• En helt vanlig dag

    En underbar dag!

    Åååå gud så härligt väder vi haft här idag. Jag riktigt njöt till mer än 100%. Chelsea har fått vara ute mest hela dagen så hon blev jättetrött senare på kvällen och sov som en stock. Vi har under dagen snyggat till på våra altaner. Och det känns så skönt att vi nu kan börja använda och kunna njuta på dagar och kvällar på dom.

    Den här stegen har följt mig i många år. Hade den tidigare som en inredningsdetalj i mitt kök i vårt förra hus. Men nu tycker jag den passar så bra på ena altanen.

    Imorgon ska elstängsel sättas upp för att Chelsea ska veta var gränsen är. Idag har hon vågat lite mera med att springa iväg utanför gården och ett elstängsel sätter stopp för det.

    Hela veckan kommer jag ha mycket tid med att fixa och vårstäda gården och det är bäst att passa på då det lovat bra väder för det. Just nu har vi alla intagit soffan. Något trötta efter all frisk luft vi fick idag.

    Summering av denna sköna måndag måste ju vara Alla sköna vårkänslor som jag fick…. Härligt, Härligt.

  • En helt vanlig dag,  Våran hund Chelsea

    Chelsea, blogg och dagens innehåll

    Igår beslöt vi faktiskt att ta bort valphagen i vårt vardagsrum. Chelsea är så smart så att hon kan komma ur den. Hon klättrar på staketet och kommer ur den. Så det var lika bra att ta bort den. Vi aktiverar henne mycket på dagarna så att hon sover hela nätter. En annan sak som hon börjat med är när min make i veckan kommit hem på kvällarna. Ja då kissar hon på sig av glädje och blir väldigt exalterad. Det kan bli lite svårare att jobba bort. Men det som har varit enkelt med henne är att träna vardagslydnad hittills.

    Blogg

    Nu till nåt helt annat.

    I dessa tider med viruset som går.

    Jag läser ganska många bloggar men själv varit lite dålig med att uppdatera min blogg. Men det finns orsaker till det då de två sista veckorna har varit omtumlande. Vi har inte blivit smittade men Corona viruset har påverkat många i min närhet på ett eller annat sätt och även mig. Jag går inte närmare in på det nu utan återkommer i ett annat inlägg om det.

    Men det som oroar mig är en blogg som det varit tyst om

    Som jag sa tidigare så läser jag ganska många bloggar. Bloggar som jag tycker är roliga och intressanta. Vissa har jag följt i många år. Och vissa uppdaterar sina bloggar varje dag medans andra med några inlägg i veckan. Och nu är det en blogg som jag läser varje dag som inte uppdaterat bloggen på två dagar. Såklart man blir lite orolig att viruset har flyttat in hos just den fina bloggerska. Naturligtvis hoppas jag att det bara är en kortare bloggtorka som spökar eller nånting annat vardagligt och inte viruset. Hoppas och håller tummarna på ett inlägg idag!

    Idag är det söndag och det väntas fint varmt och soligt väder. Så vi har tänkt att ställa iordning vår ena altan och pyssla lite med den. Senare i veckan ska vi börja med att kratta bort all löv som finns på vår gräsmatta. Men nu först altanen på G så är den fixad till påsken. En påsk som kommer bli väldigt lugn här då stora sammankomster inte är att tänka på i dessa Corona tider.

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 9 När två världar kolliderar

    Kapitel 9 När två världar kolliderar
    Vi lämnar Västerås och aha upplevelse
    Åren har jag alltid tyckt i efterhand gick fort när barnen var små och
    likadant när de blev vuxna. Vi har kommit till året 1997 och livet går
    vidare för oss med vardagen och resor till Hangö på somrarna, Några år
    tidigare hade jag slutat på Posten och gått en fotvårdsutbildning så nu
    går jag på A-kassan och letar nytt jobb. Men här börjar vi få
    husdrömmar. Vi börja leta hela våren och fram på mitten på sommaren. I
    början av vårt letande så titta vi i närområdet i Västerås, men vi fastnade
    aldrig för något hus. Antingen så for budgivningen iväg och det blev
    för dyrt eller så fick vi ingen aha upplevelse när vi var på visningar. Så vi
    börja diskutera om att titta på en annan ort som inte var för långt bort
    från Västerås. Så en dag dök ett rött hus upp i Surahammar bara 2,5 mil
    från Västerås som verkade intressant och som låg på 5 rum och kök och
    lagom stor trädgård och inte alls dyrt snarare dubbelt så billigare än de
    hus som vi hade tittat på. Så kommande helg åker vi och tittar på huset
    och vi stiger in i det och börjar gå runt, det var bara vi som var på
    visningen. Så vi går runt och runt och tittar flera gånger. Niko och jag
    möts i hallen och tittar på varandra och småler. Både han och jag hade
    fått en aha upplevelse. Vi åker till mina föräldrar och berättar om huset
    och då bestämmer vi att vi lägger ett lägre bud på det, så sagt och gjort så ringer jag till mäklaren och lägger ett bud på 375000. Men under
    kommande vecka får vi ett motbud från ägarna och då kom vi överens
    om 400000 som vi hade räknat med. Vi skriver kontrakt i slutet på juli
    och i början på augusti flyttar vi in och vi är stormförtjusta i huset.
    Kommer ihåg hur spännande det var med flytten och vi plantera massor
    med blommor redan första månaden. Vi hade till och med bestämt att vi
    skulle byta färg på huset och då fick vi hjälp av stadsarkitekten att välja
    rätt färg. De flesta husen på området var röda, det fanns ett gult och ett
    grått. Jag ville ha ett som gick i blått och det tyckte arkitekten också
    skulle passa. På den vägen gick det och vi började arbeta med
    målningen strax efter vi flytta in och fortsatte med det året efter då det
    bara blev halvfärdigt. Kommer ihåg när vi höll på och måla på sommaren
    efteråt så kom det ett par promenerade förbi vårt hus och utropade “Ååå
    vilken fin färg det blir jättefint”, men till saken så var det flera Sura bo
    som började måla sina hus till blåa nyanser året efter. Det blev
    färdigmålat det året.
    Men samma år så åker vi till en hundkennel utanför köping som sålde
    pudlar, vi hade pratat om att skaffa hund men inte riktigt bestämt oss.
    Men vi åker och tittar på valparna som ägaren hade där. Vi får syn på en
    brun pudel som var på väg mot oss. Han hoppar och skuttar runt oss och
    vill bli klappad och Niko och jag tittar återigen på varandra som vi hade
    gjort när vi titta på vårt hus. Här fick vi också aha upplevelse så vi skriver
    kontrakt på Tictac som han hette. Vi blev hundägare till en ettårig pudel
    och inte till en valp. Barnen älskade hunden de var stormförtjusta.
    Samma år på sommaren så kommer Nikos bror Manucher och Marouk
    från Kanada med sin dotter och stannar i två veckor. Vi har mycket
    trevligt och skoj dessa veckor. De hade flyttat från Italien några år innan och det började gå väldigt bra för dom i Kanada. De hade startat ett eget
    Café som gick väldigt bra. De hade byggt upp och kämpat för ett bra liv
    där. Ibland har jag önskat att Niko borde haft någon i släkten som också
    bodde i Sverige men när han flydde från Iran kom han själv. Han brukar
    säga ibland när han saknar familjen att han bara har mig och barnen och
    vi är hans allt. Sommaren 1999 åker hela familjen och bilar runt i
    Tyskland och på vägen tillbaks så åker vi till kenneln där Tictac var
    dessa veckor, kommer ihåg när vi kom för att hämta honom hur glad han
    var att se oss. Vi stod och prata med kennel ägaren och vi frågade
    henne om hon hade valpar till försäljning inte för att vi skulle köpa någon.
    Det hade vi inte ens pratat om, men vi ville bara titta på de små valparna.
    Vi får syn på Dino vi tittar på varandra och i nästa sekund så är vi ägare
    till en liten vit pudel. Niko och jag har alltid fått samma känslor när det
    kommer till förändringar i vårt liv. Likadant var det när vi kommer hem
    från vår semester året efter och åker och tittar på husbilar på en firma
    och får se en husbil som skulle vara perfekt för vår familj, då hade vi två
    bilar och vi bytte in den ena mot husbilen så nu var vi husbilsägare.
    Husbil passa oss väldigt bra då jag inte tyckte om att flyga. Vi har haft så
    många fina underbara semestrar under alla år som vi hade husbil. Vi kan
    nog säga att vi fått se mycket av Europa och Sverige. Men när barnen
    kom upp i övre tonåren då ville de inte följa med utan de ville vara med
    sina kompisar som de fick många av i Surahammar under åren vi bodde
    där. Kommer ihåg första gången som Niko och jag skulle semestra
    själva, det var nästan att vi blev lite villrådiga och blyga igen för
    varandra. Vi åkte till Tyskland och hälsa på en barndomsvän till Niko,
    kommer ihåg hur roligt det var och tillbaks hem tog vi en avstickare till
    Öland några dagar och även här så fick Niko och jag härliga känslor för
    varandra vi stortrivdes på Öland och vi blev som nykära. Öland blev vår
    favoritplats och vi har återvänt dit många gånger. Beslutet att flytta till Surahammar är nog ett av de bästa besluten som vi
    har gjort. både Niko och jag känner att vi gav våra söner en bra och trygg
    uppväxt där och våra söner har blivit ansvarsfulla och kärleksfulla
    individer. Min lilla syster och hennes ex som hon har tre barn med
    flyttade också dit cirka ett halvår efter oss. De bodde bara 5 minuters
    promenadväg från oss. Vi firade alla storhelger tillsammans och ibland
    så träffades vi på våra semestrar. Jag kommer ihåg en gång när vi
    bestämde att mötas i Frankrike och hade några trevliga dagar ihop innan
    vi skildes åt för att fara vidare….härliga dagar! Då hade Niko och jag bilat
    runt i Europa med barnen och vi njöt till fullo. Niko och jag har ofta blivit
    som nykära och glada i varandra i olika perioder under vårt liv
    tillsammans.
  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 8 När två världar kolliderar

    Vi omstvin och kärleks lada är är på väg
    Jag var hemma ända tills vår son var ca 2,5 år år då tog jag ett städjobb
    på timmar de timmar om om dagen och han fick id på dagis. Niko hade blit och
    jobb kort efter vår förstja på ABB ATOM. Vår lägenhet bli för liten som var på 2 rom och kökj den låg på 63 kvm. Vi att vara i 200-år
    oss en en- insats insats. Vi hade letat länge och väl tills vi hitta en lägenhet
    på Västerås bostadshus som hette Krumeluren och den var på 3
    rom och kök precis lagom för vår lilla familj. Som familj och föräldrar blev
    vi mera mera sammansvetsade under dessa år och vi språkvets bh och tog
    hand om varandra. Försvinns det inte finns tid för sexet så har vi alltid
    pussat rört vidt vid På lediga på våran så var vi
    för det mesta hos mina föräldrar som då bodde i Haraker ett sittning på
    landet utanför Skultuna. De hade omtrednings dit de år tidigare och mor och
    långt fick sin dröm i uppst.nde. De älskade att skapa trädgårdsrum i den
    stora trädgården som de hade. Trädgården var så fin med alla blommor
    och och växter som de planterade, män det finns bland stora ytor för barnen
    att leka och spela fotboll på. Där vår kan son leka fritt med sina
    och Kusiner.
    Vi omstådd till den nya nya och vår började son i sova i eget rom
    och vi fick vårt. Kort efter att vi hade omtredning dit så fick jag ett 7-ar
    jobbstäd på Posten och vi fick bättre ekonomi. Så 1991 kundet vi prata
    om att skaffa ett ett till vår son. Åter igen togs spiralen ut och vi
    började jobba på det. Vi stenstenhårt med att jag jag bli gravid. Vi
    brukar skratta åt det när vi minns tillbaka hur vi gjorde. Jag ligga skulle
    blixtstilla efter Nikos orgasm så att det inte rann din mig. Jag-jag
    skrattande säga att han bara röra mig går så det vi vi
    planerat. Även denna gång så får Nikos föräldrar visum för att att gå till att
    oss och jag inser att jag bör gå en kurs i”, avsas för att jag skulle kunna
    prata med dem lite bättre än första gången som de på att ha på sig. Niko
    fick alltid överr.. Visst hade jag började fåna lite av sina
    hela pratade med vår son. Jaggenergen mig på en kurs på ABF som jag jag förlustföra och Niko sarga mig. Nikos föräldrar kommer
    tidigt i juli och reser till Iran i slutet på augusti. Den här gång
    på tiden på Tiden vi dem på Arlanda. För första gången får de träffa sitt
    Nikos långt företejd vara ute mitt på dagarna och leka med
    honom på gården. Han har många har år gånger på äldre dagar att
    han kommer att bli hur hur roligt de hade hade där ute på gården… Vår son var hans
    hjärta! Även denna gång spådde Nikos mor mig och hon sa att jag skulle
    återodeigen en son och en vara så sant sant det blev.
    De första harförderna var det frid och fröjd med Nikos mor. Män efter ett tag
    börjar jag nut att hon ska vara med mig. Det var som om hon inte
    ville att man i mig i taget och hon slåss om mig hela tiden när jag prata
    med Niko och på råga på allt så ville hon inte äta maten som jag tillaga.
    Det här pågick i flera dagar och och kanske var det för att jag var gravid och
    vetenst om jag ingen som det inte stod rätt till. Män droppen gick för mig
    när hon en dag när satt vi satt på på golvet och veliga med vår son. Hon skriker
    till och säger att vår son trampa henne på benet. Han var inte ens i
    i Hela den här nad av hennes ben. Mina antenner-gånsna ut i skyan hög, och jag
    ligskve och fräste på henne och Niko fick synd del också så han vet inte
    vilket ben han vara stå på. Han hade också känt mig på
    oss. Män jag var så arg på henne, trodde hon att hon kunde förargen sig
    hur som helst i mitt fåll. Hon går in på sitt rum och tjur vetar hon i flera
    timmar så även Nikos långt skäller ut henne. Efter det blir hon sig själv
    och jag kramar om henne och mot sinmakt är över och allt blir som som vanligt.
    Då visste jag att hon alltid har varit medelpunkten i deras familj och att
    hon kände en rival jag mig. Män jag gjorde allt för att vara vi vi en bh
    Förhållande. Män efter denna konflikt så tog hon väl hand om mig och jag om
    henne och man kan säga att vi till sist fick en bh relation till varandra. Om efter tror jag det var så åker de och hälsar på Nikos bror
    Manucher och hans familj. Och det visar sig att hon gör samma sak där
    och Marouk och hon hamnar i konflikt.
    Under denna tid så byter vi också ut vår gamla bil till en ny Opel kadett vi
    har tapetserat om lägenheten innan Nikos föräldrar kom. De tyckte vi
    hade det jättefint och hade bekvämt liv. Det var sista gången de kom på
    besök hos oss.
    Graviditet fortsätter och jag mår jättebra och likaså Niko. 27 januari går
    vattnet sent på kvällen och jag sa till Niko -det dags. Den här gången var
    jag inte orolig fast det var två veckor för tidigt jag tog det med ro. Vi
    ringde till BB och de sa att vi skulle komma upp men jag kommer ihåg att
    jag sa -vi kommer när första värken kommer. Den kom först tidigt på
    morgon och då åkte vi upp. Och jag säger till Niko -jag vill inte ligga i en
    säng och vänta in innan det är dags att krysta, och det sa jag även till
    barnmorskan. Jag fick en gåstol som jag kunde ta stöd när värkarna
    kom, jag promenerade i korridoren upp och ner och barnmorskorna
    kollade mig med jämna mellanrum hur mycket jag hade öppnat mig.
    Sista gången de kollade mig var jag nästan helt öppen och jag fick lägga
    mig i stolen där jag skulle föda. Vi hade kommit in vid 6-tiden på
    morgonen och han kom vid 10-tiden så det gick hastigt och lustigt men
    jag är säker på att det var för att jag var igång. Den här gången fick vi vår
    son direkt i famnen när han kom. Han var så fin och han var så
    efterlängtad. Fick komma hem med honom efter två dagar. Nu hade vår
    familj växt och vi kände glädje och stolthet för vad vi åstadkommit och vi
    hade en framtidstro.
  • En helt vanlig dag,  Våran hund Chelsea

    En hjälpande hand i dessa svåra tider med corona

    Hela veckan har jag haft fullt upp med Chelsea. Och under den här veckan har vi börjat med att lära känna varandra. Hon är smart och verkar bli en självständig hund. På andra dagen lärde hon sig att sitta fint och nu är hon tio veckor och vi fortsätter att lära henne vanlig vardagslydnad. Köket vet hon redan att det är där man får mat. Så så fort som vi börjar med att stöka där kommer hon dit för att vara med. Och kanske det vankas lite mat då. Matglad är hon.

    Idag tänkte vi att vi skulle åka en sväng med henne så att vi kommer en bit bort från vår gård. För nu är det dags att låta henne känna på andra platser. Men det blir inte att socialisera henne med andra människor och hundar ännu på grund av dessa tider med Coronaviruset som härjar. Utan det får bli en lite längre härlig promenad på fina Johannesberg.

    Corona virus som härjar

    Corona

    Det är så härligt att läsa om alla fina människor som på ett eller annat sett hjälper till i dessa svåra tider. Speciellt äldre behöver hjälp med att handla mat för det är många av våra fina äldre som inte kan göra det nu.

    Många hjälpgrupper har startas och det visar på hur medmänskligheten och viljan att hjälpa tar fram det bästa i oss. Våra medmänniskor behöver en hjälpande hand. Själv har jag gått med i gruppen Handlingshjälpen Corona som finns på Facebook. Och den länken hittar du Här.   Och jag utmanar dig som är ung och frisk att gå med i gruppen. Alla behöver hjälpa till nu. En dag kanske du själv behöver hjälp. När du gjort det så kan du skriva ett inlägg vilken plats och område du kan hjälpa till på. Läs även dom övriga inläggen för det kanske finns nån som behöver hjälp där du bor. MINA BARN OCH SYSKONBARN TOG SJÄLV INISTATIV ATT BÖRJA HANDLA TILL MINA FÖRÄLDRAR SOM LIGGER I RISKGRUPPEN.

  • En helt vanlig dag,  Våran hund Chelsea

    Första dagen och natten med Chelsea

    Första dagen och natten med Chelsea 

    Första dagen och natten gick förträffligt bra med Chelsea. Bilresan från Kisa gick superbra. Jag var lite orolig att hon skulle börja gnälla och gny eller bli åksjuk. Men Chelsea verkade tycka om att åka bil så det är nog ett plus i kanten. När hon inte sov bilen ville hon sitta i min famn eller undersöka baksätet eller titta ut genom fönstret.Första dagen och natten med Chelsea

    När vi kom hem var hon så orädd och ville undersöka hela hennes nya hem. Hon hitta även ett gosedjur i form av en anka som ger ifrån sig ankljud när hon biter på den. Den tyckte hon verkligen om. Efter att undersökt hela hemmet var hon hungrig och trött. Så hon åt en hel skål med mat sen hitta hon fötöljen vår som är ganska låg och den kom hon upp i utan problem. Och somna naturligtvis i den.Första dagen och natten med Chelsea

    Första dagen och natten med Chelsea

    Sami och barnbarnen kom även och hälsa på för barnbarnen ville träffa Chelsea. Och Chelsea verkade inte rädd eller blev störd på något vis av högljudda barn som ville leka och kela med henne. Hon somna även fast barnbarnen var högljudda och med alla nya ljud.

    Första dagen och natten med Chelsea

    Natten med Chelsea

    Natten gick också bra. Hon vaknade till på småtimmarna ett par gånger och gnydde lite då och sista gången vid fyra gick vi ut med henne så att hon fick kissa. Sen sov hon en stund till.

    Nu är hon vaken och leker för fullt. Hon är ju valp så hon biter på allt hon kommer åt. Biter hon på nånting som hon inte ska bita på säger vi nej med lugn basröst och ger henne nånting annat som hon kan uppmärksamma henne.

    Det ska bli roligt att börja träna henne med enkel vardagslydnad så som att hon ska börja förstå vad hon heter, sitta, ligg, nej osv innan vi ger oss in på svårare träning. Just nu är hon liten och otroligt nyfiken liten valp som vill undersöka allting.

  • En helt vanlig dag,  Våran hund Chelsea

    En valphage för våran Chelsea

    Enkel valphage

    Imorgon får vi hem våran Chelsea. Och igår kväll så fixa vi lite med lite av varje. T.ex så byggde vi upp en valphage i vårt vardagsrum. En rymlig hage där hon ska lära sig att varva ner när hon inte är utanför den.

    Valphage
     

    Det var en hel del jobb innan vi fick det färdigt. Möbler, mattor och kablar togs bort och hagen byggdes upp med grönt staket och en hundbur i ena hörnet. En stor vaxduk tejpades fast på golvet för att skydda det. Nu är allting färdigt även hundmat är köpt till henne. Vi gick igenom Kaisu saker och kläder. Så just nu tvättar jag några hundkläder som jag tror hon kan använda nu. Speciellt en regnkappa vid dåligt väder.

    Valptiden

    Valphage
     

    Nu kommer valp tiden att starta för oss. Och valphagen kommer hon ha tills hon är halvåret ungefär eller till hon har blivit rumsren. Så under denna tid är det ingen idé att hålla på med inredning i vårt hem. För nu är vårat hem anpassat för en söt liten valp som Chelsea är. Valohage

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 7 När två världar kolliderar

    Kapitel 7 när två världar kolliderar
    Vi är gravida
    Efter några dagar när vi hade kommit hem tog jag ett graviditetstest som
    visade positivt….JAG VAR GRAVID! Jag var överväldigad av känslor och
    mycket glad, hade aldrig tänkt att det skulle gå så fort att bli med barn.
    Nu skulle jag berätta det för Niko och jag ville välja ett lämpligt tillfälle.
    Jag hade inte sagt till honom att mensen var sen. Samtidigt blev jag lite
    orolig hur han skulle ta det. För tänk om han hade ångrat sig. Det gick
    några dagar innan jag berätta, hittade aldrig ett lämpligt tillfälle så jag
    bara sa det en dag när han kom hem från skolan.
    Vi stod i sovrummet
    och jag kläckte ur mig -vi väntar barn, han stannade upp och tittade
    förvånat på mig och utbrister -Näää är det sant, är du säker? sen så
    smålog han, på hans lilla vis, han kramade om mig en lång stund. Niko
    brukar alltid få ett småleende på läpparna när han känner nöjdhet. Visst
    det var mycket som snurrade i mitt huvud de första dagarna. Hur skulle
    vi klara att bli föräldrar och ta hand om ett litet barn, till och med så
    tänkte jag vad har vi gett oss in på.
    Niko gick fortfarande på AMU-center
    och jag jobbade på ålderdomshemmet, skulle vi klara det ekonomisk jag det var en hel del som dök upp i mitt huvud men lyckan att vara gravid
    tog överhand för nu skulle jag ge han första kärleksbarnet. Även Niko
    hade känt efteråt ungefär samma tankar som jag och att var vi verkligen
    mogna för det här. Jag är evigt tacksam för min mor som gav lite pengar
    då och då den första tiden så att vi kunde klara oss, hon till och med
    köpte barnvagn till oss. Det var beräknat till 7 januari 1988.
    Det händer mycket detta år. Förutom Rom resan som var en härlig
    upplevelse. När vi kommer hem från Rom så fick vi besked att hans
    föräldrar hade fått visum att komma och besöka oss. Men dessförinnan
    så åkte vi till Hangö, jag hade pratat mycket om min hemstad. Vi
    stannade en hel vecka hos min moster Krisse som vi alltid haft en nära
    relation till. Hon är mera min vän än moster det skiljer bara 10 år mellan
    oss. Och vi har haft mycket roligt tillsammans genom åren. Niko älskade
    Hangö. Jag visade alla fina platser som finns där, och jag tog han till
    mina ostörda ställen där vi kunde älska under bar himmel på de vackra
    klipporna.
    Vi började åka dit varje sommar. Ibland så åkte vi i samma
    period som min yngsta syster, hon träffade en Hangö kille i ung ålder
    som hon har tre barn med. De separerade för några år tillbaka. Hangö är Finlands sydligaste stad och belägen längst ut på Hangö udd med hav
    på tre sidor av staden och med många fina sandstränder. En riktig
    idyllisk sommarstad med sina stränder, klippor och träkåkar.
    Jag var i början av graviditeten när vi var där. Det syntes inte så mycket då att jag var gravid. När jag väntade min förstfödda så var graviditeten lätt jag
    mådde bra hela tiden och hade inte heller illamående i början som jag
    hade med vårt andra barn. Niko har båda gångerna varit väldigt tillgiven
    och omtänksam båda graviditeterna och jag kunde se och känna hans
    stolthet och kärlek. Tänk så vacker jag kände mig under hela graviditeten, har nog aldrig känt mig så vacker och det gjorde jag också med vårt andra barn.
    Med andra barnet var vi mera trygga i våra roller.
    Vi är åter hemma från Hangö och hans föräldrar ringer en kväll till oss
    och berättar att de har bokat resan till oss, döm om vår förvåning så har
    de bokat till Kastrup i Köpenhamn, har aldrig kommit underfund varför
    det blev så. Men Niko och jag inser ganska så fort att vi kommer behöva
    hämta dem i Köpenhamn och vi hade ingen bil. Vår Saab som vi hade
    den skulle skrotas. Niko hade mekat med den ett otal gånger men det
    gick inte fixa så att den blev körduglig. Kommer ihåg när vi gav upp om
    den, det var en dag som han höll på och meka utan resultat och det
    hade gått flera timmar. Minns att jag titta ut från fönstret flera gånger mot
    parkeringen där han höll på med bilen. När jag tittar en sista gång så ser
    jag att han inte är där så då visste jag att han var på väg upp. Men tiden
    går och ingen Niko dyker upp och jag tittar åter igen flera gånger ut
    genom fönstret men han finns inte där. Jag börjar bli orolig. Till sist så
    hör jag hur det bankar på ytterdörren så jag går och öppnar dörren och
    får syn på Niko som blöder så förskräckligt. Han var alldeles vit i ansikte och svetten rann han var panikslagen, kommer ihåg att han säger -Nitta hjälp hjälp mig jag har skadat mig jag dör, -vi måste åka till akuten. Jag
    fick in han och jag tog bort byxorna och titta på såret på benet där han i
    misstag hade fått en vass kniv in då han försökte få av en slang. Det såg
    inte så jättefarligt ut men beslöt att ta han till akuten. Han hade krälat sig
    uppför alla trappor. Vi bodde på tredje våningen och det fanns ingen
    hiss. Här förstod jag att han inte tål att se sitt eget blod iallafall inte i de
    mängder som hade runnit från såret. Han blev sydd med några stygn.
    Vi börjar leta efter en billig bil, vi hade inte råd med någon dyr bil utan vi
    började leta efter en Volvo amazon. Som vi till slut hitta för en liten peng
    och vi hade den några år men den var en riktig rosthög. Kommer ihåg en
    gång när Niko skulle köra mig till jobbet en morgon och regnet slog i
    backen. Han hade städat bilen på kvällen men inte lagt tillbaks mattorna i
    den och vi hade bråttom på morgonen så då fanns det ingen tid. När vi
    kommer på påfarten till motorvägen så finns det en stor vattenpöl som
    han kör igenom, så där satt jag på passagerarsidan med ett stort hål i
    golvet och naturligtvis så fick jag ju allt regnvatten på mig. Det bara
    spruta in vatten och jag var genomblöt. Niko tittar på mig med lite
    skrämda ögon rädd att jag skulle bli skitförbannad han hade ju inte lagt
    mattorna på golvet och jag var som sagt ganska sen och var lite
    stressad. Men när jag tittade på honom och såg hur skrämd han blev så
    kunde jag inte hålla mig för gapskratt och han föll in i det. Så där satt jag
    våt som en dränkt katt och vi gapskrattade för fulla livet. Jag torkade av mig när vi kom till mitt jobb och bytte till arbetskläder men jag skrattade
    flera gånger åt det under dagen.
    Dagarna började närma sig för Nikos föräldrars besök och jag var lite
    orolig hur de skulle bemöta mig vi var ju inte gifta och jag var gravid. Jag
    pratade flera gånger med Niko men han lugnade ner mig han hade en
    plan. Det visade sig att han hade gett dem en liten vit lögn och sagt att vi
    var gifta att det fanns två sätt att gifta sig i Sverige och att på pappret så
    räknades vi som gifta fast vi var sambos.
    Så en dag i september åker vi
    dagen innan till Köpenhamn med vår Amazon, övernattar på ett hotell
    och dagen efter tar vi emot dem på Kastrup och jag kan lova att jag blev
    glatt överraskad. De kramade och pussade mig om vartannat och de var
    så glada att få träffa sin son igen och jag kommer även ihåg hur hans mamma grät av lycka. De stannar en hel månad hos oss.
    Nikos mor och far var så glada att de skulle få ett barnbarn men samtidigt var de ledsna att de inte kommer att kunna följa barnbarnet på nära håll. De kommer att möta sitt barnbarn några år senare. Hans mor tog verkligen hand om
    mig hela tiden och för det mesta så lagade hon mat som jag tyckte
    väldigt mycket om. Men en dag skulle hon göra en persisk festmåltid en
    speciell gryta. Så vi skaffade allt som hon behövde men granatäpple gick
    inte att få tag på. När hon stod vid spisen så sa hon till Niko att hon behöver någonting som ger färg åt maten såsom granatäpple gör och de stod och diskuterade en stund, och helt plötsligt så tar Niko fram en järnbit som hans mamma lägger i grytan. Jag tittar med vidöppna ögon och förvåning på Niko och frågar -vad gör hon? hon kan väl inte lägga den i maten. Men Niko skrattar och säger -låt henne hållas. Det kan man nog kalla koka soppa på en spik!
    Det dukades fram och vi skulle äta
    festmåltiden och jag som var långt gången nu var ju väldigt känslig när
    det kom till mat och jag tänkte hur ska det gå att äta maten när hon lagt
    järnbiten i maten. Jag bestämde att jag skulle ta väldigt lite men hade
    väldigt svårt att äta den, kommer ihåg hur jag försökte blanda grytan
    med massor med ris för att det inte skulle börja växa i munnen på mig
    eller att jag skulle bli illamående. Jag har aldrig mer ätit den maten. En
    annan gång så ville hon att jag skulle sätta mig på köksstolen och hon
    skulle spå mig.
    Nikos mor hade lärt sig en gammal spådom från det hon
    var väldigt ung flicka som hon utövade på mig. Niko och hans far stod
    framför och hon bakom, de sa åt mig blunda och lägg händerna i
    famnen. Ingen sa någonting ytterligare och där satt jag precis så som de
    hade sagt… och hans mor börjar rabbla en ramsa. Plötsligt känner jag att
    det kommer nånting i mitt hår och att nånting regnar över mig, så jag i
    min förskräckelse öppnar ögonen far med händerna i blixtfart upp till
    håret för att känna efter vad det var. Det visa sig att hon hällt salt över mig. Hon sa direkt till mig -du kommer att föda en son till min son.
    Och jag tänkte min gud hon vill att jag ska föda en son, tänk om hon har fel
    och det blir en flicka. Fast jag var ganska säker själv att det skulle bli en
    pojke den känslan hade jag fått ganska tidigt i graviditeten och vi hade
    mest funderat på pojknamn.Tror att många havande har ofta på känn
    vad det blir, jag var säker andra gången också att det skulle bli en pojke.
    Dagen kom för deras åter resan till Iran, Nikos mor säger att hon är evigt
    tacksam att jag tar hand om hennes älskade son.
    Under den här tiden som de var hos oss kom jag att tycka väldigt mycket Nikos föräldrar och samtidigt känt sorg genom åren att de inte har kunnat följa våra barn på nära håll och att våra barn aldrig hade en farfar och farmor att ty sig till.
    Vi hade fått ett brev tidigare på året från Mimer bostadsbolaget som vi
    hyrde vår lägenhet. Det planerades att göra stambyten och renoveringar
    på lägenheterna. Så efter Nikos föräldrars besök fick vi en
    evakueringslägenhet en bit bort. I den bodde vi ett par månader innan
    det var dags att flytta tillbaks, det här är på senhösten. Vi flyttade när jag
    var höggravid och det kommer jag ihåg var ganska så stressigt, och det
    var ju ingen ide att packa upp allt i den nya lägenheten. Så vi bodde kan
    man säga i en kartong och vi skulle få flytta tillbaks i januari. Men
    återflytten skulle ske i samma veva som det var beräknat till, Trodde vi!
    6 december vaknar jag som vanligt, jag är hemma med
    havandeskapspenning. Niko går som vanligt till skolan efter att han fått
    frukost i sig och dagen flyter på som vanligt. Jag känner inga
    konstigheter med graviditeten utan allt verkar okej. Han kommer hem vi
    äter middag och tittar på TV. När vi går och lägger oss så känner jag att
    jag blir genomvåt mellan benen, först trodde jag att jag hade kissat på mig så jag sa det till Niko och går till toaletten. Men ganska snabbt inser
    jag att det är vattnet som gått. Jag går tillbaks till sovrummet och säger
    till Niko -vattnet har gått det är för tidigt vi måste ringa BB. Jag ser att
    Niko blir väldigt bestört och det blev jag också. Vi ringde till BB och de sa
    vi måste komma med en gång. Både Niko och jag blev så oroliga för det
    var fem veckor för tidigt. Vi rafsa ihop det nödvändigaste för vi hade inte
    förberett en BB väska att ta med när det var dags. Niko kör fortare än
    vad han brukar upp till BB. Vi blir väl omhändertagna när vi kommer dit
    och vi talar om vår oro och de berättar för oss att 5 veckor brukar det gå
    bra. Vi får komma in till ett rum och det görs iordning för en födelse.
    Värkarna hade redan kommit igång, de var inte så starka i början och det
    var långt emellan dem. Men det blev bara värre och värre och Niko
    försökte hjälpa så gott det gick. Sammanlagt tog det 15 timmar innan det
    var dags att föda. Under den här tiden hade jag gråtit och skrikit, jag
    hade rivit sönder barnmorskans arbetsrock då jag fick tag på hennes
    ficka på den, men jag var så arg när barnmorskan hela tiden var med
    lustgasen i mitt ansikte. Jag ville sköta den själv men fick inte. Och Niko
    kände sig hjälplös. Det var dags jag hade öppnat mig så nu var det dags
    för krystningar, då hade jag legat hela natten och fram på dagen efter.
    Bebisen kom och barnmorskan tog han direkt till skötbordet utan att visa
    oss om det var flicka eller en pojke inte ens Niko hann se. Och jag
    kommer ihåg att Niko och jag titta på varandra med oroliga blickar för vi
    hörde inget ljud men precis när jag ropar till barnmorskan varför det inte
    kommer nått ljud från honom så kom första skriket, det tog en evighet
    kändes det som. Barnmorskan behövde inte säga att det var en pojke
    rent instinktvis visste jag redan. Han blev undersökt och vägd och allt
    såg bra ut, han vägde exakt 3 kilo så vi brukar skoja och säga att han
    hade varit jättestor om jag hade gått tiden ut. Vi fick ligga några veckor
    kvar på BB lagom till julen blev vi utskrivna. Han fick ligga i kuvös den första tiden sen hade han inga sugreflexer så han hade svårt att ta
    bröstet så det blev flaska samtidigt som det tränades på bröstet.
    Kommer ihåg när vi blev utskrivna så fick jag med mig från BB en
    elektrisk bröstpump som jag kunde pumpa ut mjölk med. När han var en
    och halv månad kunde han ta bröstet. Nu är Nikos förstfödda son född
    precis som hans mor hade spått genom spåritualen. Vi var så
    överlyckliga och vi hade mognat med tiden när vi väntade. Niko var
    överväldigad av lyckokänslor och stolthet så även jag när han kom.
    Flytten tillbaka till vår nyrenoverade lägenhet skedde i januari och det var
    så härligt att komma tillbaka till en fräsch nyrenoverad lägenhet. Och vi
    började känna en samhörighet som är svårt att sätta ord på men bara
    den underbara känslan att vi var en familj går inte att beskriva i ord hur
    härligt och tryggt det kändes. Jag stortrivdes med att vara hemma och
    sköta hushållet och vår lilla bebis medan Niko var på skolan om dagarna.
  • Samarbeten

    Restaurangmöbler till din restaurang konst

    Restaurangmöbler Här hittar du  konst som går i stilen inredning chic https://konstnarsforening.se/

    Dom flesta tycker väl om att gå ut och äta på restaurang ibland. Ofta med vänner eller med nära och kära. Ibland går man till sitt favorit restaurang och ibland vill man prova på ett nytt matställe. Och man väljer att gå till en restaurang som har rykte att vara ren och prydlig. Och där maten är god.

    Jag som älskar kinamat har ju förstås en favorit restaurang som har funnits i flera år tionde. Men där har man inte fräschat upp restaurang delen så länge som jag minns att den funnits. Utan dom har fortfarande gamla slitna möbler i asiatisk stil. Så jag tycker att det börjar bli dags för dom att förnya med snygga möbler. Restaurangen skulle med säkerhet få ett lyft och behålla sitt goda rykte. Jag ser verkligen framemot att min favorit restaurang har planer inom den närmaste tid att göra nåt åt inredningen. För jag vill kunna gå till restaurangen med vänner som aldrig varit där för att visa att det är en förstklassig restaurang med god mat. 

    Restaurangmöbler

    Design erbjuder ett av Nordens bredaste sortiment av restaurangmöbler. Hos dom hittar du allt ifrån restaurang soffor, fåtöljer, stolar, barstolar, restaurangbord, utemöbler, restauranginredningar och mycket mer. Dom har över 5 000 produkter. Så det bör inte vara så svårt att hitta snygga restaurangmöbler för er som är på väg att förnya er restaurang eller för er som startar ny restaurang. Och vill man inte köpa möbler kan man även leasa möbler. Om man väljer att köpa får man prisvärdiga och kvalitetsmöbler till en billig peng. Förutom restaurangmöbler så har dom även kontorsmöbler till ditt kontor. För samtidigt som du vill förnya restaurangdelen vill du säkert fräscha upp ditt kontor. Så kika även på kontorsmöbler till bästa pris

    Föräldrar blogg och cafe och restaurang guiden

    Gör som flera av Sveriges ledande inredningsföretag och restauranger – kika in hos dom idag. 

  • En helt vanlig dag

    Tankar om Coronavirus

    Vilken härlig vårdag det kändes som idag. Större tiden av dagen idag var jag ledig och då passade jag på att storhandla. För igår sa min son att vi måste hamstrar på lite mera mat. Och sagt och gjort så gjorde jag det för jag litar på min son att det var en vettig sak att göra. I butiken var det mycket som var slut till och med pasta. Men jag fick några påsar i den andra butiken jag var i.

    Coronavirus

    Visst är det lite kusligt med detta Coronavirus och jag tror att vi inte sett toppen ännu. Nu har vi även fått människor på våran plats här Sverige som har insjuknat. Och fler kommer det bli. Och jag tror att om vi ska få stopp på smittspridningen krävs att myndigheterna går in i skarpt läge för även om vi som är många som inte umgås i större grupper och tvättar våra händer så tror jag inte att det räcker.

    Människor har även inte råd att stanna hemma även om dom känner sig lite snuviga för vi har en arbetsmoral här som gör att vi även då går till jobbet. Sen tycker jag att sjukintyget borde slopas. Så att människor inte går för tidigt tillbaka till jobbet. Eller går till en vårdcentral och kanske sprider smittan där. Det värsta som kan hända är att vi hamnar i samma läge som Italien för att vi inte gör mera för att stoppa smittspridningen.

    Om jag får säga så tycker jag att vi är många gånger naiva. Men detta virus måste tas på fullt allvar. Och vi ska inte tro att Sverige är ett undantag eller immun mot detta virus. Ja det var lite tankar om detta virus och en uppmaning till er. Håll er friska, tvätta era händer noga flera gånger om dagen. Vistas inte i stora folksamlingar. Håll er inom Sveriges gränser. Resa kan vi göra när detta virus har ebbat ut.

    Nu till nånting roligare. Valp uppfödaren ringde och berättade att Chelsea är chippad och vaccinerad nu och vetrinärsbesiktas i nästa vecka. Fick även en ny bild på henne.