åka till Rom jag
    vill att du träffar min bror. Och jag blev superglad och jag började hoppa
    och skutta omkring och likaså han. Jag var ju så säker att han tänkte åka
    själv, det kom verkligen som en överraskning för mig. Det här är på
    senvintern 1987. Den här tiden började vi också prata om barn och vi
    bestämde att jag skulle ta ut spiralen som jag hade. Nu skulle vi bli en
    familj, så spiralen togs ut, det var en mycket spännande tid för oss.
    Samtidigt så sökte hans föräldrar visum för att besöka oss och vi fick fylla i en ansökan för deras räkning. Vi började planera för Rom resan.
    Han ansökte om ett resedokument pass och fick det. Vi bokade resan till
    mitten av maj.
    Dagarna går och vi längtar till vår resa, jag tyckte det var både roligt men
    samtidigt spännande att för första gången få träffa någon i hans familj.
    Min familj hade han träffat året innan och redan från första början så
    tyckte mina föräldrar om honom. Han hade också börjat få inblick i våra
    traditioner och kultur och han berättar om deras, vi utbytte varandras
    traditioner och kulturer, men han har aldrig varit traditionsbunden med
    sina traditioner utan han tog lätt tills sig våra. Speciellt påsken, julen och
    midsommarafton tycker han om. På julen brukar han varje år vara tidigt
    ute med att fråga -när ska du börja laga maten? Vi har det finska
    julbordet med alla lådor och han älskar den maten.
    Dagen börjar närma sig för vår resa. Dagarna före är vi väldigt uppspelta
    och Niko hade pratat flera gånger med sin bror på telefon. Vi hade köpt
    presenter och allt var klart och färdigt. Dagen kom och vi checkar in på
    Arlanda, vi är glada och uppspelta och vi är på väg på vår första
    gemensamma utlandsresa.
    Planet var försenat cirka 30 minuter men till sist så fick vi stiga på planet
    och vi hitta våra sittplatser och spände fast oss. Nu var vi verkligen på
    väg. När vi kom upp i luften så välkomna, tror det var flygkapten
    flygresenärerna och berättade att förseningen berodde på ett motorfel i
    en av motorerna. Och ni må tror att jag blev jätterädd, det var ju också
    första gången som jag flög. Jag blev alldeles blöt det bara rann över hela
    mig och en flygvärdinna fråga hur jag mådde, men Niko han lugna ner mig. På vägen hem var det nästan att jag inte steg på planet. Men vi
    skulle ju hem så det var bara att bita ihop och stiga på planet. Nu har jag
    flugit flera gånger och jag har kommit över den värsta rädslan med att
    flyga, men jag tycker fortfarande att det inte är nöjsamt.
    Nikos bror mötte oss på flygplatsen och jag kände direkt att han var
    trevlig och skojfrisk, sprallig person, han hade väldigt lätt för skratt. Jag
    kände mig välkommen, visst märkte jag att han studerade mig lite väl
    mycket de första timmarna men det gjorde jag också. Han liknade väldigt
    mycket Niko och man kan kunde se att de var bröder. Niko och
    Manucher hade inte träffat varandra på väldigt många år så det blev en
    mycket kär återförening. Vi hade en underbar vecka med shopping, titta
    på sevärdheter, sena kvällar och vi älskade varje natt. Jag kom väldigt
    bra överens med Manuchers fru och jag tyckte väldigt mycket om henne
    från första stund. Marouk som hon heter var väldigt lättsam person, glad
    och skämtsam och hade framåtanda och det var lätt att prata med
    henne. Hon var kortväxt och rund och hon var glad att vi var på besök.
    Det som förvånade mig var att hon inte var kuvad och att de var på
    samma våglängd, jag hade nästan förväntat mig en kvinna som passade
    upp sin make och skötte hela hushållet själv och tog hand om deras lilla
    flicka som jag minns var bara fyra år…Tänk så fel jag hade.
    Jag hade packat ner bindor innan vi reste iväg, jag var några dagar för
    sen men jag trodde att mensen skulle komma under veckan som vi var
    där. Men det gjorde den inte. Jag hade mina aningar men sa ingenting till
    Niko jag ville först ta ett graviditetstest. Men jag lämnade bindorna till
    Marouk när vi skulle åka hem och hon förstod med en gång och jag var
    väl också ganska säker. Vi stod inne i badrummet och tissla och tassla
    och till sist sa jag -maybe maybe. Hon brukade skoja ibland och säga att hon var den som visste först till och med innan vi visste. Under veckan
    som vi var där så hann Marouk och jag bli väldigt förtroliga och det
    kändes okej att införliva henne i mina aningar.Kapitel 6 när två världar kolliderar
  • En helt vanlig dag

    Blogg idéer

    Den stundande våren kom av sig med ett riktigt bakslag. Nu tycker jag bara att det ruggigt kallt och rått ute. Så jag hoppas det vänder snart igen.

    Gården ser bedrövlig ut just nu och man bara längtar till att man kan börja påta lite i den. Men än är det inte tid för det när detta bakslag kom i vädret.

    Men skönt att vi ändå går mot mina årstider på året.

    Igår var vi hela dagen hos mina föräldrar i Kvicksund och myste och hade det gott. Idag får jag använda dagen till att tvätta och åka en sväng in till staden och uträtta några ärenden. Får jag tid på eftermiddagen så skriver jag kanske ett bloggsamarbete men det är ingen brådska med det samarbete då deadlinen ligger lite framåt i tiden. Framåt sommaren kommer jag få ett större samarbete med ett företag som jag jobbade med tidigare. Mer info om det får jag lite längre fram. Men jag ser verkligen framemot detta då detta även kommer bli flera höjdpunkter under sommaren. Tänk när jag började igen blogga för lite mer än ett år sen efter ett uppehåll i mitt bloggande trodde jag aldrig att jag skulle komma så långt med min blogg. Men under det här året har det bara rusat fram och många spännande saker har hänt bl.a mina speciella inlägg med betalvägg. Och alla roliga samarbeten som strömmar in. Och alla fina rara läsare som jag fått under den här tiden.

    Idéer

    Sen har jag lite mera idéer om mina inlägg som jag filar lite på. Som har med lite av en följetong att göra om jag får viska lite tyst. Men ännu är det som sagt bara i idé stadium. Vissa idéer blir verklighet och vissa läggs på hyllan. Men som sagt det är skojigt och spännande när en idé blir till verklighet.