• En helt vanlig dag

    Jag önskar hon var här nu

    Hoppas veckorna går fort nog tills Chelsea får komma hem till oss. Jag önskar hon var här nu. Det går inte en ända dag som vi inte längtar efter henne. Varje dag tittar vi på tv program med hundar eller läser på nätet hur vi bäst tar emot henne och hur hon ska känna sig trygg och orädd när hon kommer. Men för oss är det viktig att hon i lugn och ro ska lära känna oss och upptäcka sitt nya hem utan sin mamma.

     

    Kvällen blir nog ganska rogivande, inge större firande fast det är Alla hjärtans dag. Min make köpte rosor i kruka till mig och jag köpte geléhallon till han. Så godiset ska vi mumsa på till nåt spännande hund program ikväll. Bastu blir det såklart också. 

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 3 När två världar kolliderar

    Kapitel 3 när två världar kolliderar
    Första mötet och Nittas och Nikos upplevelse
    Det är en vårdag och en helt vanlig fredag som alla andra fredagar – året
    är 1986. Jag hade arbetat på dagen på ålderdomshemmet och kom
    hem på eftermiddagen, käkade mat och tog det bara lugnt. Kom överens
    med min ett år äldre syster och två år yngre syster att vi skulle gå ut på
    kvällen till Elvis och dansa. Kommer ihåg att jag inte var så där
    jättesugen på en helkväll ute. Men bestämde iallafall att jag skulle följa med. För jag brukade få roligt även om jag inte riktigt kände för det just
    då och jag hade inget annat planerat. Mina systrar var också mina bästa
    vänner, men med åren som har gått så är det min lillasyster och jag som
    håller ihop medans mina två äldsta håller ihop mera.
    Elvis var min favoritkrog på mitten av 80-talet. Krogen var stor och
    dansgolvet likaså. Och det var alltid mycket folk och trevlig stämning där
    och det brukade vara långa köer så det gällde att komma i tid för att
    slippa stå i kö. Så vi systrar började piffa till oss för att göra oss färdig för
    en utekväll. Ibland så drack vi före annars blev det att vi drack på krogen
    några öl. Men den här kvällen blev det först på krogen och medan
    kvällen fortskred så började jag bli varm i kläderna och hade dansat flera
    danser. Jag älskade ju att dansa så jag brukade lätt komma i rätt
    stämning så även denna fredag kväll. Framåt midnatt så var jag ett bra
    tag på dansgolvet, men när jag skulle gå tillbaks till bordet som vi satt vid
    såg jag att mina systrar och två utländska killar som sitter där. Klart jag
    blev lite nyfiken på vilka de var och jag märkte direkt att de var trevliga
    killar i och med att de presentera sig på ett hövligt sätt, som inte var så
    vanligt bland ungdomar. Det som jag kommer ihåg mest från den kvällen
    var Nikos himmelsblå ögon, för mig såg han väldigt annorlunda ut med
    sitt tjocka svarta hår och hans blåa ögon som blicka mot mig hela tiden.
    Han var en mycket snygg kille i mina ögon. Kommer också ihåg att jag
    tyckte att han pratade väldigt bra svenska och han berättade att han bott
    ett år i Sverige och jag trodde nästan att han ljög.
    Men den där pirriga känslan som jag hade när vi satt vi bordet när han
    hela tiden satt och log mot mig hela tiden. Jag kände att han studerade
    mig, minns att jag tänkte vad tror han egentligen så lättfångad är jag inte. Jag brukade inte bli mållös inför killar, har alltid haft lätt att prata med
    killar då jag under åren har haft flera män som arbetskamrater och
    killkompisar och på högstadiet var det mest killar i klassen så vanan att
    prata med killar låg mig naturligt. Men han fick mig mållös och jag kände
    mig väldigt attraherad av honom. Och jag blev blyg. Mina systrar tyckte
    att vi skulle följa med honom och hans kompis hem till dem efter dansen,
    jag var lite tveksam till det men följde med. Och jag tror att den natten så
    blev jag väldigt osäker jag som aldrig brukade vara det, så i min
    osäkerhet försökte jag göra allt för att skrämma iväg han. Men så
    lättskrämd var han inte. Kommer ihåg att jag drog världens värsta vitsar,
    höll låda så det var knappt att han och hans vän eller min systrar fick en
    syl i vädret på hela natten. Men han bara skratta och smålog hela tiden
    det var som han visste och förstod att jag inte var mig själv.
    Nikos minne från första kvällen
    Jag gick till baren för att köpa öl och då kom en tjej som behövde hjälp
    att bära ölglas till ett bord som hon satt vid så jag hjälpte henne med det.
    Och på så sett fick jag och min vän kontakt med dessa systrar. Hon
    var lillasyster till Nitta.
    Jag fick syn på Nitta när hon kom gående från dansgolvet och att hon
    styrde stegen mot vårt bord. Redan då såg jag att hon var mycket
    attraktiv, hon såg annorlunda ut, ett ansikte som jag alltid har sökt. Hon
    sa -Hej när hon kom fram och jag och min vän presenterade oss. När vi
    hade pratat en stund märkte jag direkt att hon inte var lik sina två systrar
    till sättet och hon var väldigt söt. Jag tyckte hon verkade smart som
    vågade prata medan hennes systrar satt mera tysta, hon hade även ett
    härligt skratt. Hon verkade vara en så naturlig tjej. Och jag blev nyfiken
    på henne. Vi sitter på soffan bredvid varandra och jag lägger min arm på
    ryggstödet bakom där som hon sitter för att signalera att jag var intresserad av henne. Jag blev glad att de följde med oss hem till min
    vän den natten. Jag hade väldigt trevligt när jag satt och titta på henne
    där hon satt och pratade och pratade. Jag sökte hennes blickar hela
    tiden och ibland titta hon bort precis som om hon blev lite blyg för mig.
    Men jag kände att det här en tjej som är väldigt framåt. Jag visste att jag
    ville träffa Nitta fler gånger men ville inte verka framfusig så när de skulle
    åka hem så sa jag bara att dom måste komma och besöka oss flera
    gånger.
    Kapitel 3 när två världar kolliderar
  • En helt vanlig dag,  Våran hund Chelsea

    Vi har blivit med valp

    Något trötta blev vi igår efter turen ända ner till Småland. Vi kom hem sent på kvällen men ack vilken underbar dag. Det var inte så svårt att välja ut våran valp och vi fick även träffa båda föräldrarna till valpen. Vi tog beslutet att välja ut en av de sex tikarna som var kvar. Men nästan att vi var på väg att ta två. Och dom båda valparna som det stog emellan hade båda teckningar från mamman alltså mer lik en kopov med prickarna ovanför ögonen. Vi tog den som hade mest tydliga prickar och den verkade vara orädd och framåt och jag gosade en bra stund med den.

    Vi tog även ett snabbt beslut att välja namn på valpen som även kommer stå i hennes papper när vi satt och fika. Och det kändes att valpen var en Chelsea. Jag tycker och känner att namnet Chelsea är ett coolt namn på henne. Och namnet kan anknytas till egenskapen lättskött. Men det får tiden visa hur lättskött och lättlärd hon är. Chelsea kommer vara 9 veckor när vi hämtar hem henne. Vi är så glada att vi äntligen har blivit med hund igen och vårt liv kommer åter igen bli mera aktivt. I LOVE IT!

    Blev så betuttad i Chelsea. Världens sötaste lilla tjej.
    Det här är pappan Haddock. En ståtlig Karelsk björnhund.
    Och det här är mamman Bella. Hon hade sån koll på sina valpar och var duktig med att sköta om dom. Hon är en renrasig Slovensky kopov.
  • En helt vanlig dag

    Spännande helg

    Tydligen så växer bloggportalen Blogbiz som jag bloggar ifrån. Det är många som vill blogga här och det är väldigt roligt med många seriösa bloggare som vill bli en del av Blogbiz. Nu har ju haft turen att vara med i ett pilotprojekt på grund av att jag är en trogen Blogbiz bloggare. Ni har säkert märkt att jag har betal inlägg på min blogg och detta projekt kommer att pågå i ett par veckor innan det är moget för den stora lanseringen. Det är helt nytt med det här att ha betal inlägg på bloggen och det är många som låser upp inläggen. Jag har skrivit några inlägg och har även min bok som jag lägger upp ett inlägg i veckan. Och jag hoppas att ni uppskattar mina betal inlägg som jag skriver. Jag har fått förfrågan om detta projekt och det verkar som det är flera bloggare som är intresserade av betal inlägg. Min blogg kommer aldrig att ha bara betal inlägg utan det kommer finnas mest vanliga inlägg och ett och annat betal inlägg.

    Nu intar jag en välförtjänt helg. Är precis ny bastad och idag var det extra skönt. Känner mig faktisk väldigt relaxad och avslappnad. Så avslappnad och nervarvad och ser framemot denna kommande helg som är uppbokad.

    Tinga en valp

    Imorgon åker maken och jag tur och retur cirka 600km för att titta och eventuellt tinga en valp. Det fanns sex tikar förra helgen. Nu vet jag inte hur många som är kvar. Men fick adressen idag så då kanske det finns några kvar. För det skulle vara roligt om det var några kvar och kunna välja. Utifrån hur valpen verkar vara. Vill ha en valp som är framåt och som är orädd och lekfull. Så det ska bli roligt att åka iväg i morgon bitti och kanske vi tingar en valp.

    Namn till en liten hundtjej

    Ja vi har nog funderat på namn och det är jättesvårt. Våra hundar som vi haft förmånen leva med har haft namnen Tictac, Dino och Kaisu. Har ni några förslag med ett namn som ni tycker skulle passa en en tjej blandis av Slovensky kopov och Karelsk björnhund. Förslag uppskattas. Chelsea är ett namn som vi funderat på men jag önskar fler förslag så bomba mig med namn.

  • Betal inlägg

    Sjöfästningen Sveaborg värt ett besök

    Om ni inte visste om mig så är jag finlandssvenska som bloggar här. Och därför tänkte dela med mig av en plats i Finland som jag tycker är värt ett besök om man tänkt åka till Helsingfors i sommar.

    Helsingfors är ju inte bara shopping och god mat, salutorget eller andra intressanta sevärdheter. Även fast man kan spendera många dagar för att titta på alla sevärdheter som finns där. Vill man kunna njuta en hel sommardag med en lite annorlunda sevärdhet då ska man absolut inte missa sjöfästningen Sveaborg. Sjöfästningen Sveaborg är en av de allra mest besökta sevärdheterna i Finland. Den ligger endast en kort färjetur från Helsingfors. Trots att Sveaborg är en turistattraktion, bor det över 800 permanenta invånare på ön. Sveaborg var ursprungligen bas för skärgårdsflottan. Den byggdes i mitten av 1700-talet när Finland tillhörde Svenska riket. År 1991 utnämndes sjöfästningen Sveaborg till ett världsarv av Unesco.Sjöfästningen Sveabord

    Vad finns det att göra på Sveabord

    Att ströva runt i den grönskande miljö med trädgårdar som Sveaborg bjuder på bara det är en upplevelse. Att titta på kungsporten och kanonerna, kyrkan som även fungerar som fyr för flyg och båttrafik. Tunnlarna som uppskattas av de yngsta, men ta med ficklampor då de inte är upplysta. Att ströva runt på ön behöver man en hel dag för att avnjuta. Ta med dig picknickkorgen för det finns många fina platser att avnjuta den. Har man inte en picknickkorg med sig finns det ett flertal caféer och restauranger man kan få sig en god fika eller matbit. Ta även med dig badkläder för säkert en varm sommardag vill du ta ett dopp vid stranden innan båtfärden tillbaka till Helsingfors när kvällstimmarna går mot sitt slut.

    Detta utflyktsmål får man bara inte missa när man ändå är i Helsingfors. 

    Båtarna trafikeras med täta mellanrum dagligen året runt från Salutorget och kostar ungefär 2 euro. 

  • En helt vanlig dag

    Besök idag och blandrasvalpar

    Som vanligt uppe tidigt i ottan men det är då man får mycket gjort. Var in till butiken före lunch och har tvättat hela dagen tills jag fick besök av min arbetskamrat. Fika en stund och kika lite på hennes rapport som hon hade med sig. Fick även jättefina rosor av henne och jag tycker att Beatrice är för gullig. Såklart jag blev glad över rosorna. Vi har även kikat på blocket och hitta blandrasvalpar av Slovensky kopov och Karelsk björnhund. Dom kommer vi åka och titta på till nästa helg. Då mamman var renrasig kopov kommer valparna bli mer lik en kopov än en björnhund fast lite större. Så det ska bli spännande om det finns några valpar kvar till nästa helg men jag hoppas det. Dom blir leveransklara till mitten på mars. Och det är ju perfekt då det går att vara ute mycket då och våren runt hörnet.

  • Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 2 När två världar kolliderar

    Kapitel 2 När två världar kolliderar

    Niko

    5 januari 1985 på min födelsedag satte jag för första gången min fot i Sverige, Trelleborg var staden som jag kom till efter min flykt från mitt hemland Iran. Det rådde krig mellan Irak och Iran. Beslutet att jag var tvungen att fly var flera incidenter och kriget, jag var inte säker där. Blev placerad på Flens flyktingförläggning ett par månader innan jag fick komma till Stockholm och bo hos en vän tills jag åkte tillbaks till Flen för att få besked om var jag ska vara bosatt. Det blev till Västerås som jag
    då fick en lägenhet att bo i. Ovissheten under hela den första tiden var både stressande och framför allt osäker att hela tiden gå och vänta på ett beslut om permanent uppehållstillstånd. Men jag var fast besluten att skapa mig ett bra liv här. Jag kommer från norra Iran från staden Rasht.
    Vi har också de fyra årstiderna, det enda som skiljer Iran och Sverige var
    att det brukar vara lite mera minusgrader här än där annars hade vi
    också snö på vintern. Kommer från en stor familj med tre bröder och en syster. Min äldsta bror Manucher lämnade också Iran och bodde många år i Rom och nu bor han med sin familj i Kanada sen många år tillbaka.
    På dagarna brukade jag hjälpa min far i matbutiken som han ägde och har gjort så länge jag kan minnas. Och på kvällarna umgås med
    kompisar. Har många fina minnen från min uppväxt där men också oroliga tider från en monarki till en islamisk stat under min tonårstid och ända fram till min flykt därifrån. Det som jag saknar mest är nog naturen och maten, min mor lagade väldigt god mat. Hon var hemmafru och tog hand om barnen och hushållet.
    Började läsa på Amu-center till CNC-operatör och läste svenska, umgicks med nya vänner som också kom fån Iran. Ibland så blev det utekväll på krogen men för det mesta var vi hemma hos varandra, vi hade inte råd att gå på krogen så ofta. Så mitt första år såg ut så,
    plugga, träffa vänner ända tills jag mötte Nitta.
    Den sista händelsen som gjorde att det var fara på färden i mitt hemland.
    Jag hade pratat med mina föräldrar långt innan denna händelse om att jag har ingen framtid här och troligen kommer jag att bli skickad ut i kriget som pågick med Irak. Men mina föräldrar hade inte riktigt tagit det på allvar ända tills denna dag då vi skulle åka till en stad som heter Mashhad som mina föräldrar gärna ville besöka. Irans heligaste stad och näst största stad i Iran. En stad som många troende iranier besöker. Inte
    för att mina föräldrar var troende, min mamma bar duk på huvudet men
    det var mera för en vana och tradition i hennes släkt, som delvis var troende. När Iran blev en islamisk stat var alla kvinnor tvungna att ha duk på huvudet. Varken jag eller mina syskon är troende och det är på grund av att den muslimska tron inte utövades i vårt hem. Vi hade det nog ganska så bra ställt än många andra familjer i Iran och kan nog säga att vi var ganska så upplysta om vad som hände i Iran och omvärlden. Och både jag och mina syskon fick gå i skola och utbilda oss.
    Dagen kom då vi åkte till staden Mashhad och jag kände mig glad för jag
    hade en vän med mig. Vi var klasskompisar från gymnasietiden. Och jag kände att vi var väldigt goda vänner och kunde lita på varandra. Vi hade
    varit några dagar i staden då min vän och jag skulle gå till telefonbolaget.
    Han skulle ringa ett samtal till flickvännen. Vi kände inte på något vis att vi var förföljda eller iakttagna utan vi hade det trevligt och kände oss
    bekymmerslösa. Efter samtalet så beslöt vi att vi skulle gå och besöka hans farbror som bodde i staden, han hade en hantverksbutik vid basaren. Vi kommer fram till hans farbror och sonen som var i samma ålder som vi. Det hälsas hjärtligt såsom man gör i Iran när man är släkt
    “pussar på båda kinderna”. Vi sitter ner i butiken och min vän går för att
    hämta te vid tehuset. Efter en liten stund så kommer två gardister in i butiken och tilltalar mig och min väns kusin skarpt -Ni ska följa med oss och sen greppade de oss i armarna. Jag sa till min väns kusin säg ingenting sätt dig bara i bilen.
    När vi satt i bilen satte de på oss ögonbindlar och sen började de köra.
    Under färden som tog kanske en halvtimme så blev jag mycket, mycket
    rädd och tiden kändes som en evighet. Vi hade ingen aning om vart vi var på väg. Och man hade hört ofta om människor som försvinner spårlöst bort. Men vi kom fram till sist med ögonbindlar fortfarande för ögonen. Vi fick stå ute en stund i regnet och det kändes som vi stod i en inhägnad gård då man hörde att de låste grindar. Det var kallt och vått,
    jag var rädd, frös och darra. Efter en stund kommer de tillbaks och förde
    in oss i ett rum där de börja förhöra oss. Förhöret gick ut på att de ville veta vart vi ringde, vad vi prata om och vilka regimkritiker gupp vi tillhörde. Det var samma frågor hela tiden och de höll på i flera timmar.
    Jag försökte förklara att vi var vanliga människor som var på några
    dagars semester i staden, men jag fick ett hårt slag i ansikte. Det var
    knappt att jag kunde sitta kvar på stolen så hård var smällen. Och så höll det på ända tills vi blev inlåsta i en cell och då tog de av oss ögon bindlarna. Då hade de förhört oss hela dagen. Vi hade varit i cellen en stund då dörren öppnas och en man säger att vi får gå. Min väns farbror
    hade tagit kontakt med mina föräldrar, vet inte hur de fick ut oss därifrån.
    Men jag tror att det var på grund av farbrorn som var väl känd i staden
    med religiös bakgrund och att han kunde tala för sig. Jag fick skriva på ett papper med mitt namn och sen skulle jag anmäla mig i min hemstad hos gardisternas station när jag återvände. Det fick jag göra i flera månader varje dag. Men innan jag kom ut därifrån så säger en av gardisterna till mig -om du
    vill kan du slå mig tillbaks så som jag slog dig. Han säger också att koranen säger att du får göra det. Jag kände på en gång att det var någon form av test från deras sida så det ända jag säger -ni tog fel vi är bara på semesterdagar här i staden. Efter den här händelsen så tog mina föräldrar allt som jag sagt och
    berättat på allvar och vi började planera för en flykt från Iran. Vi kunde
    inte lita på någon, så de enda som visste om planerna var en av mina bröder och min vän. Vi kom i kontakt med några personer som hjälpte till med att planera flykten. Efter att vi hade gått igenom alla flyktvägar så beslöt vi att det skulle vara säkrast på mindre vägar genom bergen till Turkiet.
    Flykt dagen kom och jag tog farväl av mina föräldrar och min bror. Sitter
    gömd på lastflaket under en presenning i en lastbil som kör i fler timmar. Det var obekvämt och kallt att sitta där på flaket, men det ändå jag kunde tänka på var att jag skulle komma ut från Iran. Och att jag var ensam och måste till varje pris klara mig själv.
    Flykten genom gränsen till Turkiet gick bra, men väl där så blir jag fast av
    polisen i en mindre stad och blir förhörd där. Men där fick jag röra mig fritt och jag kom i kontakt med en hjälporganisation som hjälpte mig
    vidare till Sverige. Sammanlagt tog det en månad för mig att komma till
    Sverige från det jag lämna Iran på lastflaket på en lastbil tills jag kom till
    Trelleborg. Jag var nu politisk flykting. Jag har alltid varit väldigt tacksam
    för mina föräldrar som hjälpte mig hela vägen fram till dagen för flykten
    med pengar och synpunkter fast de inte hade jättestora besparingar.
    Precis som alla andra människor i medelklassen i Iran så fick nog många
    vända på slanten för att det skulle gå ihop.
    Att vara på flykt från sitt hemland är inte något som man väljer utan för
    att man är tvungen och alla känslor som medför att vara på flykt kan vara
    mycket skrämmande och förskräckligt stressande. Vad ska hända, vart
    kommer jag, kommer jag klara mig, kommer jag kunna skapa ett nytt liv i
    ett annat land, kommer jag bli tillbakaskickad, kommer jag se min familj igen någon gång i framtiden, men framför allt rädslan att inte klara sig
    själv. Ja det finns många känslor som är väldigt svårt att beskriva med
    några få ord och som är väldigt svårt för en annan person att förstå som
    aldrig varit på flykt.
    Under mina år här i Sverige så har jag varit tillbaka till Iran ett par
    gånger under de senaste 12 åren, men varje gång så känner jag
    obehagskänsla som biter sig fast och är jättesvårt att skaka av sig. Det enda som fått mig att åka dit är för att träffa min familj som finns kvar där och varje gång så har jag sagt aldrig mera. Samtidigt är jag väldigt glad att jag fick träffa min mamma igen innan hon gick bort för ett par år tillbaka. Pappa och tre av mina syskon finns kvar där, men med dagens teknologi så finns Skype och andra sociala sidor på internet som det går jättebra att hålla kontakt genom.
  • Betal inlägg

    Tarotkorten talar dom sanning

    Kan man lita på tarotkorten
    Ja det stämmer faktiskt att Tarotkorten sällan eller aldrig har fel. Däremot kan en ovan utövare som spår i tarotkort tolka korten fel. Men det viktigaste att komma ihåg är att framtiden inte är ristat i sten och att det i slutändan är våra val som avgör hur saker och ting utvecklas. Visst kan tarotkorten ha fel, om du väljer att bortse från den vägledning du får. Den fria viljan är tack och lov starkare än något annat.

    Allt som kommer fram i en läggning måste ses som möjligheter men du har fortfarande din fria vilja eller att följa vägledningen och ta dina möjligheter även fast tidsbegreppet kan vara lite vagt för de på andra sidan är inte så noga med tider. Så tiderna ska ses som hållpunkter.

    Allt om det övernaturliga hittar du på denna blogg https://spokbloggen.nu

    Man ska aldrig vara rädd för att få en läggning gjord för sig? För en seriös tarotläggare berättar aldrig om de skulle se något “hemskt”, utan i sådana fall berättar man hur klienten kan undvika att hamna i situationen. Så du ska aldrig gå i från en tarotläggning med ängslan. Gör du det är tarotläggare väldigt okunnig och oseriös. Visst kan man fundera efteråt på om man får ett jobbigt val framför sig. Men det kan vara ett så banalt val att du får flera olika vägar att gå t.ex jobberbjudande och har svårt att välja – vilket ska du ta? Så var inte rädd för att testa en vägledning om du är nyfiken på dina möjligheter för framtiden!

  • En helt vanlig dag

    Vägledning för ett halvår

    Klarvaken sen sex imorse och har hunnit med några koppar kaffe. Regnet slår i backen därute men känns bättre än att det skulle vara snö. Snön behöver ju inte komma då halva vintern har gått och det inte har kommit tidigare. Utan nu längtar man till våren. Idag får jag besök av min arbetskamrat lite senare idag. Så mina sysslor hinns med ändå och med god tid.

    Kommer ni ihåg att min yngsta son letar lägenhet och att vi var och titta på en för några veckor tillbaka. Men budgivningen sköt i höjden så det blev ingenting med det. Men nu finns en liknande lägenhet ute igen i samma hus men på tredje våningen och lite billigare så den ska vi gå och titta på när visningen är.

    Ikväll får jag även en halvårsläggning inför det nya året. Brukar göra en tarotläggning inför varje första halvåret och en i slutet. Men kom av mig nu i januari då jag har haft fullt upp. Är det en duktig medial person så brukar det stämma ganska bra men i år ville jag prova en ny tjej som är medial och duktig på tarot. Så det ska bli spännande att läsa vägledningen ikväll när jag får den.

    Har ni själva provat att få vägledning och hur har det stämt in för er. Tycker man ska använda nån som man känner förtroende för och som man känner tycke för innan man beställer en vägledning.

  • Anita Birgitta författare och Livsnjutare
    Betal inlägg,  Böcker,  Mitt skrivande

    Kapitel 1 i boken När två världar kolliderar

    När två världar kolliderar
    NÄR TVÅ VÄRLDAR KOLLIDERAR
    2017
    BIRGITTA LINDHOLM
    Med höjdpunkter och händelser från vårat liv tillsammans.
    När två världar kolliderar
     
    Nitta
     
    Året är 1969 och jag är en 6 årig liten flicka som kommer till Sverige med
    mina föräldrar och 3 systrar från Hangö. En stad i Finland som jag idag
    tycker är den vackraste platsen på jorden. Vi kom till en liten ort i Skåne.
    Mor och far sökte en bättre framtid för oss alla och jobben fanns här och
    inte på den lilla ort vi lämnade. Har inte så många minnen därifrån
    förutom att jag minns att det var svårt att förstå skånskan, men de hade
    nog lika svårt att förstå min finlandssvenska.
    Efter cirka ett år fick far och
    mor jobb i staden Västerås, på ASEA som fabriken hette på den tiden.
    Ja det känns som det är evigheter sen. Där jobbade de ända till sin
    pension. Kommer så väl ihåg den spännande känslan att åka tåg och hur
    stor stationen i Stockholm var. Där bytte vi tåg till vårt nya hem som
    Västerås skulle bli. Minns de nybyggda höghusen hade aldrig sett så
    höga hus som var på 6 våningar och vi skulle bo högst upp.
     
    Min skolgång gick utan större problem, jag kan inte säga så mycket om
    den tiden bara att jag pluggade kanske lite mera än vad mina
    klasskompisar gjorde. Jag gick ut nian med skapliga betyg 1979. Och det
    var nu som livet började med friheten och festandet och det kändes som
    hela världen låg för mina fötter samtidigt som jag inners inne visste att jag var sökande efter något som jag inte visste vad.
     
    Festade på i många
    år och hade några korta förhållande men som aldrig riktig kändes rätt
    och som ofta bara rann ut i sanden. Under den här tiden så kom jag
    också underfund med att jag aldrig skulle gifta mig det stod klart för mig i
    min unga ålder. Jag var inte som mina systrar i mångt och mycket.
    Mina tre systrar sökte sina blivande. De utbildade sig allihop inom
    sjukvården. Jag gick min egen väg med att välja en helt annan inriktning
    kontor och distribution hette linjen. Jobbade sent på kvällarna och skolan
    på dagen och festar på helgerna. Jag sökte inte ett långlivat förhållande
    utan jag tror jag bara hade kommit till insikt att det inte kommer att hända
    mig, lite naivt kan jag idag tycka. Man kan nog säga lite att jag var den
    där lilla tjejen som visste vad hon ville ha samtidigt som hon var sökande
    efter något som hon inte kunde sätta fingret på. Men en sak var jag
    säker på, ingen skulle få äga mig med en ring på fingret….Jag var fri och
    oberoende ville göra allt som jag kunde. Tog körkort direkt vid fyllda 18
    år och då öppnades mer av min frihet. Det var en härlig känsla minns jag
    och det dröjde inte länge innan jag kunde köpa mig en bil som bara var
    två år gammal med pengar som jag jobbat ihop efter allt kvällsarbeten.
    Under min unga ålder hade jag min sexuella frihet som jag ansåg att jag
    som tjej hade rätt till lika mycket som killarna hade, Jämlikhet blev väldigt
    viktigt för mig och det är det fortfarande. Det killarna kunde göra kunde
    jag också göra så inget skulle hindra mig för att jag var tjej. Jag har nog
    aldrig riktigt förlitat mig på att andra könet ska komma och rädda mig på
    sin gyllene häst, utan jag var nog ganska realistisk av mig och hade inte
    sådana romantiska drömmar… vad jag ville ha, jag fixade.
     
    Skaffa barn! klockan ringde ganska sent för mig. Mina vänner skaffa
    barn redan innan 20 års ålder så jag med mina 24 år ansåg man då var
    ganska sent, iallafall i min vänkrets som jag hade då, idag är det en helt
    annan femma. Ett vanligt samtal i min vänkrets var just om drömprinsen
    och barn som inte var av intresse för mig utan jag prata nog mera och
    världsliga ting och djupa ämnen. Jag ville upptäcka världen och komma
    ut på äventyr. Så det har jag upptäckt i vuxen ålder att kvinnor har svårt
    att vara vän med mig utan det blir mera ytligt och det har nog att göra lite
    med mig själv också då jag har väldigt lätt att prata om djupa saker och
    inte har haft eller träffat en vän som passat mitt djupa jag.
     
    Alla somrar
    som barn åkte vi tillbaks till Hangö för att stanna där hela mors och fars
    ledighet. Mina föräldrar gav mig insikten var mina rötter kom ifrån och
    när jag köpte min egen bil kunde jag själv ta mig dit på egen hand.
    Många underbara somrar med bus och bad i havet har jag fått uppleva
    där och det är mycket tacksam över. Åren går på i vanlig ordning det
    händer inte så mycket förutom ut och festa med vänner och ibland med
    mina systrar ända till en kväll en tidig vårdag för 30 år sen som har
    ändrat mitt liv fullständigt. Det är året som jag fyller 23 och alla mina nära
    vänner har börjat stadga sig och lever familjeliv.
     
    Livet som partypingla passade mig bra i unga år då jag älskade att
    dansa, visst var det en hel del alkohol också med i bilden men aldrig att
    jag tog några droger. När min mor fyllde 50 år följde jag med henne och
    far till Spanien på deras första resa utomlands. Då hade jag kommit över
    partylivet och var sambo med Niko och vi hade två små grabbar. En kväll
    gick vi ut på en krog för att dansa inte för att mina föräldrar dansa, det
    har de inte gjort så mycket i sitt liv tillsammans. Men dansa det gjorde
    jag. Männen stod på rad för att bjuda upp mig till dans. Och mina
    föräldrar satt där undrande och fråga mig till slut -var har du lärt dig
    dansa? och jag svarade glatt -jag är självlärd och har haft förmånen med att dansa med många duktiga danspartner. Pappa skratta och sa “du har
    nog fått takterna från mig” Mina föräldrar de skojade ofta om vems bästa
    egenskaper jag fått. Men realistisk som jag är så är jag helt övertygad
    om att jag har fått lite av båda två. Ett minne som min mor aldrig
    glömmer var när jag var i ung ålder då vi åker till Hangö för att besöka
    min moster Krisse. På ditresan på finlandsbåten så går vi som vanligt till
    dansen för att lyssna på musik och denna gång var det en man som bjöd
    upp mig till bugg dans. Jag kan lova att vi verkligen bugga och folk stod
    och tittade på och klappade händerna. Han svingade upp mig flera
    gånger i luften och mor hon njöt.
    Niko och jag vi tar varje tillfälle i akt till dans och då behövs ingen krog
    bara skön härlig musik. När ABBA slog igenom med sin Waterloo
    började mina flick kompisar och jag dansa hemma hos varandra och
    lärde oss dansa till deras musik. Det är fina minnen som man aldrig
    glömmer. Små flickor som vi var så blev vi ju kära i Björn och Benny och
    Björn blev min första pojkvän i fantasin.
    På slutet av mitt liv som partypingla så började det kännas som det gav
    ingenting mera och det var inte lika roligt att gå ut på krogen. Här kom
    mina tankar om livet och vad jag ville ha ut av det. Jag kom till ett
    vägskäl som jag inte visste vilken väg jag skulle ta och det var i samma
    veva som jag mötte Niko med blandade känslor. Jag jobbade då på ett
    ålderdomshem för att få ihop pengar som jag ville spara till ett eget
    boende. Bodde fortfarande hemma, men det var bekvämt och det var lätt
    att spara.