My Gångholmen Country Home

Ja nu är verkligen hösten här. Hoppas på en vacker höst. Fast idag kan man nog inte säga att den var vacker. Grått och blåsigt. Men idag var det ingen idé att dra ut på tiden med att börja ställa undan sommar möbler och prylar. Så det gjorde vi idag på eftermiddagen och det kändes skönt att vi fixade det nu istället för att vänta nån vecka. Vi lär ändå ha att göra på gården när all löv har fallit. Kändes lite vemodigt att stöka undan allt för nu ska vi igenom vintern som jag hoppas swishar förbi. Inte riktigt min årstid. Ska bli spännande och se hur Chelsea kommer att reagera på vintern och snö. Alla hundar gillar ju inte den årstiden heller. Vet iallafall att hon inte tycker om regniga blåsiga dagar då vänder hon i dörren.

Passade även på att snygga till vid kaminen och spishyllan. Hyllan såg väldigt försäckrlig ut då det är så lätt att ställa ifrån sig grejer på den. Men bättring ska det bli det för det är ingen avlastningshylla. Prydlig och fint blev det.

Gillar ni ordspråk och citat. Jag brukar tycka det är ganska roligt att läsa dom ibland. Och det finns ordspråk och citat om det mesta. Kvinnocitat finns det ganska gott om så det tänkte jag bjuda på idag.

Första brasan för säsongen är tänd. Så härligt med doften som man får första gången man eldar. Fick veden idag hela 4,5 kubik. Så då ska vi väl klara denna kommande vinter också. Men oj vilket jobb det blir med att stapla veden. Men man får väl vara glad att den är kluven i lagom stora bitar.

Brinner som fnöske. Veden har torkat i två år som jag bör nog få lätt att få fyr på brasorna som kommer tändas i vinter.

Ja ni ser säckarna med veden som ska staplas. Skulle nästan behöva ett handtag från nån.

Idag blev Chelsea supermätt ska ni veta. Jägaren i henne börjar visa sig mer och mer. Hon är nu 8 månader och redan fångat lite fångst som hamnat i hennes bett. Idag blev det en sork som hon mumsa på. Hon var så nöjd och glad efter det. Fast jag vill inte att hon ska äta fåglar och sork men det är väl naturligt för henne.

Själva åt vi en lättlagad köttgryta med kantareller och morötter. Grytan gjorde jag i min gjutjärnsgryta i ugnen. Det liksom sköter sig själv då och jag kunde hålla på med andra grejer. Så det var fler i familjen som kände sig mätta och belåtna.

Nu under helgen har jag klurat ut hur min nya mobil fungerar. Den har även Bixby funktioner som kommer göra att den blir lätthanterlig för mig. T.ex om jag ska ta ett foto behöver jag inte darra med två händer och kanske få ett bra foto. Nej utan jag bara säger till mobilen på engelska TA ETT FOTO. Likadant om jag ska ringa till nån behöver jag inte leta i kontaktlistan utan jag bara säger call xxx. Tänk vad tekniken går framåt. Kan även säga släck belysning i nåt av mina rum men då måste jag installera enheter i varje rum och det kanske man borde göra. Gillar teknik som underlättar vardagen.

För några dagar sen var jag på en kurs om djurkommunikation tillsammans med Anne Von Polat och min nyvunna vän Sylvia. Kursen var jätterolig och vi fick träna på att känna in olika djur genom att titta på bilder. Och det var så skoj då jag kände att jag kunde känna in och det som jag faktiskt fick till mig stämde så bra. Sylvia var också jätteduktig och vi funderar på att gå en fördjupad kurs i november och då man efter avslutad kurs även får diplom och certifikat. Med certifikat kan man börja arbeta som djurkommuniktör. Verkar vara ett jätte spännande arbete att utföra att både kommunicera med djur och dess ägare. Och nu när jag provat på det blev jag ännu mer nyfiken och vill fördjupa mig i den förmågan.

Men hur som helst hade vi en trevlig dag tillsammans. Sylvia och jag vi båda kände att vi klicka med varandra på en gång. Förutom att vi har samma efternamn så har vi båda rötter i Finland. Dessutom tyckte jag om Sylvias personlighet och positiva atityd. Det är såna människor som Sylvia som jag tycker om att kretsa runt. Tack Sylvia för en trevlig dag och du tummen är fortfarande bra.

Mat fick vi också i oss på en restaurang och fika på kursen.

Vilken dag jag har haft med ett riktigt missöde med Chelsea. Beslöt att åka in till staden och handla lite. Och tänkte att jag slänger lite sopor i sopkorg på vägen. Finns en vid en bra plats längs med vägen.

Och det är smigt och bra att tömma bilen på skräp där. Plocka ihop skräpet och stängde dörren lite på halvglänt så att den nästan var stängd. Chelsea var väl lite på bushumör och hoppa fram i framsätet och då när hon titta ut genom fönstret tryckte hon ner låsknappen och dörren for i lås. Nyckel i rattlåset och mobilen på sätet och jag utanför och kommer inte in i bilen. Ni må tro att jag fick panik. Och det ända jag kunde göra var att gå ut på vägen och stoppa en bil. Och tur som jag hade så stanna första bilen och jag fick hjälp med att ringa efter hjälp. Det var dagens missöde. Men hädanefter vet jag att jag alltid måste ta med bilnyckeln om jag har Chelsea kvar i bilen.

Men nu till nåt annat roligt. I lördags fira vi äldsta barnbarnet som fyller år idag. Några timmar spenderades med att fira han. Och Liam hade beställt sin egna goda tårta med jordgubb och choklad som Sofia hade bakat till han. Massor med presenter att öppna och Liam var glad och nöjd så även lillasyster Stella som fick leka med nya leksaker. Liam fyllde fem år…Så nu är han stora killen.

Börjar bli dags att skörda björnbären som jag har massor med i år. I fredags plocka jag till en paj som blev smarrigt gott med vaniljvisp. Får se om jag hinner imorgon att plocka tänkte även jag skulle frysa in några påsar så att man kan göra nånting gott med dom under vintern. Till och med Chelsea tycker om björnbär för hon fick smaka på dom i fredags. Chelsea är en tacksam hund för hon äter det mesta. Men lite kräsen har hon blivit med sitt torrfoder, men jag brukar lura henne och blanda bara lite smak från våran mat då går det i ett nafs.

Veckan som kommer får bli lite oplanerad beroende på hur mycket jobb jag får in. Och imorgon söndag tänkte jag åka ut till mina föräldrar. Pappa behövde även hjälp med sin dator som jag tror jag kan fixa.

Som jag berättade i gårdagens inlägg så har jag haft en vecka med mycket inbokat. I onsdags var jag och träffa artisterna Lilli & Susie och Ankie Bagge.

Ett par timmar flöt bort i mycket kreativa diskussioner. Vi hade även med oss våra fina hundar. Alla är vi ju djurvänner så det känns normalt att ta med sig våra hundarna. Chelsea var väldigt trött när vi kom hem. Både Lilli, Susie och Ankie kände jag var väldigt seriösa personer och framförallt väldigt trevliga. Alla är ju våra folkkära artister inom musikbranschen och dom har varit aktiva i flera decennier.

Några fina roliga bilder togs också innan det var dags för alla att fara vidare.

Veckan har varit fullspäckad med aktivitet. Och det är så jag gillar det. I torsdags var jag på en medial seans med min vän Anne och Maria som också är bloggare. Platsen var hos medium Maria Therese Mithera development Spiritualistiskt Center.

Medial seans

Vi kom dit i lagom tid och vi behövde inte stressa så det kändes bra. Tror att vi alla hade lite olika förväntningar inför kvällen. Jag hade väl inte så där jättestora men tyckte ändå att det skulle bli roligt. Mandy som kom ända från England höll i seansen och vi var många som var där.

Alla fick inte nåt budskap från andevärlden men ett par stycken iallafall, bland annat jag och Anne.

Men i vilket fall som helst så hölls seansen på övervåningen i ett av husen och stallen som fanns där på gården. Vi gick in och tog av oss skorna och gick upp till övervåningen och då kom vi direkt in i ett litet köksutrumme med kassabord där vi betalade. Men medans vi stog där så kände jag att min avlidna mormor också fanns där. Känslan var så stark men jag vifta bort det och tänkte det är nog bara önsketänkande.

När seansen börja så presentera Mandy sig och sen sa hon att det var en kvinna i köket som ville att vi skulle skynda att börja.

När Mandy sa det så förstog jag att min känsla var sann. Mandy börja få känslor och prat från kvinnan i köket och till sist pekar hon på mig och säger att det är min mormor som har budskap till mig. Mandy pratade länge och väl via mormor till mig, det var nästan att hon inte ville sluta. Och Mandy frågar mig flera gånger om jag förstog. Hon nämner även ett speciellt fotografi som inte är inramad i nån vanlig ram utan i en flaska med stenar i som jag har gjort. Det var så mitt i prick och allt som Mandy sa kändes helt rätt.

Och jag har hela tiden vetat att mormor finns i min närhet på det andliga planet. Det sista Mandy säger till mig via mormor är att mormor skämtsamt säger att jag ska låta bli socker. Det var liksom också en fullträff. För ibland kan jag märka att min sockerskål flyttar på sig hemma hos mig. Plus att jag äter alldeles för mycket socker. Eller om det bara är inbillning från min sida.

Jag har aldrig behövt nån bekräftelse på att ande världen finns då jag själv är medial och vet att den finns. Mitt problem var att jag var rädd för ande världen och har alltid försökt tränga undan den när jag var yngre. Alla människor är mediala vissa mer eller mindre. Hur mycket medial förmåga du har beror på hur du har tränat och tagit in den. Motaglighet har nog också en viss betydelse skulle jag tro.